stickat

Stickat

Rosa solskenssockar

15 januari, 2017

Ibland har man en sån där skitdag. Ni vet, en sån fullständig skitdag att inte ens garnet och stickorna kan mota bort känslan. En sån hade jag häromdagen. Den kvällen blev det inte många maskor gjorda. Och de maskor jag gjorde blev fula. Jag inser naturligtvis att de inte är fulare än de jag brukar göra, men skitdagen tycks ha tagit bort min förmåga att se det vackra i dem.

Så kan jag ju inte ha det! Även om man har skitdagar och allt tycks gå åt skogen så har jag läst någonstans att allt ordnar sig till slut, och har det inte ordnat sig så är det inte slut än. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att än är det inte slut.

Ett sätt att tackla skitdagar på är att sätta på sig de allra vackraste sockarna man äger. Det hjälper säkert inte så mycket, men man har iallafall väldigt vackra och varma fötter. Så här i efterhand inser jag att jag skulle tagit på mig mina rosa Sunshine-sockar, för vem kan ha en skitdag med rosa spetssockar på varma fötter? Jag bara undrar!

Sockarna i sig skulle förresten kunnat bli riktiga skitsockar, för herrejösses vad mycket fel det var i mönsterboken. Jag har aldrig sett så många erratas… erratarer… errater… äh, felrättelser, till en och samma bok. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag gjort som det var tänkt, men OM jag gjort fel så har jag iallafall varit konsekvent och gjort samma fel på båda sockarna. Hursomhelst så tycker jag att de är vackra. Spetsmönstret är vackert, fel eller inte, och garnet är oerhört vackert. OCH de passar perfekt! Garnet köpte jag i somras av Tant Kofta på tantulltuss releaseparty och jag är så glad att jag har en grön härva kvar att sticka. Det återstår bara att bestämma vilket av alla de vackra strumporna det blir.

Garn: Tant Koftas Trekking, rosa tweed
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Sunshine av Cookie A, Finns i boken Sock Innovation. Bli inte avskräckta av min eventuella felstickning. Det ÄR en jättebra bok.

0 Comments

Stickat

Kärlek vid första maskan

10 januari, 2017

Ibland är det kärlek direkt. Ni vet hur det kan vara när det bara stämmer!

Så var det med dessa vantarna. Jag har sneglat på dem flera gånger i vinter, men inte riktigt kommit till skott. Nu dök de upp i en av luckorna i stickkalendern innan jul och ja, då måste jag ju köpa det. Det är långt ifrån alltid som det även stämmer sen när man börjar sticka, men det gjorde det här. Vilket underbart mönster! Välskrivet och välkomponerat, lätt att memorera och dessutom stämde masktätheten direkt för mig. Kryss i taket. Det enda som kan vara ett minus är att mönstret är på rätt många sidor, 7 tror jag, men å andra sidan blir det ju så om det ska vara ordentligt tydligt. Och det var det.

Att sticka vantarna var en ren njutning, ren lycka. Ni som stickar själva förstår säkert precis vad jag menar, men eventuella ickestickare kommer förmodligen att bara skaka på huvudet. Det är väl som när syrran frågade om jag provat mina nya Hiya Hiya rundstickor som jag fick i födelsedagspresent och jag började förklara det där med bra material och bra redskap och att det blir så mycket mer njutning att sticka då. Hon bara skakade på huvudet och sa att det där gjorde det inte alls mer begripligt. Nä, kanske inte, men det är begripligt för mig och det räcker. Inser nu att jag nog inte berättat om min fina födelsedagspresent trots att det är flera månader sen jag fyllde. Det måste jag ju göra, men det blir en annan gång.

Det har varit lite inläggstorka här ett tag, framförallt pga. brist på foton. Det är inte enkelt att fotografera stickade pryttlar när det blåser halv storm ute. Tro mig, jag har provat. Så jag bestämde mig för att passa på att fotografera lite projekt under helgen som gick. Det skulle ju bli snö och allt! Men. Det finns ju alltid ett Men. Jag trodde jag hade flera färdiga projekt att plåta, men oj! Där trodde jag fel. Nästan färdiga projekt hade jag en hel del, men det gör ju ingen glad. Eller jo, lite, för de var ju faktiskt nästan färdiga.

Äppelpäppelsockorna var färdigstickade, trodde jag. Men näpp, det var de inte, så jag racerstickade den sista äppelranden och tån. De rosa sunshine-sockarna och vantarna ovan var färdigstickade, så där var jag iallfall rätt på det. Dock var inga trådar fästa och följaktligen inget blockat heller. Jag tillbringade en hel kväll med att fästa alla miljoner trådar. Dagen efter tvättade jag upp och formade till alltihop och sen skulle det bara torka. Helst snabbt som sjutton över natten så att jag kunde plåta på söndagen. Det gick nästan. Sunshinesockarna var inte helt torra och inte vantarna heller, men det gick bra ändå.

Fakta om vantarna

Garn: Det bruna är Kampes tvåtrådiga och det rosa är från Klippans yllefabrik.
Stickor: Jag minns faktiskt inte om jag använde 2 mm eller 2,25 mm stickor. Det är rätt sorgligt eftersom stickfastheten nu stämde direkt.
Mönster: Lysa (Shine mittens) av Pia Kammeborn. Hon har förresten en härlig podd också. Rekommenderas!
Jag ska kanske tillägga att jag modifierat tummen lite. Den skulle vara randig, men jag valde att fortsätta mönstret från tumkilen istället.

3 Comments

Stickat

Den röda klänningen

29 december, 2016

Flera gånger har jag nämnt en röd klänning som bråkat med mig. Bråkat ordentligt! Här är den nu. Den är levererad till lillprinsessan Wilma och nu återstår det att se om den ens går att använda. Mest bekymrad är jag över ärmarna. De var nästan omöjliga att montera. I värsta fall går de att sprätta bort igen så man kan använda klänningen som helt ärmlös. Borde funka.

Mönstret hittade jag i en handarbetsbok, Stora boken om handarbete, från 70-talet som jag fick av kära svärmor. Huvva vilka underliga skapelser det fanns i den boken! Kjolar där tyget var trasmattor och jeansklänningar av lappar. Det var säkert supermodernt då, men det gjorde mig inte speciellt sugen att prova. Den här klänningen gjorde det däremot. Mönstret skulle precis lika gärna ha publicerats idag. Trodde jag.

Det första jag gjorde var att räkna om mönstret så att jag kunde sticka kjolen på rundsticka. Inte helt lätt, kan jag lova. Trots att det inte borde vara raketforskning. Har absolut ingen aning om var jag gick vilse, men galet blev det. Bara att repa upp och prova igen. Och igen.
Klänningen fick sen följa med oss till Kreta där jag stickade lite vid poolen. Det ledde till ett samtal om stickning med en väldigt trevlig norsk dam. Stickning ÄR en bra öppning till samtal med helt okänd människor, inte alls den syssla för enstöringar som man kan tro. Eller, jo. Det kan det nog också vara. Samtalen kräver att man stickar på allmän plats, förstås.

Nåväl. Klänningen blev färdigstickad och ärmstumparna likaså. Då infann sig det största problemet. Jag fattade överhuvudtaget inte hur jag skulle få dit ärmarna på ett vettigt sätt. Beskrivningen gav mig inte mycket och inte bilden heller. Hela klänningskrället hamnade i skämslådan. Långt ner. Under en massa garn. Där låg den i några månader tills jag inte kunde ignorera den längre. Om Wilma skulle ha en chans att passa i den var det verkligen hög tid att göra klart. Klänningen tvättades och blockades lätt. Ärmarna fick en hårdare behandling i blockningen. Och så sydde jag då i dem. På det enda sätt som gick. Rätt eller fel, snyggt eller fult? Det är frågan. Den största frågan är dock om den går att använda. Därom tvista de lärde fortfarande. Nä, det gör de såklart inte. Det blir som det blir.

Lite fakta kan jag erbjuda, åtminstone.

Garn: Himalayan Mercan, väldigt mjukt och trevligt, men det delade sig väldigt lätt. Någon favorit är det nog inte.
Mönster: Småflickornas lilla fina, från Stora boken om handarbete
Stickor: 3 mm rundsticka

0 Comments

Mina mönster Stickat

Lovikkatomten med den röda näsan

17 december, 2016

Minns ni den grå hemligheten jag nämnde för ett tag sen? De sex underbara grå härvorna med Lovikkagarn som helt magiskt landade i min famn? Nu är det ingen hemlighet längre.

Garnet blev två gigantiska luvor, som sen i min väns händer blev den här tomten och en bror till honom. Visst är han fin! Han och hans bror tjänstgör som dörrvakter utan för ett hotell som min goda vän driver. Jag är säker på att de gör ett bra jobb, men jag är lite orolig över den röda näsan. Beror det på kylan eller beror det på för täta besök på puben innanför dörren?

En sån vill jag göra till mig själv till nästa år. Helt klart! Tur att jag plitade ner ungefär hur jag gjorde. Det är inte komplicerat alls, men nu slipper jag förhoppningsvis att repa upp och sticka om så många gånger. Det är ju redan gjort.

Lite fakta om det hela;

Garn: Svarta Fårets Lovikka, tre härvor per mössa gick det åt
Stickor: 8 mm rundsticka
Mönster: Eget hittepå.

6 Comments

Stickat

Adventskalendrar och mysterier

11 december, 2016

Ni minns kanske att jag skrev om en mysteriestickning för ett tag sen. Begåvade LillCat publicerade ett sockmönster i fyra delar under oktober och det var SÅ rolig stickning! Jag såg att mönstret faktiskt ligger kvar i hennes Facebook grupp. Har du inte gett dig på dem tidigare så rekommenderar jag att du kastar dig in där direkt! Och när jag ändå var där och kollade så såg jag att hon har en adventskalender igång just nu. Tio olika mönster på julkulor utlovas. Åh, nu blev jag ju sugen på det också!

Jag vet inte vad det är med mig. Inget blir helt färdigt just nu. Hjärnan min vill göra allt möjligt (och omöjligt), utom det jag just håller på med. Visst älskar jag att sticka Sunshine-strumporna i Tant Koftas handfärgade garn, men det finns ju så mycket annat också! Hela tiden upptäcker jag nya adventskalendrar och mysteriestickningar som vill bli gjorda. Men HUR har de tänkt att man ska hinna med det så här innan jul? Man måste ju jobba lite också! Nåja. Jag får väl spara ner det jag är mest sugen på, för det finns ju ett liv efter jul också.

Och har ni sett stickkalendern på Instagram? En hel rad indiedesigners som slagit sig samman och delar med sig av erbjudanden varje dag fram till jul. Följ @stickkalender2016 på Instagram du också!

1 Comment

Stickat

Varma raggisar till kalla små fötter

4 december, 2016

Det kom ett nödrop. Ja, eller vad man kan kalla det. Elof har vuxit ifrån sina raggisar och behöver nya. Klart jag fixar det! Jag kan omöjligt ha Elofs kalla fötter på mitt samvete. Detta paret blir lite tjockare än tigertassarna och det är säkert bara bra.

Jag fick helt fria händer med färg och form, bara de passar en liten grabb. Det tror jag nog detta paret gör, eller vad säger du? Denna gången valde jag att göra vridna räta i resåren och en förstärkt häl. Hälen för att det blir mjukt och skönt och de vridna räta för att jag tycker det är kul att sticka. Och så blir det snyggt. Tycker jag. Och jag fick ju bestämma.

Fakta om raggisarna;

Garn: Svarta Fårets raggsocksgarn
Stickor: 4 mm strumpstickor
Mönster: Inget alls. Jag stickar oftast raggisarna helt efter eget huvud. Inget mönster, utan mer en princip. Här har jag lagt upp 36 maskor i skaftet.

Nu återgår jag till solskenet. Vi hörs!

0 Comments

Stickat

Solskensberättelse

22 november, 2016

Hemligheten är färdigstickad nu, den från mitt förra inlägg, men den är lika hemlig fortfarande. Därför pratar vi inte mer om det. Just nu.

Vi kan prata sockar istället. Det var ju så längesen. För ett par år sedan förälskade jag mig i ett par strumpor jag såg i en Facebook-grupp. Jag luskade ut att de hette Sunshine och att designern hette Cookie A, och jag ville SÅ gärna ha tag på mönstret. Det visade sig finnas i en bok, Sock Innovation, så den fick ju såklart inhandlas. Förutom flera fina sockmönster innehåller den en hel del olika tekniker och tips för hur man kan tänka om man vill göra egna sockmönster. Jättebra, med andra ord!

Men! Det finns ju alltid ett MEN. Jag hittade inget lämpligt garn för strumporna. De vanliga tunna sockgarnerna, som t.ex. Fabel, blev för tunna. Så, jag hade helt glömt bort boken tills jag skulle städa undan mina stickgrejjer inför födelsedagskalaset. Då insåg jag att jag HAR ett lämpligt garn numera. Tant Koftas Trekkinggarn skulle passa perfekt! Tjohoo! Men ve och fasa. Stickorna jag behövde till projektet satt fast i mysteriesockarna så det blev maratonstickning. Monogamstickning till och med.

Så slutligen fick jag sätta stickorna i det härliga rosa Trekkinggarnet och jag är så nöjd. Det blir precis som jag tänkt. Tills jag upptäcker att det är fel i mönstret. Suck. Det finns så många Errata till den här boken så man blir helt matt. Inte vet jag om jag gjort helt rätt, men eftersom jag stickat hela skaftet OCH hälen innan jag började ana oråd, bestämde jag mig för att fortsätta. Det får i så fall bli samma fel på hela strumpan. Det ser ju bra ut, i alla fall. Nästa gång ska jag verkligen fundera igenom hur det ska vara innan jag börjar sticka. Kanske göra provlapp eller nåt. Det kan jag ju inbilla mig, åtminstone. Nu ska jag iallfall börja på strumpa nummer två. DET är inte inbillning.

Lite fakta kan jag dela med mig av denna gången;

Garn: Tant Koftas Trekking
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Sunshine av Cookie A, Finns i boken Sock Innovation. Bli inte avskräckta av min eventuella felstickning. Det ÄR en jättebra bok.

0 Comments

Stickat

Äppel Päppel

13 november, 2016

Socktober är slut, men sockfebern jag drabbades av har inte gått över. Som ni kanske minns var jag på en boksignering för #tantulltuss underbara bok. Jag hade fått stränga order om att jag inte på några villkor fick köpa någon bok. Lydig som jag var (för en gångs skull) så köpte jag ingen, men det retade mig lite för jag ville så gärna ha en signerad bok. Och vet ni! På min födelsedag några veckor senare fick jag en bok OCH den är signerad! Tjoho!

Nu sitter Äppel Päppel-sockor på stickorna och de är precis så roliga att sticka som jag hoppades. Garnet jag använder är ett av Tant Koftas garnpaket som är specialgjorda till #tantulltuss sockor. Allra mest förälskad är jag i den gröna färgen. Lite melerad, men inte så mycket att resultatet blir oroligt. Har dock upptäckt att de blir aningen tajta, men de går på mig så det får vara. På detta viset riskerar jag inte att någon norpar dem för mig, det är ju bara mig de passar. Nästa gång ska jag nog använda 2,75 mm stickor istället för 2,5.

Den senaste tiden har stickinspirationen varit så intensiv att jag helt glömt fotografera vad jag gjort. Nu är det dessutom mörkt när jag kommer hem om kvällarna så det måste bli helgfotografering. Det i sin tur ställer lite krav på fint väder också. Eller åtminstone inte halv storm och ösregn. Denna helgen har vädret egentligen varit helt perfekt för fotografering med lite snö, härligt ljus ute och ingen storm, men eftersom jag var sjuk i slutet av förra veckan fanns ingen ork alls till det. Jag prioriterade att spara ihop tillräckligt med energi för att vara med på stickcaféet jag längtat efter. Det är SÅ härligt att tillbringa tid med andra garnnördar. Jämföra projekt. Klämma på andras garn (ja, det FÅR man göra om man frågar först). Få inspiration. Längtar redan till nästa gång.

Fakta om sockarna har jag nästan försett er med i inlägget redan, men för ordningens skull så tar jag det lite sammanfattat ändå;

Garn: Tant Koftas handfärgade garn Trekking
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Äppel Päppel från boken #tantulltussockor

0 Comments

Stickat

Tvillingar, syskon, kusiner eller ingift moster?

31 oktober, 2016

Idag är det oktobers sista dag så officiellt är väl Socktober slut, antar jag, men jag kör vidare. Rakt in i kaklet bara. Eller genom, egentligen, eftersom jag inte lär sluta bara för att oktober gör det.

De här små godingarna har bråkat med mig. Efter succén med de regnbågsrandiga strumporna fick jag smak på att trasmatterandiga sockar. Ett litet skrämt självrandande nystan skulle bli ett par barn/babysockar. Plättlätt tågstickning? Jomen tjena! Själva stickandet var faktiskt plättlätt. Bara enkla vanliga sockar, inga konstigheter. Det var randandet som bråkade.

Jag är inte en sån person som måste ha exakt likadana sockar, som tvillingsockar eller nåt. Absolut inte! Men det är trevligt om man kan se att de är syskon åtminstone. De här sockarna uppvisar iallafall någon typ av släktskap, men så var det inte från början. Första sockan blev som den blev, jag bara stickade på lyckligt ovetande om vad socka två skulle ställa till med. Andra sockan började hyfsat men spårade sen ur redan vid slutet av resåren. Suck. Jag fick ge upp och repa hela skaftet. Sockstackaren var knappt släkt med första sockan. Möjligen en avlägsen syssling eller brylling eller vad nu kan kallas. Ingift moster kanske.

Jag började om och försköt färgrapporterna lite. Försök två är vad ni ser ovan. Nu är de nog kusiner åtminstone. Gott nog så. Det blir hyfsat lätt för en liten en att rocka sockorna ifallfall.

Speciellt mycket information om detta paret har jag inte att bjuda på, dessvärre. Jag har ingen aning om vad det är för garn, möjligen kan det heta San Fransisco, men helt säker är jag absolut inte. Ett sockgarn är det dock, det är jag säker på. Mönster har jag heller inget. Jag bara stickade efter mitt eget huvud. Oh! En sak till är jag säker på. Jag använde strumpstickor i storlek 2,25.

Åh, just det! Jag kan ju visa hur skaftet såg ut innan jag repade upp det också. Alltid något! Jag är snart tillbaka med mer sockar. Helt säkert! Då lär de vara mer lika varandra. Det är också rätt säkert.

0 Comments

Stickat

Mysteriesockar

24 oktober, 2016

Det pågår en mysteriestickning på Facebook. Begåvade LillCat har gjort ett sockmönster som släpps i fyra delar under oktober. Tre av fyra delar är släppta och den fjärde släpps på fredag. Mönstret är på norska, men det är inget större problem. Om man skulle köra fast så finns många glada stickare att fråga i gruppen. Jag kan verkligen rekommendera att testa. Mönstret är välskrivet och lätt att följa.

Jag har av någon anledning inte testat tvåfärgsstickning på strumpor tidigare. Vantar, mössor, tröjor och annat har jag gjort, men inte strumpor. Det blir ändring på det nu, helt klart, för det är jättekul. Det enda jag behöver tänka lite mer på är att gå upp lite i stickstorlek annars går de inte över hälen, och det är rätt praktiskt om strumpor gör det.

Jag är ruggigt sugen på att börja på socka nummer två, men jag tvekar lite eftersom jag bara har ett nysta i varje färg. Det innebär att jag kommer att använda båda ändarna av båda nystanen samtidigt och DET vet jag hur det brukar gå. Totalt hopplös garnhärva, och jag får lägga mer tid på att reda ut tåtarna än jag lägger på att sticka. Därför jobbar jag hårt på att inte falla för frestelsen att göra så. Det går hyfsat. Än så länge. Under tiden roar jag mig med ett par andra sockar. Minst.

Lite fakta om detta;

Mönster: Mysteriesokk 16 av LillCat Design
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Garn: Svarta Fårets Frost

0 Comments