Browsing Tag

tröja

Stickat

En tröja i månaden

25 maj, 2019

fyra tröjor!

Här är de, mina fyra tröjor. Alla fyra är påbörjade och avslutade innan april var slut i år, och var och en av dem har en egen historia.

Min tröjgalenskap började redan förra året. När jag väl insett att jag kunde sticka mig en tröja som verkligen passade, så gick proppen ur fullständigt. Under fjolåret trollade jag fram tre tröjor och var så otroligt stolt över det. Alla passade fint, dessutom, vilket ju inte är illa alls.

I år hade jag, innan april var slut, lagt upp och maskat av fyra tröjor. Och nu är maj slut och nummer fem är klar. Den är visserligen en liten plutt-tröja, men den räknas ändå. Det kommer att dröja lite innan jag kan visa den för er, för det är en teststickning som är superhemlig fortfarande. Ni får tro mig på mitt ord. Sen har jag en halvfärdig Tegna och en Balloonsweater på stickorna, så nummer sex och sju är på gång. Tröjgalenskap de luxe.

I slutet av förra året såg jag att Jennifer Steingass (@knit.love.wool) la upp på Instagram att hon sökte teststickare till sitt nya tröjmönster Darkwater, men fegade och anmälde mig inte. Inte kunde väl jag. Fegsnöre! Klart jag skulle kunnat göra det! Eftersom jag nu var ett sånt fegsnöre så fick jag vackert vänta på att mönstret släpptes. Det skulle det göras till jul, sas det. Perfekt! Då blir det min lyxiga julstickning, tänkte jag. Och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Det blev försenat så det släpptes den 1 januari. Gissa vad jag la upp den 1 januari? Svår gissning? Nä, såklart inte. En svart Darkwater med vit, fluffig kontrastfärg. Det fick bli min semesterstickning när vi var på Gran Canaria. Allt blir bättre med fluff, det har vi konstaterat förut. Nu är jag inte alldeles helt jättesäker längre på att det är en bra idé att ha vitt fluffigt konstrastgarn på en kolsvart tröja. Ni ser nog att det vita fluffet liksom sprider ut sig över hela tröjan, men det var precis så här jag ville ha den. Supernöjd är jag! Eller åtminstone nästan supernöjd. Jag stickade slut på garnet men tyckte att ärmarna nog ändå var lagom långa. Det var de inte riktigt, för jag går och drar i dem hela tiden. Det var så konstigt att garnet var slut. Jag visste bestämt att jag haft minst fyra härvor svart från början och jag var helt säker på att jag inte använt mer än max tre. Överallt letade jag men hittade inte mer. Inte förrän jag städade garnlagret häromveckan. Där låg de. Två hela härvor svart garn. En vacker (eller regnig) dag ska jag repa upp muddarna och förlänga ärmarna några centimeter. Då blir den perfekt! Tröjan kallas förresten Fylletröjan eller Whiskytröjan. Det råkade nämligen bli så att en whiskyflaska läckte lite i resväskan när vi åkte hem från semestern. Tröjan var tydligen törstig för den sörplade glatt i sig allt den kunde och whisky är som bekant lite brunt. Ja, ni fattar nog vad som hände med det vita fluffet. Japp, det blev missfärgat. Tack och lov gick det bort när jag tvättade upp oket, annars hade jag fått repa upp och börja om.

Redan i mitten av januari kliade det så mycket i mina fingrar att jag la upp till en tröja till trots att Darkwater naturligtvis inte var färdig än. Herrejösses, SÅ snabb är jag inte! Det var två gröna nystan Holst Coast som jag fått i julklappsbytet på stickcaféet som plötligt visste vad de ville bli. De ville bli en Briyoketröja tillsammans med vitt garn av samma kvalitet som jag råkat köpa på mig när Holst hade rea. Jag hade insett att en tröja i tvåtrådig ull förmodligen skulle vara för varm att ha på Stickfest i Väst, men att en i Holst Coast, som ju är ull och bomull, skulle funka fint, så det var nog så att Briyoketröjan fick mest kärlek under en period. I mönstret rekommenderas man att blocka det patentstickade oket innan man fortsätter så det gjorde jag. Och vad händer? Jepp, det gröna missfärgade det vita. Inte igen! Men jag hade tur. Det gick bort när jag tvättade det en gång till.

Samma dag som jag maskade av Briyoke så la jag upp nästa tröja, en Kumulus bluse. Det var inte alls meningen, men jag hade förälskat mig i blått mohairgarn som Cecilia på Humlalyckan färgat och jag hade lite rester från min Zweigtröja som skulle passa perfekt till det. I Kumuluströjan ska man egentligen sticka med två trådar mohair, men vem har sagt att man måste följa alla regler? Så länge masktätheten blir rätt så gör jag som jag vill. En tråd mohair och en tråd Holst Tides blev alldeles utmärkt. Nu fick jag för mig att jag absolut måste ha denna tröjan med mig till Marstrand. Hur tänkte jag här? Jag startade den 7 mars, inte kunde den väl vara klar till vi åkte den 29 mars? Jodå. Det kunde den. Redan den 21 mars var jag klar. Så här i efterhand undrar jag om jag fick något annat gjort alls. Jobba? Laga mat? Äta?

Ungefär då kom jag på att jag förmodligen behövde ha någon lämplig socialstickning med mig till Marstrand. Jag hade Darkwater, men svart garn och lite halvskum belysning på kvällarna är inte en bra kombo. Så vad gjorde jag? Ja, jag erkänner. Jag la upp en tröja till. Nu när jag ser det här nedskrivet så inser jag att det kanske, möjligen, eventuellt kan vara lite galenskap inblandat. En liten släng av tröjmani.

Vad blev det då? Hmm. Jo. En Kumulus till. Mmm. En till. Direkt efter. Dubbelgalet. Men! Medan jag stickade den avslutande I-corden på den första Kumuluströjan så började jag tänka på mitt jeansblå och gråbeige fluffiga alpacka/silke-garn som jag försökt få till en tröja av flera gånger. Varje gång har garnet tydligt talat om för mig att någon sådan ville det INTE bli! Vet ni hur svårt det är att repa upp fluffgarn? Visst kunde jag bara gett upp och slängt eländet, men då hade det ju vunnit. Aldrig! Jag repade upp det som legat och retat mig i flera år (jo, det är sant! år!) och testade om jag kunde få rätt stickfasthet med en tråd sådant. Det gick! Ha! Jag kanske skulle vinna över det ändå. Det blev alltså en Kumuluströja av det retfulla fluffgarnet och jag vann. Åtminstone tycker jag det. Garnet anser säkert att det vunnit, och det har det kanske rätt i. Hursomhelst älskar jag båda mina Kumuluströjor. Och. Hrmmm. Det ligger garn till en till och väntar på mig i garnlagret. Till mitt försvar kan jag ju säga att den faktiskt är till min syster. Hon har själv valt färg. Ja? Vaddå? Hon försökte ju sno åt sig min randiga, men den ville jag ha själv.

Pust. Blir du lätt förvirrad av alla konstiga tröjnamn och garnsorter? Förmodligen inte, men OM du blir det så misströsta inte. Du följer bara länken till mönstret nedan så ser du hur de ser ut.

Förra helgen gick Stickamera Tillsammans av stapeln på Humlalyckan här nere i Skåne. Mer om det får jag berätta nästa gång. Det kan ha inköpts garn till en tröja till. Möjligen. Men ni har inga bevis. Än.

Nu blir det mycket fakta på en gång. Jag går från vänster till höger på bilden.

Garn: Mohair-Silk från Humlalyckan. Underbart mjukt. Detta stickade jag tillsammans med en tråd Holst Tides i färgen Night Shade
Stickor: 5 mm rundsticka
Mönster:  Kumulus bluse av Petite Knits. Enkel, men smart konstruktion där du slipper montering. Precis vad jag gillar.

Garn: Holst Coast, ett garn i lamull och bomull. Väldigt prisvärt och trevligt garn. Jag höll det dubbelt för att få rätt stickfasthet.
Stickor: 3 mm rundsticka
Mönster: Briyoke av Matilda Kruse. Välgjort mönster.

Garn: Drops Brushed alpacka/silk.
Stickor:  5 mm rundsticka
Mönster: Kumulus bluse av Petite Knits igen.

Garn: Tvåtrådigt svart ullgarn från Klippans yllefabrik. Det vita är en tråd Drops Kid-Silk och en tråd Holst Coast.
Stickor: 4 mm rundsticka
Mönster: Darkwater av Jennifer Steingass. Jag vill sticka i stort sett alla mönster hon ger ut, men det går inte. Det kommer nya hela tiden så jag hinner inte med.

1 Comment
Stickat

Om tröjor och en underbar stickfest

25 april, 2019

Ranunculus

 

Oj, så mycket roligt som hänt sen sist! Sticklusten har inte blivit mindre, det är ett som är säkert, och min tröjmani håller i sig.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja idag. Det har hänt så mycket roligt sen sist, och mer är inplanerat framöver. Jag börjar väl i ena änden så ser vi hur långt jag kommer idag. Resten tar jag nästa gång.

I slutet av mars var jag på Marstrand och Stickfest i Väst. Det är andra året för mig och mina stickvänner, och det var om möjligt ännu roligare i år än förra året. Det säger inte lite det.

Detta året var vi fyra glada (galna) stickare som skulle kampera ihop, så vi fick en trevlig liten lägenhet att dela på. Precis som förra året fick vi också en goodiebag med garn, stickmarkörer och en massa trevligheter i. Det är verkligen generöst! Jag hade bokat in mig på en kurs i flätstickning för legenden Ivar Asplund, det gäller ju att passa på! Har du inte sett hans fantastiska bok, Sticka flätor, så har du missat något. Flätstickning i sig var inget nytt för mig men han försåg oss med en hel del bra tips och trix, både när det gäller teknik och hur resultatet blir beroende på vilken typ av garn du väljer. Har du möjlighet att gå en kurs för Ivar så gör det!

Jag och Elaine (@ellanbellanknits på Instagram) valde dessutom att gå en kurs i att färga garn. Vi fick prova att färga ett spräckligt flerfärgat garn med syrafärger. Det var lite svårt att komma igång och våga lägga på färgerna, men när jag väl kom igång så for nog färgningsdemonen i mig. Herrejösses vad roligt det är att färga garn! Som lärare hade vi Mia Dehmer (@vickevira på Instagram) Det var faktiskt så roligt att jag och Elaine har råkat beställa hem färgpigment från England, och ofärgat garn är på väg hem till oss med posten. Här ska färgas!

På fredagskvällen deltog vi i quizen, precis som förra året, och i år vann vi! Vi hade så många rätt att de skojade om att de nog behövde kolla vår sökhistorik i mobilerna. De hade de gärna fått göra. Vi hade bara en enorm flax med de svar vi var osäkra på, och det visade sig att vi hade en ganska bred kunskap fördelat på oss som ingick i laget. Och vinsten? Oj, ja. Vi vann garn och mönster till en tröja. Alltså, var och en av oss fick en hel tröjmängd med garn och mönster till det! Vilken tur att jag har hamnat i en tröjstickargalenskap!

Hela fredagskvällen tillbringade vi i sällskap med supertrevliga bordsgrannar. Fyra av våra bordsgrannar blev förresten tvåa i quizen, så vi benämnde oss helt ödmjukt som ”Bästa bordet”. Ja, vaddå? Det var ju sant! Vid lördagskvällens middag placerade vi oss därför vid samma bord, de flesta bordsgrannarna var samma som dagen innan, men några var nya för oss. Lika supertrevliga de! Ja, läser ni detta så vet ni vilka ni är!

På lördagskvällen avgörs också ett Knitbattle. Det handlar om att sticka snabbast med det garn, de stickor och det sticksätt som avslöjas först när sticktävlingen ska börja. Jag och Elaine hade anmält oss till detta, mest för att alla som deltog i fjol fick så fina priser oavsett om de gick till final eller inte. Vi skulle bara delta för skojs skull, tänkte vi, och ingen av oss trodde nog att vi skulle gå vidare. Men vet ni! Jag gick till final! Av totalt ungefär 40 personer som deltog gick 8 plus fjolårsvinnaren till final, och jag var en av dem. Det var totalt oväntat, kan jag säga. Finalen fick vi sticka med förbundna ögon, dessutom. Det gick fint, men inte så snabbt, men jag är supernöjd med min sjundeplats. Min vinst var ett set med sockgarnshärvor från Garnbolaget, som var en av utställarna på garnmarknaden. Tack! Garnbolaget tillhörde dessutom de trevliga människorna som vi hade så trevligt med på ”Bästa bordet” och hon kommer till Humlalyckan nu i maj, så vi ses snart igen.

På garnmarknaden, Torget som det kallas, fanns inte bara Garnbolaget såklart. Fantastiska Limmo design och Fru Valborg var där bl.a. Min plan var att klappa garn så mycket jag orkade, men bara köpa om jag hittade en tröjmängd garn i den perfekta gröna färgen. Hittills hade jag inte hittat den någonstans trots att jag letat. Men. Det tog inte många minuter  hos Fru Valborg innan jag stod helt förälskad med en härva grön Merino singles i handen. En härva räcker dock inte långt på en tröja, så jag rotade planlöst lite till. Inte kunde det väl finnas fler? Jodå. Två härvor till fanns det! Och enligt Petra från Fru Valborg räcker det till en tröja. Jamen då så! Plånboken protesterade lite lamt, men jag vann. Vi hade ju faktiskt kommit överens om att jag skulle köpa garn om jag hittade den perfekta gröna färgen och nu HADE jag ju gjort det! Ännu har jag inte bestämt mig för vilken tröja det blir, men det lutar just nu åt en Tegna. Mönstret har jag redan köpt och jag tror stickfastheten funkar. Det blir provlapp så snart jag gjort klart tröjan jag har på stickorna nu. Nummer fyra för i år. Just saying.

Funkar inte Tegna så finns fler möjligheter. Kanske kan jag göra en Ranunculus till. Det tål att tänkas på. Ranunculus är tröjan på bilderna här, men denna är stickad i ett betydligt tjockare garn än det är tänkt. Denna tröjan är inte en av de fyra jag gjort i år, men jag tror inte jag visat den här tidigare. Den påbörjades förra våren när jag kommit över fredagsfyndet från Yll & Tyll, men färdigställdes inte förrän i november i fjol. Den fick vila över sommaren eftersom den var alldeles för varm att ha i knät i 30 graders värme. Fyndet från Yll & Tyll bestod av 10 härvor Malabrigo Mecha i den mest fantastiska röda färg jag sett, och till ett riktigt fyndpris. Jag är fortfarande helt förälskad i garnet och även i den färdiga tröjan.

Det här blev nog det i särklass svamligaste inlägget någonsin. Ingen ordning och reda och ingen kronologisk berättelse, men så blir det när alla ord vill ut på en gång. Ni får försöka ta er igenom det hela ändå. Ja, läser ni detta så har ni sannolikt klarat det med livet och hälsan i behåll. Det jag kan konstatera efter en sån underbar helg som Stickfest i Väst, är att många nya kontakter knyts. Man slår sig ner någonstans och börjar sticka och prata med de som sitter runtomkring, och helt plötsligt känner man varandra. Bara sådär. Sånt funkar inte för mig i vanliga fall, men omgiven av andra garngalningar fungerar det utmärkt. Tack alla som förgyllde helgen på Marstrand. Nu ser jag fram emot stickeventet på Humlalyckan i mitten av maj. Då vet jag åtminstone att jag kommer att träffa Garnbolaget igen. Det ser jag fram emot!

Ranunculus

Lite fakta kör vi väl på slutet som vanligt.

Garn: Malabrigo Mecha, ett tjockt oerhört mjukt och vackert merinogarn som jag köpte från Yll & Tyll. En riktig lyxtröja som värmt mig mycket i vinter.
Stickor: 6 mm rundstickor
Mönster: Ranunculus av Midori Hirose. Mönstret är skrivet för ett tunt garn med tjocka stickor men det gick precis lika bra med ett tjockt garn, som ni ser. Huvudsaken är att stickfastheten blir rätt.

0 Comments
Stickat

Om stjärnsockar och tröjmani

10 mars, 2019

Starry Night sock

Jag vet inte riktigt vem jag blivit, åtminstone när det gäller stickaren i mig.

Från att ha varit livrädd för att sticka plagg till mig själv tog jag mig i kragen häromåret och stickade inte bara en utan två koftor. De gick ju att ha oknäppta ifall de inte passade, tänkte jag. Tröjor var otänkbart! För det var just passformen som skrämde mig. Jag hade fått för mig att jag inte kunde sticka plagg till mig själv som satt snyggt. Jag vet, jag har skrivit om detta fenomen förut, men det tål att nämnas igen.

För det visade sig att jag ju visst kunde sticka plagg till mig själv. Förra året klämde jag ur mig tre tröjor, en Zweig , en Vinterfjell och en Ranunculus. Det var jag rätt nöjd med, tre tröjor på ett år liksom. Heja mej!

Sen kom förvandlingen. Mars är inte slut än och jag är helt klar med en Briyoke, har nån decimeter kvar på bålen på en Darkwater och bål och ärmar på en Kumulus Bluse. Samtliga är startade i år. Om planen håller kommer tre tröjor att vara klara innan mars månad är slut. Så jag frågar mig själv; Vem ÄR jag? Vad hände med hon som gillade små projekt? Drog hon bara?

Nejdå, hon drog inte. Hon stickar fortfarande små projekt, men inte lika många. Och de små projekten som görs är ganska ofta teststickningar. Eller mössor, för jag har även snöat in på att sticka Oslomössan med mohair. Eller vänta! Nu har jag det! Det är mohair jag snöat in på ju. Jag stickar vad som helst bara det är mohair i det tydligen. Eller glitter. Glitter funkar också.

De här sockarna är en teststickning OCH är stickade med glittergarn. Tittar du riktigt noga på bilden så ser du glittret i det gråa garnet. Jag hade sett vantarna Starry Night mittens på Instagram flera gånger och förälskat mig i dem fullständigt. SÅNA skulle jag göra! Då dök plötsligt möjligheten upp att teststicka Starry Night sockar och jag blev så glad. Visst är de vackra!

Garn: Det mörkgråa är handfärgat glittergarn från Limmo design. Åska tror jag färgen heter. Det vita är vanligt kommersiellt sockgarn. Och till sist, det blå/grön/turkosvackra garnet är handfärgat av Knitritious (Beatrice Olsson) Det är faktiskt specialfärgat just till mig inför en teststickning jag gjorde till henne i somras.  Jag undrar om jag visat dem för er, det kan jag ha missat. I så fall kommer det snart, för de är verkligen värda att visa.
Stickor: 2mm och 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Starry Night socks av Linda Fridholm, Handgjord Lyx.

Just de här sockarna värmer faktiskt mina fötter just nu. De är helt perfekta! Fotot är däremot sådär, men det är åtminstone snö. Alltid något.

 

 

2 Comments
Stickat

Januarifunderingar

4 januari, 2019

Vinterfjell sweater

Vilken jädrans dag det varit idag. Inte av den roliga, fina, mysiga jädrans bra sorten, utan mer av den där panikmycketattgörapåjobbet-sorten. Ni vet vad jag menar.

Lunch hanns inte med förrän framåt halv fyra (men berätta det inte för mina kollegor, då skäller de på mig) och jag vet att det inte är bra. Man SKA ta sig tid till lunch, det ska man verkligen, men idag valde jag att göra klart så långt jag hann och istället smita hem en kvart tidigare. Planen var att köpa mig lite lunch att äta på tåget hem, men kön var för lång så det fick vänta.

Men, jag fick tillbringa några minuter tillsammans med äldste sonen på stationen medan han väntade på sitt tåg norrut. När man plötsligt får en sån möjlighet glöms dagens slit väldigt snabbt. Jag längtar till den dagen han och sambon flyttar till Skåne igen. Det tror jag de också gör.
När jag sen satt och åt en lunchmacka ringde telefonen. Min systers underbara ungar undrade var jag var, för de ville gärna kramas. Ja, det har jag då aldrig sagt nej till när de är inblandade, så det blev en kort träff med dem. Många goa kramar blev det. De har varit på långresa så både de och jag har ett uppdämt behov av att ses. Vi behöver liksom kramas ifatt.

Så, som ni märker vände dagen från panik till myskramar. Så kan det bli en helt vanlig fredag i januari.

Det har varit lite tyst härifrån ett tag. Några få inlägg på Instagram har det blivit, men jag behövde en paus. När hjärnan är trött infinner sig inte skrivinspirationen som den ska och den går inte att tvinga fram. Kreativiteten vill inte bli styrd. Jag märker också att ju mer jag stressar eller lägger press på mig själv, desto mer frånvarande är inspirationen och kreativiteten.  Jag har därför bestämt mig att inte sätta press på att jag måste skriva ett visst antal inlägg i månaden eller så, det måste göras när lusten faller på. Därför kan det bli långa hopp, som nu, eller flera inlägg på en vecka. Det blir som det blir.

Men hörrni. Bara för att jag inte skrivit eller publicerat något på Instagram har jag inte slutat sticka. Snarare tvärtom! Sticka har jag haft lust till. Massor. Teststickat lite. Såklart. Och stickat ett par julklappsstrumpor till en kär vän, och ett par TAIF-vantar, och vantar från Maja Karlssons fina bok, och även försökt göra färdigt sånt som blivit liggande. Helt utan halvfärdiga projekt är jag inte, men jag känner mig mer nöjd nu. Ibland berör det mig inte att jag har många halvfärdiga saker liggande, men den senaste tiden har det stört mig. Inte nu längre. Nu börjar jag nytt igen, och så är cirkeln sluten.

Tröjan på bilden ovan är Vinterfjell av Eli från Skeindeer Knits. Jag gillar hennes tänk när det gäller mönster. Det finns mycket tips hur du ska modda den så att den passar just dig, dina mått och dina preferenser. Vill man ha tröjan insvängd i midjan eller helt rak så finns det lösning på det. Man kan välja att ha den kort eller lång. Valet är ditt eget. Eller mitt i detta fallet, eftersom det ju var en tröja till mig. Jag som tidigare undvek att sticka tröjor till mig själv (eftersom jag var övertygad om att de inte skulle passa) har nu fått fullständigt tröjdille.

Tröjan påbörjades faktiskt i Grekland när vi var där i Augusti. Visst är det fullt rimligt att lägga upp till en rustik ulltröja i 30-gradig värme? Självklart! Jag valde att göra min tröja lite insvängd i midjan. Den räcker mig en liten bit ner på höften, precis som jag ville ha den, och till och med ärmarna är perfekta i sin längd. Det GÅR alltså att göra tröjor som passar, bara jag mäter och tänker till lite. Dessutom valde jag att använda fler maskor för framsidan och färre på ryggen. Varför har jag aldrig tänkt på det innan? Jag är ju aningens mer bubblig på framsidan är baksidan. Nu får boppisarna plats ordentligt på framsidan och det blir ingen tröjpåse på ryggen. Perfekt!

Nu är det snart dags för en resa igen, och denna gången får Darkwater följa med. Det är Jennifer Steingass senaste mönster som hon släppte på nyårsdagen. Jag har längtat efter att lägga upp till den tröjan ända sen jag såg hennes inlägg om teststickning i november/december någon gång. Gissa om det var nära att jag anmälde mig till att teststicka! Det var SÅ nära! Men jag insåg att jag inte skulle hinna med det. Intalar jag mig, åtminstone. Möjligen kan jag ha fegat ur lite också. Möjligen. Troligen. Helt säkert var det så. Nästa gång fegas ingenting!  Jag lovar!

Förresten, på tal om att fega. Har ni tänkt på att jag aldrig är med på mina foton själv? Fröken Fyrkant skrev klokt om det där på Instagram för ett tag sen. Det är uppenbarligen fler än jag som inte varit med på bild. Där fegar jag verkligen. Ska 2019 bli året där jag faktiskt syns på någon bild? Jag måste i så fall lära mig ta selfisar, för det är jag verkligen kass på. Riktigt kass. Skitdålig till och med. Vi får se. Jag ska grunna lite på det. Lyckas jag inte lära mig ta selfisar får jag väl skaffa mig en fotograf. Det är en lösning det också.

Något annat jag fegat för är att steeka en kofta. Nej, jag menar inte steka. Det vore bara konstigt. Man säger ju visserligen att lamm smakar som kofta, men att verkligen steka en kofta vore verkligen ingen bra idé. Jag menar att klippa upp en kofta som jag stickat runt. Fast det fattade ni säkert. Jag trodde att 2018 var året då jag skulle premiärsteeka, men så blev det inte.  2018 fick vara teststickningsåret. Kanske blir 2019 premiärsteekningens år? Jag är väldigt sugen på att testa. En Loppakofta kanske?

Nähä, hörrni, nu blev jag sugen på att sticka lite till. Jag har andra paret av Skeindeers Hjaltland sockar på stickorna nu. De blir nog lite kortare än det förra paret, annars räcker kanske inte garnet.

Lite fakta om tröjan ska ni ändå få;

Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik och lite från Kampes
Stickor: 4 mm rundsticka, Hiya Hiya Sharp. Mönstret säger 3,5 mm men jag stickar lite tajt så jag brukar få gå upp en storlek eller så.
Mönster: Vinterfjell av Eli, Skeindeer Knits. Underbart välskrivet mönster, som vanligt när Eli varit igång.

2 Comments
Stickat

Om tröjor, semester och en chokladtårta

31 juli, 2018

Flax light cardigan

Jag älskar värme, jag gör verkligen det, och denna sommaren har jag verkligen inte kunnat klaga på att inte varit tillräckligt varmt.

Men, värmen gör ju att orken tar slut fortare och när orken tar slut blir det inte mycket gjort. Denna semester har det blivit väldigt mycket mindre gjort än det brukar, men det gör ingenting. Ingen häck har blivit klippt och inget gräs heller. Häcken förblev oklippt eftersom det var för varmt och gräset, ja det behövde helt enkelt inte klippas. Det gröna som syns på bilden ovan skvallrar om att det är ett tag sen bilden togs. I nuläget är det inte lika grönt. Men det gör heller ingenting.

Lite har blivit gjort, kom jag på nu. Jag har hjälpt yngste sonen att tapetsera deras vardagsrum. När det är 30 grader utomhus (och förmodligen ännu varmare inomhus) så gäller det att vara snabb med tapetlimmet, kan jag meddela. Det hann nästan torka innan vi fick upp tapeterna på väggen! Utöver detta har det mest blivit en massa turer med cabben (Öland bland annat), en tågtur till Helsingör, en del badande och så har vi umgåtts med nära och kära. En härlig semester! Nu är semestern slut, men den härliga sommarkänslan sitter kvar.

En konsekvens av värmen är att sticklusten minskar. Nä, jag bara skojar. Den minskar inte alls. Men jag har fått hålla mig till mindre projekt och min fina tröja har fått vila. Den blir för varm att ha i knät. Sticklusten blev faktiskt så stor att jag som av en händelse föreslog att vi skulle ta en biltur till Klippans yllefabrik. (som om jag inte hade nog med garn redan) Jodå, jag köpte garn. Till två tröjor. Och lite till. Hoppsan.

Jag har köpt garn i en vacker bränd orange ton som ska bli basen till en Vinterfjell tröja (av Skeindeer) och nästan svart garn till en annan tröja. Tröja nummer två är inte fastställd än, så kom gärna med förslag. Det ska passa till tvåtrådigt ullgarn.

Men koftan på bilden då? Och tröjan på bilden nedanför? Tja, ni minns kanske att vi hade en Knitalong i vårt stickcafé? Den som jag tjuvstartade med den lilla gula Flax light-tröjan? Japp, jag gjorde två till. Hoppsan igen. Koftan ovanför är baserade på mönstret Flax light, men jag gjorde spetspaneler istället för rätstickade paneler på ärmarna. Spetspaneler finns även i sidsömmarna. Jag var helt övertygad om att den skulle vara för stor för Wilma, men hon dansade kring midsommarstången i den. Det är ett fint betyg.

Tröjan nedan är stickad till William helt enligt Flax light. Nej, nu ljög jag nog lite. Den är stickad med aningens tunnare stickor så jag har gått efter en större storlek än William skulle behöva. Dessvärre visade sig tröjan bli för kort i kroppen och ärmarna trots att jag gick efter rätt storlek när jag mätte längden. Och eftersom pågastackaren såklart inte kan gå omkring i för kort tröja så håller jag just nu på att förlänga kropp och ärmar. Till min tröst tänker jag att han knappast haft nytta av den i denna sommarvärmen ändå. Jag ska skynda mig att göra den klar och leverera den igen så det inte hinner bli för kallt. Enligt SMHI blir det inte svalt än på minst 10 dagar så det är nog lugnt.

Fakta om tröjan/koftan;

Garn: Bomullsgarn från Söstrene Grene. Riktigt trevligt att sticka med. Jag hoppas det håller formen när det används och tvättas.
Stickor: Koftan är stickad med 3,75 mm som anges i mönstret och tröjan med 3,5 mm.
Mönster: Flax light av Tincanknits

Nu ska jag gå och ta en bit chokladtårta, och sätta mig med fötterna i vattnet. Käre mannen min fyller år idag så vi har lite tårta kvar sen kalaset i söndags. Jag kan förresten rekommendera receptet. Det är en chokladtårta som är glutenfri och enkelt kan göras mjölkfri också. Kalorifri är den dock inte, men när är tårtor det?

Ni som väntar på era paket från min giveaway, misströsta inte. Paketen är nu kompletta och står och väntar på färd till posten. Ha det gott!

Flax light

0 Comments
Stickat

En röd ranunkel

21 maj, 2018

Ranunculus

Plötsligt hände det! En rad tillfälligheter gjorde att jag plötsligt var ägare till ett kilo garn till. I den mest fantastiska röda färg jag sett.

Följer du mig på Instagram eller Facebook så har du kanske redan sett bilder på det hela. Men vi tar det från början.

För något år sen var jag och hälsade på äldste sonen i Uppsala och passade på att ta en tur till Yll & Tyll. Jag minns inte vad jag köpte den gången, men jag minns tydligt ett rött garn som jag höll i bra länge. Det var den mest fantastiska röda färg jag någonsin sett och mjukt som en kissekatt. Eftersom jag inte visste vad jag ville göra med härvan så fick den bo kvar. Men. Jag har inte glömt garnet. Någon gång ska jag köpa det, har jag sagt till mig själv. Garnet ifråga var Malabrigo Rios.

En fredag för någon vecka sen behövde jag ta lunch tidigare för att vi skulle få ihop det hela på jobbet. Jag satte mig i det tomma fikarummet och slevade i mig min joghurt medan jag tittade igenom vad som hänt i Instagramvärlden. Då ser jag det! Yll & Tylls fredagsfynd. Det var ett Malabrigogarn i precis den vackra röda färgen som jag fallit för. Denna gången var det ett lite tjockare garn än det jag klappade den gången, men färgen. Färgen. Med darrande händer skrev jag ett meddelande till butiken och sa att jag var intresserad, för det stod inget om att garnet var sålt.

Jag trodde naturligtvis inte att det skulle finnas kvar ändå, men hoppas får man, och redan efter en minut fick jag svar från butiken. Garnet var mitt om jag ville. OM jag ville! 10 vackra härvor, över 1200 meter, av det finaste merinogarn jag sett. Mer än tillräckligt till en tröja, och till halva priset. OM jag ville! Pengarna swishade iväg och så var garnet mitt. Under helgen klurade jag på vilken tröja jag skulle sticka och kom fram till att Ranunculus nog blir ett bra val.

Nu är oket klart och jag tror fortfarande att Ranunculus är ett bra val. Trots att garnet är tjockt så går det inte så fort att sticka som man kunde tro. Det beror mest på att jag hela tiden kommer på mig själv att sitta och klappa på tröjan istället för att sticka på den. Å andra sidan gör det inget. Det får gärna ta lite tid. Under tiden njuter jag av varenda maska.

Redan nu är Ranunculusen för stor att ta med som pendlarstickning så jag stickar som vanligt sockar också. Ett par Spira av Clara Falk har det blivit och ett par egenkomponerade som eventuellt kommer att heta Verum. Kanske. Och jämfört med 2,5 millimeters strumpstickor känns tröjans 6 millimeters som telefonstolpar ungefär men det är nog bra för händerna att skifta grepp.

Fakta om tröjan;

Garn: Malabrigo Mecha i färgen Cereza.
Stickor: Rundsticka Knitpro Symphonie, 6 mm
Mönster: Ranunculus https://www.ravelry.com/projects/Morslillaylle/ranunculusav Midori Hirose. Ett ganska lättfattligt mönster när jag väl kom över att jag inte fattade uppläggningen. Jag körde en egen variant istället.

4 Comments
Stickat

Underbara Marstrand och en liten gul Flax

7 april, 2018

Oj, vilken helg vi hade! Jag pratar naturligtvis om helgen på Marstrand och Stickfest i Väst. Jag säger bara Oj!

Förväntningarna på helgen var höga. Skyhöga. Nästan så att jag var orolig över att just därför bli besviken, men det hade jag inte behövt fundera på.  Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det hela utan att det låter helgalet. För det är helgalet med ett helt hotell fullt av garnnördar som sitter och stickar i varenda hörn. Det betraktas som helt normalt att gå fram till vilt främmande människor och börja klappa på deras kläder. Ja, åtminstone det som man kan anta att de stickat själva, men man skulle förmodligen komma undan med att klappa även på kläder som inte är egenhändigt stickade.

På fredagskvällen var det gemensam middag, föredrag av fantastiska  Beatrice Olsson och garnlotteri, och kvällen avslutades med en stick-quiz. På lotteriet vann jag i vanlig ordning inget (jag tröstar mig med att jag har tur i kärlek istället för spel) men på quizen blev det utdelning. Vårt lag kom fyra och eftersom alla deltagande lag fick pris så blev vi inte lottlösa. En vacker härva garn var blev utdelningen. Jag fick en väldigt vacker härva Manos del Urugay Silk Blend, och det är verkligen inte illa.

Men jag höll ju på att glömma! När vi checkade in fick vi en goodiebag som visade sig vara full av garn, mönster, stickor, stickmarkörer och sånt trevligt. Det förväntade jag mig verkligen inte! Vilken härlig möjlighet att prova garnsorter jag aldrig testat förr. Vi fick till och med ett nysta med en angorablandning. Mjukt som en kissekatt var det. Hur i all världen jag ska kunna sätta stickorna i den godbiten vet jag inte. Nå, det lär väl ge sig så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att öppna påsen och klappa godbiten då och då.

På lördagen hade vi alla tre anmält oss till en kurs i tvåändsstickning. Jag ska erkänna att jag inte riktigt vågat ge mig på det där själv. Det skulle ju vara så förfärligt svårt, hade jag hört. Snudd på omöjligt. Men så där förfärligt svårt var det inte tycker jag. Det tar tid och koncentration, åtminstone som nybörjare, omöjligt var det inte. Mitt första projekt kommer att bli ett par halvvantar. Kanske klara nästa vinter, eller nästa igen, vi får se. De är inte ens påbörjade än.

Lördagskvällen bjöd också på en god gemensam middag och på en tävling. Enligt traditionen skulle den snabbaste stickaren i väst utses. Vi hade inte anmält oss till tävlingen i år, men jag måste erkänna att jag blev lite sugen att vara med. Kanske nästa år?

Söndagsförmiddagen ägnade jag åt en kurs för Maja Karlsson, Majas Manufaktur, i fotografering för sociala medier. Vi var bara sex deltagare så vi hade verkligen möjlighet att ta till oss en massa kunskap. Vi fick massor av tips och goda råd och skulle sen själva fotografera för glatta livet. Kreativiteten och inspirationen flödade, vi hjälptes åt och lånade glatt rekvisita av varandra. Många foton togs utomhus och jag undrar vad förbipasserande tänkte när man låg på alla fyra på bryggan och fotograferade stickade pryttlar. Fotot på tröjan här ovanför är ett resultat av kursen och det lär dyka upp fler här framöver. Det svåra blir att välja vilka foton jag ska använda. Nedan syns Maja med sina hängivna elever. Letar du upp samma bild i mitt Instagramflöde så är deltagarna taggade där, ifall du skulle vilja följa någon av de andra.

Jamen, den gula tröjan då? Jo. Det är den där tröjan från vår Knit-A-Long som jag råkade tjuvstarta rätt kraftigt på. Jag tror jag är förlåten för det för jag får fortfarande vara med på stickcaféerna och på Knit-A-Longen. För säkerhets skull stickar jag en Flax-tröja till och den började jag på när jag skulle. Inget fusk där inte. Den gula räknar jag inte heller som fusk, bara som en väl tilltagen provlapp.

Medan jag stickade på den mjuka, fina, maskrosgula Flaxtröjan insåg jag att det snart skulle födas en liten baby i vår närhet och plötsligt var det fullt rimligt att sticka klart tröjan. Det lilla livet kunde ju faktiskt födas precis när som helst. Nu har han kommit till världen och imorgon kommer den att överlämnas. Håll tummarna för att den passar!

Lite fakta om tröjan då;

Garn: Superwash merino handfärgat av Garnlycka. Färgen heter Dandelion.
Stickor: 3,75 mm rundstickor, Hiya Hiya Sharp, och till ärmarna 3,5 mm  strumpstickor i bambu. Jag hade inga strumpstickor i 3,75 mm men det blev ungefär samma stickfasthet med bambustickorna. De är så motsträviga att sticka med så det blir lite lösare än de lättstickade Hiya Hiya.
Mönster: Flax Light av Tin Can Knits. Superbra nybörjarmönster om du inte provat sticka på engelska tidigare.

3 Comments
Stickat

Snart dags för Stickfest i Väst!

17 mars, 2018

Nu är det nära! Om mindre än en vecka far vi iväg till Stickfest i Väst, och som jag har längtat!

Hela hösten pratade jag och några stickcafévänner om hur gärna vi ville åka till Marstrand och Stickfest i Väst. Vi bevakade anmälningsdatumet och bokade in dagen i våra kalendrar så att vi absolut inte skulle missa det. I god tid innan anmälningsdagen var all info insamlad och någon minut efter att anmälan hade öppnat var våra inskickade. Sen var det bara att vänta och se om vi fick platser.

Det fick vi, som du förstår. Och vi fick även platser på de kurser vi önskade. Sedan dess har det varit lite nedräkning för min del. Bara lite, för livet i övrigt fortsätter ju runt i kring mig förstås. Jag fick idén att sticka mig en ny tröja att ha på Stickfesten och lyckades faktiskt ro det i land. Tröjan blev klar i veckan och för tillfället ligger den i tvättmaskinen.

Och nu är det då snart dags. På fredag morgon åker vi, och ska sen tillbringa hela helgen med andra garnnördar. Nu inser jag att det är hög tid att planera vad jag ska ha med mig. Fokus har hela tiden varit på att få klar min Zweigtröja så jag har helt tappat att jag ju måste ha ett lämpligt stickprojekt med mig. Eller flera. Förmodligen flera. Istället har jag lyckats göra klart tre (!!!) projekt denna veckan. Hur tänkte jag där?

Idag får det bli djupdykning i garnlådorna så jag kan börja på några projekt att ta med. Det är ju inte så att jag har brist på garn eller inspiration, men när nu tidspressen kommer så blir det svårt att välja. Jag har faktiskt startat ett projekt i veckan, men det tänkte jag inte sticka på i helgen. Det ska jag i stället ha med mig som halvfärdigt projekt till kursen i kreativ fotografering som jag ska gå för Maja Karlsson (Majas Manufaktur)  På tal om fotokursen inser jag nu att jag måste packa ner lite färdiga projekt och rekvisita till den. Jösses. Vad sjutton ska jag ta med mig som rekvisita? Jag har absolut ingen aning.

Den andra kursen jag ska gå handlar om tvåändsstickning. Det har jag velat lära mig länge, men det har inte blivit av. Troligen eftersom så många säger att tvåändsstickning är något man inte kan lära sig själv utan måste gå kurs. Det borde väl fungera att lära sig via Youtube som allt annat, tycker jag, men det har inte blivit av att jag provat. Nåja, nu blir det av till sist och det ser jag fram emot. Garn och stickor till det har jag så det blir inte något större huvudbry att packa ner.

Garn och stickor till ett par (tre?) projekt måste följa med, lite extra stickor och kanske lite garn till. Jag kanske blir sugen på att sticka något helt annat än det jag trodde. Någorlunda enkelt måste det vara om det ska gå att sticka och prata samtidigt. När jag ser framför mig vad jag ska ha med mig i resväskan inser jag att det antagligen inte blir plats för något ombyte kläder. En liten necessär och några rena underkläder kan man väl ha i handväskan bara? Eller? Nä? Nähä, då får jag välja kläder som inte tar så stor plats, alternativt ha alltihop på mig när jag åker dit och hem. Vad tror ni om det förslaget?

Det ordnar sig nog. Som vanligt lär jag packa ner för mycket av allt, men så länge resväskan går att stänga är jag nöjd. Det som inte får plats i resväskan stoppar jag i min ryggsäck. Japp, så får det blir.

Projekten jag blivit klar med i veckan är Zweigtröjan, en liten solgul Flax light tröja och ett par TAIF-vantar. Bilder och mer info om dessa kommer så småningom.

Projektet jag börjat på (hittills) är ett par Selbu mittens av Skeindeer Knits. Jag har helt snöat in på hennes Youtube podcast och kunde inte låta bli att testa ett av hennes mönster. Det är flerfärgsstickning men med betydligt tjockare garn än jag är van vid. Den egentliga anledningen till att jag började på dem är att jag är väldigt sugen på att sticka en isländsk tröja och ville prova Lettlopi för att se vad jag tycker om det. Jag lär återkomma om det också. Det känns lovande så här långt.

Under nästa helg lär det inte komma något inlägg här, men säkerligen på Instagram så följ mig gärna där.

 

 

0 Comments
Stickat

Zweig och jag

23 februari, 2018

Zweig tröja

Det här är det roligaste jag stickat på länge! Ingen tvekan. Jag får säga till mig själv på skarpen när jag kommer hem från jobbet, annars hoppar jag över matlagning, tvätt och annat sånt som man tydligen måste göra emellanåt.

Jobbet, ja. Hur roligt det än är att jobba så tar det mycket sticktid, men jobba måste man göra så man får pengar till garn och såna livsnödvändigheter. Just nu försöker jag hålla mig i skinnet med inköpen innan Stickfest i Väst. Jag tänker att det kan vara bra att ha lite slantar öronmärkta för inköp där. Man vet aldrig vad man hittar som man villhöver. Fast häromdagen köpte jag några nya stickor och kablar. Jag har funderat ett tag på att köpa ett Hiya Hiya Sharp rundstickset med korta stickor, men har inte kommit till skott riktigt. Jag har de lite längre tipparna sen tidigare och älskar dem, helst stickar jag inte med något annat, men jag har märkt att de pga. längden inte funkar så bra till exempelvis mössor. Den kortaste kabeln är fullständigt omöjlig att använda med de lite längre tipparna.

Eftersom ett sånt där set kostar en del slantar så har jag dragit mig för att köpa dem, men så häromkvällen såg jag att en butik hade 20% rabatt på alla stickor och tillbehör. Det fanns dock inga set med korta tippar kvar, men lösa tippar och kablar fanns gott om. Förvaring har jag redan, så jag slog till och köpte en flock tippar och en ny kabel till en bråkdel av priset för ett helt set.

Fast egentligen var det ju inte nya rundstickor det skulle handla om idag. Jag skulle ju skriva om Zweig. Zweig är alltså tröjan med extra allt som jag nämnde förra veckan, och den har verkligen allt. Extra allt. Flerfärgsstickning, spetsstickning och lite flätstickning. Vad mer kan man begära? Som tur är kan jag inte ha med mig den som tågstickning. Halvkiloskonen med Holstgarn är inte riktigt kompatibel med att bära med sig i handväskan, åtminstone inte om man vill få plats med något annat. Så, Zweig får stanna hemma.

Oket är klart och jag har delat av för ärmarna och jag stickar nu frenetiskt på kroppen. Jag såg någon kommentar på Ravelry där man skrev att man hoppat över flätkryssen på kropp och ärmar eftersom man inte fick något flyt i stickningen. Så stort omak är det faktiskt inte med de där kryssen. Det handlar om fyra varv i en 16-varvsrapport där några maskor ska byt plats, de andra 12 varven är slätstickning. Jag tycker faktiskt kryssen är rätt kul, och man ser ju lätt att hur arbetet växer.

Som vanligt när jag stickar plagg så varvar jag lyckan över rolig stickning med en oro över att tröjan blir för stor. Bara för att stunden efter oroa mig över att tröjan blir för liten. Det är bara att kapitulera och inse att det är sådan jag är. Masktätheten stämmer och jag har mätt mig själv för att bestämma vilken storlek jag skulle ha, så den ska passa. Snart kan jag försiktigt dra den på mig och prova. Om jag vågar.

Jag skulle så gärna ha tröjan klar till Stickfest i Väst. Kanske, kanske går det. Vi får se.

Fakta om tröjan;

Garn: Holst Tides, ett ull/silkegarn från danska Holst. Det innehåller lite spinnolja så det ser lite glest ut nu när jag stickar, men eftersom jag slog på stort och till och med tvättade provlappen så vet jag att garnet blommar ut ordentligt när man tvättar tröjan sen.
Stickor: 4 mm rundstickor (Hiya Hiya Sharp förstås)
Mönster: Tröjan Zweig av Caitlin Hunter.

 

 

 

 

 

3 Comments
Stickat

Storebrortröja

21 april, 2016

Traktorgenser

Häromdagen  blev jag moster igen. Till en lite tösabit. Gissa om stickorna glöder nu! Nu är det ju så här att den här alldeles nya tösen har en storebror och självklart ska man ha en present när man blir storebror, eller hur?

Jag tror att storebror gillar traktorer, ganska övertygad faktiskt, så när jag i höstas fick syn på Traktorgenser sparade jag mönstret för framtida behov. Ja, sen blev det lite tokigt när jag beställde garnet, men det har jag redan berättat om. Det gick ju bra till sist, förutom att jag min vana trogen beställde för mycket garn. Eller vänta. Det finns ju inget som heter för mycket när det handlar om garn. Hm. Jag köpte iallafall fler nystan än vad den här tröjan krävde, det är det ingen tvekan om. Jag hoppas att den passar honom nu. Det är jag alltid lika orolig för. Håll tummarna!

Tösabiten då? Ja, något ska hon också få, men det är inte färdigt än. När Traktorgensern blev klar i helgen fick jag snabbt fram ett par nystan vitt bomullsgarn som jag hade i lagret från en annan gång när jag köpt fler nystan än projektet krävde. Se där! De kommer till nytta så småningom. Återkommer om detta projektet. Det är snart färdigt, det också. Härligt med pytteplagg.

Uppehållet från förra inlägget har blivit längre än planerat och anledningen är ganska pinsam. Jag hittade inte sladden till kameran så jag kunde inte föra över mina bilder till datorn. Suck. Jag VET att jag la den nånstans så att jag skulle veta var jag hade den. Jomen tjena! Det gick ju bra. Om jag någon gång hittar det där stället ”där jag vet var jag har det” ligger där säkert en hel del grejjer. Jag har alltså fortfarande inte hittat sladden utan min käre man hade en i rätt storlek som jag lånat. Tur jag har honom.

 

Och nu lite fakta om tröjan;

Garn: Drops loves you 7
Stickor: 3 mm och 3,5 mm
Mönster:  Traktorgenser  från Sandnes.

0 Comments