Browsing Tag

stickat

Stickat

Om att vinna och förlora, fast mest vinna

12 maj, 2020

Intersections sock

Ibland vinner man och ibland förlorar man. Ibland är det väldigt viktigt att vinna och ibland spelar det verkligen ingen roll om man vinner eller förlorar. Några som förlorar klämmer i med ett lite surmulet -Äh, jag tävlade ändå inte. Det är då man vet att det var väldigt viktigt för dem att vinna.

Jag både vann och förlorade när det gäller de här sockarna. Ja, det är åtminstone det jag tror. Ni har hört talas om ett chickenrace, va? Alltså inte kycklingar som rejsar, nejdå inte alls. I garnvärlden pratar vi ofta om att vi vann eller förlorade i ”yarnchicken” Känner ni igen det? För er som inte känner igen det så kan jag förtydliga lite. Det handlar alltså om att man är rädd att garnet inte ska räcka, men om man stickar fort nog så räcker det. Alltså.. kan jag sticka så fort att jag får garnet att räcka? Ungefär så. Åtminstone för mig. Hur definierar ni det?

Nåväl. Jag både vann och förlorade alltså. Hävdar jag. Bestämt. Jag hade 50 gram egenfärgat rosa alpacka-sockgarn som jag väldigt gärna ville använda till sockan Intersections från boken 52 weeks of socks. Det var bara det att i mönstret står det att 100 gram behövs. Nu vet ju jag att 100gramssockar blir väldigt höga i skaften. Väldigt höga. Speciellt med så små fossingar som jag är begåvad med. Så jag tänkte att jag chansar. Det blir korta skaft, men det passar superfint att masa omkring i här hemma.

Två saker hände. (minst) Någon skulle kunna hävda att jag förlorade i yarnchicken, för garnet räckte inte till mudden. Det skulle någon kunna göra. Någon illvillig rackare. För nej, garnet räckte inte till mudden, men det var bara för att jag stickade foten för lång. Alldeles för lång för min lilla fossing. Annars hade jag vunnit. Och förresten så tävlade jag inte.

Det andra som hände var att jag egentligen vann i yarnchicken. För jag hade grått alpackasockgarn också, och tänk om jag ändå tänkt ha mudden i en avvikande färg. Det kan du fundera på. I så fall vann jag ju. Eller hur! Jepp! Där ser ni. Jag vann! (och förlorade kanske lite, men mest vann jag) För sockorna är färdiga. Låt vara att de är på tok för stora för mig så jag kan inte masa omkring i dem härhemma. Åtminstone inte utan att snubbla över en för lång tå eller nedhasad häl. Så kanske förlorade jag lite, men mest vann jag.

Sockan var väldigt rolig att sticka så det är inte helt omöjligt att jag gör ett par till. Ett par som passar mig. Och eventuellt med samma färg på mudden som på själva sockan. Eventuellt. Det får vi se. Men det blir inte förrän jag provat fler av de återstående 51 sockmönstren i boken.

Boken ja. Den är helt fantastiskt fin. Väldigt vackert gjort, med fina foton och varierande typer av sockar. Jag rekommenderar den varmt!

Fakta om sockarna då;

Garn: 50 gram egenfärgat rosamelerat Drops Nord och ungefär 8 gram i färgen Pärlgrå
Stickor: 2,5 mm strumpstickor och en flätsticka
Mönster: Sockan Intersections från boken 52 weeks of socks.

 

4 Comments
Stickat

Och sockgalenskapen brer ut sig…

13 april, 2020

Jag vet inte vad det är som händer med mig, jag börjar tro att jag bara kan sticka små saker. Sockar framförallt, för det tycks vara det enda som kommer av stickorna nuförtiden.

Möjligen kan det bero på allt roligt sockgarn som jag har i mina gömmor eller, mest troligt, på att jag inte kan hålla tankarna stilla på en och samma sak tillräckligt länge för att bestämma mig för vad annat jag ska sticka. Mannen min påpekade till och med att jag bara stickar små grejer nu, och undrade om det inte var dags att börja på ett större projekt. Precis så sa han. Så det har gått långt, det här. Det förstår ni nog.

Men, inte är detta så farligt, tänker ni kanske. Ha! Tro för all del inte att dessa två paren är de enda. Nädå. En ensam socka från en mysteriestickning har jag (som blev för liten och behöver göras om) och två par på stickorna. Ett par randiga i garn jag färgat själv och ett par enfärgade i, hmmm, garn jag färgat själv. Ja. Det där ser lite ego ut nu när jag ser det i skrift, men faktum är att det vackra garnet jag köpt från proffsfärgare är alldeles för fint för min röriga hjärna just nu. Just det, jag har en ensam socka i vackert handfärgat mohairsockgarn också. Det garnet har jag inte färgat själv. Så vackra saker kan jag inte få till.

Tur i oturen, nu när sockgalenskapen slagit till, är att jag köpte mig ett exemplar av 52 Weeks of Socks från Garnr. Och milda makaroner så fantastisk bok! Jag bläddrar och bläddrar och har försökt att bestämma mig för vilka jag ska börja med. Varje gång jag tittar i den så hittar jag en ny favorit som jag bara måste göra. Så, hur löste min röriga hjärna det här dilemmat då? Inte alls. Nope. Den klarade inte av att ta några som helst beslut. Det enda raka var att börja med första mönstret i boken, och det tror jag inte jag har varit ensam om. Bild på de sockarna kommer senare när jag vet om garnet räcker till ett par. En och en halv socka är inte så användbart. Dessutom blev den färdiga ensamma sockan för stor för mig så jag får hitta en ny ägare till dem om det blir ett par, alternativt hitta någon med en och en halv fot.

Sockarna på bilden ovan är inte ensamma. Det finns två av varje sort, det lovar jag.

De randiga är ganska mycket större än jag normalt stickar, ungefär storlek 42, och är stickade i Novitas 7 bröder. Deras randiga garn brukar vara ganska välkomponerat. Jämna fina ränder och väl valda färger. Till häl, tå och mudd har jag kompletterat med en enfärgad mörkgrå.

De tvåfärgade är helt och hållet i min storlek. Jag la upp dem på väg till Kap Verde i januari för att ha något att sticka på flyget. Sen fortsatte jag med dem när jag kommit hem igen. Perfekt stickning för pendlingen till och från jobbet. De är stickade i två fina handfärgade garner. Det bruna är ett garn från Fru Valborg som jag köpte på Stickfest i Väst förra året, och det turkosblågröna är handfärgat av Beatrice på Knitritous yarns till en teststickning jag gjorde åt henne. Färgen finns inte i hennes vanliga sortiment utan är en specialfärgning till just det tillfället. Helt underbar färg. Och garn, förstås.

Det finns fler detaljer om båda paren på min Ravelrysida ifall du vill läsa mer om dem.

Till nästa gång hoppas jag att jag lyckats få hjärnan att samarbeta så att jag har något annat än sockar att visa för er.

Ta hand om er!

0 Comments
Stickat

Om virus, garn och annat

21 mars, 2020

striped socks

Vad är det som händer i vår värld?! Jag vet inte ens var jag ska börja. Det känns inte verkligt, åtminstone inte hela tiden. Hur känner ni? Jag pratar såklart om Corona-viruset, men det förstod ni nog.

Emellanåt känns livet som vanligt, det gör det. Men helt plötsligt känns det som om man lever i en halvdålig katastroffilm. Som en zombieapokalypsfilm, fast utan zombier. Vi kan inte träffa min systers familj eftersom de varit krassliga i några veckor, och inte mina föräldrar av rädsla för att smitta dem (med något som vi möjligen har, men inte vet om än). Mamma fyller år idag, och vi kan inte fira henne. Det är konstiga tider.

I tidningarna läser vi om hur folk hamstrar toapapper (!?!) och handsprit. Vissa går till och med så långt att de stjäl handsprit från sjukvården. Då undrar man vart världen är på väg. Men så dyker det upp positiva signaler. Företag som ställer om sin produktion för att producera t.ex. råvaran till handspriten. Restauranger och butiker erbjuder hemkörning till de som inte kan eller vågar ge sig ut. Exemplen är många och vi hjälps plötsligt åt, precis som det ska vara i vår värld. Åtminstone om ni frågar mig.

En annan konsekvens är att vårens alla roligheter ställs in. Eller, jag skulle nog snarare säga att de skjuts upp. Denna helgen skulle Stickfest i Väst gått av stapeln och jag skulle varit där med ett gäng från stickcaféet, men den är flyttad till oktober. Det är naturligtvis trist, men det var ett klokt och riktigt beslut.  I slutet av april skulle jag ha deltagit i Yarnfest Stockholm och skulle vara hjälpreda åt Beatrice som driver Knitritous yarns. Jag hade sett fram emot det såååå mycket! Yarnfest är också flyttat, men vi har inte fått något nytt datum än.

Naturligtvis är det inte ett dugg synd om mig, det är inte därför jag skriver det här. De som blir verkligt drabbade av det här är småföretagarna. Garnfärgarna, garnaffärerna och alla andra små företag som skulle deltagit och som nu har stora lager. Har du möjlighet så köp några härvor garn från din favoritgarnaffär eller favoritgarnfärgare, eller varför inte prova någon helt ny! Både Stickfest i Väst och Yarnfest Stockholm har listor över vilka som skulle varit utställare, så det är bara att välja och vraka.

Än så länge har jag bara köpt mig några virus-stickmarkörer och ett stickmått från Fröken Fyrkant, men det blir mer. Jag ska bara bestämma mig först. Helst ska jag ha ett projekt i tankarna innan jag handlar, men vi får väl se hur det går med den saken. Förmodligen blir det nåt spontanköp som vanligt.

Jamen, vad är det på bilden då? Jo, så här är det. Förra året, på Stickfest i Väst, hade jag möjligheten att vara med på en workshop med garnfärgning och jag blev helt biten. Inte så att jag på något sätt kan konkurrera med proffsen, men jag har kungligt roligt när jag blandar färger och kokar garn. Sockarna på bilden är stickat av garn som jag färgat. Det är färgat på ett sätt som gör att det blir när jag stickar med det. Väldigt tidsödande men såååå roligt! Vill du prova själv så finns det en film om det på Youtube. Det är Sticklingar podcast som gjort en film om detta. Eftersom jag är nybörjare (knappt det ens) så färgar jag på hyfsat billigt garn för då gör det inte så mycket om jag ställer till det så att garnet blir obrukbart. Än har det inte hänt i och för sig, men det har hänt att färgen inte alls blev som jag planerade. Ganska ofta till och med. Just detta garnet är Drops Nord, ett sockgarn med alpaca.

Inte har jag använt något speciellt mönster till sockarna heller, så denna gången blir det ingen faktasektion här på slutet. Den lilla fakta som finns hittar du på Ravelry.

 

 

0 Comments
Mina mönster Stickat

Hovdala, berättelsen om hur en cowl blev till

23 december, 2019

Hovdala cowl

Att skapa egna mönster och beskrivningar tar tid. Från idé till färdigt mönster kan ta allt från någon månad till flera år! Allt beror på hur länge något behöver gro i hjärnkontoret innan det är redo att sättas på pränt.

Det du ser här är en halskrage, cowl, eller vad du vill kalla det som började gro i min hjärna i somras. Ja, jag vet. På sommaren behöver vi ingen cowl men ändå ville den bli till. Jag ritade, suddade, ritade igen. Och suddade igen. Ni fattar. Det tog lite tid, trots att det inte ser speciellt komplicerat ut. I mitt huvud fanns en bild som jag försökte få ner på ett rutat papper och med envishet och ett rejält suddgummi så lyckades det till sist. Sen skulle beskrivningen skrivas ihop och de här två exemplaren skulle stickas upp. Den högra är stickad av garn jag hade i mitt garnförråd, det ljusa är färgat av Cecilia på Humlalyckan och det mörka är ett garn från Moods of colors vill jag minnas. Jag älskar de knalliga tweedplupparna!

Den vänstra är stickad i lite tunnare handfärgat garn som Beatrice på Knitritious yarns skickade till mig just för det här ändamålet. Tack! Har du inte sett hennes garn tidigare så ta dig en titt i hennes webshop när hon öppnar igen efter julhelgerna. Beatrice är en fantastisk garnfärgare och vän.

I mitten av december släppte jag ut mönstret i full frihet i lucka 11 i Stickdesigners adventskalender på Instagram. Det är alltid spännande och lite läskigt att se hur ens baby tas emot i den stora, vida världen.  Följer du inte Stickdesigner på Instagram tidigare, så rekommenderar jag att du gör det. Det är inte bara vid adventskalendertider kontot är igång, utan där dyker upp trevligheter lite då och då.

Så, är du sugen på att sticka den? För ett riktigt snabbt projekt väljer du det tjockare garnet, ca 200 meter/100 gram (DK weight) och vill du ha den lite tunnare så väljer du ett garn med ca 300 meter/100 gram (sport weight).

Fakta:

Garn:  Till den tjockare varianten kan du använda Knitritious M200 och till den lite tunnare varianten kan du använda Knitritious Msock sport t.ex. eller vilket garn du vill som ger rätt stickfasthet.
Stickor:  Jag använde 3,25 mm till den tunnare och 4 mm till den tjockare, men det där kan skilja en del så prova dig fram.
Mönster: Hovdala av Mors lilla ylle (jepp, det är jag) och det finns tillgängligt på Ravelry.

 

0 Comments
Stickat

Om långa varv och en ballong

20 november, 2019

sweater

Ibland känns det som om det går långsamt, och ibland swishar varven bara förbi. Det är märkligt det där, för det har inte alltid med antalet maskor per varv att göra

Allra långsammast går det när jag är nääääästan färdig. Speciellt när det gäller större projekt. Min Ballongtröja är ett typexempel på det, fast när jag tänker efter så gick det väldigt långsamt med strumpa två i mitt egenfärgade rosamelerade garn. Det gjorde det faktiskt.

Ballongtröjan har jag haft på stickorna sen urminnes tider. Ja, åtminstone sen april, och det är länge med tanke på att jag i början av året spottade ur mig en tröja i månaden i snitt. Det slutade jag med, som tur var, för var skulle jag förvara allihop? De tar över min garderob! (jag vet, det är ett angenämt problem) Slutade är fel uttryck, inser jag, för jag har för närvarande två tröjor på stickorna och en som bara väntar på att läggas upp när Ballongtröjan är klar. Två i taget, där går gränsen. Gärna andra projekt, men för jösse namn bara två tröjor i taget, mänska. Det får jag säga till mig själv på skarpen ganska ofta. Hur resonerar andra med det där? Ett projekt i taget? Eller ju fler, desto bättre?

Det har blivit ett stående skämt på vårt stickcafé att tröjan aldrig blir färdig, för de senaste gångerna vi träffats så har jag dragit fram min tröja och stickat på den. Nästa gång måste den vara färdig, och det lär bli krav på att det ska bevisas så det är inte lönt att försöka mörka det hela. Det ska gå, jag har i runda slängar fem centimeter mudd kvar på tröjan, sen är det lite Tubular-avmaskning. Piece of cake! Vad heter Tubular-avmaskning på svenska, förresten? Vet du? Det finns iallafall väldigt bra Youtube-filmer som visar hur man gör. Jag har länkat till min favorit på min sida för användbara saker, så slipper du (och jag) leta igenom hela Youtube varje gång vi behöver den. Smart, om jag får säga det själv.

Fotot är inte superbra, men bättre än så här blir det inte nu när det är beckmörkt om kvällarna. Inte ens min dagsljuslampa klarade av det här. Det får bli en bättre foto när jag är klar med tröjan. Kanske till och med en bild där jag är i tröjan. Det vore väl något?

På tal om bilder. Jag är helt säker på att jag lovat någon att ta fler bilder på min Briyoke, men jag är inte människa att hitta var frågan kom och från vem. Så, om du som bad mig göra det läser det här så hojta till. Jag ber om ursäkt för att jag är så snurrig.

Fakta:

Garn: Detta garnet vann jag på Stickfest i Väst i våras. Vilken fantastisk vinst! Garnet är Lana cotton 212 samt Kid Silk mohair från Hjertegarn i en fantastisk bränd orange färg.
Stickor: 4 mm respektive 3 mm stickor
Mönster:  Balloon sweater av Petite Knits.

 

0 Comments
Stickat

Försvunna Keramikvantar och höstfunderingar

29 september, 2019

keramit vantar

Hösten är här, känner ni det? Och med hösten ökar suget efter att sticka och använda ullplagg.

Nu ska vi se hur det här går. Jag är lite ringrostig, måste jag säga. Inte när det gäller stickandet, och inte heller i användandet av mina ullplagg, snarare gäller ringrostigheten själva skrivandet. I somras blev jag plötsligt mätt på att skriva och mätt på sociala medier. Jag bara tappade lusten, varför vet jag fortfarande inte, så det var bara att gilla läget. Det var många gånger som jag valde ut en bild och satte mig för att lägga ut den med någon trevlig text, men inga ord kom. Jag försöker försiktigt att få tillbaka lusten igen. Sakta. Så detta är ett första försök att få till en lite längre text här på morslillaylle.se. Ha tålamod med mig.

Nu är hösten här, det är uppenbart, och jag saknar redan att traska omkring i shorts och sandaler. Jag saknar sköna sommarkvällar på altanen och jag saknar att våra turer med cabben. För att inte deppa ihop får vi försöka hitta det som är positivt med hösten. Det borde väl gå? Inte? Jo, vi försöker. Det är mysigt att tända ljus igen. Jag menar, på sommaren är det också mysigt, men de syns ju knappt.
En uppenbar fördel med hösten är att ulltröjorna kommer till användning igen. Så småningom kommer även vantar och mössor att behövas. Finns det mer som är positivt med hösten?

Vantarna på bilden kommer jag förmodligen inte att använda i höst av den enkla anledningen att jag inte vet var de är. Jag vet inte exakt när jag började sticka dem och inte heller när de var klara (förutom att det var innan den 2 januari när bilden togs) Jag vet vilket garn jag använt, men inte exakt hur mycket av varje färg, och jag har absolut ingen aning om var de är. Troligen har jag gett bort dem till någon, men vem? Eller ligger de i min vantlåda? Det måste jag kolla sen. Hursomhelst så kan jag ju göra ett nytt par. De är snabbstickade och jag tror jag har garn till dem. Kanske.

Vanten kommer från Maja Karlssons fina bok 35 vantar, där även vanten Allmoge finns, och liksom Allmogevanten kände jag att denna blev ganska stor i storleken. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg att använda aningen tunnare stickor, så passar de mig säkert perfekt.

Fakta om vantarna;

Garn: Jag har använt rester av Lettlopi, CaMaRose Lama Uld och CaMaRose Lama Tweed.
Stickor: Vill minnas att jag använde 4 mm strumpstickor, men inte heller det är jag helt säker på…
Mönster: Vanten Keramik från Maja Karlssons fina bok 35 vantar.

 

0 Comments
Stickat

Stickperiodare och ständigt sist på bollen

9 juli, 2019

Tegna tröja

Är du en periodare när det gäller det du stickar? Det är jag. Utan tvekan. Dessutom är jag ganska ofta sen på bollen (eller till och med sist!) när något nytt dyker upp i stickvärlden.

Jag har haft perioder då jag snöat in på flerfärgsstickade vantar och andra då jag fått fullständigt dille på mössor. Förra sommaren slog sockbacillen till ordentligt så nu är socklådan välfylld. Då var det teststickningen av Beatrice Olssons (Knitritious) Engineered summer socks som var själva smittan. Efter det hade jag svårt att sluta sticka sockar. Inte för att man på något sätt behöver sluta, men jag fick försöka dra ner det till en mer rimlig nivå.

Det senaste året har jag haft tröjmani. Det har ni säkert redan märkt om ni kikat in och läst här tidigare. Tröjmanin sitter i fortfarande, jag får nya idéer på vilka tröjor jag villhöver hela tiden. Tre pågående tröjor är lagom har jag bestämt, och så snart jag är klar med en tröja så får jag lägga upp en ny. Det funkar för mig, för då har jag tröjor i olika stadier hela tiden. En som är i startfasen, ni vet den fasen när man är störtkär i sitt projekt, och den är liten nog att följa med i väskan varje dag. En där jag håller på med ärmarna. Vanligen är det för klumpigt att ta med den på äventyr då, så det mesta av ärmstickningen får ske i soffan eller i bilen. Nej. Inte medan jag kör. Det vore verkligen inte bra. Jag är väldigt duktig på att åka bil, och käre mannen min tycker om att köra. Och så en tröja där jag börjar närma mig slutet och som börjar bli lite tråkig samtidigt som jag längtar efter att använda den. Visst låter det som ett bra upplägg?

För tillfället har jag två bara tröjor på stickorna. En Balloon sweater som är i mellanfasen, jag håller alltså på med ärmarna sen har jag bara lite slätstickad kropp kvar, och en Let it fall som är i startfasen. Störtkär i den alltså, och den är fortfarande liten nog att funka på tåget till jobbet. (och sist på bollen är jag säkert) Det är ett långtidsprojekt, för jag är inte speciellt snabb på spetsstickning.  Det tredje projektet är superhemligt så det kan jag inte ens hinta lite om. En teststickning, förstås. För Beatrice, förstås. Och superfin i hennes superfina garn, förstås! Men vad det är får ni vänta på.

Spetsstickning verkar förresten vara min nya galenskap. Jag vet inte riktigt vad som hände där. Troligen var det Tegna-tröjan som gjorde att jag fick smak på spetsstickning igen. Tegna-tröjan är förresten ytterligare ett exempel på att jag är sent på trenderna. Häromåret skulle alla göra kortärmade stickade tröjor med lite spets på. Aldrig att jag skulle göra en sån. Vad i hela världen skulle jag ha det till? En stickad tröja ska vara varm och långärmad, annars är den meningslös. Sa jag då. Och fick äta upp det. För plötsligt ville jag ha en kortärmad stickad tröja. Med spets. Blev jag biten av det? Japp. Älskar jag tröjan? Japp. En får väl ombestämma sig?! Möjligen tycker jag att kroppen är lite för kort, men det är verkligen inte Tegnas fel. Det är helt och hållet mitt fel. En kombination av felkalkylering och en oro för att garnet inte skulle räcka. Jag funderar på om jag kan klara att dela den ovanför spetsen och sticka på några centimeter och sen sy ihop delarna igen med maskstygn. Kan det funka, tror ni? Eller ska jag chansa på att garnet töjer sig lite på längden. Det ÄR ju faktiskt ett entrådigt merinogarn och det brukar töja sig lite. Väl? Eller är det önsketänkande?

Fortfarande lite hög efter Tegnastickandet köpte jag ett garn- och mönsterkit  till en spetssjal av Emelily Knits när hon var på Sticka Mera Tillsammans på Humlalyckan här nere i trakterna. Spetssjal? Jag? Hm.. nä, skulle inte tro det. Sa jag förra året. Jatack, säger jag nu. Superhärligt garn i en oerhört vacker färg. Den är lite lagom stor att ta med, men kräver dessvärre för mycket räknande för att den ska få följa med på tåget. Folk brukar titta konstigt på en när en sitter och vevar med pinnar och mumlar besvärjelser på tåget. Egentligen räknar jag bara, men det kan ju inte de veta. Ibland kan jag till och med få till en seriemördarknyck på nacken, ni vet en sån där när man lägger huvudet först åt ena sidan så det knakar och sen likadant åt andra hållet. Helst ska man mumla samtidigt så blir det riktigt kul. (vad gör man inte för att roa sig…)

Förra året stickades det massor av Let it fall-tröjor och jag ville verkligen ha en sån. Men ni vet. Tröjan är ju lite boxy och att sticka så mycket spetsstickning, det är inte min grej. Dessutom ska ryggen stickas med aviga maskor ända upp till ärmarna och DET skulle aldrig falla mig in. Sa jag då. Nu stickar jag en Let it fall. Boxy. Med massor av spetsstickning. Och aviga på ryggen. Jepp. Jag ombestämde mig. Alternativt är jag en sån som gillar att plåga sig själv. Fast en plåga är det inte, upptäckte jag. Den är riktigt trevlig att sticka, trots alla aviga maskor. Fast ikväll får jag lägga lite tid på att rätta upp ett fel jag gjorde imorse där en maska rymde lite. Så går det när jag blir lite för kaxig och tycker att det här är ju plättlätt. Verkligheten smockar till lite och tar ner en på jorden. Plättlätt är ett farligt ord att ens tänka, åtminstone när det gäller spetsstickning. De där jämrans maskorna sticker iväg så kvickt och så sitter man där med ett virrvarr av omslag och hoptagningar.

Nu verkar cirkeln vara nära att slutas, för jag känner tydligt att det är vantar på gång. Flerfärgsstickade vantar, tvåändsstickade vantar och något par med flätor på kanske. Visst vore det fint? Jag är väldigt medveten om att vantar inte kommer att behövas än på ett bra tag, men vintern kommer igen. Det är jag helt säker på.

Fakta om Tegna

Mönster: Tegna av Caitlin Hunter. Som ni ser så gjorde jag ärmarna lite längre än mönstret säger. Trekvartslånga ungefär.
Stickor:  4 mm rundsticka
Garn:  Merino singles handfärgat av Fru Valborg i den alldeles underbara, perfekta gröna färgen ”Green Mile”

 

 

0 Comments
Stickat

En tröja i månaden

25 maj, 2019

fyra tröjor!

Här är de, mina fyra tröjor. Alla fyra är påbörjade och avslutade innan april var slut i år, och var och en av dem har en egen historia.

Min tröjgalenskap började redan förra året. När jag väl insett att jag kunde sticka mig en tröja som verkligen passade, så gick proppen ur fullständigt. Under fjolåret trollade jag fram tre tröjor och var så otroligt stolt över det. Alla passade fint, dessutom, vilket ju inte är illa alls.

I år hade jag, innan april var slut, lagt upp och maskat av fyra tröjor. Och nu är maj slut och nummer fem är klar. Den är visserligen en liten plutt-tröja, men den räknas ändå. Det kommer att dröja lite innan jag kan visa den för er, för det är en teststickning som är superhemlig fortfarande. Ni får tro mig på mitt ord. Sen har jag en halvfärdig Tegna och en Balloonsweater på stickorna, så nummer sex och sju är på gång. Tröjgalenskap de luxe.

I slutet av förra året såg jag att Jennifer Steingass (@knit.love.wool) la upp på Instagram att hon sökte teststickare till sitt nya tröjmönster Darkwater, men fegade och anmälde mig inte. Inte kunde väl jag. Fegsnöre! Klart jag skulle kunnat göra det! Eftersom jag nu var ett sånt fegsnöre så fick jag vackert vänta på att mönstret släpptes. Det skulle det göras till jul, sas det. Perfekt! Då blir det min lyxiga julstickning, tänkte jag. Och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Det blev försenat så det släpptes den 1 januari. Gissa vad jag la upp den 1 januari? Svår gissning? Nä, såklart inte. En svart Darkwater med vit, fluffig kontrastfärg. Det fick bli min semesterstickning när vi var på Gran Canaria. Allt blir bättre med fluff, det har vi konstaterat förut. Nu är jag inte alldeles helt jättesäker längre på att det är en bra idé att ha vitt fluffigt konstrastgarn på en kolsvart tröja. Ni ser nog att det vita fluffet liksom sprider ut sig över hela tröjan, men det var precis så här jag ville ha den. Supernöjd är jag! Eller åtminstone nästan supernöjd. Jag stickade slut på garnet men tyckte att ärmarna nog ändå var lagom långa. Det var de inte riktigt, för jag går och drar i dem hela tiden. Det var så konstigt att garnet var slut. Jag visste bestämt att jag haft minst fyra härvor svart från början och jag var helt säker på att jag inte använt mer än max tre. Överallt letade jag men hittade inte mer. Inte förrän jag städade garnlagret häromveckan. Där låg de. Två hela härvor svart garn. En vacker (eller regnig) dag ska jag repa upp muddarna och förlänga ärmarna några centimeter. Då blir den perfekt! Tröjan kallas förresten Fylletröjan eller Whiskytröjan. Det råkade nämligen bli så att en whiskyflaska läckte lite i resväskan när vi åkte hem från semestern. Tröjan var tydligen törstig för den sörplade glatt i sig allt den kunde och whisky är som bekant lite brunt. Ja, ni fattar nog vad som hände med det vita fluffet. Japp, det blev missfärgat. Tack och lov gick det bort när jag tvättade upp oket, annars hade jag fått repa upp och börja om.

Redan i mitten av januari kliade det så mycket i mina fingrar att jag la upp till en tröja till trots att Darkwater naturligtvis inte var färdig än. Herrejösses, SÅ snabb är jag inte! Det var två gröna nystan Holst Coast som jag fått i julklappsbytet på stickcaféet som plötligt visste vad de ville bli. De ville bli en Briyoketröja tillsammans med vitt garn av samma kvalitet som jag råkat köpa på mig när Holst hade rea. Jag hade insett att en tröja i tvåtrådig ull förmodligen skulle vara för varm att ha på Stickfest i Väst, men att en i Holst Coast, som ju är ull och bomull, skulle funka fint, så det var nog så att Briyoketröjan fick mest kärlek under en period. I mönstret rekommenderas man att blocka det patentstickade oket innan man fortsätter så det gjorde jag. Och vad händer? Jepp, det gröna missfärgade det vita. Inte igen! Men jag hade tur. Det gick bort när jag tvättade det en gång till.

Samma dag som jag maskade av Briyoke så la jag upp nästa tröja, en Kumulus bluse. Det var inte alls meningen, men jag hade förälskat mig i blått mohairgarn som Cecilia på Humlalyckan färgat och jag hade lite rester från min Zweigtröja som skulle passa perfekt till det. I Kumuluströjan ska man egentligen sticka med två trådar mohair, men vem har sagt att man måste följa alla regler? Så länge masktätheten blir rätt så gör jag som jag vill. En tråd mohair och en tråd Holst Tides blev alldeles utmärkt. Nu fick jag för mig att jag absolut måste ha denna tröjan med mig till Marstrand. Hur tänkte jag här? Jag startade den 7 mars, inte kunde den väl vara klar till vi åkte den 29 mars? Jodå. Det kunde den. Redan den 21 mars var jag klar. Så här i efterhand undrar jag om jag fick något annat gjort alls. Jobba? Laga mat? Äta?

Ungefär då kom jag på att jag förmodligen behövde ha någon lämplig socialstickning med mig till Marstrand. Jag hade Darkwater, men svart garn och lite halvskum belysning på kvällarna är inte en bra kombo. Så vad gjorde jag? Ja, jag erkänner. Jag la upp en tröja till. Nu när jag ser det här nedskrivet så inser jag att det kanske, möjligen, eventuellt kan vara lite galenskap inblandat. En liten släng av tröjmani.

Vad blev det då? Hmm. Jo. En Kumulus till. Mmm. En till. Direkt efter. Dubbelgalet. Men! Medan jag stickade den avslutande I-corden på den första Kumuluströjan så började jag tänka på mitt jeansblå och gråbeige fluffiga alpacka/silke-garn som jag försökt få till en tröja av flera gånger. Varje gång har garnet tydligt talat om för mig att någon sådan ville det INTE bli! Vet ni hur svårt det är att repa upp fluffgarn? Visst kunde jag bara gett upp och slängt eländet, men då hade det ju vunnit. Aldrig! Jag repade upp det som legat och retat mig i flera år (jo, det är sant! år!) och testade om jag kunde få rätt stickfasthet med en tråd sådant. Det gick! Ha! Jag kanske skulle vinna över det ändå. Det blev alltså en Kumuluströja av det retfulla fluffgarnet och jag vann. Åtminstone tycker jag det. Garnet anser säkert att det vunnit, och det har det kanske rätt i. Hursomhelst älskar jag båda mina Kumuluströjor. Och. Hrmmm. Det ligger garn till en till och väntar på mig i garnlagret. Till mitt försvar kan jag ju säga att den faktiskt är till min syster. Hon har själv valt färg. Ja? Vaddå? Hon försökte ju sno åt sig min randiga, men den ville jag ha själv.

Pust. Blir du lätt förvirrad av alla konstiga tröjnamn och garnsorter? Förmodligen inte, men OM du blir det så misströsta inte. Du följer bara länken till mönstret nedan så ser du hur de ser ut.

Förra helgen gick Stickamera Tillsammans av stapeln på Humlalyckan här nere i Skåne. Mer om det får jag berätta nästa gång. Det kan ha inköpts garn till en tröja till. Möjligen. Men ni har inga bevis. Än.

Nu blir det mycket fakta på en gång. Jag går från vänster till höger på bilden.

Garn: Mohair-Silk från Humlalyckan. Underbart mjukt. Detta stickade jag tillsammans med en tråd Holst Tides i färgen Night Shade
Stickor: 5 mm rundsticka
Mönster:  Kumulus bluse av Petite Knits. Enkel, men smart konstruktion där du slipper montering. Precis vad jag gillar.

Garn: Holst Coast, ett garn i lamull och bomull. Väldigt prisvärt och trevligt garn. Jag höll det dubbelt för att få rätt stickfasthet.
Stickor: 3 mm rundsticka
Mönster: Briyoke av Matilda Kruse. Välgjort mönster.

Garn: Drops Brushed alpacka/silk.
Stickor:  5 mm rundsticka
Mönster: Kumulus bluse av Petite Knits igen.

Garn: Tvåtrådigt svart ullgarn från Klippans yllefabrik. Det vita är en tråd Drops Kid-Silk och en tråd Holst Coast.
Stickor: 4 mm rundsticka
Mönster: Darkwater av Jennifer Steingass. Jag vill sticka i stort sett alla mönster hon ger ut, men det går inte. Det kommer nya hela tiden så jag hinner inte med.

1 Comment
Stickat

Om tröjor och en underbar stickfest

25 april, 2019

Ranunculus

 

Oj, så mycket roligt som hänt sen sist! Sticklusten har inte blivit mindre, det är ett som är säkert, och min tröjmani håller i sig.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja idag. Det har hänt så mycket roligt sen sist, och mer är inplanerat framöver. Jag börjar väl i ena änden så ser vi hur långt jag kommer idag. Resten tar jag nästa gång.

I slutet av mars var jag på Marstrand och Stickfest i Väst. Det är andra året för mig och mina stickvänner, och det var om möjligt ännu roligare i år än förra året. Det säger inte lite det.

Detta året var vi fyra glada (galna) stickare som skulle kampera ihop, så vi fick en trevlig liten lägenhet att dela på. Precis som förra året fick vi också en goodiebag med garn, stickmarkörer och en massa trevligheter i. Det är verkligen generöst! Jag hade bokat in mig på en kurs i flätstickning för legenden Ivar Asplund, det gäller ju att passa på! Har du inte sett hans fantastiska bok, Sticka flätor, så har du missat något. Flätstickning i sig var inget nytt för mig men han försåg oss med en hel del bra tips och trix, både när det gäller teknik och hur resultatet blir beroende på vilken typ av garn du väljer. Har du möjlighet att gå en kurs för Ivar så gör det!

Jag och Elaine (@ellanbellanknits på Instagram) valde dessutom att gå en kurs i att färga garn. Vi fick prova att färga ett spräckligt flerfärgat garn med syrafärger. Det var lite svårt att komma igång och våga lägga på färgerna, men när jag väl kom igång så for nog färgningsdemonen i mig. Herrejösses vad roligt det är att färga garn! Som lärare hade vi Mia Dehmer (@vickevira på Instagram) Det var faktiskt så roligt att jag och Elaine har råkat beställa hem färgpigment från England, och ofärgat garn är på väg hem till oss med posten. Här ska färgas!

På fredagskvällen deltog vi i quizen, precis som förra året, och i år vann vi! Vi hade så många rätt att de skojade om att de nog behövde kolla vår sökhistorik i mobilerna. De hade de gärna fått göra. Vi hade bara en enorm flax med de svar vi var osäkra på, och det visade sig att vi hade en ganska bred kunskap fördelat på oss som ingick i laget. Och vinsten? Oj, ja. Vi vann garn och mönster till en tröja. Alltså, var och en av oss fick en hel tröjmängd med garn och mönster till det! Vilken tur att jag har hamnat i en tröjstickargalenskap!

Hela fredagskvällen tillbringade vi i sällskap med supertrevliga bordsgrannar. Fyra av våra bordsgrannar blev förresten tvåa i quizen, så vi benämnde oss helt ödmjukt som ”Bästa bordet”. Ja, vaddå? Det var ju sant! Vid lördagskvällens middag placerade vi oss därför vid samma bord, de flesta bordsgrannarna var samma som dagen innan, men några var nya för oss. Lika supertrevliga de! Ja, läser ni detta så vet ni vilka ni är!

På lördagskvällen avgörs också ett Knitbattle. Det handlar om att sticka snabbast med det garn, de stickor och det sticksätt som avslöjas först när sticktävlingen ska börja. Jag och Elaine hade anmält oss till detta, mest för att alla som deltog i fjol fick så fina priser oavsett om de gick till final eller inte. Vi skulle bara delta för skojs skull, tänkte vi, och ingen av oss trodde nog att vi skulle gå vidare. Men vet ni! Jag gick till final! Av totalt ungefär 40 personer som deltog gick 8 plus fjolårsvinnaren till final, och jag var en av dem. Det var totalt oväntat, kan jag säga. Finalen fick vi sticka med förbundna ögon, dessutom. Det gick fint, men inte så snabbt, men jag är supernöjd med min sjundeplats. Min vinst var ett set med sockgarnshärvor från Garnbolaget, som var en av utställarna på garnmarknaden. Tack! Garnbolaget tillhörde dessutom de trevliga människorna som vi hade så trevligt med på ”Bästa bordet” och hon kommer till Humlalyckan nu i maj, så vi ses snart igen.

På garnmarknaden, Torget som det kallas, fanns inte bara Garnbolaget såklart. Fantastiska Limmo design och Fru Valborg var där bl.a. Min plan var att klappa garn så mycket jag orkade, men bara köpa om jag hittade en tröjmängd garn i den perfekta gröna färgen. Hittills hade jag inte hittat den någonstans trots att jag letat. Men. Det tog inte många minuter  hos Fru Valborg innan jag stod helt förälskad med en härva grön Merino singles i handen. En härva räcker dock inte långt på en tröja, så jag rotade planlöst lite till. Inte kunde det väl finnas fler? Jodå. Två härvor till fanns det! Och enligt Petra från Fru Valborg räcker det till en tröja. Jamen då så! Plånboken protesterade lite lamt, men jag vann. Vi hade ju faktiskt kommit överens om att jag skulle köpa garn om jag hittade den perfekta gröna färgen och nu HADE jag ju gjort det! Ännu har jag inte bestämt mig för vilken tröja det blir, men det lutar just nu åt en Tegna. Mönstret har jag redan köpt och jag tror stickfastheten funkar. Det blir provlapp så snart jag gjort klart tröjan jag har på stickorna nu. Nummer fyra för i år. Just saying.

Funkar inte Tegna så finns fler möjligheter. Kanske kan jag göra en Ranunculus till. Det tål att tänkas på. Ranunculus är tröjan på bilderna här, men denna är stickad i ett betydligt tjockare garn än det är tänkt. Denna tröjan är inte en av de fyra jag gjort i år, men jag tror inte jag visat den här tidigare. Den påbörjades förra våren när jag kommit över fredagsfyndet från Yll & Tyll, men färdigställdes inte förrän i november i fjol. Den fick vila över sommaren eftersom den var alldeles för varm att ha i knät i 30 graders värme. Fyndet från Yll & Tyll bestod av 10 härvor Malabrigo Mecha i den mest fantastiska röda färg jag sett, och till ett riktigt fyndpris. Jag är fortfarande helt förälskad i garnet och även i den färdiga tröjan.

Det här blev nog det i särklass svamligaste inlägget någonsin. Ingen ordning och reda och ingen kronologisk berättelse, men så blir det när alla ord vill ut på en gång. Ni får försöka ta er igenom det hela ändå. Ja, läser ni detta så har ni sannolikt klarat det med livet och hälsan i behåll. Det jag kan konstatera efter en sån underbar helg som Stickfest i Väst, är att många nya kontakter knyts. Man slår sig ner någonstans och börjar sticka och prata med de som sitter runtomkring, och helt plötsligt känner man varandra. Bara sådär. Sånt funkar inte för mig i vanliga fall, men omgiven av andra garngalningar fungerar det utmärkt. Tack alla som förgyllde helgen på Marstrand. Nu ser jag fram emot stickeventet på Humlalyckan i mitten av maj. Då vet jag åtminstone att jag kommer att träffa Garnbolaget igen. Det ser jag fram emot!

Ranunculus

Lite fakta kör vi väl på slutet som vanligt.

Garn: Malabrigo Mecha, ett tjockt oerhört mjukt och vackert merinogarn som jag köpte från Yll & Tyll. En riktig lyxtröja som värmt mig mycket i vinter.
Stickor: 6 mm rundstickor
Mönster: Ranunculus av Midori Hirose. Mönstret är skrivet för ett tunt garn med tjocka stickor men det gick precis lika bra med ett tjockt garn, som ni ser. Huvudsaken är att stickfastheten blir rätt.

0 Comments
Stickat

Om stjärnsockar och tröjmani

10 mars, 2019

Starry Night sock

Jag vet inte riktigt vem jag blivit, åtminstone när det gäller stickaren i mig.

Från att ha varit livrädd för att sticka plagg till mig själv tog jag mig i kragen häromåret och stickade inte bara en utan två koftor. De gick ju att ha oknäppta ifall de inte passade, tänkte jag. Tröjor var otänkbart! För det var just passformen som skrämde mig. Jag hade fått för mig att jag inte kunde sticka plagg till mig själv som satt snyggt. Jag vet, jag har skrivit om detta fenomen förut, men det tål att nämnas igen.

För det visade sig att jag ju visst kunde sticka plagg till mig själv. Förra året klämde jag ur mig tre tröjor, en Zweig , en Vinterfjell och en Ranunculus. Det var jag rätt nöjd med, tre tröjor på ett år liksom. Heja mej!

Sen kom förvandlingen. Mars är inte slut än och jag är helt klar med en Briyoke, har nån decimeter kvar på bålen på en Darkwater och bål och ärmar på en Kumulus Bluse. Samtliga är startade i år. Om planen håller kommer tre tröjor att vara klara innan mars månad är slut. Så jag frågar mig själv; Vem ÄR jag? Vad hände med hon som gillade små projekt? Drog hon bara?

Nejdå, hon drog inte. Hon stickar fortfarande små projekt, men inte lika många. Och de små projekten som görs är ganska ofta teststickningar. Eller mössor, för jag har även snöat in på att sticka Oslomössan med mohair. Eller vänta! Nu har jag det! Det är mohair jag snöat in på ju. Jag stickar vad som helst bara det är mohair i det tydligen. Eller glitter. Glitter funkar också.

De här sockarna är en teststickning OCH är stickade med glittergarn. Tittar du riktigt noga på bilden så ser du glittret i det gråa garnet. Jag hade sett vantarna Starry Night mittens på Instagram flera gånger och förälskat mig i dem fullständigt. SÅNA skulle jag göra! Då dök plötsligt möjligheten upp att teststicka Starry Night sockar och jag blev så glad. Visst är de vackra!

Garn: Det mörkgråa är handfärgat glittergarn från Limmo design. Åska tror jag färgen heter. Det vita är vanligt kommersiellt sockgarn. Och till sist, det blå/grön/turkosvackra garnet är handfärgat av Knitritious (Beatrice Olsson) Det är faktiskt specialfärgat just till mig inför en teststickning jag gjorde till henne i somras.  Jag undrar om jag visat dem för er, det kan jag ha missat. I så fall kommer det snart, för de är verkligen värda att visa.
Stickor: 2mm och 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Starry Night socks av Linda Fridholm, Handgjord Lyx.

Just de här sockarna värmer faktiskt mina fötter just nu. De är helt perfekta! Fotot är däremot sådär, men det är åtminstone snö. Alltid något.

 

 

2 Comments