Browsing Tag

vantar

Stickat

Bråkig vante

12 januari, 2015

Kallis-fragment

Här är den. Den bråkiga vanten.

Det är mönstret Kallis fragment från boken Varmt & Stickat. Väldigt vacker, tycker jag. Påminner lite om en gammal kakelplatta. Men. Jag. Får. Inte. Till. Det.

Den blir för stor! Och då jämför jag inte med mina pyttehänder, utan alldeles vanliga normalstora händer. Det är masktätheten som är fel. Jag har för få maskor per decimeter och följaktligen blir vanten för stor. Har provat med tunnare stickor, 2mm istället för 2,5mm, men det räckte inte. Tunnare stickor HAR jag inte.

Så, jag får nog repa upp det. Synd.

Kanske kan jag bygga om mönstret lite? Hmm, nu föddes en idé. Just den här vanten har ingen tumkil. Den är alltså lika bred hela vägen från handleden och upp på själva handen. Om jag ändrar om lite, och gör en tumkil så blir ju vanten smalare vid handleden. Det kan gå. Kanske. En annan dag. För just idag har jag ont i huvudet och lär tänka fel om jag försöker mig på det. En annan dag får det bli.

Jag fortsätter nog med raggsockarna istället. Då behöver jag inte tänka. Mindless knitting. Härligt.

Återkommer i ärendet. Vantärendet, alltså.

 

 

Stickat

Svante Vintervante

6 januari, 2015

herringbone

Det här är Svante Vintervante och är ett försök att bota mitt stickmotorstopp.
Kanske funkade det. Det märker jag när jag ska dra igång nästa projekt, vilket det nu ska bli.

Medan jag höll på med de här föddes en idé om att skicka vantarna som en överraskning till en vän. Jag tänkte att de kan vara sällskap på promenader om ingen annan har möjlighet att göra henne sällskap just då. Fast de följer nog gärna med även om annat sällskap finns.

Det är aningens läskigt när man ska ge bort något och man inte har den blekaste aning om ifall mottagaren ens vill ha det. Och tänk om de inte passar! Men jag tänker att gesten kan nog glädja ändå. Paketet ska gå iväg imorgon, så om någon dag vet jag förhoppningsvis om mottagaren blev glad.

Mönstret är Herringbone mittens with poms (länk) och finns alldeles gratis på Ravelry. Jag valde dock att göra vanliga tofsar istället för garnbollar. Garnet är två nystan Drops Karisma som jag hittade i mina gömmor.

Jahopp. Och nu då? Jag sitter här och blänger på vanten Kallis Fragment från Varmt & Stickat.
Varför jag blänger? De ser så stora ut ju. Jag vet att jag har små händer så det kan jag inte jämföra med, men ändå!
Ska jag fortsätta och se hur det blir? Eller ska jag repa upp dem och göra om? Jag har redan börjat om en gång med tunnare stickor.

Ska grunna på det. Återkommer i ärendet.

Stickat

Nyårslöfte och fortsatt motorstopp

1 januari, 2015

Motorstoppstickning

Det pratas mycket om nyårslöften. Träna mer, oftare. Äta bättre. Vara snällare. Inte vara så snäll. Inte köpa mer garn. Sticka klart alla UFO (halvfärdiga projekt, alltså) Inte starta nya projekt innan de gamla är klara.
Jag har också ett nyårslöfte i år. Faktiskt. För en gångs skull. Eller flera, om jag ska var ärlig.

Så här är det.

  • I år ska jag sticka det jag tycker är roligt, när jag tycker det är roligt.
  • Jag ska starta nya projekt om jag känner för det, även om de gamla projekten inte är klara.
  • Jag ska köpa garn när jag känner för det, men såklart med måtta. Jag har ju faktiskt en hel del redan.
  • Och, jag ska sticka något till någon som inte förväntar sig det. Emellanåt. När jag känner för det.

Med andra ord. Allt är nästan som vanligt. Haha.

Bilden ovan, då. Vad har den med saken att göra då?
Absolut ingenting, skulle jag vilja säga. Det är en bild av mina försök att bota mitt stick-motorstopp. Det gick sådär.
Två försök på samma vantmönster till vänster. Det gick sådär. Ena varianten var rätt stickor och för tjockt garn. Alltså blev vantarna alldeles för stora. Dessutom blev färgerna inte alls bra tillsammans. Andra varianten var rätt stickor och för tunt garn. Alltså blev vantarna nog rätt lagom stora, men glesa. Nytt försök påbörjat igen, med tunnare stickor och det tunnare garnet. Resultat; lite mindre vantar, men täta och fina. Fast för korta, till och med för mina minihänder. Det går dock att åtgärda. Om garnet räcker. Ska väga det imorron.
Till höger ett försök på rutiga sockar. Ja, de var tänkta till Wille. Men, det gick sådär det också. De blev för små. Repade upp dem och började om med aningen tjockare stickor. Japp, de blev större. Passar nog en fyraåring kanske. Suck! Nu ligger de och skäms i skäms-korgen.

Nä, jag har ingen sån. Bara skojjade. Men skäms gör de, hoppas jag.

Utöver detta har jag börjat på ett par vantar ur boken Varmt & Stickat, Kallis fragment. De blir stooooora. Och detta trots att jag gått ner i stickstorlek från 2,5 mm till 2 mm. Jamen, hur svårt ska det vara!?

Så, motorstoppet fortsätter, men jag ger mig inte.

Stickat

Systers vantar och motorstopp

28 december, 2014

Camillavantar

Titta! Det blev kallt till sist!
Nej, de där vita kornen är inte frigolit. Det är alldeles äkta frost. Eller möjligen snökorn. Små, runda och stenhårda.
Men visst gör sig vantarna bra i sitt rätta element liksom!?

Idag har vi bland annat hälsat på allrakärasteminstasyster och äntligen kunnat överlämna julklapparna till hennes lille William. Passade på att samtidigt lämna över vantarna jag gjort till henne också. Tror de blev uppskattade! De var en överraskning så hon anade ingenting. Då är det allra roligast att ge.

Jag jobbade intensivt för att hinna bli klar med de här vantarna till jul, och när de väl var klara så blev det tvärstopp.
Soppatorsk.

Idéer saknar jag inte. Garn saknar jag inte heller. Men det är precis som om det ändå blir motorstopp.

Det brukar komma igång igen om jag stickar ett par disktrasor, eller ett par enkla små raggisar. (vilket jag faktiskt gjort) Det hjälpte inte.
Dök huvudstupa i en av garnkorgarna i källaren för att rota fram lite inspiration. Eller garn. Så nu har jag plötsligt börjat på ett par små raggisar till, och ett par vantar i två versioner. Inget av garnet blev som jag tänkte där. Motorstopp igen.

Äh, det ordnar sig. Återkommer i ärendet.

 

Stickat

O-rosa Rosa Bandetvantar

19 december, 2014

Camillavantar

Man ska inte göra det lätt för sig. Det är ju tydligt.

Jag köpte tidigare i höstas mönster till dessa vantarna. Det är Solveig Larsson som gjort mönstret och alla pengarna hon fick in på detta har skänkts till Rosa Bandet. Vantarna heter Camilla efter designern Camilla Thulin som gjort årets Rosa bandet. Blomman mitt på vanten kommer därifrån. Bra initiativ tycker jag.

Mönstret i sig är inte svårare än andra vantmönster. Inte alls. Men jag fick för mig att vända på färgerna lite. Den färgen som är mörk i diagrammet är ljus i min stickning. Det ställde till det mer än jag tänkte mig. Sen tänkte jag till igen och bestämde mig att göra båda vantarna på en gång. Med två set strumpstickor. Och bara två garnnystan. Det innebar att jag tog garnet både från insidan och utsidan, samtidigt.
Ni kan bara ana vilken röra det blev till sist. Garnet ihopsnott så att man kunde gråta.

Men! Jag blev klar igår. Glad i hågen la jag dem ovanpå varandra och tänkte ge mig på tummarna idag.

I dag såg jag att de är olika stora! Tanken med att göra dem samtidigt var ju att de skulle bli lika stora, men tydligen stickar jag hårdare med metallstickorna än trästickorna. Suck. Så, jag repade upp den minsta av vantarna ner till tummen ungefär och stickar om. Med trästickorna.
Tror inte de blir klara till jul som jag hoppades, så mottagaren får väl överraskas en annan gång. Det kan ju vara kul att få paket efter jul också.

De är upprepade nu, men speciellt mycket stickat har det inte blivit. Inget alls, skulle jag säga. Har haft huvudvärken from hell idag, så det blev soffläge hela eftermiddagen.

Imorgon är det bättre. Det har jag bestämt!

Stickat

Födelsedagsvantar

13 december, 2014

Ottovantar

Idag är jag på 50-årsfest hos en kär vän. Och eftersom hon absolut inte önskade sig något alls så tänker jag ge henne en present.
Hehe.
Hon gillar färg. I alla fall svart. Men svarta vantar med svart mönster skulle inte bli så kul, så detta blev det. Svart och vitt, med lite rött precis vid handleden. Jag hoppas hon gillar dem.

Detta är vanten Otto från boken Vantar för alla årstider, som jag nämnt här innan. Flera gånger skulle jag tro. Helt underbara vantar är det  i den. Man vill liksom göra alla.
Här har jag använt Rauma Finullgarn. Tur att jag köpte på mig några nystan innan min lokala garnlangare stängde. Klippangarnet fanns inte i svart, vitt, grått och rött när jag var där i somras och handlade, och såna färger BEHÖVER man ju. Visst?

 

Mina mönster Stickat

Elsas vantar och provstickning

29 oktober, 2014

Elsavantar

 

Oj vad det var längesen sist! Jag kan återigen konstatera att jobbet tar mycket tid från stickningen. Men det blir bättre. Nångång.
I måndags var jag faktiskt ledig. Inte ett vettigt handtag gjorde jag på hela dagen. Eller, inte många vettiga handtag iallafall. Jag stickade ju lite, och det är väl vettigt.

Idag är det Elsas födelsedag. Hon fyller 6 år!
Och dessutom är hennes vantar färdiga. På lördag ska vi på födelsedagskalas och då har jag tänkt överlämna dem.

Jag har roat mig med att plita ner hur jag gjorde vantarna och har faktiskt idag fått hjälp av ett gäng rara tjejer att provsticka det. Det är så alldeles rysligt spännande att se vad de tycker.
Det är nästan lika roligt som att vara på födelsedagskalas, men bara nästan. Och läskigare. För tänk om ingen annan än jag begriper hur jag menar!

Nå, det återstår att se. Om mönstret får någorlunda godkänt lägger jag ut det på Ravelry.

För att göra det hela ännu mer spännande har jag släppt ännu ett mönster till provstickare. Det är tösabitens grytlappar som jag skrev om för ett tag sen. En av teststickarna vill göra dem till sin svärdotter, som av en händelse heter likadant som den tösabit jag stickade till. Ibland är världen underlig.

 

 

Stickat

Rosa vante, andra försöket

11 oktober, 2014

Elsas-dansvante

Det förra försöket blev som bekant inte bra alls, så det repade jag upp. Jag funderade och funderade. Elsa har börjat på dans och älskar det.
Vad är då mer rätt än ett par vantar med en tjej som dansar OCH hjärtan?

Så, jag satte mig och ritade på ett mönster, provstickade, rev upp, ritade om, stickade igen.
Så här blev den. Lite mer fixande och trixande vill till innan jag är helt nöjd, men ändå en rätt ok början!

Idag träffade jag inspirationskällan själv och fick prova vanten på henne. Den passar!

MEN! Hon tyckte bestämt att två vantar är att föredra framför en, så jag får väl sticka en till. Måste bara komma ihåg att göra den med tummen på andra sidan. Inte två vänstervantar, alltså.

Funderar så smått på att köpa mig ett program som underlättar när man gör mönster. Jag har faktiskt hittat ett på nätet, men inte handlat ännu. Kanske ska ge mig själv det i present? Ja, jo, jag har nog förtjänat det.

 

Mina mönster Stickat

Rosa vantar, första försöket

8 oktober, 2014

Elsavantar

Näe, det här blev inte bra. Till sist bestämde jag mig på riktigt. De här rev jag upp.
I helgen satt jag sen och knåpade med ett alldeles eget vantmönster. Jag har nämligen upptäckt att det inte finns så många tvåfärgsstickade vantar för barn. Nästan inga alls, faktiskt.

För tillfället provstickar jag det, och kommer nog att göra lite justeringar. Sen återstår att se om prinsessan Elsa gillar dem, och framförallt om de passar!

Utöver detta så fortsätter tågstickningen, bubbelsockarna alltså, och så är jag klart med en lite större virkad uggla som en kollega beställt. Ska bara få till en liten också nu när fingrarna vilat sig. Virkning sliter helt klart mer på mina fingrar än stickning. Eller så är stickmusklerna mer vältränade än virkmusklerna kanske.
Dorisvantarna är tvättade och ruggade, och blev så fina. Fotobevis kommer så snart jag får möjlighet att fotografera i dagsljus.

Nu kallar Elsa-vanten igen. Kanske hinner några varv innan mannen är klar med maten!

Over and out!

Stickat

Det bubblar

3 oktober, 2014

bubblor

Jag kan ju säga att det går sådär. Stickandet, alltså.
För närvarande är det rätt mycket på jobbet. Och rätt intensivt, även om det inte alltid så många extrajobbetimmar.
Sån himla tur att det är kul samtidigt.

MEN! Det tar en del tid från stickandet! Och när jag väl stickar så blir jag inte nöjd. Rätt missnöjd, faktiskt.

Dorisvantarna är klara, sånär som på trådarna som ska fästas. Fotobevis kommer så snart det är fixat.
Och jag har börjat på ett par vantar till Prinsessan Elsa. Hon önskade sig ett par HelloKitty-vantar, men jag får inte det snyggt. Så, jag började på ett par med en ballerina på. Jättesöta. Men. De. Blir. Inte. Bra!  Måste nog dessvärre rita mig ett par egna.

Men, de här bubbelsockarna jobbar jag på med, på resan till och från jobbet. Har i och för sig rivit upp hälen på ena sockan en gång. Min idé, som i huvudet var skitbra, funkade inte. Inte alls, faktiskt. På det igen! Nu har jag gjort båda skaften och måste fundera ut hur hälen och foten ska se ut.

Bubblorna är jättekul att sticka. Två varv i bottenfärgen, sen fyra varv i mönsterfärgen. Sen, bottenfärgen igen och då stickar man var fjärde maska i sista varvet av förra omgångens bottenfärg, liksom. Och så ett ytterligare varv med bottenfärgen innan det är fyra i mönsterfärgen igen. Nästa gång du stickar i förra omgångens bottenfärg måste du förskjuta det hela två maskor. Är ni med? Här finns ett youtube-klipp som förklarar ungefär hur man gör.

Vi ses! Snart, hoppas jag.