Browsing Tag

stickat

Stickat

Fler tjocksockar

4 februari, 2015

Brunmelerade-raggisar

 

Ännu ett par tågstickade tjocksockar är klara. Härligt varma och goa. Garnet är även här Falk Sport som jag köpte när Coop sålde ut. Nästa par är redan påbörjade. Jag kan ju inte sitta där och rulla tummarna på tåget.

Detta brunmelerade paret har ingen ägare ännu, men det ordnar sig nog. Det är säkert någon som vill adoptera dem. Det nya paret är rosa och ska flytta hem till yngste sonens flickvän. Hon är frusen och gillar rosa. Alltså; hon behöver ett par rosa raggisar. Logiskt! Och när de är klara har jag ett par svarta med röda hjärtan på gång. Till äldste sonens bäste vän. Klart han ska ha såna!

Oh, på tal om tåg! Tågsockar skulle jag ju också prova att sticka. Alltså inte vanliga raggisar som jag stickar på tåget utan de som faktiskt kallas tågsockar.  Det finns en fin historia från andra världskriget bakom dessa sockar.

Kan ju nämna att jag är klar med TAIF-vantarna också, men fotona jag tog i helgen blev inte alls bra.  Så ni får vänta på att se dem några dagar till. Kanske jag hinner skriva ihop mönstret under tiden. Jag hoppas det blir lite lugnare nu, än det varit den senaste veckan. Det har varit lite väl mycket krångel här hemma för min smak. Gillar inte vattenläckor, stopp i avlopp och strejkande diskmaskiner speciellt mycket. Särskilt inte när allt händer på två dagar.

 

 

Stickat

Tingsrydsvante

20 januari, 2015

Taif-prototyp

Alltså, jag vet inte. Blir det här bra? Det här är alltså ett försök att göra en TAIF-vante. Alltså en vante för såna som håller på Tingsryd i hockey.

Ni som känner mig vet att jag är ganska ointresserad av sport. Rent av okunnig. Sportanalfabet nästan. Ändå hamnade jag för några månader sen på en hockeymatch där Tingsryd spelade. Mot vilka? Ingen aning, men den där maskinen som körde omkring på isen mellan de tre halvlekarna gillade jag.

Samtidigt började min garninfekterade hjärna fundera på vad man egentligen kunde göra för något kul av det där. Jamen, men kunde ju t.ex. göra en TAIF-randig mössa, eller nåt. Senare föddes idén att försöka göra vantar med TAIF-märket på, och ja, det gick ju. Men blir det bra? Den ser ojämn ut nu, men det rättar till sig om jag tvättar upp den sen, så bortse från det. Men annars då? Ser man att det är en TAIF-vante?

Ah, jag vet inte. TAIF-are kanske inte använder vantar. Jag får väl fundera lite på det. Det var rätt kul att sticka den iallafall. Kanske ska den få en maka. Kanske.

Det får framtiden utvisa. Och eventuella reaktioner på den.

Stickat

Yllet stickar sockar

16 januari, 2015

Sockar

Detta är vad jag håller på med i väntan på att jag ska komma på hur jag ska göra med mitt liv. Eller, näe. Nu tog jag i. Inte mitt liv. Snarare med mina vantprojekt. Ja, jag har alltså flera projekt på gång. I huvudet. Men de vill liksom inte komma ut.

Så, under tiden stickar jag raggsockar. Tjocka, varma, goa raggsockar. De grå och vitrandiga som syns på bilden är klara vid det här laget. Det blev rätt fint med spiraleffekten som garnet ordnade alldeles av sig själv. Nu håller jag på med ett par brun/beige där garnet också gör en rolig effekt. Om något kan vara beige och roligt samtidigt. Det är ju frågan. Garnet är Falk garn Sport. Jag befriade Coop från några nystan när de sålde ut förra året. Fast jag inte behövde. Men säljer de till halva priset så kan i alla fall inte jag stå emot.

I helgen hoppas jag det bli fotoväder. Det är roligare att fotografera projekt i dagsljus, utomhus, än inomhus i glödlampeljus. Förra helgen var det i och för sig dagsljus, men på grund av Egon, stormen, var det uteslutet att fotografera utomhus. Sockarna hade varit långt borta innan jag ens hunnit få upp kameran. Jag såg ju vad som hände när jag slängde ut granen genom dörren. Granen for ut, men barren for tillbaka in. I hela hallen. Det borde jag kanske begripit att det skulle göra.

Förresten. Nu är det vår. Vet ni det? När julen slängts ut så köper jag hem tulpaner och ställer på bordet. Då är det vår. Eller, jag låtsas att det är det. Förr eller senare fungerar det, jag menar, det blir ju vår varje år. Till sist.

Men näe. Nu ser jag. Jag har glömt en röd ljusstake framme. Den får jag också ta bort. SEN blir det vår.

 

Stickat

Bråkig vante

12 januari, 2015

Kallis-fragment

Här är den. Den bråkiga vanten.

Det är mönstret Kallis fragment från boken Varmt & Stickat. Väldigt vacker, tycker jag. Påminner lite om en gammal kakelplatta. Men. Jag. Får. Inte. Till. Det.

Den blir för stor! Och då jämför jag inte med mina pyttehänder, utan alldeles vanliga normalstora händer. Det är masktätheten som är fel. Jag har för få maskor per decimeter och följaktligen blir vanten för stor. Har provat med tunnare stickor, 2mm istället för 2,5mm, men det räckte inte. Tunnare stickor HAR jag inte.

Så, jag får nog repa upp det. Synd.

Kanske kan jag bygga om mönstret lite? Hmm, nu föddes en idé. Just den här vanten har ingen tumkil. Den är alltså lika bred hela vägen från handleden och upp på själva handen. Om jag ändrar om lite, och gör en tumkil så blir ju vanten smalare vid handleden. Det kan gå. Kanske. En annan dag. För just idag har jag ont i huvudet och lär tänka fel om jag försöker mig på det. En annan dag får det bli.

Jag fortsätter nog med raggsockarna istället. Då behöver jag inte tänka. Mindless knitting. Härligt.

Återkommer i ärendet. Vantärendet, alltså.

 

 

Stickat

Svante Vintervante

6 januari, 2015

herringbone

Det här är Svante Vintervante och är ett försök att bota mitt stickmotorstopp.
Kanske funkade det. Det märker jag när jag ska dra igång nästa projekt, vilket det nu ska bli.

Medan jag höll på med de här föddes en idé om att skicka vantarna som en överraskning till en vän. Jag tänkte att de kan vara sällskap på promenader om ingen annan har möjlighet att göra henne sällskap just då. Fast de följer nog gärna med även om annat sällskap finns.

Det är aningens läskigt när man ska ge bort något och man inte har den blekaste aning om ifall mottagaren ens vill ha det. Och tänk om de inte passar! Men jag tänker att gesten kan nog glädja ändå. Paketet ska gå iväg imorgon, så om någon dag vet jag förhoppningsvis om mottagaren blev glad.

Mönstret är Herringbone mittens with poms (länk) och finns alldeles gratis på Ravelry. Jag valde dock att göra vanliga tofsar istället för garnbollar. Garnet är två nystan Drops Karisma som jag hittade i mina gömmor.

Jahopp. Och nu då? Jag sitter här och blänger på vanten Kallis Fragment från Varmt & Stickat.
Varför jag blänger? De ser så stora ut ju. Jag vet att jag har små händer så det kan jag inte jämföra med, men ändå!
Ska jag fortsätta och se hur det blir? Eller ska jag repa upp dem och göra om? Jag har redan börjat om en gång med tunnare stickor.

Ska grunna på det. Återkommer i ärendet.

Stickat

Willes raggsockar

29 december, 2014

Raggisar-till-W

Jag glömde ju visa de här sockarna igår. Fotograferade på samma vackert frusna underlag.
Helt vanliga raggsockor i traditionellt melerat raggsocksgarn. Det må vara roligt med lite annorlunda mönster och självrandande garn, men den här typen av raggisar är faktiskt de allra vackraste. Åtminstone enligt mig.

Garnet är Svarta Fårets raggsocksgarn och det är faktiskt rester från pappas raggisar som jag gjorde förra året.
Så, nu har morfar och barnbarn precis likadana sockar. Förutom storleken då.

Nu ska jag återgå till de små projekten jag trodde skulle fixa mitt motorstopp. Återgå är i detta fallet synonymt med att repa upp dem.
Eller, kanske ska jag skissa på nya vantidéer? Hmm, vi får se.

Over and out!

 

Stickat

Systers vantar och motorstopp

28 december, 2014

Camillavantar

Titta! Det blev kallt till sist!
Nej, de där vita kornen är inte frigolit. Det är alldeles äkta frost. Eller möjligen snökorn. Små, runda och stenhårda.
Men visst gör sig vantarna bra i sitt rätta element liksom!?

Idag har vi bland annat hälsat på allrakärasteminstasyster och äntligen kunnat överlämna julklapparna till hennes lille William. Passade på att samtidigt lämna över vantarna jag gjort till henne också. Tror de blev uppskattade! De var en överraskning så hon anade ingenting. Då är det allra roligast att ge.

Jag jobbade intensivt för att hinna bli klar med de här vantarna till jul, och när de väl var klara så blev det tvärstopp.
Soppatorsk.

Idéer saknar jag inte. Garn saknar jag inte heller. Men det är precis som om det ändå blir motorstopp.

Det brukar komma igång igen om jag stickar ett par disktrasor, eller ett par enkla små raggisar. (vilket jag faktiskt gjort) Det hjälpte inte.
Dök huvudstupa i en av garnkorgarna i källaren för att rota fram lite inspiration. Eller garn. Så nu har jag plötsligt börjat på ett par små raggisar till, och ett par vantar i två versioner. Inget av garnet blev som jag tänkte där. Motorstopp igen.

Äh, det ordnar sig. Återkommer i ärendet.

 

Stickat

O-rosa Rosa Bandetvantar

19 december, 2014

Camillavantar

Man ska inte göra det lätt för sig. Det är ju tydligt.

Jag köpte tidigare i höstas mönster till dessa vantarna. Det är Solveig Larsson som gjort mönstret och alla pengarna hon fick in på detta har skänkts till Rosa Bandet. Vantarna heter Camilla efter designern Camilla Thulin som gjort årets Rosa bandet. Blomman mitt på vanten kommer därifrån. Bra initiativ tycker jag.

Mönstret i sig är inte svårare än andra vantmönster. Inte alls. Men jag fick för mig att vända på färgerna lite. Den färgen som är mörk i diagrammet är ljus i min stickning. Det ställde till det mer än jag tänkte mig. Sen tänkte jag till igen och bestämde mig att göra båda vantarna på en gång. Med två set strumpstickor. Och bara två garnnystan. Det innebar att jag tog garnet både från insidan och utsidan, samtidigt.
Ni kan bara ana vilken röra det blev till sist. Garnet ihopsnott så att man kunde gråta.

Men! Jag blev klar igår. Glad i hågen la jag dem ovanpå varandra och tänkte ge mig på tummarna idag.

I dag såg jag att de är olika stora! Tanken med att göra dem samtidigt var ju att de skulle bli lika stora, men tydligen stickar jag hårdare med metallstickorna än trästickorna. Suck. Så, jag repade upp den minsta av vantarna ner till tummen ungefär och stickar om. Med trästickorna.
Tror inte de blir klara till jul som jag hoppades, så mottagaren får väl överraskas en annan gång. Det kan ju vara kul att få paket efter jul också.

De är upprepade nu, men speciellt mycket stickat har det inte blivit. Inget alls, skulle jag säga. Har haft huvudvärken from hell idag, så det blev soffläge hela eftermiddagen.

Imorgon är det bättre. Det har jag bestämt!

Stickat

Nästan bortglömt tröjfluff

16 december, 2014

fluffgarn

När jag förra helgen rotade i garderoben efter min säck med Klippangarn så hittade jag detta. Jag hade helt glömt bort det, men säg för all del inte det till min man! Han tycker nog det är ett tecken på att jag har för mycket garn. Som om man kan ha det!! Det är antingen lagom eller för lite. Jag har lagom, för det mesta.

Veckan innan min lokala garnlangare skulle stänga tidigare i höstas var jag tvungen att ta en sista runda dit. Bara för att, liksom. Egentligen behövde jag inget, men ni vet hur det är.

Då hittade jag detta härliga fluff som jag suktat efter hela sommaren. Drops Brushed Alpaca Silk tror jag det heter. Det blåa är mycket mildare i färgen än det verkar här på bilden.
Fluffet ska bli en tröja, randig och förmodligen lite oversize. Jag ska sticka den med ganska tjocka stickor så att det blir fluffigt och härligt.
Hoppas jag. Ungefär så här, fast inte så breda ränder tror jag.

Nå, det återstår att se. Jag lär återkomma om det.

 

 

Stickat

Födelsedagsvantar

13 december, 2014

Ottovantar

Idag är jag på 50-årsfest hos en kär vän. Och eftersom hon absolut inte önskade sig något alls så tänker jag ge henne en present.
Hehe.
Hon gillar färg. I alla fall svart. Men svarta vantar med svart mönster skulle inte bli så kul, så detta blev det. Svart och vitt, med lite rött precis vid handleden. Jag hoppas hon gillar dem.

Detta är vanten Otto från boken Vantar för alla årstider, som jag nämnt här innan. Flera gånger skulle jag tro. Helt underbara vantar är det  i den. Man vill liksom göra alla.
Här har jag använt Rauma Finullgarn. Tur att jag köpte på mig några nystan innan min lokala garnlangare stängde. Klippangarnet fanns inte i svart, vitt, grått och rött när jag var där i somras och handlade, och såna färger BEHÖVER man ju. Visst?