Browsing Tag

teststickning

Mina mönster Stickat

Sockan Tånneryd – teststickning

7 november, 2023

Sockan Tånneryd

 

Socktober kom och gick, och sockor stickades. Mönster har också skrivits om än i lite långsammare takt än tänkt. Det har varit lite tvärstopp i hjärnkontoret.

Många nästan likadana sockar har det blivit, i olika färger, med olika hälkonstruktioner, i olika storlekar och i olika sorters garn. Och jag kan berätta att det minsann är lätt att gå vilse i siffrorna då. För även om jag inbillar mig att ”det där kommer jag ihåg till jag kommer hem” när jag sitter där och stickar på tåget till jobbet så gör jag inte det. Det är som bortblåst. Suck.

Men nu tror jag att jag fått ihop tillräckligt med text och siffror så att någon annan eventuellt kan sticka sig ett par sockar efter beskrivningen. Kanske. Det är värt ett försök.

Sockan, som ska heta Tånneryd, stickas från skaftet och ner, antingen med kortvarvshäl eller hällapp och kil.  Lite flerfärgsstickning blir det också och en massa ränder.  Låter det spännande?
Givetvis kan sockan stickas utan ränderna men det är roligare med, tycker jag.

Garnerna jag använt är Novita Nalle, Järbo Mellanraggi, Järbo Tencelraggi och Svarta Fårets Strong, men det går finemang med vilket sockgarn som helst i Sport-tjocklek. (alltså ca 260-300m/100g)

Är du sugen på teststickning, så hojta till!  Du behöver kunna ha en socka färdig innan november månads slut, och jag tar helt emot dina synpunkter efter hand som du hittar fel och andra konstigheter.

 

Stickat

Småstickat till småfolk

28 augusti, 2022

Småstickat

Sommaren är det småstickades tid för mig. Åtminstone somrar med sån värme som vi haft i år.

När värmen gör att en ulltröja i vuxenformat inte trivs i knät så tar jag till småstickningen. Oftast innebär det vantar, sockor eller mössor. Kanske en och annan sjal, bara den inte är för stor och för ullig. Men ibland kan det falla sig så att en väldigt kär vän blivit mormor och undrar om jag kan tänka mig att sticka en tröja med knappar på axeln åt den lille knodden.  Då pratar vi en helt annan typ av småstickning.

Den kära tösen som blivit mamma har jag känt sen hon föddes, eller åtminstone från dagen efter hennes födelse om man ska vara petig, så självklart kunde jag tänka mig att sticka något åt hennes lille guldklimp. Efter lite funderande kom mamman och mormorn fram till att en liten kofta nog ändå var det de ville ha. En nästan vit, och gärna i merinoull.  Jag följde nästan deras önskemål. Garnet är nästan vitt, men det blev en blandning av merino och bomull till koftan. Och jag smög lite lurigt in en avvikande färg i fickorna. Självklart måste guldklimpen ha fickor på sin kofta. Var förvarar han annars sin napp när han inte behöver den?

Koftan var en snabbstickad liten rackare och jag fick blodad tand. Det där var ju rysligt roligt. Så jag tog mig friheten att som en present sticka den där tröjan med knappar på axeln som önskemålet först hade varit. Just det mönstret har jag stickat en gång tidigare och man kunde tro att det borde underlätta. Det gör det inte, kan jag säga. För jag får lätt för mig att ”det här vet jag hur jag ska göra eftersom jag stickat den tidigare” och så läser jag inte ordentligt. Så även i detta fallet.  På något outgrundligt sätt lyckades jag få knäppningen på ryggen. Så det var bara att repa upp och börja om. Och läsa ordentligt. Jag KAN faktiskt läsa.

Kofta och tröja hämtades igår och är överlämnade till mottagaren. De är nog något för stora än så länge, men det är meningen att de ska passa i vinter.

Men ingen tror väl att detta är det enda jag stickat på i sommar? Det har blivit lite av den för mig mer klassiska sortens småstickat. En del sockor och strumpor har det allt blivit. Jag har hunnit teststicka korta sockar åt Beatrice på Knitritious. Superbra passform! Löp och köp mönstret om du inte gjort det redan. De har en sån där lite flärp baktill som det ofta finns på träningssockar.  Dessutom är jag mitt i en annan teststickning av sockar åt Beatrice. Jag ska ge mig på hälen nu. De är väldans fina de också.

Och det är ett nytt sockmönster på gång för egen del. Har lite filande kvar bara. Men jag är mästare i att prokastinera. Hade det varit en OS-gren så hade jag vunnit guld. Helt säkert. Vilken vecka som helst tar jag mig i kragen och gör klart.

Fakta koftan:

Garn: Sandnes duo i färgen 1001 Vit och lite rester i en ekorrbrun färg.
Stickor: 3 och 4 mm rundstickor och strumpstickor till ärmarna
Mönster:  Ellens Cardigan av Petite Knit. Ett bra mönster tycker jag, så det blir säkert fler små koftor längre fram

 

Fakta tröjan:

Garn: Woolevo Soft Merino i färgen 15 Lys grå
Stickor: 3,5 och 4 mm rundstickor och strumpstickor till ärmarna
Mönster: Seaside Sweater av Petite Knit. Också ett bra mönster, även om jag saknar lite kortvarv i nacken. Får fundera på det till nästa gång. Det borde ju gå att trolla till själv.

 

 

Stickat

Bergådalbana och teststickningar

7 november, 2020

Cable Lace sock

 

Det går lite upp och lite ner med det mesta just nu. Till och med sticklusten. Men mest med humöret. Ena dagen känns det helt ok, för att nästa dag helt plötsligt kännas helt nattsvart. Det är frustrerande och påfrestande.

Det har varit ett tufft år för oss alla, det har det, och nu är det snart slut. På nattsvarta dagar så tänker jag att Ha! Vänta bara! Vi trodde att 2020 var illa, vänta bara tills vi ser vad 2021 ska slänga i ansiktet på oss. Men på de bättre dagarna känner jag att nu kan det bara bli bättre. Är ni likadana?

Häromveckan kände jag mig på topp en kort stund. Kastade mig in i ett par teststickningar samtidigt som jag har plitat ihop ett nytt vantmönster i Lettlopi (jajjemen, ni får snart se) och stickar vidare på ett par tröjor. Några dagar senare tog allt stopp. Någon dag stickade jag faktiskt inte alls. DET är allvarligt!

Men så vände det igen, lite kort, i onsdags när jag äntligen fick umgås med min äldste son som jag oroat mig så förtvivlat för. Ni som känner mig vet att han fick Covid i våras, och han har nog aldrig blivit helt bra från det. För ett tag sen försämrades han igen och det konstaterades att han hade många små proppar i lungorna OCH en inflammation i lungblåsorna. 27 år ung. Det har tagit hårt på hönsmammas hjärta, kan jag säga. Därför kändes det oerhört skönt att få träffa honom och krama om honom ordentligt. Var rädda om er, säger jag bara. Det där är inget vi vill råka ut för.

Sen har det Amerikanska valet påverkat mig på något märkligt vis i år, och det tycks ju aldrig bli avgjort. Så i torsdags föll jag ner i det svarta hålet igen. Ingen stickning alls. Men det rättar till sig igen, och idag känns det riktigt bra. Det hänger naturligtvis ihop med att jag fått umgås med sonen idag igen.

Så, japp, vi kör bergådalbaneliv här just nu. Det blir åtminstone inte enformigt. Under tiden stickar vi oss igenom det här. Tillsammans!

Men teststickningarna då, undrar ni kanske. Jo, den ena är klar och finns nu på Ravelry, och den andra är på gång. Den ena är spets och flätor och den andra är flerfärgsstickning. Lite variation är bra.

Och vanten jag skapat är flerfärgsstickad även den. Jag har ritat och stickat, suddat och repat, ritat igen och stickat igen. Så som man gör. Och nu tycker jag att jag nått dit jag vill med den. Det återstår ”bara” att skriva ner och sticka en vante till. För det brukar vara fint med en på varje hand.  Det var lite roligt med denna vanten. Jag hade min lillasyster i åtanke när jag ritade och stickade den, fast hon var helt ovetande. Så skickade hon mig en bild på en kappa hon köpt, och meddelade att nu behövde hon minsann ett par nya vantar som passar till den. Jag kan säga att vanten och kappan är en perfekt kombo. Så kan det gå.

Sockan på bilden är en av teststickningarna. Jag har följt tjej från Johannesburg länge och hon la ut en fråga om teststickning av sockar åt henne. Jamenvisst, tänkte jag. Det gör jag gärna. Jag hade ju bara en handfull projekt på gång så det fanns absolut plats för ett till. De heter Cable & Lace socks och finns nu tillgängliga på Ravvan. Spets- och flätmönstret är väldigt enkelt att memorera och mönstret är välskrivet. Rekommenderar det varmt.

Fakta:

Mönster: Cable & Lace socks av Bigger than life knits
Stickor: 2,5 mm strumpstickor. Mönstret är skrivet för magic loop, men ni vet ju hur jag älskar mina strumpstickor.
Garn: Merino sock från Humlalyckan, i en fantastisk vårgrön färg.

Stickat

Om stjärnsockar och tröjmani

10 mars, 2019

Starry Night sock

Jag vet inte riktigt vem jag blivit, åtminstone när det gäller stickaren i mig.

Från att ha varit livrädd för att sticka plagg till mig själv tog jag mig i kragen häromåret och stickade inte bara en utan två koftor. De gick ju att ha oknäppta ifall de inte passade, tänkte jag. Tröjor var otänkbart! För det var just passformen som skrämde mig. Jag hade fått för mig att jag inte kunde sticka plagg till mig själv som satt snyggt. Jag vet, jag har skrivit om detta fenomen förut, men det tål att nämnas igen.

För det visade sig att jag ju visst kunde sticka plagg till mig själv. Förra året klämde jag ur mig tre tröjor, en Zweig , en Vinterfjell och en Ranunculus. Det var jag rätt nöjd med, tre tröjor på ett år liksom. Heja mej!

Sen kom förvandlingen. Mars är inte slut än och jag är helt klar med en Briyoke, har nån decimeter kvar på bålen på en Darkwater och bål och ärmar på en Kumulus Bluse. Samtliga är startade i år. Om planen håller kommer tre tröjor att vara klara innan mars månad är slut. Så jag frågar mig själv; Vem ÄR jag? Vad hände med hon som gillade små projekt? Drog hon bara?

Nejdå, hon drog inte. Hon stickar fortfarande små projekt, men inte lika många. Och de små projekten som görs är ganska ofta teststickningar. Eller mössor, för jag har även snöat in på att sticka Oslomössan med mohair. Eller vänta! Nu har jag det! Det är mohair jag snöat in på ju. Jag stickar vad som helst bara det är mohair i det tydligen. Eller glitter. Glitter funkar också.

De här sockarna är en teststickning OCH är stickade med glittergarn. Tittar du riktigt noga på bilden så ser du glittret i det gråa garnet. Jag hade sett vantarna Starry Night mittens på Instagram flera gånger och förälskat mig i dem fullständigt. SÅNA skulle jag göra! Då dök plötsligt möjligheten upp att teststicka Starry Night sockar och jag blev så glad. Visst är de vackra!

Garn: Det mörkgråa är handfärgat glittergarn från Limmo design. Åska tror jag färgen heter. Det vita är vanligt kommersiellt sockgarn. Och till sist, det blå/grön/turkosvackra garnet är handfärgat av Knitritious (Beatrice Olsson) Det är faktiskt specialfärgat just till mig inför en teststickning jag gjorde till henne i somras.  Jag undrar om jag visat dem för er, det kan jag ha missat. I så fall kommer det snart, för de är verkligen värda att visa.
Stickor: 2mm och 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Starry Night socks av Linda Fridholm, Handgjord Lyx.

Just de här sockarna värmer faktiskt mina fötter just nu. De är helt perfekta! Fotot är däremot sådär, men det är åtminstone snö. Alltid något.

 

 

Stickat

Ett ylle traskar på i ullstrumporna

11 december, 2018

Lana vitis sock

Ja, hörni, var ska jag börja? Vi fortsätter väl på teststickningstemat, som ju verkar vara det här årets tema. Tro för all del inte att Lana Vitis sockarna är det sista jag testat. Nähädå, jag gick på det igen. Och igen.

Sockarna på bilden är en design som Eli från Skeindeer knits inte släppt ännu, men hon har visat upp den i sin podcast ett par gånger så den är inte hemlig. I sin senaste podcast hintade hon om att den kanske kommer att byta namn och inte alls kommer att kallas Lana Vitis när mönstret väl släpps. Vi får se. Hursomhelst är det väldigt trevliga sockar att sticka och Elis mönster är alltid otroligt välgjorda och precis lagom detaljerade, så oavsett vad hon bestämmer sig för att kalla dem rekommenderar jag dem varmt.

Sockarna är stickade i sockgarn från West Yorkshire Spinners och jag måste säga att det är en riktigt trevlig upplevelse. Jag har hört talas om det, men inte haft möjligheten att prova det tidigare, men så upptäckte jag att Tant Hulda i Lund säljer garnet och då måste jag såklart köpa mig ett par nystan och testa. Det passar superbra till flerfärgsstickning, men funkar absolut till vilken sorts sockar som helst. Garnet innehåller en del Bluefaced Leicester vilket ska ge väldigt slitstarkt garn. Det ska bli spännande att se hur det håller över tid.

Jag hann inte mer än precis bli klar med de här sockarna när jag fick syn på en teststickning till på Instagram. Och innan jag visste ordet av hade jag skickat ett meddelande och sagt att jag gärna stickar. Jag borde inte vara betrodd med Instagram, det är ju helt tydligt. Till mitt försvar vill jag bara säga att tröjan det handlade om var till en 3-4-åring och alldeles underbart söt. Hur ska man kunna motstå något sådant? Nä, där ser ni, det kan man inte förväntas göra! En sån liten tröja borde ju gå fort, tänkte jag. Snabbstickat, alldeles säkert, tänkte jag. Hur tänkte jag? Tröjan är stickad helt i resår och är puffig och fin. Ni förstår va? Det handlade om ganska många maskor på ett varv. Riktigt många.

Men resultatet! Oj så söt tröja! De enda jag ångrar är att jag inte lugnade mig några dagar så att jag kunde beställa ett garn jag verkligen ville ha, istället för att rusa in i den lokala garnaffären och köpa det enda garnet de hade som var någorlunda lämpligt. Stickningen hade varit mer njutbar i ett trevligare garn, och det hade blivit färre trådar att fästa om jag valt ett garn som kom i större nystan än 25 gram. Jamen, vem sjutton vill ha 25-grams nystan av ett merinogarn? 100 meter per nysta är ju ingenting! Lägg därtill några knutar här och där. Bild kommer när jag orkat fästa alla trådar, tvätta och blocka den. Och det är dagsljus så jag kan fotografera den. Det händer inte så ofta så här års.

Det är snart jul. Det är det. Har ni märkt det? Har julstressen infunnit sig ännu?

Det har den bara delvis gjort här. Jag har troligtvis inte fattat hur kort tid det är kvar till jul. Så snart jag gör det så lär paniken infinna sig. Såvida jag inte får ordning på de sista julklapparna å det snaraste. Vad har då detta med stickning att göra, undrar vän av ordning. Inte ett dugg, faktiskt. Det skulle kunna ha det, men jag stickar inga julklappar i år.

Däremot har jag fått möjligheten att delta i en stickjulkalender på Instagram för tredje året i rad. Följer du inte redan @stickdesigner så rekommenderar jag starkt att du gör det. Varje dag dyker ett nytt erbjudande upp, antingen rabatt på ett mönster eller något annat spännande. Håll utkik och passa på att investera i de mönster du vill ha! Exakt vilka som deltar och när de dyker upp kan jag såklart inte berätta, men det ser du om du följer kontot på Instagram. Jag kan ju förstås hinta om att det snart är min tur, men berätta inte för någon att jag skvallrat om det.

Fakta om sockarna;

Garn:  Det rosa-melerade är ett 4-ply sockgarn från West Yorkshire Spinners, inköpt i en av mina favoritgarnbutiker Tant Hulda i Lund.  Är du i krokarna så gör ett besök där! Det är omöjligt att inte bli förälskad i den butiken.  Det grå är från ett annat företag. Nej! Jagnämner det inte vid namn. Inte efter alla stollerier de haft för sig.
Stickor: 2,5 mm strumpstickor, Hiya Hiya Sharp
Mönster: Detta är som sagt en teststickning för Eli i Skeindeer Knits. Hon har hittills kallat sockarna för Lana Vitis, men hintade i senaste podcasten att det kan bli en namnändring. Mönstret är inte släppt ännu.

Stickat

Teststickade Hjaltlandsockar

18 november, 2018

Kommer ni ihåg det där hemliga jag hintade om att jag stickat på? Inte? Nu är det i alla fall inte hemligt längre.

I förra veckan släpptes mönstret till sockarna jag teststickat, de som var hemliga ni vet. Mönstret har skapats av Eli från podcasten Skeindeer Knits och heter Hjaltland. De har gjorts till ett samarbete mellan Eli och Moods of colors.

Man kan välja att sticka sockarna tå-upp eller från mudden och ner, det finns beskrivning på båda varianterna. Dessutom kan man välja att göra en tvåfärgad variant, som mina, eller en mer fairisle-inspirerad variant med sex färger. Eftersom tiden var knapp hade jag inte möjlighet att prova mig fram till sex passande färger, så jag körde på två. Denna gången. För det blir absolut fler!

Som alltid med Elis mönster är det väldigt tydligt och välgjort. Både tå-upp och uppifrån-å-nervarianten har hällapp och kil. Det var faktiskt första gången jag gjorde den typen av häl på en tå-upp, tidigare har jag bara testat kortvarvshälar av olika slag. Hälkilsdelen syns knappt eftersom den är lite annorlunda konstruerad än jag var van vid. Finurligt, måste jag säga. Exakt hur det är gjort får ni se när ni köper mönstret.

När jag ändå hade ångan uppe teststickade jag ytterligare ett par av Elis sockar. Det var ingen hemlighet så ni som följer mig på Facebook eller Instagram har redan sett bilder på dem. Jag tror inte mönstret är släppt än, men hon har visat det i podcasten. Även dessa sockar kommer att kunna stickas både tå-upp och uppifrån-å-ner. Håll utkik efter dem, Lana Vitis tror jag de kommer att heta.

Nu kan man ju undra om jag bara hunnit med teststickningarna. Ja, nästan, är svaret, men igår blev min fina röda Ranunculus sweater färdig. Tro det eller ej. Sista tråden är fäst. Jo! Jag lovar! Jag lovade mig själv att inte lägga upp för något nytt förrän den var helt klar och det höll jag. För att frestelsen inte skulle bli för stor vågade jag inte ens kika efter ett nästa tröjprojekt på Ravelry. Risken var överhängande att jag då skulle sätta igång med det direkt. Jag känner mig själv.

Och nu sitter jag här. Ranunculus färdig. Inget nytt tröjprojekt på gång. Och den stora tomheten infinner sig, precis som det gjort varje gång jag fäst sista tråden på ett stort projekt. Jahapp. Vad gör jag nu? Min nästa tröja blir nog svart med kittfärgat mönster på oket. Hoppas jag. Garnet har jag, men inget lämpligt mönster. Det är nästan lite synd om mig. Inte? Lite? Nähä. Nej, det har ni nog rätt i. Det är ett kärt besvär att ha garn på vänt och hela Ravelryhavet att fiska i. Det får bli lite allvarligt fiske i veckan. Så får det bli!

I väntan på det åkte Maja Karlssons bok, 35 vantar, fram igen tillsammans med ett par nystan Lettlopi. Hoppsan. Första vanten är nästan klar. Jag är inte helt övertygad om fördelningen av färgerna. Mitt Lettlopilager är högst begränsat. Jo, på riktigt! Två nystan och lite rester är det jag har. Så jag fick jobba med det jag har, kan man säga, och det känns fint på något sätt. Vanten heter Keramik och blir i min tappning vit med ljusbruna romber och lite grönt i ränderna. Naturfärger är fint. Jo, det blir nog bra det här.

Fakta om sockarna:

Garn: Det blå garnet är ett glittrigt sockgarn från Limmo design. Mörk Jeans heter färgen. Väldigt vackert, men omöjligt att fotografera tillsammans med vitt, tydligen. Det vita garnet kommer från ”garnföretagetviinternämnervidnamn”
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya sharp strumpstickor
Mönster: Hjaltland av Eli från Skeindeer Knits.

Stickat

Sjöjungfrusockar

23 september, 2018

kortsocka

Hoppsan! Det var inte alls meningen att jag skulle vänta så här länge innan jag fortsatte min berättelse om den galna teststickningssommaren, men nu blev det så i alla fall. Det kom en tjejträff och en rejäl höstförkylning emellan, och sånt är ju fullt legitima skäl.

För några veckor sen berättade jag om hur min galna teststickningssommar startade och om de tre sockar jag teststickade åt Beatrice Olsson, Knitritious. Har du inte kollat in dem än så gör det! Hon har även en garnkiosk på Facebook där hon säljer sitt handfärgade garn. Kika in även där, men förbered dig på att du vill ha precis allt hon färgat!

Men nu skulle jag ju berätta om fortsättningen på teststickningsbravaderna. En kväll i början av augusti tittade jag igenom min Instagramfeed och fick syn på att Threads of Wonder sökte vana teststickare till ett par korta sockar. Jahapp! Vem känner jag som är van teststickare för just korta sockar? Eftersom jag ändå hade ångan uppe så skickade jag ett meddelande till Sandra och anmälde mitt intresse. Mönstret var på norska och engelska och ingetdera språk är ju mitt modersmål så jag var inte säker på om jag skulle få chansen, men stickar gör jag ju oftast efter engelska mönster.

Jag hade turen att få vara med i teststickningsgänget och dök huvudstupa ner i mitt sockgarnslager igen. Min plan var att använda ett garn jag köpt från Moods of colors, men medan jag grävde i garnlådan fick jag istället tag på ett litet ensamt 50-gramsnystan och visste med en gång att det skulle jag använda! Det var ett underbart mjukt merinogarn med lite cashmere i mjuka grå toner som jag fick i goodiebagen på Stickfest i Väst i våras.

Efter ett par omstarter fick jag rätt masktäthet, det är alltid praktiskt när man får i foten i sockskaftet. Varför i hela friden ska jag sticka så hårt?! Sen gick det undan. Vriden resår och vackra flätor, sockarna stickade nästan sig själva! Mönstret släpptes på Ravelry för nån vecka sen, så nu har även ni chansen att sticka dem om ni vill. Visst har ni också ett ensamt 50-gramsnystan som ligger i botten av er garnlåda? Har du inte alltför stora fötter så räcker det till ett par sockar.

Tror ni att teststickningsgalenskapen är slut nu? Inte? Nä, det har ni rätt i. Fortsättning följer.

Men annars då? Jo. Ja. Jag stickar lite annat också. Igår blev jag färdig med min Vinterfjell tröja och den sitter som en smäck! Mönstret är gjort av Skeindeer, en norsk tjej som bor i London, och är skrivet så att du hela tiden ska utgå från hur du vill ha tröjan och modifiera den därefter. Fantastiskt bra mönster, måste jag säga! Den är nytvättad och ligger på tork.

Nu ska jag ta tag i min vackert röda Ranunculus och göra den också färdig. Det är bara lite avslutningsdetaljer kvar så det borde inte vara så knepigt. Min vana trogen, när det gäller tröjor, börjar min tro på mig själv svikta när jag närmar mig slutet. Jag blir rädd att den inte ska passa och så lägger jag undan projektet. För, så länge det inte är klart så behöver jag inte se sanningen i vitögat. Suck. Jag måste försöka komma över det där, för de senaste tröjorna har faktiskt passat alldeles utmärkt. Är ni likadana?

Just ja! Mina Vedemasockar är snart klara för teststickning! Det är bara diagrammet och tån kvar att få till, sen så! Det är så spännande!

Fakta om de teststickade sockarna;

Garn: Flotte socke från Rellana, ett sockgarn med merino och cashmere
Stickor: 2,75 mm strumpstickor, Hiya Hiya Sharp
Mönster: Mermaid Lagoon socks/Havfruens lagunesokker av Threads of Wonder (Sandra Lund)

kortsocka

Stickat

Rapport från en teststickningssommar

9 september, 2018

teststickning

Som jag skrivit tidigare så har denna sommaren gått i teststickningens tecken. Det har blivit några par, kan man säga, och det har varit så roligt och lärorikt.

Hela galenskapen började i början av juni när jag var på väg med tåg till min äldste sons examen. Helt plötsligt hade jag anmält mig som teststickare till Beatrice Olssons sockar Engineered summer socks och som om det vore meningen hade jag både passande orange handfärgat garn och stickor i bagaget. För alla har ju lite reservgarn och stickor i bagaget. Det vet man ju.

Beatrice hade länge klurat på en häl som skulle göra att även kortsockar sitter som de ska på foten. Nu skulle jag testa dem och mönstret skulle läggas ut på Ravelry. Vi hade en del mailkontakt under den helgen, medan jag läste mönster och stickade så snart jag hade en stund över. Strumporna stickas från tån och det gör jag inte speciellt ofta. Det beror framförallt för att jag inte hittat en tåuppläggning som håller måttet och en avmaskning som blir bra. Det har jag nu. Tåuppläggningen i Beatrices mönster var helt ny för mig så jag muttrade nog en del innan jag fick det som jag ville, men så bra det blir! Och det är faktiskt inte svårt alls, man läser innantill, tittar på bilder och så gör man precis som det står. Resultatet blev ett par supersöta korta sockar med en liten spetskant längst upp, och hälen sitter superbra!

När sen Beatrice erbjöd mig även testa hennes Lace Engineered socks tvekade jag inte en sekund. Samma fenomenala häl fast denna gången med spetsmönster på ovansidan. Nu hade jag ju fått kläm på tåuppläggningen så den var plättlätt och spetsmönstret var inte så svårt, bara lite klurigt. Det är äkta spets med spetsstickning på varje varv, så blir inga vilovarv, men håller man bara tungan i rätt mun så fungerar det fint. Garnet jag valde var nog inte det bästa för spetsstickning dock, det visar inte riktigt spetsen från sin bästa sida. Innan jag bestämde mig för det gråa glittriga garnet provade jag flera olika varianter. Inget av dem blev bra. Speciellt illa blev ett grönt tweedgarn, som verkligen inte ville bli spetssockar. Det garnet har jag bråkat med flera gånger, det har vägrat berätta vad det vill bli.

Jag beklagade mig lite över mitt gröna garn och Beatrice berättade att hon hade ett perfekt mönster till det garnet. Jamen, då så! Då testar jag väl ett mönster till! Och hon hade så rätt! Mitt gröna tweedgarn bestämde sig plötsligt att det ville bli ett par korta sockar med stora hjärtan på, och så blev det! Jag är supernöjd med dem och spetshjärtanen var tillräckligt enkla för att passa som tågstickning för mig. Hurra!

Men, jag har teststickat mer än så här! Det återkommer jag om en annan dag.

För att ni ska se de olika sockarna ordentligt finns foton på dem separat längst ner på sidan, och lite fakta ska ni givetvis också ha.

Orange sockar:
Garn: Garnlyckas sockgarn
Stickor: 2,5 mm Knitpro Symfonie Wood
Mönster: Engineered summer socks av Knitritious (Beatrice Olsson)

Grå glittersockar:
Garn: Glittrigt sockgarn från Limmo Design. Ja tror färgen heter Åska.
Stickor: 2,5 mm Knitpro Symfonie Wood
Mönster: Lace Engineered socks av Knitritious (Beatrice Olsson)

Gröna hjärtesockar:
Garn: 
Tant Koftas sockgarn
Stickor: 2,5 mm Knitpro Symfonie Wood
Mönster: Big Hearts Engineered socks av Knitritious (Beatrice Olsson)

engineered heel engineered lace socks big hearts socks

Stickat

Om sommarens sockgalenskap

19 augusti, 2018

Sockar

Det har varit en socksommar, det såg jag tydligt när jag samlade ihop lite projekt för projektfotografering.

Denna underbara sommar har det varit för varmt att ha en stor tröjstickning i knät så det har blivit många små projekt istället. Sockar mestadels, men även ett par vantar. Jag insåg dock inte riktigt hur många det blivit. Hur många par sockar behöver man? Finns det ens något som heter för många sockar? Det gör det nog inte. Och alla sockarna är faktiskt inte till mig.

Det understa paret är specialgjort till äldste sonens fina sambo. Historien om det förtjänar faktiskt ett helt eget inlägg så det håller jag på lite till. Det grå/vit/vinröda paret har jag gjort med min mamma i tankarna. Ett av paren, jag säger inte vilket, är en helt ny sockdesign jag knåpade på i våras. De har nu legat till sig några månader och jag håller nu på att renskriva och sticka om dem i annat garn.

De fyra översta paren är teststickningar, allihop. Så det har inte bara varit en socksommar, det har även varit en teststickningssommar. Och så roligt det har varit! Jag, som har för vana att mest använda mönster som en inspiration och sällan följer dem till punkt och pricka, skulle nu följa ett mönster ord för ord och återkoppla regelbundet till mönsterskaparen. Det var en utmaning, kan jag berätta, men riktigt, riktigt roligt.

Berättelsen om teststickningarna kommer snart, jag måste bara fotografera alla de vackra sockarna jag fått möjlighet att göra först. För att de ska komma till sin rätt behöver jag ha dem på fötterna. Har du någon aning om hur svårt det är att fotografera sockar som sitter på de egna fötterna? Inte? Det är SVÅRT!  Så, antingen får jag be någon fotografera när jag har sockarna på mig eller så får jag använda mina fejkfötter och plåta själv. Jag gjorde faktiskt ett försök att plåta mina egna fötter när jag just stickat klart de orange sockarna och vi kan väl nöja oss med att säga att jag inte alls är så flexibel som jag ville tro. Det är snudd på omöjligt att ha sockarna på sig, hålla kameran i en bra vinkel OCH se hur det ser ut på kameraskärmen. Snudd på omöjligt. Jag lovar!

Just nu försöker jag fundera ut vad jag ska ha med mig att sticka på vår kommande semesterresa. Sånt måste planeras noga och i god tid. Ett projekt på trästickor som funkar på flygplanet och något (några!) reservprojekt att packa i resväskan. Frågan är hur många jag behöver ha med mig. Två? Tre? Fem? Och vilka? Den röda tröjan får iallafall inte följa med, den väger alldeles för mycket. Det blir nog snarare några sockar till, för vi kom väl fram till att man inte kan ha för många sockar? Visst gjorde vi?

Jag är snart tillbaka. Då börjar jag beta av sockhögen och berätta för er om dem allihop. Det ser jag fram emot att få göra.

Over and out.

 

Stickat

När hjärnan är full av garn

18 juni, 2018

Sockan Spira

Vid kvällsmaten idag satt jag och funderade på att det är hög tid att skriva lite här. Det är snart tre veckor sen sist och det är ju alldeles för länge! Jag suckade lite och funderade på vad sjutton jag skulle skriva om. Helst vill jag bara sticka nu. Inte skriva. Bara sticka. Hela tiden.

Det har hänt en del sen sist. Vi tillbringade en helg i Uppsala när äldste sonen tog sin examen. Jag var så stolt över honom! Och är naturligtvis fortfarande. Vädret var underbart och vi firade honom genom att äta en god middag på Tzatziki, utomhus vid Fyrisån. I Uppsala ligger också Yll & Tyll. Jag var inne en kort sväng, men det blev inget handlat denna gången. Jag kände att jag köpt tillräckligt just nu. Det är inte så länge sen jag köpte det röda vackra garnet, så jag får lugna mig lite.

På tågresan upp till Uppsala såg jag på Instagram att Beatrice Olsson, Knitricious, sökte snabba teststickare till sina nya korta sockar. Jag funderade någon sekund och insåg att jag faktiskt hade både passande stickor och garn med mig i resväskan. (ja, man reser väl inte oklädd?) Så jag frågade hur snabb man behövde vara, och plötsligt var jag en teststickare. Hoppsan! Sockarna jag egentligen tänkt sticka på resan fick vila och så la jag upp hennes sockar istället.

Som ni vet har jag stora problem att följa ett mönster till punkt och pricka så detta var en utmaning för mig. Jag skulle göra precis som det stod i beskrivningen och inte bara läsa hälften och sen köra. Och vet ni vad? Det var kul! Superkul, till och med! Jag hoppas verkligen jag får chansen att teststicka igen. Mönstret är släppt och finns på Ravelry. Engineered Summer Socks heter de om ni vill kika på dem. Jag lovar att lägga ut ett foto på dem här när jag är klar med socka två.

För egen del har jag tre mönster att renskriva och skaffa teststickare till. Jag har redan två som anmält sitt intresse att resta de rosa grytlapparna, (jag har inte glömt er) men som jag skrev i början vill jag bara sticka just nu. Inte skriva. Helst. Men jag lovar att ta mig samman och plita ner det sista. Snart. Jag ska bara…

… sticka lite till. Tre par sockor på gång och en tröja. Nej, fyra par sockor är det ju. Och en tröja. Och en sjal. Och en mössa också ju. Säkert något mer. Sen ska vi inte prata om de sockarna som finns i mitt huvud och inte heller om koftan jag redan plockat fram garn till. Jag behöver fler timmar på dygnet känner jag.

Sockorna på bilden var ett av paren jag hade med mig som tågstickning, men som inte fick någon kärlek på hela resan. Jag provade flera olika färgkombinationer innan jag föll för den här. Medan jag stickade insåg jag att de var menade för min allrakärasteminstasyster som tycker mycket om blått och grönt (hoppas jag). De är äntligen överlämnade och jag tror faktiskt de passar ganska bra.

Fakta:

Garn: Jag har använt lite av varje. Det blå garnet är Drops Fabel som jag köpte av Deisy Design på Stickfest i väst. Det ljusa pärlgrå är också Drops Fabel som jag hittade i min sockgarnslåda. Det gröna är rester från Tant Koftas sockpaket till sockan Äppel Päppel. En underbar grön färg.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Mina favoriter.
Mönster: Sockan Spira av Clara Falk .