Browsing Tag

Stickfest i Väst

Stickat

Yarnchicken – lagom till påsk

4 april, 2023

 

Lite yarnchicken emellanåt ger spänning i sticklivet. Jädrans i havet vad jag stickade snabbt på slutet för att få garnet att räcka. För garnet räcker ju längre om man stickar snabbt, det är sen gammalt. Och visst hjälpte det! Jag hade i runda slängar en meter garn kvar när jag maskat av den sista vanten.

Min plan var att sticka dem för att kunna ha dem på jobbet när jag fryser, men jag tror inte det kommer att fungera. De sitter lite för löst så jag kommer nog bara att irritera mig över att jag fastnar i tangentbordet med dem. Å andra sidan så kan jag ha god nytta av dem ändå. De är perfekta för halvkyliga vårdagar, och såna kan det komma några stycken nu. Jag vet inte hur det är med dig, men jag är helt och hållet färdig med iskyla, minusgrader och annat tjafs för denna säsongen. Sol och vårvindar vill jag ha.

Första projektet gjort av det fådda garnet som låg i goodiebagen från Stickfest i Väst.  Mönstret fick vi i häftet,  så det är helfått kan man väl säga. Garnet är mjukt och har lite fall, jag undrar hur det skulle bli att sticka en tröja i det. Borde bli ganska trevligt.  Kanske ett framtida projekt. Långt in i framtiden, för något garninköp blir det inte på ett tag. Tror jag.

Jag har lite bekymmer. I-landsproblem visserligen, men ändå. Jag har stickar klart halvvantarna, och håller på med andra sockan av Rabbit Burrow socks av Knitritious, och så har jag ärmarna kvar på den enda tröjan jag har på stickorna just nu.  Sen har jag inga fler projekt förutom kommande egen design. Paniken kryper närmare. Vad ska jag sticka? Jag slöscrollar på Instagram och tillbringar alltför mycket tid på Ravelry medan jag hoppas hitta något jag faller för, men hittills har jag inte trillat dit.

Kanske borde jag istället ta mig i kragen och skriva färdigt mönstret till TjockRöke. Alltså Rökesockan i DK-garn.  Eller till Vedema Cowl. Den är kanske lite sen för säsongen, men visst vore det bra med ett mönster där du kan använda den där härvan du råkade köpa på årets ”slakta stashen”  eller på någon av alla mässor som hittills ägt rum i år. Eller tillhör du, som jag, de som inte kan skiljas från den där udda härvan du haft i flera år? Då är nog Vedema Cowl något för dej. Den kan stickas i väldigt många olika garntjocklekar, och blir lika fin i fingeringtjockt garn som det blir i DK eller till och med tjockare än så.

Nåväl. Jag får fundera på det lite till.

Fakta:  Stickor 3,25mm strumpstickor
Garn:  Svarta fårets Soft Lama Fine. Trevligt garn, måste jag säga
Mönster:  Hudson fingerless mittens av Elin Berlin, Wool and beyond.

 

 

 

 

1 Comment
Stickat

Lätt garnbakis

21 mars, 2023

En helg går så fort! Nyss hade jag hela Stickfest i Väst framför mig och nu är helgen plötsligt över. Nu är jag tillbaka i den gråa verkligheten efter en helg fylld av färg, garn och härliga människor.

Kvar finns ett orimligt stort antal foton på mat och alldeles för få foton på människor och garn. Å andra kommer jag att minnas alla härliga människor och garnet ändå.
Det klappades väldigt mycket garn under helgen, men inköptes väldigt lite. Exakt en härva, faktiskt. Hos Yarn & Garn hittade jag ett ull/lingarn från Kremke som ska kunna användas till sockar. Det lät spännande så det var jag naturligtvis tvungen att prova.

Men med innehållet i goodiebagen och mina vinster så fick jag ändå problem att packa ner allt i väskan på hemvägen. Som vanligt hade arrangören fått ihop finfint innehåll i goodiebagen, bland annat från Järbo, Svarta fåret, Langyarn och Fonty.  Dessutom vann jag på båda (!) mina lotter i garnlotteriet och som grädde på moset vann vårt lag knitquizen på fredagskvällen.  Jag får återkomma med bild på det för jag lyckades inget vidare med det idag. På lördagen hade jag bokat in mig på en kurs i stickmatte för Maria Magnusson som är stickdesigner. Det var lääängesen jag var på en mattelektion, men det gick bra och var superintressant.

Landningen i den gråa verkligheten blev som vanligt lite halvbrutal. Måndagsmorgonen bjöd på lite utmaningar kan man säga.
Tappade taget om havregrynspaketet och hällde ut cirkus en tredjedel av innehållet på golvet. Jag skopade upp det mesta för hand och väckte sen robotdammsugaren och bad honom dammsuga upp resten, men han var inte på humör alls. Jag tror inte han gillar havregryn för han bara gnällde om att hans bumpers fastnade hela tiden och att jag skulle trycka lätt på dem. Han var säkert bara morgongrinig och behövde lite kärlek.
Han sög halvhjärtat upp hälften av havregrynen och körde sen tillbaka till laddaren. På vägen dit spred han ut de uppsugna grynen i en snygg rand genom hallen och vardagsrummet. Så ytterst vänligt av honom. Följden blev att frukosten inte hanns med hemma så den tog jag med mig för att äta på tåget. Efter jag ätit den såg jag fram emot att sticka en stund. Och nu kommer det värsta. Jag hade inte fått med mig något att sticka på! Där var katastrofen nära kan jag säga.   Senare på dagen skulle jag lägga upp till ett par halvvantar som jag fick garn till i goodiebagen. Jag läser i mönstret att det ska vara stickor i storleken 3mm. Glad i hågen lägger jag upp med 2,75 mm och konstaterar att det blir bra eftersom jag stickar hårt. Hmm, jomenvisst. Eller hur? Jag väljer väl aldrig tunnare stickor än det står i mönstret?!  Det blir att börja om. Jag tror jag är garnbakis.

Förhoppningsvis blir det ett besök på Sy- och hantverksfestivalen i Malmö redan i helgen. Det botar troligvis mig från att vara garnbakis. Eller så blir det värre, det får vi se.

Over and out!

 

0 Comments
Stickat

Ett orimligt peppat ylle

15 mars, 2023

Marstrand

Efter att ha hämtat mig från mitt 10-årsjubileum är det nu dags att ladda om. Det är ett orimligt peppat ylle som i övermorgon styr kosan mot Marstrand och Stickfest i Väst. Min ”partner in crime” denna gången (också) är min vän Elaine, @ellanbellanknits. Elaine ska hålla ett par kurser och jag var inte sen att hoppa på som sällskap. Hon behövde inte jobba länge på att övertala mig, så att säga. I helgen är det äntligen dags, och jag ser fram emot det här sååå mycket!

Men så är det det där med packning. Vad ska jag ha med mig? Vanligtvis när jag ska resa någonstans så packar jag alldeles för mycket garn och stickprojekt, men i detta fallet tänker jag att OM jag skulle köra slut på garn alternativt på lusten att sticka det jag har med mig så finns det att köpa nytt på plats. Sicken tur va! Så denna gången är det snarast kläder, skor, tandborste m.m. som är huvudbryet. Ja.. just tandborsten är kanske inget huvudbry. Jag har en tandborste och den ska med.  Och skor är kanske inte heller något huvudbry när jag tänker efter. Det blir Hoka-skorna som vanligt. Hälarna tolererar inget annat. Kanske smyger jag ner ett par snyggare skor också, men det berättar vi inte för hälarna.

Då  är det framförallt kläderna som är huvudbryet. Inte så att jag är extremt modemedveten eller så. Men.. det ÄR en stickfest och då vill jag ju ha stickat på mig. Samtidigt vet jag hur varmt det brukar vara vid middagen på kvällen.  Kanske min Anna Tee i silkegarn från Dandelion? Den borde väl vara sval nog för kvällen?  Och kanske min tröja med volanger på ena axeln. Den är ju festlig och fin. fast varm. Nåja, jag behöver inte packa förrän imorgon. Det ordnar sig. Hoppas jag. För jag tror att klädsel är att rekommendera.

Det blir nog bra hursomhelst. Trevligt ska vi ha.

Vill du se hur vi har det i helgen så kika in på Facebook eller Instagram!

0 Comments
Stickat

Om virus, garn och annat

21 mars, 2020

striped socks

Vad är det som händer i vår värld?! Jag vet inte ens var jag ska börja. Det känns inte verkligt, åtminstone inte hela tiden. Hur känner ni? Jag pratar såklart om Corona-viruset, men det förstod ni nog.

Emellanåt känns livet som vanligt, det gör det. Men helt plötsligt känns det som om man lever i en halvdålig katastroffilm. Som en zombieapokalypsfilm, fast utan zombier. Vi kan inte träffa min systers familj eftersom de varit krassliga i några veckor, och inte mina föräldrar av rädsla för att smitta dem (med något som vi möjligen har, men inte vet om än). Mamma fyller år idag, och vi kan inte fira henne. Det är konstiga tider.

I tidningarna läser vi om hur folk hamstrar toapapper (!?!) och handsprit. Vissa går till och med så långt att de stjäl handsprit från sjukvården. Då undrar man vart världen är på väg. Men så dyker det upp positiva signaler. Företag som ställer om sin produktion för att producera t.ex. råvaran till handspriten. Restauranger och butiker erbjuder hemkörning till de som inte kan eller vågar ge sig ut. Exemplen är många och vi hjälps plötsligt åt, precis som det ska vara i vår värld. Åtminstone om ni frågar mig.

En annan konsekvens är att vårens alla roligheter ställs in. Eller, jag skulle nog snarare säga att de skjuts upp. Denna helgen skulle Stickfest i Väst gått av stapeln och jag skulle varit där med ett gäng från stickcaféet, men den är flyttad till oktober. Det är naturligtvis trist, men det var ett klokt och riktigt beslut.  I slutet av april skulle jag ha deltagit i Yarnfest Stockholm och skulle vara hjälpreda åt Beatrice som driver Knitritous yarns. Jag hade sett fram emot det såååå mycket! Yarnfest är också flyttat, men vi har inte fått något nytt datum än.

Naturligtvis är det inte ett dugg synd om mig, det är inte därför jag skriver det här. De som blir verkligt drabbade av det här är småföretagarna. Garnfärgarna, garnaffärerna och alla andra små företag som skulle deltagit och som nu har stora lager. Har du möjlighet så köp några härvor garn från din favoritgarnaffär eller favoritgarnfärgare, eller varför inte prova någon helt ny! Både Stickfest i Väst och Yarnfest Stockholm har listor över vilka som skulle varit utställare, så det är bara att välja och vraka.

Än så länge har jag bara köpt mig några virus-stickmarkörer och ett stickmått från Fröken Fyrkant, men det blir mer. Jag ska bara bestämma mig först. Helst ska jag ha ett projekt i tankarna innan jag handlar, men vi får väl se hur det går med den saken. Förmodligen blir det nåt spontanköp som vanligt.

Jamen, vad är det på bilden då? Jo, så här är det. Förra året, på Stickfest i Väst, hade jag möjligheten att vara med på en workshop med garnfärgning och jag blev helt biten. Inte så att jag på något sätt kan konkurrera med proffsen, men jag har kungligt roligt när jag blandar färger och kokar garn. Sockarna på bilden är stickat av garn som jag färgat. Det är färgat på ett sätt som gör att det blir när jag stickar med det. Väldigt tidsödande men såååå roligt! Vill du prova själv så finns det en film om det på Youtube. Det är Sticklingar podcast som gjort en film om detta. Eftersom jag är nybörjare (knappt det ens) så färgar jag på hyfsat billigt garn för då gör det inte så mycket om jag ställer till det så att garnet blir obrukbart. Än har det inte hänt i och för sig, men det har hänt att färgen inte alls blev som jag planerade. Ganska ofta till och med. Just detta garnet är Drops Nord, ett sockgarn med alpaca.

Inte har jag använt något speciellt mönster till sockarna heller, så denna gången blir det ingen faktasektion här på slutet. Den lilla fakta som finns hittar du på Ravelry.

 

 

0 Comments
Stickat

En tröja i månaden

25 maj, 2019

fyra tröjor!

Här är de, mina fyra tröjor. Alla fyra är påbörjade och avslutade innan april var slut i år, och var och en av dem har en egen historia.

Min tröjgalenskap började redan förra året. När jag väl insett att jag kunde sticka mig en tröja som verkligen passade, så gick proppen ur fullständigt. Under fjolåret trollade jag fram tre tröjor och var så otroligt stolt över det. Alla passade fint, dessutom, vilket ju inte är illa alls.

I år hade jag, innan april var slut, lagt upp och maskat av fyra tröjor. Och nu är maj slut och nummer fem är klar. Den är visserligen en liten plutt-tröja, men den räknas ändå. Det kommer att dröja lite innan jag kan visa den för er, för det är en teststickning som är superhemlig fortfarande. Ni får tro mig på mitt ord. Sen har jag en halvfärdig Tegna och en Balloonsweater på stickorna, så nummer sex och sju är på gång. Tröjgalenskap de luxe.

I slutet av förra året såg jag att Jennifer Steingass (@knit.love.wool) la upp på Instagram att hon sökte teststickare till sitt nya tröjmönster Darkwater, men fegade och anmälde mig inte. Inte kunde väl jag. Fegsnöre! Klart jag skulle kunnat göra det! Eftersom jag nu var ett sånt fegsnöre så fick jag vackert vänta på att mönstret släpptes. Det skulle det göras till jul, sas det. Perfekt! Då blir det min lyxiga julstickning, tänkte jag. Och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Det blev försenat så det släpptes den 1 januari. Gissa vad jag la upp den 1 januari? Svår gissning? Nä, såklart inte. En svart Darkwater med vit, fluffig kontrastfärg. Det fick bli min semesterstickning när vi var på Gran Canaria. Allt blir bättre med fluff, det har vi konstaterat förut. Nu är jag inte alldeles helt jättesäker längre på att det är en bra idé att ha vitt fluffigt konstrastgarn på en kolsvart tröja. Ni ser nog att det vita fluffet liksom sprider ut sig över hela tröjan, men det var precis så här jag ville ha den. Supernöjd är jag! Eller åtminstone nästan supernöjd. Jag stickade slut på garnet men tyckte att ärmarna nog ändå var lagom långa. Det var de inte riktigt, för jag går och drar i dem hela tiden. Det var så konstigt att garnet var slut. Jag visste bestämt att jag haft minst fyra härvor svart från början och jag var helt säker på att jag inte använt mer än max tre. Överallt letade jag men hittade inte mer. Inte förrän jag städade garnlagret häromveckan. Där låg de. Två hela härvor svart garn. En vacker (eller regnig) dag ska jag repa upp muddarna och förlänga ärmarna några centimeter. Då blir den perfekt! Tröjan kallas förresten Fylletröjan eller Whiskytröjan. Det råkade nämligen bli så att en whiskyflaska läckte lite i resväskan när vi åkte hem från semestern. Tröjan var tydligen törstig för den sörplade glatt i sig allt den kunde och whisky är som bekant lite brunt. Ja, ni fattar nog vad som hände med det vita fluffet. Japp, det blev missfärgat. Tack och lov gick det bort när jag tvättade upp oket, annars hade jag fått repa upp och börja om.

Redan i mitten av januari kliade det så mycket i mina fingrar att jag la upp till en tröja till trots att Darkwater naturligtvis inte var färdig än. Herrejösses, SÅ snabb är jag inte! Det var två gröna nystan Holst Coast som jag fått i julklappsbytet på stickcaféet som plötligt visste vad de ville bli. De ville bli en Briyoketröja tillsammans med vitt garn av samma kvalitet som jag råkat köpa på mig när Holst hade rea. Jag hade insett att en tröja i tvåtrådig ull förmodligen skulle vara för varm att ha på Stickfest i Väst, men att en i Holst Coast, som ju är ull och bomull, skulle funka fint, så det var nog så att Briyoketröjan fick mest kärlek under en period. I mönstret rekommenderas man att blocka det patentstickade oket innan man fortsätter så det gjorde jag. Och vad händer? Jepp, det gröna missfärgade det vita. Inte igen! Men jag hade tur. Det gick bort när jag tvättade det en gång till.

Samma dag som jag maskade av Briyoke så la jag upp nästa tröja, en Kumulus bluse. Det var inte alls meningen, men jag hade förälskat mig i blått mohairgarn som Cecilia på Humlalyckan färgat och jag hade lite rester från min Zweigtröja som skulle passa perfekt till det. I Kumuluströjan ska man egentligen sticka med två trådar mohair, men vem har sagt att man måste följa alla regler? Så länge masktätheten blir rätt så gör jag som jag vill. En tråd mohair och en tråd Holst Tides blev alldeles utmärkt. Nu fick jag för mig att jag absolut måste ha denna tröjan med mig till Marstrand. Hur tänkte jag här? Jag startade den 7 mars, inte kunde den väl vara klar till vi åkte den 29 mars? Jodå. Det kunde den. Redan den 21 mars var jag klar. Så här i efterhand undrar jag om jag fick något annat gjort alls. Jobba? Laga mat? Äta?

Ungefär då kom jag på att jag förmodligen behövde ha någon lämplig socialstickning med mig till Marstrand. Jag hade Darkwater, men svart garn och lite halvskum belysning på kvällarna är inte en bra kombo. Så vad gjorde jag? Ja, jag erkänner. Jag la upp en tröja till. Nu när jag ser det här nedskrivet så inser jag att det kanske, möjligen, eventuellt kan vara lite galenskap inblandat. En liten släng av tröjmani.

Vad blev det då? Hmm. Jo. En Kumulus till. Mmm. En till. Direkt efter. Dubbelgalet. Men! Medan jag stickade den avslutande I-corden på den första Kumuluströjan så började jag tänka på mitt jeansblå och gråbeige fluffiga alpacka/silke-garn som jag försökt få till en tröja av flera gånger. Varje gång har garnet tydligt talat om för mig att någon sådan ville det INTE bli! Vet ni hur svårt det är att repa upp fluffgarn? Visst kunde jag bara gett upp och slängt eländet, men då hade det ju vunnit. Aldrig! Jag repade upp det som legat och retat mig i flera år (jo, det är sant! år!) och testade om jag kunde få rätt stickfasthet med en tråd sådant. Det gick! Ha! Jag kanske skulle vinna över det ändå. Det blev alltså en Kumuluströja av det retfulla fluffgarnet och jag vann. Åtminstone tycker jag det. Garnet anser säkert att det vunnit, och det har det kanske rätt i. Hursomhelst älskar jag båda mina Kumuluströjor. Och. Hrmmm. Det ligger garn till en till och väntar på mig i garnlagret. Till mitt försvar kan jag ju säga att den faktiskt är till min syster. Hon har själv valt färg. Ja? Vaddå? Hon försökte ju sno åt sig min randiga, men den ville jag ha själv.

Pust. Blir du lätt förvirrad av alla konstiga tröjnamn och garnsorter? Förmodligen inte, men OM du blir det så misströsta inte. Du följer bara länken till mönstret nedan så ser du hur de ser ut.

Förra helgen gick Stickamera Tillsammans av stapeln på Humlalyckan här nere i Skåne. Mer om det får jag berätta nästa gång. Det kan ha inköpts garn till en tröja till. Möjligen. Men ni har inga bevis. Än.

Nu blir det mycket fakta på en gång. Jag går från vänster till höger på bilden.

Garn: Mohair-Silk från Humlalyckan. Underbart mjukt. Detta stickade jag tillsammans med en tråd Holst Tides i färgen Night Shade
Stickor: 5 mm rundsticka
Mönster:  Kumulus bluse av Petite Knits. Enkel, men smart konstruktion där du slipper montering. Precis vad jag gillar.

Garn: Holst Coast, ett garn i lamull och bomull. Väldigt prisvärt och trevligt garn. Jag höll det dubbelt för att få rätt stickfasthet.
Stickor: 3 mm rundsticka
Mönster: Briyoke av Matilda Kruse. Välgjort mönster.

Garn: Drops Brushed alpacka/silk.
Stickor:  5 mm rundsticka
Mönster: Kumulus bluse av Petite Knits igen.

Garn: Tvåtrådigt svart ullgarn från Klippans yllefabrik. Det vita är en tråd Drops Kid-Silk och en tråd Holst Coast.
Stickor: 4 mm rundsticka
Mönster: Darkwater av Jennifer Steingass. Jag vill sticka i stort sett alla mönster hon ger ut, men det går inte. Det kommer nya hela tiden så jag hinner inte med.

1 Comment
Stickat

Om tröjor och en underbar stickfest

25 april, 2019

Ranunculus

 

Oj, så mycket roligt som hänt sen sist! Sticklusten har inte blivit mindre, det är ett som är säkert, och min tröjmani håller i sig.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja idag. Det har hänt så mycket roligt sen sist, och mer är inplanerat framöver. Jag börjar väl i ena änden så ser vi hur långt jag kommer idag. Resten tar jag nästa gång.

I slutet av mars var jag på Marstrand och Stickfest i Väst. Det är andra året för mig och mina stickvänner, och det var om möjligt ännu roligare i år än förra året. Det säger inte lite det.

Detta året var vi fyra glada (galna) stickare som skulle kampera ihop, så vi fick en trevlig liten lägenhet att dela på. Precis som förra året fick vi också en goodiebag med garn, stickmarkörer och en massa trevligheter i. Det är verkligen generöst! Jag hade bokat in mig på en kurs i flätstickning för legenden Ivar Asplund, det gäller ju att passa på! Har du inte sett hans fantastiska bok, Sticka flätor, så har du missat något. Flätstickning i sig var inget nytt för mig men han försåg oss med en hel del bra tips och trix, både när det gäller teknik och hur resultatet blir beroende på vilken typ av garn du väljer. Har du möjlighet att gå en kurs för Ivar så gör det!

Jag och Elaine (@ellanbellanknits på Instagram) valde dessutom att gå en kurs i att färga garn. Vi fick prova att färga ett spräckligt flerfärgat garn med syrafärger. Det var lite svårt att komma igång och våga lägga på färgerna, men när jag väl kom igång så for nog färgningsdemonen i mig. Herrejösses vad roligt det är att färga garn! Som lärare hade vi Mia Dehmer (@vickevira på Instagram) Det var faktiskt så roligt att jag och Elaine har råkat beställa hem färgpigment från England, och ofärgat garn är på väg hem till oss med posten. Här ska färgas!

På fredagskvällen deltog vi i quizen, precis som förra året, och i år vann vi! Vi hade så många rätt att de skojade om att de nog behövde kolla vår sökhistorik i mobilerna. De hade de gärna fått göra. Vi hade bara en enorm flax med de svar vi var osäkra på, och det visade sig att vi hade en ganska bred kunskap fördelat på oss som ingick i laget. Och vinsten? Oj, ja. Vi vann garn och mönster till en tröja. Alltså, var och en av oss fick en hel tröjmängd med garn och mönster till det! Vilken tur att jag har hamnat i en tröjstickargalenskap!

Hela fredagskvällen tillbringade vi i sällskap med supertrevliga bordsgrannar. Fyra av våra bordsgrannar blev förresten tvåa i quizen, så vi benämnde oss helt ödmjukt som ”Bästa bordet”. Ja, vaddå? Det var ju sant! Vid lördagskvällens middag placerade vi oss därför vid samma bord, de flesta bordsgrannarna var samma som dagen innan, men några var nya för oss. Lika supertrevliga de! Ja, läser ni detta så vet ni vilka ni är!

På lördagskvällen avgörs också ett Knitbattle. Det handlar om att sticka snabbast med det garn, de stickor och det sticksätt som avslöjas först när sticktävlingen ska börja. Jag och Elaine hade anmält oss till detta, mest för att alla som deltog i fjol fick så fina priser oavsett om de gick till final eller inte. Vi skulle bara delta för skojs skull, tänkte vi, och ingen av oss trodde nog att vi skulle gå vidare. Men vet ni! Jag gick till final! Av totalt ungefär 40 personer som deltog gick 8 plus fjolårsvinnaren till final, och jag var en av dem. Det var totalt oväntat, kan jag säga. Finalen fick vi sticka med förbundna ögon, dessutom. Det gick fint, men inte så snabbt, men jag är supernöjd med min sjundeplats. Min vinst var ett set med sockgarnshärvor från Garnbolaget, som var en av utställarna på garnmarknaden. Tack! Garnbolaget tillhörde dessutom de trevliga människorna som vi hade så trevligt med på ”Bästa bordet” och hon kommer till Humlalyckan nu i maj, så vi ses snart igen.

På garnmarknaden, Torget som det kallas, fanns inte bara Garnbolaget såklart. Fantastiska Limmo design och Fru Valborg var där bl.a. Min plan var att klappa garn så mycket jag orkade, men bara köpa om jag hittade en tröjmängd garn i den perfekta gröna färgen. Hittills hade jag inte hittat den någonstans trots att jag letat. Men. Det tog inte många minuter  hos Fru Valborg innan jag stod helt förälskad med en härva grön Merino singles i handen. En härva räcker dock inte långt på en tröja, så jag rotade planlöst lite till. Inte kunde det väl finnas fler? Jodå. Två härvor till fanns det! Och enligt Petra från Fru Valborg räcker det till en tröja. Jamen då så! Plånboken protesterade lite lamt, men jag vann. Vi hade ju faktiskt kommit överens om att jag skulle köpa garn om jag hittade den perfekta gröna färgen och nu HADE jag ju gjort det! Ännu har jag inte bestämt mig för vilken tröja det blir, men det lutar just nu åt en Tegna. Mönstret har jag redan köpt och jag tror stickfastheten funkar. Det blir provlapp så snart jag gjort klart tröjan jag har på stickorna nu. Nummer fyra för i år. Just saying.

Funkar inte Tegna så finns fler möjligheter. Kanske kan jag göra en Ranunculus till. Det tål att tänkas på. Ranunculus är tröjan på bilderna här, men denna är stickad i ett betydligt tjockare garn än det är tänkt. Denna tröjan är inte en av de fyra jag gjort i år, men jag tror inte jag visat den här tidigare. Den påbörjades förra våren när jag kommit över fredagsfyndet från Yll & Tyll, men färdigställdes inte förrän i november i fjol. Den fick vila över sommaren eftersom den var alldeles för varm att ha i knät i 30 graders värme. Fyndet från Yll & Tyll bestod av 10 härvor Malabrigo Mecha i den mest fantastiska röda färg jag sett, och till ett riktigt fyndpris. Jag är fortfarande helt förälskad i garnet och även i den färdiga tröjan.

Det här blev nog det i särklass svamligaste inlägget någonsin. Ingen ordning och reda och ingen kronologisk berättelse, men så blir det när alla ord vill ut på en gång. Ni får försöka ta er igenom det hela ändå. Ja, läser ni detta så har ni sannolikt klarat det med livet och hälsan i behåll. Det jag kan konstatera efter en sån underbar helg som Stickfest i Väst, är att många nya kontakter knyts. Man slår sig ner någonstans och börjar sticka och prata med de som sitter runtomkring, och helt plötsligt känner man varandra. Bara sådär. Sånt funkar inte för mig i vanliga fall, men omgiven av andra garngalningar fungerar det utmärkt. Tack alla som förgyllde helgen på Marstrand. Nu ser jag fram emot stickeventet på Humlalyckan i mitten av maj. Då vet jag åtminstone att jag kommer att träffa Garnbolaget igen. Det ser jag fram emot!

Ranunculus

Lite fakta kör vi väl på slutet som vanligt.

Garn: Malabrigo Mecha, ett tjockt oerhört mjukt och vackert merinogarn som jag köpte från Yll & Tyll. En riktig lyxtröja som värmt mig mycket i vinter.
Stickor: 6 mm rundstickor
Mönster: Ranunculus av Midori Hirose. Mönstret är skrivet för ett tunt garn med tjocka stickor men det gick precis lika bra med ett tjockt garn, som ni ser. Huvudsaken är att stickfastheten blir rätt.

0 Comments
Stickat

Om rymningsbenägna måttband och annat

6 februari, 2019

Råkar ni också ut för att saker bara försvinner? Ena dagen använder jag saken och nästa är den borta. Helt försvunnen!

Jag vet inte riktigt vad det är som händer. Saker bara försvinner. Och emellanåt bestämmer de sig för att dyka upp igen på de konstigaste ställen. Eller där de borde legat hela tiden och precis där man letat flera gånger utan att hitta. Visst råkar ni också ut för sånt?  Den senaste tiden har jag haft problem med rymningsbenägna måttband. Till och med min Maskemåler har gömt sig vid flera tillfällen den senaste tiden. Jag börjar misstänka att de inte trivs här alls. Maskemålern har jag hittat inkilad mellan dynorna i soffan, under soffan och nu senast under min dator, så den är inte särskilt påhittig när det gäller att gömma sig. Måttbanden är däremot lite luriga. För närvarande är tre måttband på rymmen. Ser ni dem någonstans kan ni väl säga till? Det fjärde måttbandet har flyttat till min yngste son och det kan få bo kvar där.

Nu är det inte bara måttband som leker kurragömma här hemma. Jag skulle kunna berätta historier om en batteriladdare som vi letade hysteriskt efter på alla möjliga och omöjliga ställen, och som dök upp precis när vi bestämt oss för att vi fick köpa oss en ny. Den låg i lådan där den skulle, men sa inte ett ljud när vi letade där. Flera gånger. Jag skulle också kunna berätta om vår fönsterputsarmojäng som varit försvunnen sen i våras. Vi har letat förtvivlat överallt vi kan tänka på, och några ställen till, men den är och förblir borta. Vill ni ha fler exempel? Nä, jag tänkte nog det. Ni förstår mitt problem?

Något som däremot inte försvunnit alls den senaste tiden är min sticklust. Den är så påtagligt närvarande att jag egentligen inte har tid att jobba, men jag skulle nog inte få någon lön om jag inte jobbade så det är nog bäst att fortsätta. Det är ju trots allt roligt på jobbet.

På stickorna just nu finns en Darkwatertröja, en Briyoketröja,  två Olsoluer, två par hemsnickrade strumpor, två teststickningsvantar och säkert något mer som för närvarande gömt sig. Både rent fysiskt och i mitt minne. I kö står sen ett par herrstrumpor i Modos färger och ett par randiga strumpor till min favoritElsa. De två tröjorna skulle jag gärna ha klara till Stickfest i Väst i slutet av mars. Vad tror ni om det?

Just ja! Det har jag inte berättat om. Beskedet om att vi fått platser på Stickfest i Väst kom strax efter det förra inlägget. Glädjen var total! Det ska bli så roligt! Vi var där ifjol för första gången och känslan av att ha ett helt hotell fullt med sticknördar var helt oslagbar. Många nya vänner blev det. Ivar Asplund ska invigningstala i år, och jag fick plats på hans flätkurs på lördagen. Sen blir det garnfärgning på söndagen.

Vantarna på bilden stickades förra våren, men jag har helt glömt bort att visa dem för er. Det är Pia Kammeborns fantastiska Shine Mittens, eller Vanten Lysa som den heter på svenska. Har du inte stickat dem än så gör det! Det var en ren njutning från början till slut. Faktiskt så är detta mitt andra par Lysa och jag är helt säker på att det blir fler. Vantstickningen har legat nere lite det senaste året, men det kommer nog snart igång igen. Jag känner att det börjar klia i fingrarna. Det brukar vara ett säkert tecken.

Ni har kanske något tips på vantar jag absolut inte får missa att sticka? Inte för att jag behöver göra min sticklista längre, men det är alltid trevligt med förslag.

Nå. Lite fakta om vantarna får ni ju ha, även om det finns lite här ovanför.

Garn:  Kampes tvåtrådiga ullgarn i naturvitt och grått. Kontrasten är inte så stor mellan färgerna, men jag tycker det blev så vackert. Jo! Man får säga så om sitt eget färgval. Om man tycker det.
Stickor: 2,25 mm Hiya Hiya sharp strumpstickor
Mönster: Vanten Lysa/Shine Mittens av Pia Kammeborn. Fantastiskt mönster. Precis som på mitt förra par har jag modifierat tummen lite. Den ska egentligen vara randig, men jag har valt att fortsätta med mönstret från tumkilen.

 

0 Comments
Stickat

Tankar på ett tåg

29 maj, 2018

Bolster vantar

 

Varför stickar man? Har ni funderat på det? Jag funderade lite på det medan jag åkte tåg idag.

Som stickare får man förr eller senare frågan om man stickar på beställning. Om man säljer, menar jag då. De flesta av oss stickare gör ju inte det och när man svarar nej på den frågan kommer genast nästa. Men varför stickar du då? Jadu. Det kan man undra. Kanske tillägger man då att man bara stickar till husbehov. Och vad betyder det egentligen?

Mina tankar flög i vanlig ordning åt lite olika håll när jag tog en funderare på detta idag. Först tänkte jag tvärsäkert att jag stickar för att jag måste. Men det där menar jag nog inte. Jag måste inte alls. Det är ingen som tvingar mig. Jag stickar av högst egen vilja. Så. Jag måste alltså inte. Ändå stickar jag. För att jag vill.

Ja så är det naturligtvis. Jag stickar för att jag vill och jag stickar bara det jag vill.  Och jag stickar åt vem jag vill, men bara det. Får jag en fråga från familjen eller någon kär vän händer det ofta att jag går igång på deras idé och säger att jag absolut kan göra det åt dem. Det händer också att en av mina kära systrar gör en djupdykning i lådan med färdigstickat och adopterar något. Det är nog tur, för hur många par vantar och strumpor har man bruk för själv?

Men varför vill jag då sticka? Jag tror att jag har en del kreativitet som måste ut, men på mitt jobb är den möjligheten lite begränsad. Som den ofta kan vara. Det är helt ok för mig, för jag har ett roligt jobb ändå, men någonstans måste kreativiteten pysa ut. Och pyser gör det. Jag varvar att sticka andras mönster med att hitta på eget. Till och med när jag stickar andras mönster  brukar kreativiteten komma fram. Jag har för tillfället väldigt svårt att följa ett mönster till punkt och pricka. Alltid hittar jag någon liten grej jag vill göra annorlunda. Inte så att det är något fel på det från början, men ja, ni vet.

Jag har också ett stort behov av att lära mig nytt. Lära mig mer om olika fibrer och deras egenskaper, lära mig nya tekniker och spännande lösningar som jag kan ha nytta av i mitt eget skapande sen. Jag har inte gått på så många kurser, men i våras testade jag tvåändsstickning när jag var på Stickfest i Väst. Förhoppningsvis får jag möjlighet till fler kurser framöver.  Youtube är också en bra källa för olika tekniker. Det finns massor med klipp som visar hur man stickar olika uppläggningar, avmaskningar, hälar, kortvarv, ja allt möjligt. De jag provar och har nytta av länkar jag förresten till under rubriken Användbarheter här på sidan. Kika in där ibland.

Stickandet får mig också att varva ner. Få ner pulsen och slappna av lite. Jag märker tydligt om jag inte hunnit sticka några varv innan jag ska sova. Det har faktiskt hänt att jag stigit upp igen och satt mig en stund och stickat, och sen somnat gott i sängen. Jag stickar alltså för att varva ner också. Det för mig faktiskt tillbaka till tanken att jag stickar för att jag måste. Kanske måste jag lite. Inte för att någon tvingar mig utan för att må bra. Det är kanske där ordet husbehov kommer in. Stickar jag lite lagom mycket infinner sig ett lugn i huset (mest för att jag sitter stilla, antar jag) och det har nog alla i huset behov av. Det har faktiskt hänt att min man bett mig sätta mig och sticka en stund om han tyckt att jag flängt runt för mycket. Jag har en klok man.

Jag stickar också för att jag kan. Sjunga kan jag inte, måla och teckna kan jag inte, men sticka kan jag. Det återknyter till kreativiteten som pyser.

Ja, där har vi det. Jag stickar för att jag vill och måste, trots att jag inte måste. Och för att jag kan, vill lära mig nya saker och för att kreativiteten inte ska bli kvävd. Solklart?

Nu är frågan… Varför stickar du?

 

Fakta om vantarna på bilden

Garn: Kampes tvåtrådiga och tvåtrådig ull från Klippans yllefabrik
Stickor: 2 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Jag började först med 2,75 vill jag minnas men då blev de alldeles för stora. så jag bytte stickor men gick nog ner för mycket i storlek. Inser att jag borde begripit att det var för stort hopp i stickstorlek, men så blev det.  2,25 mm-stickorna var undanlagda till tvåändsstickingskursen.
Mönster: Bolster av JennyPenny

0 Comments
Stickat

Underbara Marstrand och en liten gul Flax

7 april, 2018

Oj, vilken helg vi hade! Jag pratar naturligtvis om helgen på Marstrand och Stickfest i Väst. Jag säger bara Oj!

Förväntningarna på helgen var höga. Skyhöga. Nästan så att jag var orolig över att just därför bli besviken, men det hade jag inte behövt fundera på.  Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det hela utan att det låter helgalet. För det är helgalet med ett helt hotell fullt av garnnördar som sitter och stickar i varenda hörn. Det betraktas som helt normalt att gå fram till vilt främmande människor och börja klappa på deras kläder. Ja, åtminstone det som man kan anta att de stickat själva, men man skulle förmodligen komma undan med att klappa även på kläder som inte är egenhändigt stickade.

På fredagskvällen var det gemensam middag, föredrag av fantastiska  Beatrice Olsson och garnlotteri, och kvällen avslutades med en stick-quiz. På lotteriet vann jag i vanlig ordning inget (jag tröstar mig med att jag har tur i kärlek istället för spel) men på quizen blev det utdelning. Vårt lag kom fyra och eftersom alla deltagande lag fick pris så blev vi inte lottlösa. En vacker härva garn var blev utdelningen. Jag fick en väldigt vacker härva Manos del Urugay Silk Blend, och det är verkligen inte illa.

Men jag höll ju på att glömma! När vi checkade in fick vi en goodiebag som visade sig vara full av garn, mönster, stickor, stickmarkörer och sånt trevligt. Det förväntade jag mig verkligen inte! Vilken härlig möjlighet att prova garnsorter jag aldrig testat förr. Vi fick till och med ett nysta med en angorablandning. Mjukt som en kissekatt var det. Hur i all världen jag ska kunna sätta stickorna i den godbiten vet jag inte. Nå, det lär väl ge sig så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att öppna påsen och klappa godbiten då och då.

På lördagen hade vi alla tre anmält oss till en kurs i tvåändsstickning. Jag ska erkänna att jag inte riktigt vågat ge mig på det där själv. Det skulle ju vara så förfärligt svårt, hade jag hört. Snudd på omöjligt. Men så där förfärligt svårt var det inte tycker jag. Det tar tid och koncentration, åtminstone som nybörjare, omöjligt var det inte. Mitt första projekt kommer att bli ett par halvvantar. Kanske klara nästa vinter, eller nästa igen, vi får se. De är inte ens påbörjade än.

Lördagskvällen bjöd också på en god gemensam middag och på en tävling. Enligt traditionen skulle den snabbaste stickaren i väst utses. Vi hade inte anmält oss till tävlingen i år, men jag måste erkänna att jag blev lite sugen att vara med. Kanske nästa år?

Söndagsförmiddagen ägnade jag åt en kurs för Maja Karlsson, Majas Manufaktur, i fotografering för sociala medier. Vi var bara sex deltagare så vi hade verkligen möjlighet att ta till oss en massa kunskap. Vi fick massor av tips och goda råd och skulle sen själva fotografera för glatta livet. Kreativiteten och inspirationen flödade, vi hjälptes åt och lånade glatt rekvisita av varandra. Många foton togs utomhus och jag undrar vad förbipasserande tänkte när man låg på alla fyra på bryggan och fotograferade stickade pryttlar. Fotot på tröjan här ovanför är ett resultat av kursen och det lär dyka upp fler här framöver. Det svåra blir att välja vilka foton jag ska använda. Nedan syns Maja med sina hängivna elever. Letar du upp samma bild i mitt Instagramflöde så är deltagarna taggade där, ifall du skulle vilja följa någon av de andra.

Jamen, den gula tröjan då? Jo. Det är den där tröjan från vår Knit-A-Long som jag råkade tjuvstarta rätt kraftigt på. Jag tror jag är förlåten för det för jag får fortfarande vara med på stickcaféerna och på Knit-A-Longen. För säkerhets skull stickar jag en Flax-tröja till och den började jag på när jag skulle. Inget fusk där inte. Den gula räknar jag inte heller som fusk, bara som en väl tilltagen provlapp.

Medan jag stickade på den mjuka, fina, maskrosgula Flaxtröjan insåg jag att det snart skulle födas en liten baby i vår närhet och plötsligt var det fullt rimligt att sticka klart tröjan. Det lilla livet kunde ju faktiskt födas precis när som helst. Nu har han kommit till världen och imorgon kommer den att överlämnas. Håll tummarna för att den passar!

Lite fakta om tröjan då;

Garn: Superwash merino handfärgat av Garnlycka. Färgen heter Dandelion.
Stickor: 3,75 mm rundstickor, Hiya Hiya Sharp, och till ärmarna 3,5 mm  strumpstickor i bambu. Jag hade inga strumpstickor i 3,75 mm men det blev ungefär samma stickfasthet med bambustickorna. De är så motsträviga att sticka med så det blir lite lösare än de lättstickade Hiya Hiya.
Mönster: Flax Light av Tin Can Knits. Superbra nybörjarmönster om du inte provat sticka på engelska tidigare.

3 Comments
Stickat

Snart dags för Stickfest i Väst!

17 mars, 2018

Nu är det nära! Om mindre än en vecka far vi iväg till Stickfest i Väst, och som jag har längtat!

Hela hösten pratade jag och några stickcafévänner om hur gärna vi ville åka till Marstrand och Stickfest i Väst. Vi bevakade anmälningsdatumet och bokade in dagen i våra kalendrar så att vi absolut inte skulle missa det. I god tid innan anmälningsdagen var all info insamlad och någon minut efter att anmälan hade öppnat var våra inskickade. Sen var det bara att vänta och se om vi fick platser.

Det fick vi, som du förstår. Och vi fick även platser på de kurser vi önskade. Sedan dess har det varit lite nedräkning för min del. Bara lite, för livet i övrigt fortsätter ju runt i kring mig förstås. Jag fick idén att sticka mig en ny tröja att ha på Stickfesten och lyckades faktiskt ro det i land. Tröjan blev klar i veckan och för tillfället ligger den i tvättmaskinen.

Och nu är det då snart dags. På fredag morgon åker vi, och ska sen tillbringa hela helgen med andra garnnördar. Nu inser jag att det är hög tid att planera vad jag ska ha med mig. Fokus har hela tiden varit på att få klar min Zweigtröja så jag har helt tappat att jag ju måste ha ett lämpligt stickprojekt med mig. Eller flera. Förmodligen flera. Istället har jag lyckats göra klart tre (!!!) projekt denna veckan. Hur tänkte jag där?

Idag får det bli djupdykning i garnlådorna så jag kan börja på några projekt att ta med. Det är ju inte så att jag har brist på garn eller inspiration, men när nu tidspressen kommer så blir det svårt att välja. Jag har faktiskt startat ett projekt i veckan, men det tänkte jag inte sticka på i helgen. Det ska jag i stället ha med mig som halvfärdigt projekt till kursen i kreativ fotografering som jag ska gå för Maja Karlsson (Majas Manufaktur)  På tal om fotokursen inser jag nu att jag måste packa ner lite färdiga projekt och rekvisita till den. Jösses. Vad sjutton ska jag ta med mig som rekvisita? Jag har absolut ingen aning.

Den andra kursen jag ska gå handlar om tvåändsstickning. Det har jag velat lära mig länge, men det har inte blivit av. Troligen eftersom så många säger att tvåändsstickning är något man inte kan lära sig själv utan måste gå kurs. Det borde väl fungera att lära sig via Youtube som allt annat, tycker jag, men det har inte blivit av att jag provat. Nåja, nu blir det av till sist och det ser jag fram emot. Garn och stickor till det har jag så det blir inte något större huvudbry att packa ner.

Garn och stickor till ett par (tre?) projekt måste följa med, lite extra stickor och kanske lite garn till. Jag kanske blir sugen på att sticka något helt annat än det jag trodde. Någorlunda enkelt måste det vara om det ska gå att sticka och prata samtidigt. När jag ser framför mig vad jag ska ha med mig i resväskan inser jag att det antagligen inte blir plats för något ombyte kläder. En liten necessär och några rena underkläder kan man väl ha i handväskan bara? Eller? Nä? Nähä, då får jag välja kläder som inte tar så stor plats, alternativt ha alltihop på mig när jag åker dit och hem. Vad tror ni om det förslaget?

Det ordnar sig nog. Som vanligt lär jag packa ner för mycket av allt, men så länge resväskan går att stänga är jag nöjd. Det som inte får plats i resväskan stoppar jag i min ryggsäck. Japp, så får det blir.

Projekten jag blivit klar med i veckan är Zweigtröjan, en liten solgul Flax light tröja och ett par TAIF-vantar. Bilder och mer info om dessa kommer så småningom.

Projektet jag börjat på (hittills) är ett par Selbu mittens av Skeindeer Knits. Jag har helt snöat in på hennes Youtube podcast och kunde inte låta bli att testa ett av hennes mönster. Det är flerfärgsstickning men med betydligt tjockare garn än jag är van vid. Den egentliga anledningen till att jag började på dem är att jag är väldigt sugen på att sticka en isländsk tröja och ville prova Lettlopi för att se vad jag tycker om det. Jag lär återkomma om det också. Det känns lovande så här långt.

Under nästa helg lär det inte komma något inlägg här, men säkerligen på Instagram så följ mig gärna där.

 

 

0 Comments