Browsing Tag

stickat

Stickat

Sticklusten som kom tillbaka

16 februari, 2018

Den var efterhängsen den där influensan, det får jag nog säga, men jag tror jag vann över den. Det känns så åtminstone. Jag har bytt ut det mesta av andningsproblemen mot bättre ork och det är ju en hyfsad deal, tycker jag. Nu ska jag bara försöka byta ut resten mot ännu bättre ork. Det ska nog gå.

Lusten att sticka är iallafall tillbaka och det är jag glad för. Den är faktiskt så mycket tillbaka att jag helst inte skulle göra något annat än att sticka. Och hur kunde det bli så, kan man då undra. Tja. Jag hade lovat mig själv att inte köpa mer garn förrän den rosa Stripes gone crazy-koftan var klar och det löftet ville jag hålla. Så när orken att sticka började komma tillbaka så blev det fart på stickorna. Jag gjorde färdigt koftan, tvättade och blockade den. Av bara farten fäste jag lite trådar på några vantar jag gjort och plockade även upp ett hemligt projekt och jobbade en hel del på det. Det var nog inte så dumt att tvingas vila från stickandet ett par dar ändå. Det blev rysligt mycket gjort när jag kom igång igen.

Nånstans i den här vevan fick jag klart för mig vad jag ville sticka härnäst och vilket garn jag ville ha. Till och med färgerna var solklara direkt och det är inte så vanligt här. Alltså köpte jag mönstret, beställde garnet och började otåligt vänta på leveransen. Det kliade ordentligt i fingrarna. Jag ville börja med en gång. Nu genast! Helst igår! Det dröjde lite mer än en veckan innan garnet kom men det kändes som en evighet. Eller två. Så jag stickade frenetiskt på det jag hade. Jag insåg att när garnet väl dök upp så skulle inget annat ha nån chans. Så väl känner jag mig själv vid det här laget.

Garnleveransen kom och någon timme senare var maskorna upplagda. Japp. Så var det. Jag hade till och med mig projektet på stickcafeét i onsdags, men jag stickade inget på det där. Lite redig var jag, för jag tänkte att jag skulle bli klar med del två av det hemliga projektet innan jag fortsatte med det nya garnet. Helt klar blev jag ändå inte, längtan blev för stor, men nästan. Bara lite finish kvar så det ska nog lösa sig.

Så, vad är det då jag längtade så efter? Jo. Det är ull/silkegarn från Holst garn som jag ska sticka tröjan Zweig i. Den är så vacker! Extra allt, liksom. Flerfärgsstickning, spetsstickning och flätor i ett och samma projekt och så snyggt! Det kommer bilder på det längre fram. Garnet är mörkt så jag behöver dagsljus för att kunna fotografera, och dagsljus har jag inte varit bortskämd med på hemmaplan denna veckan.

Vanten på bilden är också ett sånt där kärlekvidförstaögonkastet-projekt. Jag fick syn på Ysolda Teagues nya vantmönter och blev kär. (ja, inte som i min man, men lite garnkär) Mönstret inköptes på studs och vantgarn har jag ju så jag klarar mig ett tag så jag drog igång direkt. Faktiskt så la jag upp dem förra gången jag var på stickcafeét. Inget smart drag att försöka med uppläggning och flerfärgsstickning på ett stickcafé men så blev det.

Jag tycker verkligen om hur vanten är uppbyggd. den vikta mudden och hoptagningarna på vanten och tummen. Toppen på vanten ser ut som en stjärna uppifrån Väldigt läckert! Ysoldas mönster är som vanligt väldigt välskrivet och absolut värt sitt pris.

Nähäpp, nu kallar min tröja igen, men först lite fakta om vanten.

Garn: Jag har använt tvåtrådigt ullgarn, både Kampes och Klippans yllefabrik.
Stickor: Strumpstickor Hiya Hiya sharp i 2,5 och 2,75 mm
Mönster:  Mīlēt av Ysolda Teague.

Milet vantar

1 Comment
Stickat

När lyckan är total (och nästan ingen förstår varför)

19 januari, 2018

randiga sockar

Jag tror knappt det är sant! Men det är det. Det är riktigt, riktigt sant!

I ett par år har jag varit sugen på att åka på något stickevent. Jag menar, vad kan vara härligare än att tillbringa en helg med andra lika tokiga garnnördar? Inte mycket, va. Förra våren såg jag så många Instagraminlägg och annat om Stickfest i Väst och tänkte att Åhhh om man ändå kunde åka dit! Vi pratade om det på stickcaféet och vi var några stycken som var sugna. Det kunde alltså bli av.

Hela året har vi hållit utkik efter när platserna skulle släppas så vi kunde hänga på låset och boka direkt. För det måste man, platserna tar slut på väldigt kort tid. Så i söndags var det dags. Vi hade sammanställt våra uppgifter och skickat över till  den som fått i uppdrag att boka åt oss. Anmälan öppnade kl. 10 och två minuter över fick jag meddelande om att vår anmälan var inne. Nu vore det väl sjutton om vi inte fick plats.

Det fick vi! På tisdagen fick vi besked om att alla tre fick plats! Jag ville bara skrika JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Eftersom jag var på jobbet så fick jag besinna mig lite, men jag lovar, jag gick omkring med ett stort leende dagen.. På jobbet undrade de lite över min lyckliga uppsyn, men ingen förstod det stora i beskedet utan skakade bara lite medlidsamt på huvudet. Ja, de gläds för min skull, men förstår gör de nog inte.

Så! Stickfest i Väst, here I come!

Sån tur att Youtobe-podden Skeindeer Knits  fått mig på gång med min Stripes gone crazy kofta igen. För det vet ju alla, man måste ha egenstickade koftor på sig när man är på stickevent. Det står nog i sticklagen eller nåt. Och jag har bara en, Sirikoftan som jag blev klar med i somras. Den använder jag å andra sidan dagligen nu när det är så kallt.

Det enda som har återstått på nya koftan har varit ärmarna. Jag har försökt övertyga mig själv om att man visst kan ha en kofta som bara har en ärm, en kort sådan. Men det funkade inte. Så lättlurad var jag inte. Nu är jag nästan klar med andra ärmen, och har bara mudden kvar på första. Sen återstår bara att fästa en massa trådar och blocka den brutalt så att den inte längre är så skev. Eftersom stora delar av kroppen skapats med kortvarv så är den ganska konstig i formen, men det ska rätta till sig vid blockningen sägs det. Vi får se. Jag lär få anledning att återkomma i ärendet.

Vad har då strumpan på fotot med allt detta att göra? Inte ett dugg, faktiskt, men någon bild vill jag ju ha. Sockan stickade jag till en väns dotter som envisades med att ta hennes strumpor. Jag hade ett nystan sockgarn som skiftade i olika rosa nyanser, med ganska långa övergångar, som jag bestämde mig för att använda. För att bryta upp de långa skiftningarna valde jag att sticka både från utsidan och insidan av nystanet och göra två varv i taget från vardera. Det ger en bra effekt och det är mycket roligare att sticka. Sånt är också viktigt. Samma teknik har jag använt flera gånger innan. Den är bra ta att till när jag fallit för frestelsen att köpa flerfärgat garn.

Garn:  Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Som häl gjorde jag en rätstickad kortvarvshäl (Garter Stitch Short row heel) Det är en ny favorit.

Nähäpp! Nu kallar koftan igen. Kan den kanske bli klar ikväll? Käre maken tittar på hockey så jag har all sticktid i världen. Ska bara laga lite mat till oss först. Magen (inte maken) säger att det är dags.

2 Comments
Stickat

Om svart garn och att glömma hjärnan i garnaffären

8 januari, 2018

Att sticka i svart garn vintertid är inte lätt, det är nog alla stickare eniga om, men ibland gör man det ändå. För att man vill.

I början av december hade vi besök av yngste sonen och hans flickvän och fick då frågan om jag kunde tänka mig att sticka en mössa till henne. Hon visade bilder på hur hon ville den skulle se ut, resårstickad eller med flätor, och så skulle det vara en pälstofs på den. Någon pälstofs hade jag inte, men väl ett par fuskpälstofsar som kunde användas till ändamålet. Mössan skulle vara svart. Inte mörkgrå eller så, utan svart. Kolsvart! Nåja, jag har skaffat en bra sticklampa så det skulle väl gå, tänkte jag.

Garn hade jag naturligtvis inte hemma, svårt att tro, jag vet, så jag gick inom Sländan i Lund för att handla. Tro de eller ej, men jag köpte bara de nystan jag behövde till mössan. Jag lovar! Bara de tre nystan jag behövde. Jag blev faktiskt lite imponerad själv. De hade inte merinogarn i rätt storlek så jag blev rekommenderad dubbelt garn av en tunnare typ. Går väl fint, tänkte jag.

För att inte stickningen skulle bli för enformig valde jag att göra flätor. Smart som sjutton med svart garn, men jag glömde väl hjärnan i garnaffären eller nåt. Som om det inte vore nog bestämde jag mig för att prova Tubular Cast On igen. Jag hade varit på det tidigare med klent resultat. Jag menar, varför göra det enkelt för sig?

Hursomhelst. Det gick hur fint som helst att sticka med dubbelt svart garn, även flätor och nylärd uppläggning. Precis hur fint som helst. Men det tog lite tid. Det är mycket kärlek instickat i den här mössan.

Efter jul kunde jag äntligen lämna över en blockad mössa med tofs till  henne, och jag vet att hon använder den flitigt. Det är den bästa sortens stickning. Den när mottagaren uppskattar och använder den.

Julen ja. Den har kommit och gått. Och det har även nyårsfirandet och trettonhelgen. Jag hoppas ni hittade gott om sticktid i helgerna. Det tycker jag att jag gjorde. Precis lagom mycket, faktiskt, men nu är verkligheten tillbaka. Jag insåg i morse att denna veckan ska man jobba fem dagar! FEM! Hur ska det gå? Fast det gör det ju. Man kommer fort in i den vanliga lunken igen.

Lite fakta om mössan kanske ni vill ha;

Garn: Sandnes Lanett. Jag använde det dubbelt och gjorde av med lite mer än två nystan. Två och ett halvt kanske.
Stickor: 4,5 mm rundsticka
Mönster: Jag använde Antler Hat av Tincan knits, men förlängde mudden en bit så den går att vika upp. Helt enligt mottagarens önskemål.

 

2 Comments
Stickat

God Jul!

22 december, 2017

God Jul

Det är samma sak varje år. Tidsoptimisten i mig tror att jag ska hinna med mer innan jul än jag gör, och tidspessimisten i mig sitter på andra axeln och säger åt mig att jag aldrig hinner.

Oftast lyssnar jag mer på tidspessimisten än tidsoptimisten, men inte när det gäller sånt som ska göras under december månad. Nåja, det blir ju alltid jul ändå, så det är väl ingen fara. Jag måste bara lära mig att inte bli arg på mig själv när jag inte hinner, och att inte stressa över sånt som jag faktiskt inte måste göra själv. Känner ni igen er?

I år trodde jag att jag skulle hinna bli klar med en hel flock stickprojekt. Det blev jag inte. Som vanligt. Inte med de jag trodde iallafall. Ett par andra projekt har blivit färdiga, men de räknas inte. Tydligen. Suck. Man fungerar lite märkligt ibland. Jag trodde också att jag skulle hinna sticka ett par julkulor till. Det gjorde jag inte, men jag gläds åt de två som jag gjorde i förfjol. Kanske blir det någon ny i mellandagarna. Kanske. Men blir det inte av så är det också ok.

En mössa till mig själv har blivit klar, en mössa till en kär tös är nästan klar och ett par vantar till en annan kär tös är också nästan klara. Och två par strumpor. Och en himla massa annat när jag tänker efter. På det hela taget har det varit ett bra stickår. Det får jag inte glömma. Om jag räknar projekten på Ravelry så hittar jag sju par vantar, sju par strumpor, ett par sjalar och nästan två koftor till mig själv. Till detta kommer det jag ännu inte hunnit lägga in där, så jag är nöjd.

Nu har iallafall julefriden lägrat sig hos oss. Granen är klädd, skinkan är griljerad och vi är redo. Imorgon kommer sönerna hem, med sina respektive tösabitar och hundar. Det ser jag mycket fram emot! Syster med familj tittar också inom en stund.

Jag önskar er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År och hoppas att ni får riktigt mycket sticktid!

0 Comments
Stickat

I väntan på kylan och tomten

13 december, 2017

Brioche

Den här godingen väntar på kylan. Den där knastrande, gnistrande, snöiga kylan. Jodå, ni vet vad jag menar. Men det är inte många såna dagar vi har här nere i söder.

I söndags snöade det rejält och det var så härligt! Faktiskt låg snön kvar också, men nu ösregnar det så det sista försvinner nog tills imorgon. Jag hade annars hoppats att det kunde få ligga kvar till jul. Nu när det bara är 11 dagar kvar till julafton. 11 dagar! Jag är inte alls i fas med julen. Är ni? Inte en enda stackars tomte har kommit fram, men jag hör dem hojta på vinden. På fredag ska jag vara ledig så då får de komma fram.

Stickandet går inte så fort fram heller. Inte för att det måste göra det nödvändigtvis, men det vore trevligt att inte behöva lägga två dagar på att sticka baklänges när jag tappat en maska eller vänt flätan åt fel håll ideligen. Det hade det onekligen varit. Å andra sida kan jag välja att se det positivt. Garnet varar längre. Hade garn varit en bristvara här hemma så vore det ett jättebra argument, men garnbrist har jag verkligen inte. Och ändå råkar jag köpa lite här och lite där, fast jag sagt till mig själv på skarpen. Jag försvarar mig med att jag stickar från garnlagret också. Jo, jag lovar! Jag gör det. Också.

I normala fall skulle jag ganska enkelt kunna plocka upp den tappade maskan och till och med repa bara flätan och sticka upp den åt rätt håll, men just nu stickar jag i svart garn. Och jag håller det dubbelt. Ja, jag vet. Man kan verkligen undra hur jag tänkte när jag började på detta. Det är mycket enkelt. Ett önskemål från ett kärt håll och vips så sitter jag där med nyinköpt garn och stickar för glatta livet. Det passade ganska bra eftersom jag tillfälligt hade råkat slarva bort noteringarna jag gjort för en ny vante jag jobbar på och de behövde jag för att kunna göra vante nummer två. Nu är anteckningarna dock upphittade. Jag hade lagt dem ”så jag skulle veta var jag hade dem” som vanligt, och som vanligt hjälpte det inte ett dugg. De hittades av en slump igår så nu kan jag racersticka tvåan. Den är inte svart, förresten.

Cowlen på bilden är stickad av garn som legat i mitt garnlager i några år. Inköpt i Turkiet vill jag minnas. Det är en supermjuk ullblandning och passar fint att ha runt halsen. Jag tror inte den kommer att klia alls. Men. Den är varm, så jag väntar på den där kylan ni vet. Den är stickad i patentstickning eller brioche som det också kallas, så den är tjock och mysig. Jag trodde inte att jag gillade brioche, och framförallt inte tvåfärgsbrioche, men det gjorde jag tydligen. Så pass mycket att jag stickade en tillhörande mössa, så nu är jag verkligen rustad för kyla.

Jag såg förresten att någon gjort sockar med brioche. Det måste testas också, men inte med detta garnet då.

Jaha, det här gick ju inte alls som planerat. Jag skulle skriva ett inlägg om mina planer för nästa år, men gick nog lite vilse. Planerna får komma nästa gång. Jag borde hinna med ett inlägg till i år. Eller två om inspirationen kommer.

Följer ni förresten Stickdesigner på Instagram? Varje dag fram till jul erbjuds ett mönster med 24% rabatt. Mönsterskapare är svenska indiedesigners och jag har fått äran att vara med. Min vante Elsa dansar var med i förra veckan. Jag får nog erkänna att jag råkat köpa på mig några nya mönster på kuppen. Klart man ska stödja svenska indiedesigners, eller hur!

Till sist då, lite fakta om cowlen

Garn: Ullblandning från Turkiet. Jag har ingen aning om vad garnet heter, men det är från Ice Yarns.
Stickor: 4,5 mm rundstickor
Mönster: Ginas Brioche Cowl från Purl Soho. Det är ett gratismönster och väldigt välskrivet.

 

0 Comments
Stickat

Om tågpendlarproblem och självdisciplin

23 november, 2017

Raggsockor

Har ni tänkt på att om exakt en månad är det lillejulafton. Om en månad och en dag är det självaste julafton! Så. Hur går det med julklapparna? Här går det sådär, men det gör inget. Det blir jul ändå. Om en månad och en dag.

Jag utövar för närvarande strutsmetoden. Sticker huvudet i sanden (nä, de gör förmodligen inte så, det är bara som man säger) och stickar på allt möjligt. Allt utom min Crazy stripes-kofta som skulle behöva bli färdig, så nu har jag gett mig själv restriktioner. Jag måste sticka några varv på koftan varje kväll. Bara några få, det finns ingen anledning att vara elak mot sig själv, men lite självdisciplin får jag försöka ha.

Den är för skrymmande att dra med på tåget till jobbet, annars vore det ett perfekt tillfälle att sticka på den. Pendlandet använder jag istället till att sticka sockar, enkla sockar utan något krångligare mönster. Ungefär som sockarna på bilden. Jag älskar alldeles vanliga gråmelerade raggsockar. Denna gången testade jag en rätstickad kortvarvshäl och är alldeles förälskad i den. Mjuk och mysig och dessutom lättstickad. Och vacker! Det är så roligt att prova nya tekniker. För att matcha hälen gjorde jag även en rätstickad tå. Mjuk och mysig även den.

För tillfället går dock tågpendlarstickandet långsamt. Järnvägsnissarna har bestämt sig för att förbereda för dubbelspår och låter oss åka buss en del av sträckan i två hela veckor. Ve och fasa! Hur ska man kunna få stickro när man ska byta färdmedel stup i kvarten? Det gäller dessutom att vara beredd när man stannar och snabb ut genom dörren annars får man inte plats i bussarna utan får stå kvar och vänta på nästa avgång. Fast. Egentligen är jag glad att de jobbar för dubbelspår. Det kommer att göra pendlandet bättre. På sikt. Men det försvårar stickandet just nu.

Litet fakta om sockarna på bilden.

De är stickade i ett gråmelerat Raggsocksgarn från Garngrossisten och lite vitt Novita 7 bröder på 4 mm strumpstickor.
Hälen jag använt är en rätstickad kortvarvshäl som jag lärt mig genom att titta på instruktionsfilm på Youtube. Jag har länkat till instruktionen på min nya sida Användbarheter. Titta gärna in där emellanåt. Det kommer att dyka upp mer länkade godsaker där efter hand.
De längsgående ränderna är skapade genom lyfta maskor. Hur du gör hittar du i mönstret Pin Striped Socks av Julia Swart. Mönstret är gratis på Ravelry.

Nu kallar koftan på mig. Jag har lovat den ett par varv ikväll också och man ska hålla sina löften.

1 Comment
Stickat

Om snöflingor och ögonfransar

16 november, 2017

vantar

Titta vad jag hittade! I min färdiglåda låg ett par vantar som jag nog inte visat er, inte sen de blev färdiga.

Jag skrev om dem i september ifjol, medan jag fortfarande stickade provlappar. Ja, vissa skulle kanske säga att jag hade beslutsångest, men det lovade ni ju att inte säga till någon. Jag stickade dem färdiga, men sen glömde jag bort dem. Helt och hållet. Kanske för att jag inte blev nöjd med färgerna. Limegrönt (-gult?) och svart blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag har något svagt minne av att jag funderade på att sticka en innervante till dem, men DET är ju inte roligt alls. Kanske är det därför de blivit liggande. Hursomhelst, vanten var rolig att sticka, men jag kanske skulle valt lite lugnare färger.

Så vad menar jag med snöflingor och ögonfransar då? Vantarna heter Eyelash ticklers och betyder väl ungefär Ögonfranskittlare. Ni vet såna där stora snöflingor som fastnar på ögonfransarna och kittlar lite? Vi får hoppas det kommer lite såna flingor i vinter. Eller mycket.

Sen sist då? Jag fick en hel del reaktioner på mitt förra inlägg, det om Leftie och mameluckupproret. Det är härligt hur stickvärlden sluter upp tillsammans när stora draken bär sig illa åt. Maja, som gjort de ursprungliga mameluckerna, har fått mycket stöd och kärlek har jag förstått.  Det är hon verkligen värd!

Har ni förresten sett att det kommit en ny sida här på Mors lilla ylle? Jag har skapat en sida som heter Användbarheter. Här tänker jag samla klipp från Youtube och annat användbart. Det är inte mina egna klipp, utan sådana som jag själv använder och har stor nytta av. Än så länge är de inte så många, men jag fyller på efter hand. Titta gärna in där emellanåt.

När jag kom hem från Göteborgstrippen i söndags skyndade jag mig ut för att ta några projektfoton, men vädret var inte helt till belåtenhet. Det var inte lätt att hitta någon plats som inte var dyblöt. Några foton fick jag iallafall ihop. Jag återkommer med dem om de visar sig användbara. I annat fall är det faktiskt snart helg igen.

Nu ska jag kurera min förkylning. Jag tror det hjälper att ligga i soffan och sticka. Visst tror ni också det? Och igår köpte käre maken en påse skumtomtar till mig. De skulle hjälpa mot förkylning, men den effekten har inte kickat in än. Det är kanske en viss fördröjning. Vad tror ni?

Nåväl. Fakta om de bortglömda vantarna;

Mönster: Eyelash Ticklers av Rose Hivers design. Finns gratis på Ravelry. Dock är det bara diagram, inga skrivna instruktioner, så man bör ha stickat vantar förr om man ska ge sig på dem.
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik och Rauma Finull.
Stickor: 2 mm strumpstickor.

0 Comments
Stickat

Om Leftie, mamelucker och upprörda känslor

25 oktober, 2017

Sjal Leftie

Jag blev lite upprörd häromdagen. Tvärförbannad rent av! Man gör inte så!  När man är stor och stark måste man vara snäll!

Jag pratar naturligtvis om det stora garnföretaget som gång på gång snor andra designers mönsteridéer och ger ut som sina egna. Om någon skulle drista sig att kommentera på deras sida och ifrågasätta dem blir inlägget raskt raderat och man hindras från att skriva mer. Fult gjort! Riktigt fult!

För något år sedan publicerade företaget en kopia av Martina Behms sjal Leftie och fick skäll för det. Tror ni att de lärde sig något? Nä, inte alls. Häromdagen uppdagades det att de snott Majas Manufakturs mönster på mamelucker och publicerat som sitt eget. Jag blir så arg! Naturligtvis kan det slumpa sig så att mer än en designer får samma eller liknande idé och publicerar snarlika mönster. Sånt händer. Men just det här företaget gör så gång på gång! När de snodde Leftie så köpte jag originalmönstret på ren trots och nu har jag god lust att hoppa på mameluckupproret och sticka ett par. Ett varmt underrede är ju aldrig fel. Naturligtvis kommer jag att använda Majas mönster i så fall. Och nej,jag kommer inte att nämna företagets namn. Inte pga. omsorg om dem utan snarare för att jag inte vill ge dem någon publicitet alls. Ni vet säkert redan vilket företag det handlar om.

På bilderna syns min Leftie som jag stickade i somras när jag plötsligt kom på vad jag skulle använda ett av mina självrandande nystan till. Enkel stickning som passade bra i bilen eller på tåget till jobbet och mönstret är som vanligt väldigt välskrivet. Dock valde jag att använda German short rows istället för den varianten av förkortade varv som mönstret angav för bladen. Den blev ganska stor eftersom jag valde att sticka tills det röda nystanet tog slut. Det blir troligen någon till av Martina Behms skapelser framöver för jag råkade i vanlig ordning köpa mer än Leftiemönstret när jag var igång. Det var ju ”många för mindre”, alltså rabatt om man köpte mer än ett. Passande garn har jag säkert. Minst tre nystan bångtyrigt självrandande garn ligger i sockgarnslådan för tillfället, så det blir inget problem.

Jag tvingade mig förresten ut ur min negativa spiral slutet av förra veckan, så nu är jag hyfsat nöjd med det jag stickar igen. Hur gjorde jag då? Jag gömde helt enkelt alla bråkiga pågående projekt i min stora projektlåda. Det som inte syns finns inte. Sen drog jag fram lite grått och vitt tvåtrådigt ullgarn, passande strumpstickor och mönstret till vanten Lysa av Kammebornia. Detta tillsammans med de grå raggisarna packade jag ner i en kasse och tog med mig på tågresan norrut i torsdags morse. Tidigt. Jättetidigt! Eftersom grått och vitt alltid funkar och Lysa är en fantastisk vante så flyger de fullkomligen av stickorna. Nästan en vante blev klar under tågresan fram och tillbaka och nu är vante två upplagd. Raggisarna åker fram och tillbaka till jobbet varje dag och är nog klara de också snart. Sen väntar nya idéer på att förverkligas.

När jag ändå var i Uppsala så passade jag på att besöka Yll & Tyll för att klappa garn. Fyra nystan bomullsgarn till ett hemligt projekt inköptes och bra många fler än så klappades ömt under besöket. Klappa garn, gosa hund och krama son är mina huvudsysslor när jag besöker Uppsala, tror jag. Mysiga alla tre.

Minns ni Tux? Hon har flyttat till sitt nya hem idag. Den nye ägaren sa att han såg fram emot att ha någon att prata med framför sin dator. Jag hoppas de kommer bra överens.

Så, slutligen fakta om Leftie:

Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm.  Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.

Sjal Leftie

0 Comments
Stickat

Hur kallt är det?

19 oktober, 2017

vantar

Plötsligt hände det. Jag har varit sugen på att sticka de här vantarna ganska länge, men annat har kommit emellan.

Detta blev min semesterstickning. Ni vet, den som jag for omkring och plockade ihop material till bara någon timme innan vi skulle åka till Santorini. Vårt resesällskap tyckte nog det var ett lite underligt beteende, och det kan jag hålla med om. Vem sjutton väntar till sista minuten med att plocka ihop sin semesterstickning? Såna här viktiga saker ska man ha färdigpackat långt i förväg. Och helst ett par reservprojekt också, eller hur! Det har jag också i vanliga fall, men denna gången gick det sådär.

Valet av projekt kan man också fundera över. Varför stickar jag ullvantar i 30 graders värme? Och varför valde jag just detta mönstret? Tja, jag behövde ett projekt som passade till mina 2,5 mm strumpstickor i trä som är lätta att få igenom säkerhetskontrollen. Det kunde alltså bli sockar eller vantar, och vantar är roligare. Så, jag stickar ullvantar i 30 graders värme för att jag vill, och jag valde detta mönstret av samma anledning. Men håll med om att färgerna passade fint på en resa till Grekland, vit och ljusblå, helt perfekt ju! Detta var dock helt slumpmässigt. Det ljust gråblå (inte lila som det kan se ut som på bilden) är rester från Sirikoftan som låg framme och det vita garnet snodde jag från koftan jag håller på med nu.

Det blev inte så rysligt mycket stickat på semestern, men tre fjärdedelar av en vante blev det och det är inte illa alls. Resten gjorde jag klart när jag kom hem. Mönstret är välskrivet och jättekul att sticka.Vi får väl se om någon sätter kaffet i vrångstrupen över texten på dem. Nu sitter jag och grunnar på vilka vantar jag ska sticka nu. Kanske ett par Lysa till?

Jag kommer inte riktigt någonvart i mitt stickande för tillfället. Jag lägger upp, stickar lite, blir missnöjd. Lägger upp nytt, stickar lite, blir missnöjd, osv. I all oändlighet, känns det som. Ok, kanske jag överdriver lite, men motigt är det. Så nu har jag dragit fram ett tjockt sockgarn ur gömmorna och stickar på ett par gråvitmelerade raggisar med vita muddar. De är jag nöjd med. Än så länge. Eller blir de lite för stora kanske? Äh, det finns säkert någon med stora fötter som kan ha dem. Jag fortsätter! Någon gång måste jag bryta den negativa spiralen.

Men visst får jag lägga upp ett par vantar också? Jag ska ju åka tåg en massa timmar och då räcker säkert inte raggisarna. Eller tänk om jag tröttar på dem. Vad ska jag då göra på tåget? Jepp. Nu har jag bestämt mig. Ett par vantar måste jag ha med också. Men vilka färger? Det blir ett svanhopp rakt ner i garnlagret. Genast.

Fakta om vantarna

Garn: Jag har använt Kampes tvåtrådiga och tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,50 mm strumpstickor i trä.
Mönster: How cold is it? av Drunk Girl Design

 

0 Comments
Stickat

En molntuss i äppelträdet

11 oktober, 2017

Wolkig cowl

Titta! Det sitter en molntuss i vårt äppelträd!

Ja, jag vet ju att det inte är en molntuss. På riktigt. Men ändå. Den är vit och fluffig och mjuk, precis som moln är, och så heter designen Wolkig dessutom. Wolkig som i molnig. Ja, du ser!

Detta har varit min åkabilstickning och åkatågstickning, ja till och med stickcaféstickning i sommar. Kort sagt har jag stickat på denna när jag behövt ett projekt som inte kräver så mycket tankemöda, för detta är verkligen ett enkelt mönster. Det ser kanske inte så ut vid första anblicken, men man lär sig fort de få rader som gör mönsterrepetitionen. Välj bara ut ett relativt tunt garn (light fingering), mjukt får det också gärna vara, och sätt igång. Mönstret är till och med gratis! Jag länkar till det längst ner i texten som vanligt.

Jag vet inte riktigt vad det är för kvalité på garnet. När jag beställde det för längesen stod det att det skulle vara cashmere. Det är jag tveksam till, men man vet aldrig. Någon liten gnutta är det kanske. Eller inte. Egentligen kvittar det för mjukt som cashmere är det åtminstone.

De senaste veckorna har varit helt galna. Det känns som att jag aldrig varit hemma. Inte tillräckligt åtminstone. Men några maskor varje dag har det ändå blivit. Nu har det lugnat ner sig en aning så att jag fått lite inspiration att skriva, men nästa vecka drar det igång igen. Jobb, yoga, frisörsbesök och sen en tur till Stockholm och Uppsala. DET ser jag fram emot. Väldigt mycket. Kanske blir det ett besök på Yll & Tyll denna gången. Inte för att jag planerar att köpa något speciellt, men man vet aldrig.

Utöver detta då? Något mer måste jag väl ha gjort i sommar? Jodå. Jag har flera klara projekt. Trådarna är fästa och de är tvättade och blockade. Och numera även fotograferade. Det kommer mera, med andra ord. Jag lovar! En sjal, ett par vantar, en cowl (till) och två mössor är klara. Ett par vantar och ett par strumpor på gång. Jag inser plötsligt att jag nog hunnit sticka mer än jag trodde. Man ska inte förakta de korta stickstunderna.

På stickorna sitter också min kofta som jag började på i somras. Det gick hyfsat fort i början, men nu funderar jag allvarligt på om man möjligen kan ha en trekvartsärm och en kort ärm på en yllekofta. Vad säger ni? Jaså inte? Nähä? Suck. Då får jag väl fortsätta då. Det blev några centimeter stickat på stickcaféet i lördags, men många var det inte. Sockarna var roligare, och att fästa trådar.

Fakta om molntussen;

Mönster: Wolkig av Martina Behm (ni vet hon med Leftie-sjalen)
Stickor:  Jag vill minnas att jag använde 4 mm Knit Pro rundstickor
Garn: Ingen aning om vad det är för garn. Väldigt mjukt och fluffigt garn i Light Fingering-tjocklek

 

Wolkig cowl

0 Comments