Browsing Tag

Tösabit

Stickat

Om när man tar sig vatten över huvudet – Eltonsockarna

26 augusti, 2018

Elton sockar

I början av mars fick jag ett foto på ett par vantar skickat till mig med en försynt fråga. Kunde jag möjligen sticka såna, fast som sockar?  Självklart! Hur svårt kan det vara, tänkte jag.

Det var ett foto på JennyPennys fina vantmönster Missy C, och det vore ju inte omöjligt att använda diagrammet till ett par sockar. Jag hade ju redan mönstret, liksom. Fast när vi diskuterade vidare så funderade vi på om jag istället skulle göra om det lite så att det istället liknar deras Japanska spets Elton. Ni hör ju redan här, att göra om ett vantmönster med katt till ett par sockar med hund på. Jag hade nog lite otur när jag tänkte.

Nåväl, jag bläddrade vidare i JennyPennys bok och hittade rävvantarna, Foxy mittens, och tänkte att det borde vara plättlätt att modellera om diagrammet lite så att det liknar en Elton mer. Nej! Plättlätt var det inte. Inte alls! Hur jag än flyttade runt rutorna och ritade på ett rutat papper så blev det inte likt någonting vettigt alls. Jag provade ta ett foto på hunden och pixla honom i ett bildprogram, men det gick inte heller. Han är ju en vit fluffhund med mörka ögon och mörk nos. Det blev alltså några mörka fläckar i en vit yta, och så god fantasi hade jag inte så att jag kunde få det till en hund. Suck. Jag är inte känd för att ge upp, men denna gången fick jag göra det för att bevara min mentala hälsa. Det fick bli rävvantarna fast som sockar och i grått och vitt. Med god fantasi och om man kisar lite så kan man nästan se att det är Elton. Nästan. Fast ändå inte.

Men, vi är nöjda med sockarna, både jag och tösabiten som ska ha dem. På skaftet blev det tassavtryck och så även under foten. Tittar man noga på sockarna så ser man att de inte är exakt likadana, men det säger vi inte till någon. En lite Eltonvovve är förstås inte helt likadan på höger och vänster sida heller, om man tänker efter.

Fakta om sockarna:

Garn:  Jag använde Drops Fabel i vitt och mellangrå, samt lite svart till nos och ögon
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Jag använde Jenny Pennys vantmönster Foxy mittens och byggde om till sockar. Nu när jag testat och sett att det går så gör jag kanske kattvantarna som sockar också. Kanske.

Hur Elton ser ut? Ja, det kanske ni också vill veta. Nu förstår ni kanske mitt dilemma?

Elton Vovveson

Stickat

Om sommarens sockgalenskap

19 augusti, 2018

Sockar

Det har varit en socksommar, det såg jag tydligt när jag samlade ihop lite projekt för projektfotografering.

Denna underbara sommar har det varit för varmt att ha en stor tröjstickning i knät så det har blivit många små projekt istället. Sockar mestadels, men även ett par vantar. Jag insåg dock inte riktigt hur många det blivit. Hur många par sockar behöver man? Finns det ens något som heter för många sockar? Det gör det nog inte. Och alla sockarna är faktiskt inte till mig.

Det understa paret är specialgjort till äldste sonens fina sambo. Historien om det förtjänar faktiskt ett helt eget inlägg så det håller jag på lite till. Det grå/vit/vinröda paret har jag gjort med min mamma i tankarna. Ett av paren, jag säger inte vilket, är en helt ny sockdesign jag knåpade på i våras. De har nu legat till sig några månader och jag håller nu på att renskriva och sticka om dem i annat garn.

De fyra översta paren är teststickningar, allihop. Så det har inte bara varit en socksommar, det har även varit en teststickningssommar. Och så roligt det har varit! Jag, som har för vana att mest använda mönster som en inspiration och sällan följer dem till punkt och pricka, skulle nu följa ett mönster ord för ord och återkoppla regelbundet till mönsterskaparen. Det var en utmaning, kan jag berätta, men riktigt, riktigt roligt.

Berättelsen om teststickningarna kommer snart, jag måste bara fotografera alla de vackra sockarna jag fått möjlighet att göra först. För att de ska komma till sin rätt behöver jag ha dem på fötterna. Har du någon aning om hur svårt det är att fotografera sockar som sitter på de egna fötterna? Inte? Det är SVÅRT!  Så, antingen får jag be någon fotografera när jag har sockarna på mig eller så får jag använda mina fejkfötter och plåta själv. Jag gjorde faktiskt ett försök att plåta mina egna fötter när jag just stickat klart de orange sockarna och vi kan väl nöja oss med att säga att jag inte alls är så flexibel som jag ville tro. Det är snudd på omöjligt att ha sockarna på sig, hålla kameran i en bra vinkel OCH se hur det ser ut på kameraskärmen. Snudd på omöjligt. Jag lovar!

Just nu försöker jag fundera ut vad jag ska ha med mig att sticka på vår kommande semesterresa. Sånt måste planeras noga och i god tid. Ett projekt på trästickor som funkar på flygplanet och något (några!) reservprojekt att packa i resväskan. Frågan är hur många jag behöver ha med mig. Två? Tre? Fem? Och vilka? Den röda tröjan får iallafall inte följa med, den väger alldeles för mycket. Det blir nog snarare några sockar till, för vi kom väl fram till att man inte kan ha för många sockar? Visst gjorde vi?

Jag är snart tillbaka. Då börjar jag beta av sockhögen och berätta för er om dem allihop. Det ser jag fram emot att få göra.

Over and out.

 

Stickat

Om grytlappar och en försvunnen månad

25 april, 2018

Grytlapp

Vem snodde april? Jag bara undrar. Det är inte ok att försnilla en hel månad så där.

Jag visste från början att april skulle bli en hektisk månad, det gjorde jag, men ändå. Ja, egentligen började det redan i slutet av mars. Efter Stickfest i Väst har veckorna ramlat på snabbare än nånsin. April bjöd på stickcafé, en konsert och tre Stockholmsturer så det känns inte som jag haft tid att landa här hemma. Dessutom drog pollensäsongen igång helt plötsligt och det blir jag ju inte piggare av, precis.

Stickcaféet var lika trevligt som vanligt och vi kunde se hur det stod till med de olika Flaxarna som vi stickar i vår Knitalong. Någon var färdig och några nästan färdiga. Mina två har vilat sig lite medan jag klurar på ärmlängd, superkorta rundstickor och annat väsentligt.

Konserten var det Miss Li som stod för. Jisses vilken energi den tjejen har. Superbra konsert där hon spelade alla låtarna från senaste plattan och sen toppade det hela med en hel flock av de äldre låtarna. I ungefär två timmar gav hon verkligen allt på scenen. Jag fattar inte riktigt hur hon orkar.

Och Stockholmsturerna på det. Samtliga för jobbets skull, och samtliga var väldigt givande. En av dem innebar en båttur och i samband med en annan gjorde jag en avstickare till ene sonen som bor i Uppsala. Denna gången blev det inget besök på Yll & Tyll. Det behövdes inte för sonen hade redan köpt ut garn åt mig. Garn som jag behöver till strumpor som jag ska klura ihop under sommaren. Nu återstår bara två Stockholmsturer till innan det är sommar. Det fixar jag lätt. Visst? Fördelen är att det blir många timmars stickning på tåget och det är ju alltid trevligt. På resan hem i måndags kväll stickade jag dock inte en enda maska. Jag hade turen att få en pratglad, trevlig granne på tåget och när han väl somnade hade jag hunnit bli åksjuk så stickorna fick vila.

Men nu var det grytlapparna jag skulle prata om. Får man förresten kalla dem för grytlappar? Jag har något svagt minne av att man enligt EU inte får det om man inte kan garantera att de klarar en viss värme, men jag kan naturligtvis ha fel. Idag kallar jag dem grytlappar så får vi väl se om EU hör av sig.

För något år sen gjorde jag ett par i blått och vitt till en kär tösabit, men när jag senast var på besök såg jag att köksgardinerna numera var rosa. Så, det fick bli ett par nya i rosa till henne. Denna gången med blommor istället för stjärnor. Startsträckan var lång. Mönstret skulle ritas upp och ritas om. Och ritas om igen. Masktätheten skulle kollas, för jag ville inte använda garn från den stora elaka garnjätten denna gången. Ersättningsgarnet kändes aningen tunnare än det jag använde förra gången, men det funkade absolut.

Som tur var hann jag bli färdig och blocka dem innan Marstrand för till fotokursen för Maja Karlsson skulle vi ha med oss några färdiga projekt och jag ville självklart ha med mig dessa. Många bilder blev det, men solen var ganska skarp så det var lite knepigt att få fram färgerna på ett bra sätt. Även denna bilden är aningen ljus, men jag är nöjd ändå.

Nu ska jag bara ta mig i kragen och skriva ihop själva mönstret också. Helst medan jag har det i hyfsat färskt minne. Grytlapparna har redan flyttat så jag har ingen hjälp av dem. Nåja, det ordnar sig nog.

Nu ska jag sticka ett par varv på en av Flaxarna. Kanske koka mig en kopp kaffe och leta upp en liten bit choklad också. Ja, så får det bli.

Lite fakta får det också bli, även om det är lite mer svävande än det brukar vara. Mer info kommer när jag plitat färdigt på mönstret. Kanske finns det någon som är sugen på att teststicka dem?

Garn: Sandnes Mandarin Petit
Stickor: En rundsticka, i lämplig tjocklek.
Mönster: Eget mönster, ännu inte utgivet.

 

Stickat

Strumpor till nya vinterkängor

6 mars, 2017

De här strumporna har jag funderat på ett tag. Allrakäraste tösabiten frågade så försynt om jag kunde tänka mig att sticka ett par strumpor till hennes nyinköpta vinterkängor och det är det klart att jag kunde. Som vanligt var anvisningarna helt underbara. De skulle inte vara för höga, utan bara sticka upp lite lagom ur kängorna. De skulle vara diskreta, absolut inte skrikiga färger, något beige kanske. Det fick gärna vara mönster på dem, men det var inte nödvändigt, fast det fick gärna vara det. Åh, ja just det. De skulle gärna vara lite tunnare än Veterinärstrumporna hon fått tidigare, men inte för tunna. Lagom, liksom. Jahopp.  Älskade tösabit.

Hjärncellerna började jobba.  Insåg snart att jag måste börja med att hitta ett garn i rätt tjocklek. Veterinärstrumporna är stickade i Novitas 7 Bröder, så något tunnare än så skulle det vara. Drops Fabel är ju tunnare, men jag är inte så förtjust i det garnet längre. Jag tycker det blivit för tunt. (eller så har jag bara blivit mer kräsen, kanske) Fick snilleblixten att ställa en fråga i Facebook-gruppen Sockstickeklubben och där visste de vad jag skulle satsa på. Novita har ett garn som är lite tunnare än 7 Bröder. Nalle heter garnet. Jag googlade mig fram till Tiinas garn och klickade hem lite beige, lite vitt och ett ljust jeansblått nystan. Ok, jag klickade nog hem lite till, men det har jag avslöjat i tidigare inlägg. 

Jag funderade och filosoferade. Kom på idéer och förkastade dem lika snabbt. Provade mönster och rev upp. Till sist ramlade jag över ett mönster på Ravelry som heter Dither. Där hade vi det! Det skulle tonas från beige skaft till en jeansblå fot! Jag använde diagrammet från Dither och stickade sen strumporna efter eget huvud. Nu håller jag tummarna för att de passar henne också.

För övrigt kan jag berätta att min försvunna stickinspiration har hittat tillbaka. Den hade nog bara varit på semester och återvände med full kraft. Bredvid mig i soffan har jag nu tre påbörjade projekt, och i projektpåsen på golvet här intill ligger ytterligare ett. Eller två. Jag lär få anledning att återkomma till det.

Fakta om strumporna 

Garn: Novita Nalle, beige och ljust jeansblå
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Jag använde diagrammet från Dither av General Hogbuffer, men följde inte mönstret i övrigt. Mönstret finns gratis på Ravelry

Stickat

Vita veterinärstrumpor

5 augusti, 2016

vita-vet-sockar

Nu är det snart dags för ny termin för den blivande veterinären i familjen. Självklart behöver hon ett par nya strumpor då. Ja, förhoppningsvis är inte det förra paret utslitet, men det är aldrig fel att ha ett par till att byta med. Ni kommer kanske ihåg att jag gjorde det här mönstret just till veterinärstudenten, helt efter hennes önskemål. Jättelånga med flätor utanpå benet och slät fot skulle det vara, och så blev det.

Jag är fortfarande så nöjd över hur det blir när man viker ner en bit av skaftet. Flätan blir precis likadan på avigsidan. Insåg dock att jag behöver göra lite ändringar i texten på det svenska mönstret. Inga stora saker, men lite tydligare kan jag allt göra det. Uppdatering kommer. Vilken vecka som helst.

Lite fakta om strumporna då;

Garn: Novita 7 Bröder, naturvit
Stickor: strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Veterinärstrumpor, finns på Ravelry numera

 

Stickat

Veterinärstrumpor och teststickning med förhinder

22 december, 2015

Veterinarstrumpor

Nu är Veterinärstrumporna klara och överlämnade till den blivande veterinären. De passade fint, men nu är det julledigt så de lär inte användas förrän nästa termin. På bilden har jag vikt ner skaftet lite. Jag tycker det är så fint att flätan blir likadan både på rätan och avigan. Är riktigt nöjd med mig själv.

Mönstret är nedskrivet och häromveckan la jag ut det för teststickning, bara för att upptäcka att diagrammet blev helt oläsligt när jag gjorde om filen till pdf. Skit med! En hängiven stickerska har dock stickat igenom mönstret och vi har gjort lite ändringar. Nu återstår för mig att lösa problemet med diagrammet. Hur det nu ska gå till. Tror jag får ägna lite tid åt det i jul. De vänliga själar som erbjöd sig att teststicka åt mig kommer såklart att få mönstret när det är i läsbart skick igen.

I övrigt står jag mest och stampar, rent stickmässigt. Håller på med omstickningen av ärmarna till Williams kofta fortfarande. Jag stickar så mycket fel så jag blir helt trött på mig själv.I detta sammanhanget är jag INTE nöjd med mig själv. Inte alls. Men de ska bli klara. Snart. Det måste de, för jag vill sticka annat. Helst nu. Eller igår. Så, åter till stickorna då.

Fakta om strumporna;

Garn: Novitas 7 bröder, nästan 2 st 100gramsnystan
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Eget, kommer på Ravelry snart

Stickat

Strumpor till blivande veterinär

22 november, 2015

Veterinarstrumpor

Nu har jag kommit en bit på tösabitens strumpor. Ni vet de där jättelånga med flätor på sidan av benet och slät fot som hon önskade sig att ha i stövlarna på sin utbildning. Hon pluggar till veterinär och tillbringar nog en del tid i de där stövlarna, kan jag tro. Klart tösabiten ska slippa frysa då.

Strumpskaftet på bilden ovan är dock upprepat och omstickat. Två gånger. Det blev lite smalt först så jag fick lägga till några maskor. Sen blev skaftet ok, men foten på tok för stor. NU har jag nog knäckt det och jag är SÅ nöjd. Faktiskt så nöjd att jag skriver ner hur jag gör för att kunna sticka fler. Kanske till och med lägger ut det på Ravelry, men det är en del jobb kvar innan jag är där.

Jobb ja. Kan ju konstatera att jobbet tar lite mycket tid från stickandet för närvarande. Inte bara tid, förresten. Det tar det mesta av min ork, faktiskt. Det har hänt att jag inte stickat en enda maska när jag kommit hem på kvällen. Ni fattar hur trött man måste vara för att inte ens orka sticka. Det är illa. Men nu är jag lite mer i fas igen. Kommer att ha betydligt mindre möten och mer vanligt jobb nästa vecka och det är nog bra.

Nä, mindre snack och mer verkstad. Tillbaks till stickorna!

Lite fakta om strumporna;

Garn: Novitas 7 Bröder
Stickor: Strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Eget hittepå. Kommer förhoppningsvis på Ravelry så småningom.

Stickat

Mössa och läskstrumpa

25 september, 2015

Michaelas-mossa-o-la

Det kom en önskelista. Från äldste sonens flickvän. Inget ovanligt i sig. Det händer emellanåt. Oftast när det blir höst för hon fryser så. Denna gången var önskningarna lite ovanligare. Hon önskade en vinröd mössa, ett par gråa strumpor med mönster bara på sidorna av benet och inget på foten. Mönstret skulle vara i garnet och inte med garnet. Jahopp. Solklart. Eller nåt. Dessutom önskade hon sig en strumpa till en läskburk.

Jag måste ju erkänna att jag började undra lite. Drev hon med mig eller? Jag bad henne om lite förklaringar på det här. Kanske någon bild på ungefär hur hon menade med strumporna, och på hur mössan skulle se ut. Och så undrade jag försiktigt vad hon skulle ha en läskburksstrumpa till. Det var ganska enkelt, visade det sig. Hon blir kall om fingrarna när hon håller i en läskburk som kommit direkt från kylen och ville ha något att stoppa den i så hon kan hålla i burken. Jamen visst! Det fixar jag!

Sen kom det ett foto på en mössa som hon gillade och på ett par strumpor som nästan var såna hon ville ha. Ha! Det blev ju plättlätt plötsligt. Mössan var från Novita och jag hittade mönstret på deras hemsida. Till råga på allt passade garnet jag köpt perfekt. Rätt tjocklek och allt. Borde köpt en lott också. När det gäller strumporna har jag inget mönster, bara en bild, men jag kan se att man använt en typ av resårstickad fläta, så det kan jag använda mig av och sen sticka efter eget huvud. Garnet jag har är nog tunnare än det som använts till förlagan, och dessutom ska ju foten vara slät, skaftet längre och flätan bara på sidorna av benet. Ser redan framför mig hur fint det blir. Det är en klok tösabit det där.

Läskstrumpan och mössan är redan överlämnade och de passade perfekt. Strumporna är inte påbörjade än. Har något projekt jag måste göra klart först. Men det kommer. Garnet har jag redan köpt.

Lite fakta om de klara projekten kan jag iallafall åstadkomma;

Mössan
Garn Falkgarn Favorit, det gick åt mindre än 100 gram
Stickor  5 och  6 mm
Mönster Stickad mössa från Novitaknits

Läskstrumpan
Garn Rester från flerfärgat Raggi från Pin Stripe sockorna och vitt 7 Bröder från de vita sockorna.
Stickor  3,5 mm
Mönster hade jag inget. La upp 48 maskor och stickade resår. Sen gjorde jag rutmönstret med lyfta maskor. Ungefär som i Ugly Ducklingsockarna.

Stickat

Att köpa lycka

11 september, 2015

Williams-garn

Man kan inte köpa lycka för pengar, sägs det. Men man kan köpa garn och det är nästan samma sak. Det är inte mina ord, jag läste dem någonstans, men det är helt säkert sant. Lite extra sant just idag känns det som, för idag kom leveransen från Yll & Tyll!

I onsdags bestämde mig äntligen för hur Williams nästa kofta ska se ut, och beställde garn till den, Drops Baby Merino.  Härliga färger som går i blått och grönt i olika nyanser. Ja, du ser dem här ovanför. Och eftersom det var rea på just detta garnet och dessutom fraktfritt om man handlade över en viss summa, tog jag chansen och beställde lite till. Det blir ju nästan gratis, liksom. Eller. Gratis och gratis. Kanske inte. Men ändå. Ni fattar.

Vad blev det mer då? Jo, jag har suktat länge efter att prova Visjös ullgarn. Det sägs nämligen att det är så mycket mjukare än andra motsvarande ullgarner. Och vackrare garn är Visjös karamell har jag nog aldrig sett. På bild då, än så länge. Alltså beställde jag två såna härvor också. En färgen Ljus karamell och en i Mörk karamell. För bestämma mig för endast en färg kunde jag ju inte. Såklart.

Precis innan jag checkade ut från nätbutiken trillade det dessutom ner tre nystan vinrött Drops Cotton Merino också. Kanske kan de funka till en mössa till Michaela.

Idag kom alltså härligheten. Ett stort mjukt paket som knökats ner i vår postlåda. Som jag har längtat hem hela dagen bara för det här. Och är jag nöjd med mina köp? O ja! Tröjgarnet är lika mjukt som vanligt och härligt färgglatt. Det vinröda möss-garnet kanske aningen för ljust, men vi får se. Vill inte Michaela ha det så hittar jag säkert en annan användning för det. Helt säkert.
Och så Visjögarnet. Jag säger bara ooooh! Det ÄR mjukare än andra ullgarner. Och vilka underbara färger! Nu måste jag bara hitta det perfekta projektet för det garnet.

Så, ja! Man kan köpa lycka för pengar. Om man med lycka menar garn.

Over and out! Nu ska jag klappa garn.

Visjo-karamell

Mina mönster Stickat

Födelsedagsgrytlappar

19 september, 2014

grytlappar

Här är de!

Detta är projektet jag svamlat om med jämna (ojämna?) mellanrum tidigare.
Äldste sonens tösabit önskade sig redan i julas stickade grytlappar. Då var det för kort om tid för att hinna göra klart såna, men till hennes födelsedag räckte ju tiden. Så, i somras drog jag igång.

Jag var först inne på att göra dem dubbelstickade, men jag fick inte det snyggt. Alternativet var att sticka dem runt och sen liksom platta till dem och göra en snygg kant runt om. Så fick det bli.

Efter mycket letande på Ravelry gav jag upp. Där fanns inte vad jag sökte i mönsterväg. Och där finns ändå en hel del att välja på. Till sist blev det till att hitta på själv. Jag har skrivit ner hur jag gjorde, så det kan tänkas att jag lägger ut mönstret. Men jag säger bara det. I-cord-kanten runt om tar tid! Själva stjärnorna var plättlätt och gick ganska fort, men kanten!  Så den som har aningens mindre tålamod på lager bör nog välja en annan typ av kant. Virkad kanske?

Så, nu vill jag bara säga

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE TÖSABIT!!

Kram