Browsing Tag

strumpor

Stickat

Om stjärnsockar och tröjmani

10 mars, 2019

Starry Night sock

Jag vet inte riktigt vem jag blivit, åtminstone när det gäller stickaren i mig.

Från att ha varit livrädd för att sticka plagg till mig själv tog jag mig i kragen häromåret och stickade inte bara en utan två koftor. De gick ju att ha oknäppta ifall de inte passade, tänkte jag. Tröjor var otänkbart! För det var just passformen som skrämde mig. Jag hade fått för mig att jag inte kunde sticka plagg till mig själv som satt snyggt. Jag vet, jag har skrivit om detta fenomen förut, men det tål att nämnas igen.

För det visade sig att jag ju visst kunde sticka plagg till mig själv. Förra året klämde jag ur mig tre tröjor, en Zweig , en Vinterfjell och en Ranunculus. Det var jag rätt nöjd med, tre tröjor på ett år liksom. Heja mej!

Sen kom förvandlingen. Mars är inte slut än och jag är helt klar med en Briyoke, har nån decimeter kvar på bålen på en Darkwater och bål och ärmar på en Kumulus Bluse. Samtliga är startade i år. Om planen håller kommer tre tröjor att vara klara innan mars månad är slut. Så jag frågar mig själv; Vem ÄR jag? Vad hände med hon som gillade små projekt? Drog hon bara?

Nejdå, hon drog inte. Hon stickar fortfarande små projekt, men inte lika många. Och de små projekten som görs är ganska ofta teststickningar. Eller mössor, för jag har även snöat in på att sticka Oslomössan med mohair. Eller vänta! Nu har jag det! Det är mohair jag snöat in på ju. Jag stickar vad som helst bara det är mohair i det tydligen. Eller glitter. Glitter funkar också.

De här sockarna är en teststickning OCH är stickade med glittergarn. Tittar du riktigt noga på bilden så ser du glittret i det gråa garnet. Jag hade sett vantarna Starry Night mittens på Instagram flera gånger och förälskat mig i dem fullständigt. SÅNA skulle jag göra! Då dök plötsligt möjligheten upp att teststicka Starry Night sockar och jag blev så glad. Visst är de vackra!

Garn: Det mörkgråa är handfärgat glittergarn från Limmo design. Åska tror jag färgen heter. Det vita är vanligt kommersiellt sockgarn. Och till sist, det blå/grön/turkosvackra garnet är handfärgat av Knitritious (Beatrice Olsson) Det är faktiskt specialfärgat just till mig inför en teststickning jag gjorde till henne i somras.  Jag undrar om jag visat dem för er, det kan jag ha missat. I så fall kommer det snart, för de är verkligen värda att visa.
Stickor: 2mm och 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Starry Night socks av Linda Fridholm, Handgjord Lyx.

Just de här sockarna värmer faktiskt mina fötter just nu. De är helt perfekta! Fotot är däremot sådär, men det är åtminstone snö. Alltid något.

 

 

2 Comments
Stickat

Teststickade Hjaltlandsockar

18 november, 2018

Kommer ni ihåg det där hemliga jag hintade om att jag stickat på? Inte? Nu är det i alla fall inte hemligt längre.

I förra veckan släpptes mönstret till sockarna jag teststickat, de som var hemliga ni vet. Mönstret har skapats av Eli från podcasten Skeindeer Knits och heter Hjaltland. De har gjorts till ett samarbete mellan Eli och Moods of colors.

Man kan välja att sticka sockarna tå-upp eller från mudden och ner, det finns beskrivning på båda varianterna. Dessutom kan man välja att göra en tvåfärgad variant, som mina, eller en mer fairisle-inspirerad variant med sex färger. Eftersom tiden var knapp hade jag inte möjlighet att prova mig fram till sex passande färger, så jag körde på två. Denna gången. För det blir absolut fler!

Som alltid med Elis mönster är det väldigt tydligt och välgjort. Både tå-upp och uppifrån-å-nervarianten har hällapp och kil. Det var faktiskt första gången jag gjorde den typen av häl på en tå-upp, tidigare har jag bara testat kortvarvshälar av olika slag. Hälkilsdelen syns knappt eftersom den är lite annorlunda konstruerad än jag var van vid. Finurligt, måste jag säga. Exakt hur det är gjort får ni se när ni köper mönstret.

När jag ändå hade ångan uppe teststickade jag ytterligare ett par av Elis sockar. Det var ingen hemlighet så ni som följer mig på Facebook eller Instagram har redan sett bilder på dem. Jag tror inte mönstret är släppt än, men hon har visat det i podcasten. Även dessa sockar kommer att kunna stickas både tå-upp och uppifrån-å-ner. Håll utkik efter dem, Lana Vitis tror jag de kommer att heta.

Nu kan man ju undra om jag bara hunnit med teststickningarna. Ja, nästan, är svaret, men igår blev min fina röda Ranunculus sweater färdig. Tro det eller ej. Sista tråden är fäst. Jo! Jag lovar! Jag lovade mig själv att inte lägga upp för något nytt förrän den var helt klar och det höll jag. För att frestelsen inte skulle bli för stor vågade jag inte ens kika efter ett nästa tröjprojekt på Ravelry. Risken var överhängande att jag då skulle sätta igång med det direkt. Jag känner mig själv.

Och nu sitter jag här. Ranunculus färdig. Inget nytt tröjprojekt på gång. Och den stora tomheten infinner sig, precis som det gjort varje gång jag fäst sista tråden på ett stort projekt. Jahapp. Vad gör jag nu? Min nästa tröja blir nog svart med kittfärgat mönster på oket. Hoppas jag. Garnet har jag, men inget lämpligt mönster. Det är nästan lite synd om mig. Inte? Lite? Nähä. Nej, det har ni nog rätt i. Det är ett kärt besvär att ha garn på vänt och hela Ravelryhavet att fiska i. Det får bli lite allvarligt fiske i veckan. Så får det bli!

I väntan på det åkte Maja Karlssons bok, 35 vantar, fram igen tillsammans med ett par nystan Lettlopi. Hoppsan. Första vanten är nästan klar. Jag är inte helt övertygad om fördelningen av färgerna. Mitt Lettlopilager är högst begränsat. Jo, på riktigt! Två nystan och lite rester är det jag har. Så jag fick jobba med det jag har, kan man säga, och det känns fint på något sätt. Vanten heter Keramik och blir i min tappning vit med ljusbruna romber och lite grönt i ränderna. Naturfärger är fint. Jo, det blir nog bra det här.

Fakta om sockarna:

Garn: Det blå garnet är ett glittrigt sockgarn från Limmo design. Mörk Jeans heter färgen. Väldigt vackert, men omöjligt att fotografera tillsammans med vitt, tydligen. Det vita garnet kommer från ”garnföretagetviinternämnervidnamn”
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya sharp strumpstickor
Mönster: Hjaltland av Eli från Skeindeer Knits.

1 Comment
Stickat

Sextiotalet i sjuttiotalsfärger

21 oktober, 2018

Twiggy socka

Det är lite mer än ett år sen sockan Twiggy publicerades och jag föll för dem direkt.  Mönstret köptes in, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda.

Ibland är det så. Det måste ligga till sig lite och så plötsligt uppenbarar sig det självklara valet. Denna gången hände det när jag plockade bland mina sockgarner och suckade lite över ett nystan brunt garn som jag inte tyckte speciellt mycket om. Ja, garnet var det inget fel på alls, men färgen tilltalade mig inte alls. Men så hamnade det bredvid ett orange handfärgat garn från Garnlycka och se där! Plötsligt visste jag! Det skulle bli ett par Twiggysockar. Orange, bruna och vita skulle de vara.

Tänker jag efter så är det fullt logiskt. Twiggy hör sextio- och sjuttiotalet till, och de här färgerna är väldigt mycket sextio- och sjuttiotal för mig. Men jag tvekade lite, det gjorde jag. Jag minns ju kläderna och färgerna från den tiden och det är ju inte så att orange och brunt varit färger jag dragits till på många år. Been there, done that, liksom, men tydligen var tiden mogen nu. Visst blev de läckra! Medan jag stickade dem tänkte jag att jag skulle behålla dem själv, men när jag tog fram socklagret för att ge mamma hennes nya sockar så högg hon tag i dessa direkt. Hon föredrog helt klart de här framför de jag trott hon ville ha. Självklart fick hon dem då, och det löste sig fint för de andra sockarna också. Kära lillasyster adopterade dem på studs. Det är härligt när även den nära familjen kan överraska en.

Mönstret har gjorts av Emelie Björnkvist, Emelilyknits, och är välskrivet och bra. Jag tycker om flerfärgsmönster med förhållandevis korta mönsterrepetitioner och inte för långa färgpartier, precis som detta. Har du inte stickat dem så rekommenderar jag att du köper det och gör så. Emelie är även indiefärgare och säljer handfärgat garn. Jag har inte testat det ännu, men jag råkade ge mig själv lite sådant i födelsedagspresent i början av oktober. Ja, jag har ju inte fått hem det ännu, för det är en julkalender, men det dyker nog upp under november. Den ska innehålla en 50-gramshärva handfärgat garn till varje söndag i advent och en till julafton om jag inte missminner mig. Superspännande!

På tal om födelsedag! När jag fyllde år tidigare i månaden passade jag på att publicera mitt senaste sockmönster, Vedemasockan. Jag har haft god hjälp av några teststickare för att ta reda på om mönstret var begripligt även för andra. Efter lite justeringar så tror jag faktiskt att det är det, men det kommer att förtydligas lite till. Jag passar nog på att göra det samtidigt som jag publicerar det på engelska också. Det är nästan som julafton varje gång jag ser en socka som någon annan stickat efter mitt mönster.

 

Denna gången har ni fått ganska mycket info om sockarna redan i texten, men jag tycker ändå att det är praktiskt att samla all info här i slutet av inlägget.

Garn:  Det orange garnet är handfärgat av Garnlyckas garn,  det bruna är ett garn jag fick i goodiebagen på Stickfest i Väst, Lang Yarns Jawoll superwash och det vita är Drops Fabel.
Stickor: 2,75 mm strumpstickor Hiya Hiya sharp.
Mönster: Sockan Twiggy av Emelie Björnkvist

 

0 Comments
Stickat

Sjöjungfrusockar

23 september, 2018

kortsocka

Hoppsan! Det var inte alls meningen att jag skulle vänta så här länge innan jag fortsatte min berättelse om den galna teststickningssommaren, men nu blev det så i alla fall. Det kom en tjejträff och en rejäl höstförkylning emellan, och sånt är ju fullt legitima skäl.

För några veckor sen berättade jag om hur min galna teststickningssommar startade och om de tre sockar jag teststickade åt Beatrice Olsson, Knitritious. Har du inte kollat in dem än så gör det! Hon har även en garnkiosk på Facebook där hon säljer sitt handfärgade garn. Kika in även där, men förbered dig på att du vill ha precis allt hon färgat!

Men nu skulle jag ju berätta om fortsättningen på teststickningsbravaderna. En kväll i början av augusti tittade jag igenom min Instagramfeed och fick syn på att Threads of Wonder sökte vana teststickare till ett par korta sockar. Jahapp! Vem känner jag som är van teststickare för just korta sockar? Eftersom jag ändå hade ångan uppe så skickade jag ett meddelande till Sandra och anmälde mitt intresse. Mönstret var på norska och engelska och ingetdera språk är ju mitt modersmål så jag var inte säker på om jag skulle få chansen, men stickar gör jag ju oftast efter engelska mönster.

Jag hade turen att få vara med i teststickningsgänget och dök huvudstupa ner i mitt sockgarnslager igen. Min plan var att använda ett garn jag köpt från Moods of colors, men medan jag grävde i garnlådan fick jag istället tag på ett litet ensamt 50-gramsnystan och visste med en gång att det skulle jag använda! Det var ett underbart mjukt merinogarn med lite cashmere i mjuka grå toner som jag fick i goodiebagen på Stickfest i Väst i våras.

Efter ett par omstarter fick jag rätt masktäthet, det är alltid praktiskt när man får i foten i sockskaftet. Varför i hela friden ska jag sticka så hårt?! Sen gick det undan. Vriden resår och vackra flätor, sockarna stickade nästan sig själva! Mönstret släpptes på Ravelry för nån vecka sen, så nu har även ni chansen att sticka dem om ni vill. Visst har ni också ett ensamt 50-gramsnystan som ligger i botten av er garnlåda? Har du inte alltför stora fötter så räcker det till ett par sockar.

Tror ni att teststickningsgalenskapen är slut nu? Inte? Nä, det har ni rätt i. Fortsättning följer.

Men annars då? Jo. Ja. Jag stickar lite annat också. Igår blev jag färdig med min Vinterfjell tröja och den sitter som en smäck! Mönstret är gjort av Skeindeer, en norsk tjej som bor i London, och är skrivet så att du hela tiden ska utgå från hur du vill ha tröjan och modifiera den därefter. Fantastiskt bra mönster, måste jag säga! Den är nytvättad och ligger på tork.

Nu ska jag ta tag i min vackert röda Ranunculus och göra den också färdig. Det är bara lite avslutningsdetaljer kvar så det borde inte vara så knepigt. Min vana trogen, när det gäller tröjor, börjar min tro på mig själv svikta när jag närmar mig slutet. Jag blir rädd att den inte ska passa och så lägger jag undan projektet. För, så länge det inte är klart så behöver jag inte se sanningen i vitögat. Suck. Jag måste försöka komma över det där, för de senaste tröjorna har faktiskt passat alldeles utmärkt. Är ni likadana?

Just ja! Mina Vedemasockar är snart klara för teststickning! Det är bara diagrammet och tån kvar att få till, sen så! Det är så spännande!

Fakta om de teststickade sockarna;

Garn: Flotte socke från Rellana, ett sockgarn med merino och cashmere
Stickor: 2,75 mm strumpstickor, Hiya Hiya Sharp
Mönster: Mermaid Lagoon socks/Havfruens lagunesokker av Threads of Wonder (Sandra Lund)

kortsocka

1 Comment
Stickat

När hjärnan är full av garn

18 juni, 2018

Sockan Spira

Vid kvällsmaten idag satt jag och funderade på att det är hög tid att skriva lite här. Det är snart tre veckor sen sist och det är ju alldeles för länge! Jag suckade lite och funderade på vad sjutton jag skulle skriva om. Helst vill jag bara sticka nu. Inte skriva. Bara sticka. Hela tiden.

Det har hänt en del sen sist. Vi tillbringade en helg i Uppsala när äldste sonen tog sin examen. Jag var så stolt över honom! Och är naturligtvis fortfarande. Vädret var underbart och vi firade honom genom att äta en god middag på Tzatziki, utomhus vid Fyrisån. I Uppsala ligger också Yll & Tyll. Jag var inne en kort sväng, men det blev inget handlat denna gången. Jag kände att jag köpt tillräckligt just nu. Det är inte så länge sen jag köpte det röda vackra garnet, så jag får lugna mig lite.

På tågresan upp till Uppsala såg jag på Instagram att Beatrice Olsson, Knitricious, sökte snabba teststickare till sina nya korta sockar. Jag funderade någon sekund och insåg att jag faktiskt hade både passande stickor och garn med mig i resväskan. (ja, man reser väl inte oklädd?) Så jag frågade hur snabb man behövde vara, och plötsligt var jag en teststickare. Hoppsan! Sockarna jag egentligen tänkt sticka på resan fick vila och så la jag upp hennes sockar istället.

Som ni vet har jag stora problem att följa ett mönster till punkt och pricka så detta var en utmaning för mig. Jag skulle göra precis som det stod i beskrivningen och inte bara läsa hälften och sen köra. Och vet ni vad? Det var kul! Superkul, till och med! Jag hoppas verkligen jag får chansen att teststicka igen. Mönstret är släppt och finns på Ravelry. Engineered Summer Socks heter de om ni vill kika på dem. Jag lovar att lägga ut ett foto på dem här när jag är klar med socka två.

För egen del har jag tre mönster att renskriva och skaffa teststickare till. Jag har redan två som anmält sitt intresse att resta de rosa grytlapparna, (jag har inte glömt er) men som jag skrev i början vill jag bara sticka just nu. Inte skriva. Helst. Men jag lovar att ta mig samman och plita ner det sista. Snart. Jag ska bara…

… sticka lite till. Tre par sockor på gång och en tröja. Nej, fyra par sockor är det ju. Och en tröja. Och en sjal. Och en mössa också ju. Säkert något mer. Sen ska vi inte prata om de sockarna som finns i mitt huvud och inte heller om koftan jag redan plockat fram garn till. Jag behöver fler timmar på dygnet känner jag.

Sockorna på bilden var ett av paren jag hade med mig som tågstickning, men som inte fick någon kärlek på hela resan. Jag provade flera olika färgkombinationer innan jag föll för den här. Medan jag stickade insåg jag att de var menade för min allrakärasteminstasyster som tycker mycket om blått och grönt (hoppas jag). De är äntligen överlämnade och jag tror faktiskt de passar ganska bra.

Fakta:

Garn: Jag har använt lite av varje. Det blå garnet är Drops Fabel som jag köpte av Deisy Design på Stickfest i väst. Det ljusa pärlgrå är också Drops Fabel som jag hittade i min sockgarnslåda. Det gröna är rester från Tant Koftas sockpaket till sockan Äppel Päppel. En underbar grön färg.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Mina favoriter.
Mönster: Sockan Spira av Clara Falk .

1 Comment
Stickat

Och plötsligt är det sommar

12 maj, 2018

Transcendence

Vilka underbara veckor det har varit! Fantastiskt väder och flera lediga dagar. Det gjorde inte så mycket att jag inte kunde vara ledig på klämfredagen förra veckan, semesterkänslan håller i sig ändå. Jag ska istället vara lite ledig innan nationaldagen.

Har ni tänkt på att det går i cykler, det där med vad man är sugen på att sticka? Eller, det är kanske bara för mig det är så. Inte vet jag. Jag kan snöa in på strumpor eller vantar. Mössor var det för ett tag sen, och nu är det tröjor. Och strumpor. För tröjor är inte speciellt pendlarvänliga projekt, så jag måste ha några mer portabla grejer på gång också. Just nu är det strumpor.

Strumporna på bilden är Transcendence socks av Skeinderknits. Mönstret är skrivet för att sticka från tån och upp, men jag ville så gärna prova min nya väldigt korta rundsticka så jag valde att sticka dem uppifrån. Och för att röra till det ytterligare fick jag för mig att prova en ny häl också. Det är ett tag sen jag köpte beskrivningen till Fish lips kiss heel, men det har inte blivit av att jag testat. Många säger att det är den överlägset bästa kortvarvshälen och jag är nog benägen att hålla med. Åtminstone bäst bland de varianter jag testat.  Har du inte testat denna hälen så rekommenderar jag att du gör det. Priset är mycket överkomligt, kring en dollar.

Mönstret till sockorna är välskrivet och sockarna roliga att sticka. Jag gillar att mönstret är repetitivt och lätt att memorera. Det är bra egenskaper på en pendlarstickning. Det grå och det gröna garnet kommer från goodiebagen från Stickfest i Väst. Jag kände att jag verkligen ville prova godsakerna vi fick, för att veta vilka av garnerna jag tycker om. Eller inte tycker om, för all del. Jag lär återkomma om det.

Den lilla Flaxkoftan och Flaxtröjan är klara. Nästan iallafall. Koftan väntar på knappar, men jag tror jag bestämt mig för vilka den ska ha nu. Kanske. Om jag inte hittar några ännu bättre. Jag funderar nog på det några dagar till. Man ska inte ha för bråttom med såna viktiga saker. De får ta sin tid.

Samtidigt funderar jag på att sticka en Loppakofta till mig själv. Jag har garn till det, men behöver bestämma mig för vilka kontrastfärger jag ska ha. Bottenfärgen blir beige och det lutar för närvarande åt lite jordig färgskala. Brunt, senapsgult och något mer åt det hållet. Jag har en härlig mörkt röd och en bränd orange som skulle passa fint. Eller kanske en olivgrön. Eller så går jag åt blått istället. Kanske. Eller grönt? Ja, ni fattar. Jag har problem. Förmodligen får jag sticka testlappar och utvärdera sen.

Fast det kanske jag inte har tid med. Jag har skapat ett nytt angenämt problem åt mig själv. I går tog jag lunch lite tidigare än vanligt. Jag satte mig i lunchrummet tittade igenom Instagram medan jag åt. Då får jag se att Yll & Tyll just lagt ut fredagsfyndet. 10 härvor Malagribo Mecha, ett merinogarn i en fantastisk röd färg. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle kunna kapa åt mig dem, men jag gjorde det! Jag var först och inom två minuter var de betalda och klara. Nu är det på väg hit med posten. Åh! Nu måste jag hitta en lämplig tröja att sticka. Det är ett riktigt angenämt problem.

Fakta om sockarna:

Garn: Järbo Junior Raggi i grönt och grått, samt lite gula rester av Tant Koftas Trekking och vinrött från Söstrene Grenes sockgarn.
Stickor: 2,25 mm rundsticka. Jag använde min 23 cm långa rundsticka från Hiya Hiya. Till tån fick jag ta till vanliga strumpstickor.
Mönster: Transcendence Socks från Skeindeer Knits. Välskrivet och roligt att sticka.

 

0 Comments
Stickat

Om tågstickning och provlappar

1 mars, 2018

sockar falska flätor

Sockar är såna bra tågpendlarprojekt! Ja, de är utmärkta bilåkarprojekt också, men mest är det på tåget jag stickar raggisar. I bilen tänker jag lite för mycket på vad som skulle hända om vi blev tvungna att bromsa. Hemska tanke.

Just de här två paren har varit klara ett tag, men har nyligen flyttat till en väldigt kär väns små barn. Jag har känt henne sen hon var två år ungefär, och nu har hon två barn själv. Det är lite svårt att greppa ibland. Jag menar, jag har ju inte blivit så mycket äldre. Inbillar jag mig. Hursomhelst. Det är underbart att få sticka värmande sockar till de små, för jag vet att de används flitigt.

I dessa tider av snö och kyla är det extra viktigt att jag har ett stickprojekt med mig när jag åker till jobbet. Det är mer regel än undantag att vi blir stående någonstans och då känns det lite lättare om jag kan sticka bort lite av tiden istället för att reta mig på att tåget inte går som det ska. Den senaste veckan har tre av fyra dagar inneburit tågproblem. Tänk så mycket extra sticktid jag fått!

sockar

Efter sockarna stickade jag på ett halvhemligt projekt som också hade lämplig handväskestorlek. Min Zweigtröja är lite för stor för att få följa med, så den får stanna hemma. Egentligen är det inte tröjan som är för stor utan det är snarare så att jag inte får ner en halvkilos garnkon i väskan. När så det halvhemliga projektet också var färdigt blev jag lite ställd. Vad skulle jag nu sticka på tåget?

Ungefär vid den tiden bestämde vi oss för att ha en KAL (Knit-A-Long) i vårt stickcafé. Det har visat sig att det finns ganska många som aldrig vågat ge sig på att sticka efter mönster på engelska, så det ska vi göra nu.  Vi ska sticka ett ganska enkelt mönster så att alla har en möjlighet att hänga med. Valet föll på tröjan Flax Light av Tin-Can Knits. Den finns i storlekar från baby och upp till 4XL så det finns säkert storlek som passar alla.

Funderingarna på vilket garn jag skulle använda drog ju igång direkt och provlapp måste man ju göra. Det skulle passa fint att göra på tåget. Jajamen. Valet faller på en vackert maskrosgul merinohärva från Garnlycka. Provlapp stickas, mäts och rivs upp. Garnet passar perfekt, och näst minsta storleken ska jag göra. Det räcker garnet precis till. Sen måste jag ju prova olika uppläggningar. I praktiken provar jag bara en typ av uppläggning, men i gengäld provar jag den fem gånger innan jag blir nöjd. Efter det måste jag ju prova lite av raglanökningarna också. Bara lite. Bara för att se hur det blir. Och helt plötsligt har jag delat upp maskorna och satt ärmarnas maskor på restgarnstrådar, och är i full gång att sticka kroppen.

Nu börjar jag fundera på hur länge jag kan hävda att jag bara stickar provlapp, och på vad straffet är om man kommer fram till att det inte längre kan räknas som provlapp utan snarare som tjuvstart på KAL-en. Blir man diskvalificerad då? Man blir det om man tjuvstartar i sporter har jag sett. Blir jag benådad om jag säger Förlåt och lovar att sticka en till under KAL-en? Snälla? Jag kan ju hoppas.

Fakta om sockarna;

Garn: Sockarna är stickade i Novita 7 Bröder. Bra och slitstarkt garn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Till vanliga bassockar använder jag sällan mönster. De rosa har en liten volang upp till och resår i form av falska flätor. De gröna har vanlig resårstickning.

1 Comment
Stickat

När lyckan är total (och nästan ingen förstår varför)

19 januari, 2018

randiga sockar

Jag tror knappt det är sant! Men det är det. Det är riktigt, riktigt sant!

I ett par år har jag varit sugen på att åka på något stickevent. Jag menar, vad kan vara härligare än att tillbringa en helg med andra lika tokiga garnnördar? Inte mycket, va. Förra våren såg jag så många Instagraminlägg och annat om Stickfest i Väst och tänkte att Åhhh om man ändå kunde åka dit! Vi pratade om det på stickcaféet och vi var några stycken som var sugna. Det kunde alltså bli av.

Hela året har vi hållit utkik efter när platserna skulle släppas så vi kunde hänga på låset och boka direkt. För det måste man, platserna tar slut på väldigt kort tid. Så i söndags var det dags. Vi hade sammanställt våra uppgifter och skickat över till  den som fått i uppdrag att boka åt oss. Anmälan öppnade kl. 10 och två minuter över fick jag meddelande om att vår anmälan var inne. Nu vore det väl sjutton om vi inte fick plats.

Det fick vi! På tisdagen fick vi besked om att alla tre fick plats! Jag ville bara skrika JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Eftersom jag var på jobbet så fick jag besinna mig lite, men jag lovar, jag gick omkring med ett stort leende dagen.. På jobbet undrade de lite över min lyckliga uppsyn, men ingen förstod det stora i beskedet utan skakade bara lite medlidsamt på huvudet. Ja, de gläds för min skull, men förstår gör de nog inte.

Så! Stickfest i Väst, here I come!

Sån tur att Youtobe-podden Skeindeer Knits  fått mig på gång med min Stripes gone crazy kofta igen. För det vet ju alla, man måste ha egenstickade koftor på sig när man är på stickevent. Det står nog i sticklagen eller nåt. Och jag har bara en, Sirikoftan som jag blev klar med i somras. Den använder jag å andra sidan dagligen nu när det är så kallt.

Det enda som har återstått på nya koftan har varit ärmarna. Jag har försökt övertyga mig själv om att man visst kan ha en kofta som bara har en ärm, en kort sådan. Men det funkade inte. Så lättlurad var jag inte. Nu är jag nästan klar med andra ärmen, och har bara mudden kvar på första. Sen återstår bara att fästa en massa trådar och blocka den brutalt så att den inte längre är så skev. Eftersom stora delar av kroppen skapats med kortvarv så är den ganska konstig i formen, men det ska rätta till sig vid blockningen sägs det. Vi får se. Jag lär få anledning att återkomma i ärendet.

Vad har då strumpan på fotot med allt detta att göra? Inte ett dugg, faktiskt, men någon bild vill jag ju ha. Sockan stickade jag till en väns dotter som envisades med att ta hennes strumpor. Jag hade ett nystan sockgarn som skiftade i olika rosa nyanser, med ganska långa övergångar, som jag bestämde mig för att använda. För att bryta upp de långa skiftningarna valde jag att sticka både från utsidan och insidan av nystanet och göra två varv i taget från vardera. Det ger en bra effekt och det är mycket roligare att sticka. Sånt är också viktigt. Samma teknik har jag använt flera gånger innan. Den är bra ta att till när jag fallit för frestelsen att köpa flerfärgat garn.

Garn:  Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Som häl gjorde jag en rätstickad kortvarvshäl (Garter Stitch Short row heel) Det är en ny favorit.

Nähäpp! Nu kallar koftan igen. Kan den kanske bli klar ikväll? Käre maken tittar på hockey så jag har all sticktid i världen. Ska bara laga lite mat till oss först. Magen (inte maken) säger att det är dags.

2 Comments
Stickat

Om tågpendlarproblem och självdisciplin

23 november, 2017

Raggsockor

Har ni tänkt på att om exakt en månad är det lillejulafton. Om en månad och en dag är det självaste julafton! Så. Hur går det med julklapparna? Här går det sådär, men det gör inget. Det blir jul ändå. Om en månad och en dag.

Jag utövar för närvarande strutsmetoden. Sticker huvudet i sanden (nä, de gör förmodligen inte så, det är bara som man säger) och stickar på allt möjligt. Allt utom min Crazy stripes-kofta som skulle behöva bli färdig, så nu har jag gett mig själv restriktioner. Jag måste sticka några varv på koftan varje kväll. Bara några få, det finns ingen anledning att vara elak mot sig själv, men lite självdisciplin får jag försöka ha.

Den är för skrymmande att dra med på tåget till jobbet, annars vore det ett perfekt tillfälle att sticka på den. Pendlandet använder jag istället till att sticka sockar, enkla sockar utan något krångligare mönster. Ungefär som sockarna på bilden. Jag älskar alldeles vanliga gråmelerade raggsockar. Denna gången testade jag en rätstickad kortvarvshäl och är alldeles förälskad i den. Mjuk och mysig och dessutom lättstickad. Och vacker! Det är så roligt att prova nya tekniker. För att matcha hälen gjorde jag även en rätstickad tå. Mjuk och mysig även den.

För tillfället går dock tågpendlarstickandet långsamt. Järnvägsnissarna har bestämt sig för att förbereda för dubbelspår och låter oss åka buss en del av sträckan i två hela veckor. Ve och fasa! Hur ska man kunna få stickro när man ska byta färdmedel stup i kvarten? Det gäller dessutom att vara beredd när man stannar och snabb ut genom dörren annars får man inte plats i bussarna utan får stå kvar och vänta på nästa avgång. Fast. Egentligen är jag glad att de jobbar för dubbelspår. Det kommer att göra pendlandet bättre. På sikt. Men det försvårar stickandet just nu.

Litet fakta om sockarna på bilden.

De är stickade i ett gråmelerat Raggsocksgarn från Garngrossisten och lite vitt Novita 7 bröder på 4 mm strumpstickor.
Hälen jag använt är en rätstickad kortvarvshäl som jag lärt mig genom att titta på instruktionsfilm på Youtube. Jag har länkat till instruktionen på min nya sida Användbarheter. Titta gärna in där emellanåt. Det kommer att dyka upp mer länkade godsaker där efter hand.
De längsgående ränderna är skapade genom lyfta maskor. Hur du gör hittar du i mönstret Pin Striped Socks av Julia Swart. Mönstret är gratis på Ravelry.

Nu kallar koftan på mig. Jag har lovat den ett par varv ikväll också och man ska hålla sina löften.

1 Comment
Stickat

Flerfärgsstickade elefantfötter

4 juni, 2017

flerfärgssticka sock

De här strumporna har funnits i min kö på Ravelry länge och jag vet inte vad som hindrat mig från att göra dem tidigare. Dumt, för det här är väldigt rolig stickning. Inte direkt mindless men inte heller jättekrånglig. Superkul!

I min frustration, över de självrandande, oroliga garnerna jag försökt få till strumpor av, tog jag de första två enfärgade garnnystanen jag hittade i tillräcklig mängd och drog igång. Jag var inte alls säker på att ljusgrått och brunt skulle bli särskilt snyggt tillsammans, men det fick bli som det blev. Det blev supersnyggt! Min kära, elefanttokiga syster vill hemskt gärna ha dem, men jag tror dessvärre de är för små. Tur för mig i så fall, för då får jag behålla detta paret och sticka ett nytt par i lite tjockare garn och stickor.

I förra veckan la jag en del tid på att virka delar till en Linuxpingvin till en vän. Den är inte helt färdig för mina fingrar måste vila lite. Det märks tydligt att jag är otränad på att virka. Fingrarna krampar efter en kväll med virknålen. Det gör det aldrig när jag stickar. Nu återstår bara att fylla pingvinen med vadd och sy fast delarna. Snart klart, alltså.

Jag har också kastat mig över ett roligt sockmönster med både flerfärgsstickning och flätor. Jättekul idé där mönstret från flerfärgsstickningen fortsätter som flätor längre ner på benet. Dessvärre blir de på tok för små, trots att jag gått upp i stickstorlek. Garnet är det rätta så där ligger inte problemet denna gången. Jag får prova igen med ännu större stickor. En annan dag. För nu har jag fått en idé på en liten barnkofta som jag bara måste prova. Den blir lite galen, men vi får se. Kanske blir det något. Kanske river jag upp hela klabbet. Jag använder Holst Coast, ett garn med 55% lamull och 45% bomull. Supermjukt, men ganska tunt.

Utöver detta stickar jag några varv på min Sirikofta då och då. Jag ser verkligen fram emot att den ska bli klar, men jag tror att jag också är lite rädd för hur den ska bli när den blir klar. Hittills har jag inte lyckats göra något som passar mig själv, annat än vantar, mössor och annat smått. Och sjalar förstås. De är rätt förlåtande när det gäller storlek. Vi får se hur det går. Det blir säkert bild på koftan oavsett om den passar eller inte.

Nå, lite fakta om Elefantstrumporna får det ju bli;

Garn: Det bruna är Drops Fabel och det grå är Svarta Fårets Frost.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya sharp strumpstickor
Mönster: Water for the Elephants av Yvette Noel (Rose Hiver Designs)

0 Comments