vantar

Jag har fnissat många gånger åt stickare som lagt upp foton på vantar där man glömt tummen. Jag erkänner det. Tänkt att hur kan man glömma det. Det står ju i mönstret.  Jag kan härmed meddela att jag också gjort detta nu. Jupp, det är sant! Och hur kunde jag glömma det? Det står ju i mönstret! Ja, det gör det, men då måste man läsa hela mönstret. Tänka sig!

Jag fnissade inte speciellt mycket när jag upptäckte det, men så här efteråt blir det rätt kul. Som tur är hade jag inte hunnit så rysligt långt. Tumkilen skulle börjat precis efter den lettiska flätan. Bara att bryta ihop och komma igen. Sticka lite bakåt. Gör om, gör rätt. Ja, ni vet. Garnet räcker ju längre på det här viset, eller hur man nu ska se det.

Lite fakta ska ni få innan jag börjar sticka bakåt;

Mönster: Angela’s mittens. Gratismönster på Ravelry
Stickor:  2,5 mm
Garn:  Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik.

Återkommer i ärendet.

Det händer något när våren kommer. Och vårsolen. Jag får sån lust att sticka något gult. Det hände förra året med de gula disktrasorna, och det hände i år. Detta året resulterade det i ett par citronvantar. Jag har länge haft en bild i huvudet av vantar med citroner, eller åtminstone någon slags citrusfrukter på. Jag har ritat och suddat och ritat igen, men det har inte velat bli som jag tänkt mig. Tog en sväng på Pinterest för att hitta citroninspiration och där finns det! Ett färdigt vantdiagram med citronskivor på. På insidan av handen väljer jag att se mönstret som citrusblommor. Visst ÄR de härliga! Säg den grå och kalla vinter/höstdag som de här vantarna INTE piggar upp! De påminner mig lite om en vaniljglasspinne överdragen med citronisglass, eller ananasisglass eller vad sjutton som helst som är gult och smakar gott.

Du minns kanske min frustration över färgvalet. Jag blev till sist riktigt nöjd med dem, och jag är glad att jag behöll det grå som kontrastfärg på mudden. Det ger en bra balans mot det ljusa på handen.

Fakta;
Garn: Grått och gult från Klippans yllefabrik, Vitt är Kampes tvåtrådiga ullgarn
Stickor: 2mm strumpstickor
Mönster: Hittade ett diagram på Pinterest, du bör hitta det om du söker på Lemon Chart Mitten.

Jag har haft lite oflyt med att få till färgvalen den sista tiden. Ibland är det bara så. Jag har en bild i huvudet på hur jag vill att det ska se ut, och när garnnystanen ligger bredvid varandra ser det ut som om jag lyckats överföra bilden till verkligheten. Sen börjar jag sticka, och då kan det bli som på bilden ovan. I mitt huvud skulle det härligt solgula garnet bli ett par glada citronvantar och jag plockade ut ett mörkt grått garn som kontrast. När jag stickat en bit ser det ut så här. Inte lika blått som på bilden, det är nog kvällsljuset som gör det, men inte alls så soligt och glatt som det skulle bli. Man kan ju undra varför jag då valde ett mörkgrått garn, det kan man faktiskt. Men ja, jag gjorde det och vi kan ju konstatera att det inte blev så bra.

Jag surnade till och la detta projektet åt sidan så det fick skämmas lite och så la jag upp till ett nytt par. I mitt huvud var de ljust rosa kombinerat med rött. Jag vet, det låter märkligt, men det ÄR snyggt. Eller kunde blivit. Jag säger bara det. Välj inte garn sent på kvällen. Gör inte det! I dagsljus såg det inte alls lika tilltalande ut. Suck. Bara att riva och börja om . Inser att det rödrosa garnet blir svårt att hitta en kompis till. Det får väl vänta tills jag får de där galna 80-talsvantarna ur huvudet. Vi får väl se.

Som ni förstår har jag inte mycket info att ge om det här projektet mer än att det ska bli ett par vantar. Kanske. Jag ger det nån chans till.

Oh, förresten! Wilmakoftan och Traktorgensern har nått fram till mottagarna och båda passar! Härligt! Jag har en massa idéer för koftor till lillpluttan, men jag får nog lugna mig lite. Tänka klart, kanske. Inte rusa iväg, kanske.

Måste rusa!

Och så kom våren. Och försvann igen.

Lagom till Alltidvantarna var klara kom våren. De fina blå blommorna slog ut i vår gräs(moss?)matta och visst matchar de fint det blå i vanten? I helgen kom vintern tillbaka på tillfälligt besök. Vi skulle ta en biltur uppåt Småland och solen sken så fint här hemma när vi startade. Med cabben nere. Vi hann inte ens ett par mil innan först regndropparna och sen snöflingorna kom, och när vi sen nådde vårt mål låg snön vit på gräsmattorn och tak. DÅ ångrade jag att jag inte tagit med ett par varma goa vantar. Som de här.

Det var första gången jag stickade med tre färger samtidigt. På samma varv. Det var svårt att få in en riktig rytm i stickningen, men det var i och för sig bara ett varv i varje blå ruta som krävde alla tre färgerna på en gång, så jag klagar inte. Resultatet blev rätt bra. Helt klart blir det fler försök med tre färger. Skam den som ger sig. Eller nåt.

Fakta om vantarna har jag skrivit flera gånger tidigare, men här kommer en repris;

Mönster; Från boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erica Åberg.
Garn;  tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik
Stickor; 2,25 och 2,75 mm strumpstickor

Nästa gång blir det nog bilder på en Lillasysterkofta. Det var ju en storebror som nyligen fick en lillasyster, om ni minns. Eller möjligen ett par halvvantar från ”Vantar för alla årstider” i rester från Klompelompemössan.

Ljuset blev lite konstigt på det här fotot, men det är som det är.  Lite längre har jag kommit på Alltidvantarna i alla fall. Det blev rätt ok med färgerna även när jag stickar själva handen. Kanske är handens färger i klaraste laget om jag jämför med mudden. Jag har inte helt bestämt mig. Något jag har bestämt mig för är att jag inte kommer att riva upp dem. De blir så här. Punkt.

Vet dock inte om jag gillar att sticka med tre färger på samma varv. Åtminstone inte när färgerna måste snos om varandra på baksidan hela tiden som det blir här. Som tur är blir det bara så under ett varv på varje blå fyrkant, alla andra varv är bara tvåfärgade. Helt ok, med andra ord. Och helt avskräckt från vantar med fler färger blir jag inte heller. Jag kan gott tänka mig att prova fler gånger. Kanske hittar jag ett mönster där hoppen inte är så långa, så jag kan få bättre flyt i stickningen. Hoppas kan man ju.

Nu blir det inget mer förrän jag är tillbaka från min Stockholm-Piteå-Uppsala-hemigen-tripp. Ska vi gissa att garnförrådet utökats något då? Jag menar, Yll&Tyll ligger ju i Uppsala. Det kan jag inte missa, eller hur!

En repris av fakta för vantarna får det bli;

Mönster; Från boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erica Åberg.
Garn;  tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik
Stickor; 2,25 och 2,75 mm strumpstickor