Teststickade Hjaltlandsockar

Kommer ni ihåg det där hemliga jag hintade om att jag stickat på? Inte? Nu är det i alla fall inte hemligt längre.

I förra veckan släpptes mönstret till sockarna jag teststickat, de som var hemliga ni vet. Mönstret har skapats av Eli från podcasten Skeindeer Knits och heter Hjaltland. De har gjorts till ett samarbete mellan Eli och Moods of colors.

Man kan välja att sticka sockarna tå-upp eller från mudden och ner, det finns beskrivning på båda varianterna. Dessutom kan man välja att göra en tvåfärgad variant, som mina, eller en mer fairisle-inspirerad variant med sex färger. Eftersom tiden var knapp hade jag inte möjlighet att prova mig fram till sex passande färger, så jag körde på två. Denna gången. För det blir absolut fler!

Som alltid med Elis mönster är det väldigt tydligt och välgjort. Både tå-upp och uppifrån-å-nervarianten har hällapp och kil. Det var faktiskt första gången jag gjorde den typen av häl på en tå-upp, tidigare har jag bara testat kortvarvshälar av olika slag. Hälkilsdelen syns knappt eftersom den är lite annorlunda konstruerad än jag var van vid. Finurligt, måste jag säga. Exakt hur det är gjort får ni se när ni köper mönstret.

När jag ändå hade ångan uppe teststickade jag ytterligare ett par av Elis sockar. Det var ingen hemlighet så ni som följer mig på Facebook eller Instagram har redan sett bilder på dem. Jag tror inte mönstret är släppt än, men hon har visat det i podcasten. Även dessa sockar kommer att kunna stickas både tå-upp och uppifrån-å-ner. Håll utkik efter dem, Lana Vitis tror jag de kommer att heta.

Nu kan man ju undra om jag bara hunnit med teststickningarna. Ja, nästan, är svaret, men igår blev min fina röda Ranunculus sweater färdig. Tro det eller ej. Sista tråden är fäst. Jo! Jag lovar! Jag lovade mig själv att inte lägga upp för något nytt förrän den var helt klar och det höll jag. För att frestelsen inte skulle bli för stor vågade jag inte ens kika efter ett nästa tröjprojekt på Ravelry. Risken var överhängande att jag då skulle sätta igång med det direkt. Jag känner mig själv.

Och nu sitter jag här. Ranunculus färdig. Inget nytt tröjprojekt på gång. Och den stora tomheten infinner sig, precis som det gjort varje gång jag fäst sista tråden på ett stort projekt. Jahapp. Vad gör jag nu? Min nästa tröja blir nog svart med kittfärgat mönster på oket. Hoppas jag. Garnet har jag, men inget lämpligt mönster. Det är nästan lite synd om mig. Inte? Lite? Nähä. Nej, det har ni nog rätt i. Det är ett kärt besvär att ha garn på vänt och hela Ravelryhavet att fiska i. Det får bli lite allvarligt fiske i veckan. Så får det bli!

I väntan på det åkte Maja Karlssons bok, 35 vantar, fram igen tillsammans med ett par nystan Lettlopi. Hoppsan. Första vanten är nästan klar. Jag är inte helt övertygad om fördelningen av färgerna. Mitt Lettlopilager är högst begränsat. Jo, på riktigt! Två nystan och lite rester är det jag har. Så jag fick jobba med det jag har, kan man säga, och det känns fint på något sätt. Vanten heter Keramik och blir i min tappning vit med ljusbruna romber och lite grönt i ränderna. Naturfärger är fint. Jo, det blir nog bra det här.

Fakta om sockarna:

Garn: Det blå garnet är ett glittrigt sockgarn från Limmo design. Mörk Jeans heter färgen. Väldigt vackert, men omöjligt att fotografera tillsammans med vitt, tydligen. Det vita garnet kommer från ”garnföretagetviinternämnervidnamn”
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya sharp strumpstickor
Mönster: Hjaltland av Eli från Skeindeer Knits.