Det ni ser i mitten där är nog den jättegulaste mössan i världen.
I somras hittade jag (=köpte, för man hittar ju inte bara garn) garn som var nästintill självlysande. Sms:ade yngste sonen och undrade om det var något han ville ha en mössa i. OM han ville!
Sen har det liksom blivit liggande. Ända tills nu. Eller rättare sagt. Ända tills förra veckan.
Istället för att ha den randig i de tre färgerna valde han att ha den bara jättegul. Och, ja, det blev den ju då.
Han lär synas!
De resterande nystanen fick ju också användas till något, så jag gjorde ett par mössor till. Den längst till höger är en tvåfärgad variant av Tigermössan jag gjorde häromåret. Det funkade ju faktiskt hyggligt i detta garnet, så nu finns det hopp om att publicera mönstret.
Jag gjorde även en rutig variant av den, med en resår nedtill (den till vänster) Den blev faktiskt snyggare. Tycker jag då.
Ska försöka få tag på fler nystan av det garnet, fast kanske inte självlysande denna gången. Åh, kanske ska skriva vad det är för garn också.
Det är Garngrossistens Estelle, 100% akryl men inte alls gnissligt som många akrylgarner är.
Nu blir det vantstickning igen.