Browsing Tag

stickat

Stickat

Om tröjor, semester och en chokladtårta

31 juli, 2018

Flax light cardigan

Jag älskar värme, jag gör verkligen det, och denna sommaren har jag verkligen inte kunnat klaga på att inte varit tillräckligt varmt.

Men, värmen gör ju att orken tar slut fortare och när orken tar slut blir det inte mycket gjort. Denna semester har det blivit väldigt mycket mindre gjort än det brukar, men det gör ingenting. Ingen häck har blivit klippt och inget gräs heller. Häcken förblev oklippt eftersom det var för varmt och gräset, ja det behövde helt enkelt inte klippas. Det gröna som syns på bilden ovan skvallrar om att det är ett tag sen bilden togs. I nuläget är det inte lika grönt. Men det gör heller ingenting.

Lite har blivit gjort, kom jag på nu. Jag har hjälpt yngste sonen att tapetsera deras vardagsrum. När det är 30 grader utomhus (och förmodligen ännu varmare inomhus) så gäller det att vara snabb med tapetlimmet, kan jag meddela. Det hann nästan torka innan vi fick upp tapeterna på väggen! Utöver detta har det mest blivit en massa turer med cabben (Öland bland annat), en tågtur till Helsingör, en del badande och så har vi umgåtts med nära och kära. En härlig semester! Nu är semestern slut, men den härliga sommarkänslan sitter kvar.

En konsekvens av värmen är att sticklusten minskar. Nä, jag bara skojar. Den minskar inte alls. Men jag har fått hålla mig till mindre projekt och min fina tröja har fått vila. Den blir för varm att ha i knät. Sticklusten blev faktiskt så stor att jag som av en händelse föreslog att vi skulle ta en biltur till Klippans yllefabrik. (som om jag inte hade nog med garn redan) Jodå, jag köpte garn. Till två tröjor. Och lite till. Hoppsan.

Jag har köpt garn i en vacker bränd orange ton som ska bli basen till en Vinterfjell tröja (av Skeindeer) och nästan svart garn till en annan tröja. Tröja nummer två är inte fastställd än, så kom gärna med förslag. Det ska passa till tvåtrådigt ullgarn.

Men koftan på bilden då? Och tröjan på bilden nedanför? Tja, ni minns kanske att vi hade en Knitalong i vårt stickcafé? Den som jag tjuvstartade med den lilla gula Flax light-tröjan? Japp, jag gjorde två till. Hoppsan igen. Koftan ovanför är baserade på mönstret Flax light, men jag gjorde spetspaneler istället för rätstickade paneler på ärmarna. Spetspaneler finns även i sidsömmarna. Jag var helt övertygad om att den skulle vara för stor för Wilma, men hon dansade kring midsommarstången i den. Det är ett fint betyg.

Tröjan nedan är stickad till William helt enligt Flax light. Nej, nu ljög jag nog lite. Den är stickad med aningens tunnare stickor så jag har gått efter en större storlek än William skulle behöva. Dessvärre visade sig tröjan bli för kort i kroppen och ärmarna trots att jag gick efter rätt storlek när jag mätte längden. Och eftersom pågastackaren såklart inte kan gå omkring i för kort tröja så håller jag just nu på att förlänga kropp och ärmar. Till min tröst tänker jag att han knappast haft nytta av den i denna sommarvärmen ändå. Jag ska skynda mig att göra den klar och leverera den igen så det inte hinner bli för kallt. Enligt SMHI blir det inte svalt än på minst 10 dagar så det är nog lugnt.

Fakta om tröjan/koftan;

Garn: Bomullsgarn från Söstrene Grene. Riktigt trevligt att sticka med. Jag hoppas det håller formen när det används och tvättas.
Stickor: Koftan är stickad med 3,75 mm som anges i mönstret och tröjan med 3,5 mm.
Mönster: Flax light av Tincanknits

Nu ska jag gå och ta en bit chokladtårta, och sätta mig med fötterna i vattnet. Käre mannen min fyller år idag så vi har lite tårta kvar sen kalaset i söndags. Jag kan förresten rekommendera receptet. Det är en chokladtårta som är glutenfri och enkelt kan göras mjölkfri också. Kalorifri är den dock inte, men när är tårtor det?

Ni som väntar på era paket från min giveaway, misströsta inte. Paketen är nu kompletta och står och väntar på färd till posten. Ha det gott!

Flax light

Stickat

När hjärnan är full av garn

18 juni, 2018

Sockan Spira

Vid kvällsmaten idag satt jag och funderade på att det är hög tid att skriva lite här. Det är snart tre veckor sen sist och det är ju alldeles för länge! Jag suckade lite och funderade på vad sjutton jag skulle skriva om. Helst vill jag bara sticka nu. Inte skriva. Bara sticka. Hela tiden.

Det har hänt en del sen sist. Vi tillbringade en helg i Uppsala när äldste sonen tog sin examen. Jag var så stolt över honom! Och är naturligtvis fortfarande. Vädret var underbart och vi firade honom genom att äta en god middag på Tzatziki, utomhus vid Fyrisån. I Uppsala ligger också Yll & Tyll. Jag var inne en kort sväng, men det blev inget handlat denna gången. Jag kände att jag köpt tillräckligt just nu. Det är inte så länge sen jag köpte det röda vackra garnet, så jag får lugna mig lite.

På tågresan upp till Uppsala såg jag på Instagram att Beatrice Olsson, Knitricious, sökte snabba teststickare till sina nya korta sockar. Jag funderade någon sekund och insåg att jag faktiskt hade både passande stickor och garn med mig i resväskan. (ja, man reser väl inte oklädd?) Så jag frågade hur snabb man behövde vara, och plötsligt var jag en teststickare. Hoppsan! Sockarna jag egentligen tänkt sticka på resan fick vila och så la jag upp hennes sockar istället.

Som ni vet har jag stora problem att följa ett mönster till punkt och pricka så detta var en utmaning för mig. Jag skulle göra precis som det stod i beskrivningen och inte bara läsa hälften och sen köra. Och vet ni vad? Det var kul! Superkul, till och med! Jag hoppas verkligen jag får chansen att teststicka igen. Mönstret är släppt och finns på Ravelry. Engineered Summer Socks heter de om ni vill kika på dem. Jag lovar att lägga ut ett foto på dem här när jag är klar med socka två.

För egen del har jag tre mönster att renskriva och skaffa teststickare till. Jag har redan två som anmält sitt intresse att resta de rosa grytlapparna, (jag har inte glömt er) men som jag skrev i början vill jag bara sticka just nu. Inte skriva. Helst. Men jag lovar att ta mig samman och plita ner det sista. Snart. Jag ska bara…

… sticka lite till. Tre par sockor på gång och en tröja. Nej, fyra par sockor är det ju. Och en tröja. Och en sjal. Och en mössa också ju. Säkert något mer. Sen ska vi inte prata om de sockarna som finns i mitt huvud och inte heller om koftan jag redan plockat fram garn till. Jag behöver fler timmar på dygnet känner jag.

Sockorna på bilden var ett av paren jag hade med mig som tågstickning, men som inte fick någon kärlek på hela resan. Jag provade flera olika färgkombinationer innan jag föll för den här. Medan jag stickade insåg jag att de var menade för min allrakärasteminstasyster som tycker mycket om blått och grönt (hoppas jag). De är äntligen överlämnade och jag tror faktiskt de passar ganska bra.

Fakta:

Garn: Jag har använt lite av varje. Det blå garnet är Drops Fabel som jag köpte av Deisy Design på Stickfest i väst. Det ljusa pärlgrå är också Drops Fabel som jag hittade i min sockgarnslåda. Det gröna är rester från Tant Koftas sockpaket till sockan Äppel Päppel. En underbar grön färg.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Mina favoriter.
Mönster: Sockan Spira av Clara Falk .

Stickat

Tankar på ett tåg

29 maj, 2018

Bolster vantar

 

Varför stickar man? Har ni funderat på det? Jag funderade lite på det medan jag åkte tåg idag.

Som stickare får man förr eller senare frågan om man stickar på beställning. Om man säljer, menar jag då. De flesta av oss stickare gör ju inte det och när man svarar nej på den frågan kommer genast nästa. Men varför stickar du då? Jadu. Det kan man undra. Kanske tillägger man då att man bara stickar till husbehov. Och vad betyder det egentligen?

Mina tankar flög i vanlig ordning åt lite olika håll när jag tog en funderare på detta idag. Först tänkte jag tvärsäkert att jag stickar för att jag måste. Men det där menar jag nog inte. Jag måste inte alls. Det är ingen som tvingar mig. Jag stickar av högst egen vilja. Så. Jag måste alltså inte. Ändå stickar jag. För att jag vill.

Ja så är det naturligtvis. Jag stickar för att jag vill och jag stickar bara det jag vill.  Och jag stickar åt vem jag vill, men bara det. Får jag en fråga från familjen eller någon kär vän händer det ofta att jag går igång på deras idé och säger att jag absolut kan göra det åt dem. Det händer också att en av mina kära systrar gör en djupdykning i lådan med färdigstickat och adopterar något. Det är nog tur, för hur många par vantar och strumpor har man bruk för själv?

Men varför vill jag då sticka? Jag tror att jag har en del kreativitet som måste ut, men på mitt jobb är den möjligheten lite begränsad. Som den ofta kan vara. Det är helt ok för mig, för jag har ett roligt jobb ändå, men någonstans måste kreativiteten pysa ut. Och pyser gör det. Jag varvar att sticka andras mönster med att hitta på eget. Till och med när jag stickar andras mönster  brukar kreativiteten komma fram. Jag har för tillfället väldigt svårt att följa ett mönster till punkt och pricka. Alltid hittar jag någon liten grej jag vill göra annorlunda. Inte så att det är något fel på det från början, men ja, ni vet.

Jag har också ett stort behov av att lära mig nytt. Lära mig mer om olika fibrer och deras egenskaper, lära mig nya tekniker och spännande lösningar som jag kan ha nytta av i mitt eget skapande sen. Jag har inte gått på så många kurser, men i våras testade jag tvåändsstickning när jag var på Stickfest i Väst. Förhoppningsvis får jag möjlighet till fler kurser framöver.  Youtube är också en bra källa för olika tekniker. Det finns massor med klipp som visar hur man stickar olika uppläggningar, avmaskningar, hälar, kortvarv, ja allt möjligt. De jag provar och har nytta av länkar jag förresten till under rubriken Användbarheter här på sidan. Kika in där ibland.

Stickandet får mig också att varva ner. Få ner pulsen och slappna av lite. Jag märker tydligt om jag inte hunnit sticka några varv innan jag ska sova. Det har faktiskt hänt att jag stigit upp igen och satt mig en stund och stickat, och sen somnat gott i sängen. Jag stickar alltså för att varva ner också. Det för mig faktiskt tillbaka till tanken att jag stickar för att jag måste. Kanske måste jag lite. Inte för att någon tvingar mig utan för att må bra. Det är kanske där ordet husbehov kommer in. Stickar jag lite lagom mycket infinner sig ett lugn i huset (mest för att jag sitter stilla, antar jag) och det har nog alla i huset behov av. Det har faktiskt hänt att min man bett mig sätta mig och sticka en stund om han tyckt att jag flängt runt för mycket. Jag har en klok man.

Jag stickar också för att jag kan. Sjunga kan jag inte, måla och teckna kan jag inte, men sticka kan jag. Det återknyter till kreativiteten som pyser.

Ja, där har vi det. Jag stickar för att jag vill och måste, trots att jag inte måste. Och för att jag kan, vill lära mig nya saker och för att kreativiteten inte ska bli kvävd. Solklart?

Nu är frågan… Varför stickar du?

 

Fakta om vantarna på bilden

Garn: Kampes tvåtrådiga och tvåtrådig ull från Klippans yllefabrik
Stickor: 2 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Jag började först med 2,75 vill jag minnas men då blev de alldeles för stora. så jag bytte stickor men gick nog ner för mycket i storlek. Inser att jag borde begripit att det var för stort hopp i stickstorlek, men så blev det.  2,25 mm-stickorna var undanlagda till tvåändsstickingskursen.
Mönster: Bolster av JennyPenny

Stickat

En röd ranunkel

21 maj, 2018

Ranunculus

Plötsligt hände det! En rad tillfälligheter gjorde att jag plötsligt var ägare till ett kilo garn till. I den mest fantastiska röda färg jag sett.

Följer du mig på Instagram eller Facebook så har du kanske redan sett bilder på det hela. Men vi tar det från början.

För något år sen var jag och hälsade på äldste sonen i Uppsala och passade på att ta en tur till Yll & Tyll. Jag minns inte vad jag köpte den gången, men jag minns tydligt ett rött garn som jag höll i bra länge. Det var den mest fantastiska röda färg jag någonsin sett och mjukt som en kissekatt. Eftersom jag inte visste vad jag ville göra med härvan så fick den bo kvar. Men. Jag har inte glömt garnet. Någon gång ska jag köpa det, har jag sagt till mig själv. Garnet ifråga var Malabrigo Rios.

En fredag för någon vecka sen behövde jag ta lunch tidigare för att vi skulle få ihop det hela på jobbet. Jag satte mig i det tomma fikarummet och slevade i mig min joghurt medan jag tittade igenom vad som hänt i Instagramvärlden. Då ser jag det! Yll & Tylls fredagsfynd. Det var ett Malabrigogarn i precis den vackra röda färgen som jag fallit för. Denna gången var det ett lite tjockare garn än det jag klappade den gången, men färgen. Färgen. Med darrande händer skrev jag ett meddelande till butiken och sa att jag var intresserad, för det stod inget om att garnet var sålt.

Jag trodde naturligtvis inte att det skulle finnas kvar ändå, men hoppas får man, och redan efter en minut fick jag svar från butiken. Garnet var mitt om jag ville. OM jag ville! 10 vackra härvor, över 1200 meter, av det finaste merinogarn jag sett. Mer än tillräckligt till en tröja, och till halva priset. OM jag ville! Pengarna swishade iväg och så var garnet mitt. Under helgen klurade jag på vilken tröja jag skulle sticka och kom fram till att Ranunculus nog blir ett bra val.

Nu är oket klart och jag tror fortfarande att Ranunculus är ett bra val. Trots att garnet är tjockt så går det inte så fort att sticka som man kunde tro. Det beror mest på att jag hela tiden kommer på mig själv att sitta och klappa på tröjan istället för att sticka på den. Å andra sidan gör det inget. Det får gärna ta lite tid. Under tiden njuter jag av varenda maska.

Redan nu är Ranunculusen för stor att ta med som pendlarstickning så jag stickar som vanligt sockar också. Ett par Spira av Clara Falk har det blivit och ett par egenkomponerade som eventuellt kommer att heta Verum. Kanske. Och jämfört med 2,5 millimeters strumpstickor känns tröjans 6 millimeters som telefonstolpar ungefär men det är nog bra för händerna att skifta grepp.

Fakta om tröjan;

Garn: Malabrigo Mecha i färgen Cereza.
Stickor: Rundsticka Knitpro Symphonie, 6 mm
Mönster: Ranunculus https://www.ravelry.com/projects/Morslillaylle/ranunculusav Midori Hirose. Ett ganska lättfattligt mönster när jag väl kom över att jag inte fattade uppläggningen. Jag körde en egen variant istället.

Stickat

Och plötsligt är det sommar

12 maj, 2018

Transcendence

Vilka underbara veckor det har varit! Fantastiskt väder och flera lediga dagar. Det gjorde inte så mycket att jag inte kunde vara ledig på klämfredagen förra veckan, semesterkänslan håller i sig ändå. Jag ska istället vara lite ledig innan nationaldagen.

Har ni tänkt på att det går i cykler, det där med vad man är sugen på att sticka? Eller, det är kanske bara för mig det är så. Inte vet jag. Jag kan snöa in på strumpor eller vantar. Mössor var det för ett tag sen, och nu är det tröjor. Och strumpor. För tröjor är inte speciellt pendlarvänliga projekt, så jag måste ha några mer portabla grejer på gång också. Just nu är det strumpor.

Strumporna på bilden är Transcendence socks av Skeinderknits. Mönstret är skrivet för att sticka från tån och upp, men jag ville så gärna prova min nya väldigt korta rundsticka så jag valde att sticka dem uppifrån. Och för att röra till det ytterligare fick jag för mig att prova en ny häl också. Det är ett tag sen jag köpte beskrivningen till Fish lips kiss heel, men det har inte blivit av att jag testat. Många säger att det är den överlägset bästa kortvarvshälen och jag är nog benägen att hålla med. Åtminstone bäst bland de varianter jag testat.  Har du inte testat denna hälen så rekommenderar jag att du gör det. Priset är mycket överkomligt, kring en dollar.

Mönstret till sockorna är välskrivet och sockarna roliga att sticka. Jag gillar att mönstret är repetitivt och lätt att memorera. Det är bra egenskaper på en pendlarstickning. Det grå och det gröna garnet kommer från goodiebagen från Stickfest i Väst. Jag kände att jag verkligen ville prova godsakerna vi fick, för att veta vilka av garnerna jag tycker om. Eller inte tycker om, för all del. Jag lär återkomma om det.

Den lilla Flaxkoftan och Flaxtröjan är klara. Nästan iallafall. Koftan väntar på knappar, men jag tror jag bestämt mig för vilka den ska ha nu. Kanske. Om jag inte hittar några ännu bättre. Jag funderar nog på det några dagar till. Man ska inte ha för bråttom med såna viktiga saker. De får ta sin tid.

Samtidigt funderar jag på att sticka en Loppakofta till mig själv. Jag har garn till det, men behöver bestämma mig för vilka kontrastfärger jag ska ha. Bottenfärgen blir beige och det lutar för närvarande åt lite jordig färgskala. Brunt, senapsgult och något mer åt det hållet. Jag har en härlig mörkt röd och en bränd orange som skulle passa fint. Eller kanske en olivgrön. Eller så går jag åt blått istället. Kanske. Eller grönt? Ja, ni fattar. Jag har problem. Förmodligen får jag sticka testlappar och utvärdera sen.

Fast det kanske jag inte har tid med. Jag har skapat ett nytt angenämt problem åt mig själv. I går tog jag lunch lite tidigare än vanligt. Jag satte mig i lunchrummet tittade igenom Instagram medan jag åt. Då får jag se att Yll & Tyll just lagt ut fredagsfyndet. 10 härvor Malagribo Mecha, ett merinogarn i en fantastisk röd färg. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle kunna kapa åt mig dem, men jag gjorde det! Jag var först och inom två minuter var de betalda och klara. Nu är det på väg hit med posten. Åh! Nu måste jag hitta en lämplig tröja att sticka. Det är ett riktigt angenämt problem.

Fakta om sockarna:

Garn: Järbo Junior Raggi i grönt och grått, samt lite gula rester av Tant Koftas Trekking och vinrött från Söstrene Grenes sockgarn.
Stickor: 2,25 mm rundsticka. Jag använde min 23 cm långa rundsticka från Hiya Hiya. Till tån fick jag ta till vanliga strumpstickor.
Mönster: Transcendence Socks från Skeindeer Knits. Välskrivet och roligt att sticka.

 

Stickat

Om grytlappar och en försvunnen månad

25 april, 2018

Grytlapp

Vem snodde april? Jag bara undrar. Det är inte ok att försnilla en hel månad så där.

Jag visste från början att april skulle bli en hektisk månad, det gjorde jag, men ändå. Ja, egentligen började det redan i slutet av mars. Efter Stickfest i Väst har veckorna ramlat på snabbare än nånsin. April bjöd på stickcafé, en konsert och tre Stockholmsturer så det känns inte som jag haft tid att landa här hemma. Dessutom drog pollensäsongen igång helt plötsligt och det blir jag ju inte piggare av, precis.

Stickcaféet var lika trevligt som vanligt och vi kunde se hur det stod till med de olika Flaxarna som vi stickar i vår Knitalong. Någon var färdig och några nästan färdiga. Mina två har vilat sig lite medan jag klurar på ärmlängd, superkorta rundstickor och annat väsentligt.

Konserten var det Miss Li som stod för. Jisses vilken energi den tjejen har. Superbra konsert där hon spelade alla låtarna från senaste plattan och sen toppade det hela med en hel flock av de äldre låtarna. I ungefär två timmar gav hon verkligen allt på scenen. Jag fattar inte riktigt hur hon orkar.

Och Stockholmsturerna på det. Samtliga för jobbets skull, och samtliga var väldigt givande. En av dem innebar en båttur och i samband med en annan gjorde jag en avstickare till ene sonen som bor i Uppsala. Denna gången blev det inget besök på Yll & Tyll. Det behövdes inte för sonen hade redan köpt ut garn åt mig. Garn som jag behöver till strumpor som jag ska klura ihop under sommaren. Nu återstår bara två Stockholmsturer till innan det är sommar. Det fixar jag lätt. Visst? Fördelen är att det blir många timmars stickning på tåget och det är ju alltid trevligt. På resan hem i måndags kväll stickade jag dock inte en enda maska. Jag hade turen att få en pratglad, trevlig granne på tåget och när han väl somnade hade jag hunnit bli åksjuk så stickorna fick vila.

Men nu var det grytlapparna jag skulle prata om. Får man förresten kalla dem för grytlappar? Jag har något svagt minne av att man enligt EU inte får det om man inte kan garantera att de klarar en viss värme, men jag kan naturligtvis ha fel. Idag kallar jag dem grytlappar så får vi väl se om EU hör av sig.

För något år sen gjorde jag ett par i blått och vitt till en kär tösabit, men när jag senast var på besök såg jag att köksgardinerna numera var rosa. Så, det fick bli ett par nya i rosa till henne. Denna gången med blommor istället för stjärnor. Startsträckan var lång. Mönstret skulle ritas upp och ritas om. Och ritas om igen. Masktätheten skulle kollas, för jag ville inte använda garn från den stora elaka garnjätten denna gången. Ersättningsgarnet kändes aningen tunnare än det jag använde förra gången, men det funkade absolut.

Som tur var hann jag bli färdig och blocka dem innan Marstrand för till fotokursen för Maja Karlsson skulle vi ha med oss några färdiga projekt och jag ville självklart ha med mig dessa. Många bilder blev det, men solen var ganska skarp så det var lite knepigt att få fram färgerna på ett bra sätt. Även denna bilden är aningen ljus, men jag är nöjd ändå.

Nu ska jag bara ta mig i kragen och skriva ihop själva mönstret också. Helst medan jag har det i hyfsat färskt minne. Grytlapparna har redan flyttat så jag har ingen hjälp av dem. Nåja, det ordnar sig nog.

Nu ska jag sticka ett par varv på en av Flaxarna. Kanske koka mig en kopp kaffe och leta upp en liten bit choklad också. Ja, så får det bli.

Lite fakta får det också bli, även om det är lite mer svävande än det brukar vara. Mer info kommer när jag plitat färdigt på mönstret. Kanske finns det någon som är sugen på att teststicka dem?

Garn: Sandnes Mandarin Petit
Stickor: En rundsticka, i lämplig tjocklek.
Mönster: Eget mönster, ännu inte utgivet.

 

Stickat

Underbara Marstrand och en liten gul Flax

7 april, 2018

Oj, vilken helg vi hade! Jag pratar naturligtvis om helgen på Marstrand och Stickfest i Väst. Jag säger bara Oj!

Förväntningarna på helgen var höga. Skyhöga. Nästan så att jag var orolig över att just därför bli besviken, men det hade jag inte behövt fundera på.  Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det hela utan att det låter helgalet. För det är helgalet med ett helt hotell fullt av garnnördar som sitter och stickar i varenda hörn. Det betraktas som helt normalt att gå fram till vilt främmande människor och börja klappa på deras kläder. Ja, åtminstone det som man kan anta att de stickat själva, men man skulle förmodligen komma undan med att klappa även på kläder som inte är egenhändigt stickade.

På fredagskvällen var det gemensam middag, föredrag av fantastiska  Beatrice Olsson och garnlotteri, och kvällen avslutades med en stick-quiz. På lotteriet vann jag i vanlig ordning inget (jag tröstar mig med att jag har tur i kärlek istället för spel) men på quizen blev det utdelning. Vårt lag kom fyra och eftersom alla deltagande lag fick pris så blev vi inte lottlösa. En vacker härva garn var blev utdelningen. Jag fick en väldigt vacker härva Manos del Urugay Silk Blend, och det är verkligen inte illa.

Men jag höll ju på att glömma! När vi checkade in fick vi en goodiebag som visade sig vara full av garn, mönster, stickor, stickmarkörer och sånt trevligt. Det förväntade jag mig verkligen inte! Vilken härlig möjlighet att prova garnsorter jag aldrig testat förr. Vi fick till och med ett nysta med en angorablandning. Mjukt som en kissekatt var det. Hur i all världen jag ska kunna sätta stickorna i den godbiten vet jag inte. Nå, det lär väl ge sig så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att öppna påsen och klappa godbiten då och då.

På lördagen hade vi alla tre anmält oss till en kurs i tvåändsstickning. Jag ska erkänna att jag inte riktigt vågat ge mig på det där själv. Det skulle ju vara så förfärligt svårt, hade jag hört. Snudd på omöjligt. Men så där förfärligt svårt var det inte tycker jag. Det tar tid och koncentration, åtminstone som nybörjare, omöjligt var det inte. Mitt första projekt kommer att bli ett par halvvantar. Kanske klara nästa vinter, eller nästa igen, vi får se. De är inte ens påbörjade än.

Lördagskvällen bjöd också på en god gemensam middag och på en tävling. Enligt traditionen skulle den snabbaste stickaren i väst utses. Vi hade inte anmält oss till tävlingen i år, men jag måste erkänna att jag blev lite sugen att vara med. Kanske nästa år?

Söndagsförmiddagen ägnade jag åt en kurs för Maja Karlsson, Majas Manufaktur, i fotografering för sociala medier. Vi var bara sex deltagare så vi hade verkligen möjlighet att ta till oss en massa kunskap. Vi fick massor av tips och goda råd och skulle sen själva fotografera för glatta livet. Kreativiteten och inspirationen flödade, vi hjälptes åt och lånade glatt rekvisita av varandra. Många foton togs utomhus och jag undrar vad förbipasserande tänkte när man låg på alla fyra på bryggan och fotograferade stickade pryttlar. Fotot på tröjan här ovanför är ett resultat av kursen och det lär dyka upp fler här framöver. Det svåra blir att välja vilka foton jag ska använda. Nedan syns Maja med sina hängivna elever. Letar du upp samma bild i mitt Instagramflöde så är deltagarna taggade där, ifall du skulle vilja följa någon av de andra.

Jamen, den gula tröjan då? Jo. Det är den där tröjan från vår Knit-A-Long som jag råkade tjuvstarta rätt kraftigt på. Jag tror jag är förlåten för det för jag får fortfarande vara med på stickcaféerna och på Knit-A-Longen. För säkerhets skull stickar jag en Flax-tröja till och den började jag på när jag skulle. Inget fusk där inte. Den gula räknar jag inte heller som fusk, bara som en väl tilltagen provlapp.

Medan jag stickade på den mjuka, fina, maskrosgula Flaxtröjan insåg jag att det snart skulle födas en liten baby i vår närhet och plötsligt var det fullt rimligt att sticka klart tröjan. Det lilla livet kunde ju faktiskt födas precis när som helst. Nu har han kommit till världen och imorgon kommer den att överlämnas. Håll tummarna för att den passar!

Lite fakta om tröjan då;

Garn: Superwash merino handfärgat av Garnlycka. Färgen heter Dandelion.
Stickor: 3,75 mm rundstickor, Hiya Hiya Sharp, och till ärmarna 3,5 mm  strumpstickor i bambu. Jag hade inga strumpstickor i 3,75 mm men det blev ungefär samma stickfasthet med bambustickorna. De är så motsträviga att sticka med så det blir lite lösare än de lättstickade Hiya Hiya.
Mönster: Flax Light av Tin Can Knits. Superbra nybörjarmönster om du inte provat sticka på engelska tidigare.

Stickat

Snart dags för Stickfest i Väst!

17 mars, 2018

Nu är det nära! Om mindre än en vecka far vi iväg till Stickfest i Väst, och som jag har längtat!

Hela hösten pratade jag och några stickcafévänner om hur gärna vi ville åka till Marstrand och Stickfest i Väst. Vi bevakade anmälningsdatumet och bokade in dagen i våra kalendrar så att vi absolut inte skulle missa det. I god tid innan anmälningsdagen var all info insamlad och någon minut efter att anmälan hade öppnat var våra inskickade. Sen var det bara att vänta och se om vi fick platser.

Det fick vi, som du förstår. Och vi fick även platser på de kurser vi önskade. Sedan dess har det varit lite nedräkning för min del. Bara lite, för livet i övrigt fortsätter ju runt i kring mig förstås. Jag fick idén att sticka mig en ny tröja att ha på Stickfesten och lyckades faktiskt ro det i land. Tröjan blev klar i veckan och för tillfället ligger den i tvättmaskinen.

Och nu är det då snart dags. På fredag morgon åker vi, och ska sen tillbringa hela helgen med andra garnnördar. Nu inser jag att det är hög tid att planera vad jag ska ha med mig. Fokus har hela tiden varit på att få klar min Zweigtröja så jag har helt tappat att jag ju måste ha ett lämpligt stickprojekt med mig. Eller flera. Förmodligen flera. Istället har jag lyckats göra klart tre (!!!) projekt denna veckan. Hur tänkte jag där?

Idag får det bli djupdykning i garnlådorna så jag kan börja på några projekt att ta med. Det är ju inte så att jag har brist på garn eller inspiration, men när nu tidspressen kommer så blir det svårt att välja. Jag har faktiskt startat ett projekt i veckan, men det tänkte jag inte sticka på i helgen. Det ska jag i stället ha med mig som halvfärdigt projekt till kursen i kreativ fotografering som jag ska gå för Maja Karlsson (Majas Manufaktur)  På tal om fotokursen inser jag nu att jag måste packa ner lite färdiga projekt och rekvisita till den. Jösses. Vad sjutton ska jag ta med mig som rekvisita? Jag har absolut ingen aning.

Den andra kursen jag ska gå handlar om tvåändsstickning. Det har jag velat lära mig länge, men det har inte blivit av. Troligen eftersom så många säger att tvåändsstickning är något man inte kan lära sig själv utan måste gå kurs. Det borde väl fungera att lära sig via Youtube som allt annat, tycker jag, men det har inte blivit av att jag provat. Nåja, nu blir det av till sist och det ser jag fram emot. Garn och stickor till det har jag så det blir inte något större huvudbry att packa ner.

Garn och stickor till ett par (tre?) projekt måste följa med, lite extra stickor och kanske lite garn till. Jag kanske blir sugen på att sticka något helt annat än det jag trodde. Någorlunda enkelt måste det vara om det ska gå att sticka och prata samtidigt. När jag ser framför mig vad jag ska ha med mig i resväskan inser jag att det antagligen inte blir plats för något ombyte kläder. En liten necessär och några rena underkläder kan man väl ha i handväskan bara? Eller? Nä? Nähä, då får jag välja kläder som inte tar så stor plats, alternativt ha alltihop på mig när jag åker dit och hem. Vad tror ni om det förslaget?

Det ordnar sig nog. Som vanligt lär jag packa ner för mycket av allt, men så länge resväskan går att stänga är jag nöjd. Det som inte får plats i resväskan stoppar jag i min ryggsäck. Japp, så får det blir.

Projekten jag blivit klar med i veckan är Zweigtröjan, en liten solgul Flax light tröja och ett par TAIF-vantar. Bilder och mer info om dessa kommer så småningom.

Projektet jag börjat på (hittills) är ett par Selbu mittens av Skeindeer Knits. Jag har helt snöat in på hennes Youtube podcast och kunde inte låta bli att testa ett av hennes mönster. Det är flerfärgsstickning men med betydligt tjockare garn än jag är van vid. Den egentliga anledningen till att jag började på dem är att jag är väldigt sugen på att sticka en isländsk tröja och ville prova Lettlopi för att se vad jag tycker om det. Jag lär återkomma om det också. Det känns lovande så här långt.

Under nästa helg lär det inte komma något inlägg här, men säkerligen på Instagram så följ mig gärna där.

 

 

Stickat

Om tågstickning och provlappar

1 mars, 2018

sockar falska flätor

Sockar är såna bra tågpendlarprojekt! Ja, de är utmärkta bilåkarprojekt också, men mest är det på tåget jag stickar raggisar. I bilen tänker jag lite för mycket på vad som skulle hända om vi blev tvungna att bromsa. Hemska tanke.

Just de här två paren har varit klara ett tag, men har nyligen flyttat till en väldigt kär väns små barn. Jag har känt henne sen hon var två år ungefär, och nu har hon två barn själv. Det är lite svårt att greppa ibland. Jag menar, jag har ju inte blivit så mycket äldre. Inbillar jag mig. Hursomhelst. Det är underbart att få sticka värmande sockar till de små, för jag vet att de används flitigt.

I dessa tider av snö och kyla är det extra viktigt att jag har ett stickprojekt med mig när jag åker till jobbet. Det är mer regel än undantag att vi blir stående någonstans och då känns det lite lättare om jag kan sticka bort lite av tiden istället för att reta mig på att tåget inte går som det ska. Den senaste veckan har tre av fyra dagar inneburit tågproblem. Tänk så mycket extra sticktid jag fått!

sockar

Efter sockarna stickade jag på ett halvhemligt projekt som också hade lämplig handväskestorlek. Min Zweigtröja är lite för stor för att få följa med, så den får stanna hemma. Egentligen är det inte tröjan som är för stor utan det är snarare så att jag inte får ner en halvkilos garnkon i väskan. När så det halvhemliga projektet också var färdigt blev jag lite ställd. Vad skulle jag nu sticka på tåget?

Ungefär vid den tiden bestämde vi oss för att ha en KAL (Knit-A-Long) i vårt stickcafé. Det har visat sig att det finns ganska många som aldrig vågat ge sig på att sticka efter mönster på engelska, så det ska vi göra nu.  Vi ska sticka ett ganska enkelt mönster så att alla har en möjlighet att hänga med. Valet föll på tröjan Flax Light av Tin-Can Knits. Den finns i storlekar från baby och upp till 4XL så det finns säkert storlek som passar alla.

Funderingarna på vilket garn jag skulle använda drog ju igång direkt och provlapp måste man ju göra. Det skulle passa fint att göra på tåget. Jajamen. Valet faller på en vackert maskrosgul merinohärva från Garnlycka. Provlapp stickas, mäts och rivs upp. Garnet passar perfekt, och näst minsta storleken ska jag göra. Det räcker garnet precis till. Sen måste jag ju prova olika uppläggningar. I praktiken provar jag bara en typ av uppläggning, men i gengäld provar jag den fem gånger innan jag blir nöjd. Efter det måste jag ju prova lite av raglanökningarna också. Bara lite. Bara för att se hur det blir. Och helt plötsligt har jag delat upp maskorna och satt ärmarnas maskor på restgarnstrådar, och är i full gång att sticka kroppen.

Nu börjar jag fundera på hur länge jag kan hävda att jag bara stickar provlapp, och på vad straffet är om man kommer fram till att det inte längre kan räknas som provlapp utan snarare som tjuvstart på KAL-en. Blir man diskvalificerad då? Man blir det om man tjuvstartar i sporter har jag sett. Blir jag benådad om jag säger Förlåt och lovar att sticka en till under KAL-en? Snälla? Jag kan ju hoppas.

Fakta om sockarna;

Garn: Sockarna är stickade i Novita 7 Bröder. Bra och slitstarkt garn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Till vanliga bassockar använder jag sällan mönster. De rosa har en liten volang upp till och resår i form av falska flätor. De gröna har vanlig resårstickning.

Stickat

Zweig och jag

23 februari, 2018

Zweig tröja

Det här är det roligaste jag stickat på länge! Ingen tvekan. Jag får säga till mig själv på skarpen när jag kommer hem från jobbet, annars hoppar jag över matlagning, tvätt och annat sånt som man tydligen måste göra emellanåt.

Jobbet, ja. Hur roligt det än är att jobba så tar det mycket sticktid, men jobba måste man göra så man får pengar till garn och såna livsnödvändigheter. Just nu försöker jag hålla mig i skinnet med inköpen innan Stickfest i Väst. Jag tänker att det kan vara bra att ha lite slantar öronmärkta för inköp där. Man vet aldrig vad man hittar som man villhöver. Fast häromdagen köpte jag några nya stickor och kablar. Jag har funderat ett tag på att köpa ett Hiya Hiya Sharp rundstickset med korta stickor, men har inte kommit till skott riktigt. Jag har de lite längre tipparna sen tidigare och älskar dem, helst stickar jag inte med något annat, men jag har märkt att de pga. längden inte funkar så bra till exempelvis mössor. Den kortaste kabeln är fullständigt omöjlig att använda med de lite längre tipparna.

Eftersom ett sånt där set kostar en del slantar så har jag dragit mig för att köpa dem, men så häromkvällen såg jag att en butik hade 20% rabatt på alla stickor och tillbehör. Det fanns dock inga set med korta tippar kvar, men lösa tippar och kablar fanns gott om. Förvaring har jag redan, så jag slog till och köpte en flock tippar och en ny kabel till en bråkdel av priset för ett helt set.

Fast egentligen var det ju inte nya rundstickor det skulle handla om idag. Jag skulle ju skriva om Zweig. Zweig är alltså tröjan med extra allt som jag nämnde förra veckan, och den har verkligen allt. Extra allt. Flerfärgsstickning, spetsstickning och lite flätstickning. Vad mer kan man begära? Som tur är kan jag inte ha med mig den som tågstickning. Halvkiloskonen med Holstgarn är inte riktigt kompatibel med att bära med sig i handväskan, åtminstone inte om man vill få plats med något annat. Så, Zweig får stanna hemma.

Oket är klart och jag har delat av för ärmarna och jag stickar nu frenetiskt på kroppen. Jag såg någon kommentar på Ravelry där man skrev att man hoppat över flätkryssen på kropp och ärmar eftersom man inte fick något flyt i stickningen. Så stort omak är det faktiskt inte med de där kryssen. Det handlar om fyra varv i en 16-varvsrapport där några maskor ska byt plats, de andra 12 varven är slätstickning. Jag tycker faktiskt kryssen är rätt kul, och man ser ju lätt att hur arbetet växer.

Som vanligt när jag stickar plagg så varvar jag lyckan över rolig stickning med en oro över att tröjan blir för stor. Bara för att stunden efter oroa mig över att tröjan blir för liten. Det är bara att kapitulera och inse att det är sådan jag är. Masktätheten stämmer och jag har mätt mig själv för att bestämma vilken storlek jag skulle ha, så den ska passa. Snart kan jag försiktigt dra den på mig och prova. Om jag vågar.

Jag skulle så gärna ha tröjan klar till Stickfest i Väst. Kanske, kanske går det. Vi får se.

Fakta om tröjan;

Garn: Holst Tides, ett ull/silkegarn från danska Holst. Det innehåller lite spinnolja så det ser lite glest ut nu när jag stickar, men eftersom jag slog på stort och till och med tvättade provlappen så vet jag att garnet blommar ut ordentligt när man tvättar tröjan sen.
Stickor: 4 mm rundstickor (Hiya Hiya Sharp förstås)
Mönster: Tröjan Zweig av Caitlin Hunter.