Det som göms i snö kommer upp i tö, brukar man väl säga. Visserligen har vi haft väldigt varierande väder denna sommar, men snö har vi iallafall sluppit. Istället får jag säga att det som göms i en rörig tvättstuga kommer fram vid översvämning.
Det värsta är att det är helt sant! Sista lördagen innan vi skulle börja jobba efter semestern ringer yngste sonen och meddelar att vi nog får köra hem. Det är översvämning i källaren. Pust! Det var inte precis så här vi tänkte oss att spendera den här kvällen, men så blev det. Vi såg framför oss att det var blött i hela källaren, möbler och allt. Vi har vårt tv-rum där.
Väl hemma såg vi att det nog inte var så illa som vi befarat. Det var väldigt blött i tvättstugan men det hade inte runnit ut något i tv-rummet, bara stänkt lite. Men. Hela tvättstugan fick ju tömmas och där var det grejjer! Vi kunde bära ut en hel del direkt till ett släp för att kastas på soptippen. En del fick åka ut på altanen för torkning och en rejäl hög fick ligga på vänt för att tvättas. Vi hade att göra hela lördagskvällen och större delen av söndagen.
Så, vad har nu detta med ett par gamla slitna vantar att göra? Jo, dessa dök upp i röran. Jag hade helt glömt dem. Detta är något av de första projekten jag gjorde när jag startade om mitt stickliv efter många (MÅNGA!) års uppehåll. Precis som i mitt första stickliv kastade jag mig huvudstupa in i det jag fick för mig att göra. Jag insåg inte alls mina begränsningar (och gör nog fortfarande inte det).
Spets på mudden och fläta längs hela handen. Tummar hade jag aldrig stickat förut, men hur svårt kan det vara? tänkte jag. Jag minns inte ens att jag tyckte det var speciellt svårt, men jag minns att jag hittade på lite egna lösningar där mina kunskaper inte räckte till. Men svårt? Nädå, inte alls. Handen och tummen blev lite liten och resten för stort. Jag hade ingen aning om vad jag gjort för fel, men jag var själv supernöjd när jag var klar. Jag använde dem flitigt trots att de var ganska dragiga. En vindstilla dag värmde de rätt bra, men blåste det så var de mindre bra. Använde dem gjorde jag ändå.
Visst är det lite så här stickandet ska vara? Att inte låta någon begränsa dig i vad du vill göra, inte ens du själv, bara kasta dig in i stickäventyren! Tillåt dig sen att vara nöjd med det du stickat, även om det inte ser ut exakt som på mönsterbilden, eller om andra rynkar på näsan när du visar upp det.
Med en sån här bild tror jag kanske inte ni blir inspirerade att göra ett par, men för skojs skull lägger jag ändå in länk till mönstret. Om inget annat kan ni se hur vantarna skulle sett ut.
Mönstret kommer från Drops och så även Eskimågarnet jag stickade dem i.
Jag har inte legat på latsidan (rent stickmässigt) på semestern, men det kommer mer om det längre fram. Jag lyckades få nån slags nackspärr som gjorde att jag fick ge mig själv stickförbud några dagar, men det är bättre igen. Hela tre dagar klarade jag att hålla mig ifrån stickorna, sen blev abstinensen för stor.
