stickat – Sida 16 – Mors Lilla Ylle

Rätt stolt är jag faktiskt

31 mars, 2015

Man kan förledas att tro att jag redan lagt ut den här bilden en gång. Det har jag inte. Detta är en helt nytagen bild på en alldeles färsk vante.

När min allra första TAIF-vante presenterades för omvärlden blev det ett väldigt rabalder i Tingsryd med omnejd. Bra rabalder alltså. Kommentarerna var många, och många ville köpa vantar bara jag kunde massproducera dem. Fast just det är ju inte att tänka på. Det tar alldeles för många timmar att göra ett par.

Dock är det nu tänkt att mönstret så småningom ska säljas i TAIF’s souvenirshop. Tänk vilken ära! Men först ska jag sticka klart det här paret, som är i herrstorlek (hoppas jag). Och sen ska jag renskriva beskrivningen så att någon annan än jag kan begripa den. Så jag gissar att i god tid inför nästa säsong är allt klart. Härligt va?!

Så, åter till stickorna nu. Det är mitt sätt att heja fram TAIF idag när de spelar match.

1 Comment

Stickat

Vildsockar 2

25 mars, 2015

Sådärja! Då var andra paret vildsockar klara. Det här paret är till Elsa. Om hon vill ha dem.
Vi var inom som hastigast i fredags och visade vad som var på gång, men hon var måttligt imponerad. Eller så var det tvspelet som drog. Jag tror på det senare. Eller hoppas är kanske rätt ord.

Nu är iallafall mina 2,5-stickor lediga igen. Det är efterlängtat. För nu ska jag börja på mitt andra par TAIF-vantar. Denna gången i herrstorlek. Till ordförande i TAIF. Snacka om att jag är stolt!

Den fullständiga historien lovar jag att återkomma till. Försök hindra mig!

Nu måste jag röja bordet så att maken kan servera lite mat och ett glas vin. Det är ett hårt liv…

Å, förresten! Det är snart påsk! Jag måste komma ihåg att plocka fram mina påskhattar! Minns ni dem? Om ni inte gjort såna innan så prova. Jag tycker de är jättefina att ha i påskriset.

Over and out!

2 Comments

Stickat

Vildsocka nr 1

17 mars, 2015

Näe, jag kunde inte låta bli garnet. Det gick inte.

Så här blev det ljusa nystanet av vildgarnet. Svart mudd, tå och häl blev rätt bra, tycker jag. Även det gulare garnnystat är testat. Såklart. Men det resultatet är inte fotograferat ännu. Väntar nog tills första sockan är klar där också. Jag har haft för lite tid för stickning på senaste tiden. Eller är det orken som saknats kanske. Svårt att säga. Jag åkte tåg tur och retur Enköping i förra veckan. Ni kan ju gissa hur mycket jag stickade på alla de timmarna.

Inget. Inget alls. Kan ju nästan tro att jag var sjuk.

Men! Elias har fått välja vilka sockar han vill ha av de två vildgarnen, och han valde detta. Det gulare går alltså till lillsyrran Elsa. Hoppas hon gillar dem!

Åter till stickorna

1 Comment

Stickat

Daniels hjärtesockar

8 mars, 2015

Man kan förledas att tro att det är ett par julsockar jag gjort. Kanske. Men det är det inte.

För några veckor sen hade vi besök av äldste sonens kompis som satt och fingrade på de brunmelerade sockarna jag just gjort klart då. Han funderade på hur man gör såna. Så jag förklarade ungefär hur det går till, och han satt fortfarande med sockarna i händerna och funderade. -De känns varma och sköna, sa han. Jag frågade om han kanske ville ha ett par, och jo, det ville han gärna. Ja, och då smälter man ju. Klart grabben ska ha ett par raggisar, eller hur?

Svarta med röda hjärtan skulle de vara. Otippat val, men vill han ha det så ska han ha det. Så här blev de. Jag hoppas han kommer att gilla dem. Och att de passar! Jag har måttat efter äldste sonens fötter och gjort sockarna aningens större. Håll tummarna.

Jag har använt Novitas 7 bröder-garn till det här paret. Det gick åt i stort sett ett helt nystan svart och en skvätt rött. Hjärtemönstret har jag själv knåpat ihop och i övrigt är det en vanlig standardraggis helt enkelt.

0 Comments

Stickat

Vildgarn

3 mars, 2015

Kolla vad jag hittade!

Jag vet! Jag skulle bara köpa ut lite garn till en kollega när jag var i Lund förra veckan, men inte kan man motstå de här två nystanen? Och. Jag har en plan för dem. Jag lovar! Jag köpte dem inte bara för att. Eller jo, lite. Men jag HAR en plan!

De här två godingarna ska bli strumpor till allrakärastesysters två barn. Vem som får vilket par får vi se. Jag kunde såklart inte vänta med att börja på dem, så allt annat hamnade liksom åt sidan. Men, jag ska göra det också klart. Helt säkert. Snart. Ska bara.

Over and out!

3 Comments

Stickat

Tågsockar

28 februari, 2015

Visst ser den rätt kul ut. Sockan. Korvig liksom både på längden och tvären. Men enligt uppgift är detta sockan som sitter allra bäst på mycket små människor. Bebisar. De kallas tågsockar eller Tuulasockar och har en historia från krigstider i Finland bakom sig. Både historien och mönstret hittar du här. Just det här paret är verkligen tågsockar i dubbel bemärkelse. De är stickade på tåget till och från jobbet.

De är lätta och roliga att sticka, och blir ganska söta. På ett korvigt vis. Jag har använt ett nystan rosamelerat Drops Fabel och stickor 2,5.

Så, vem ska då ha dessa skapelser? Jo, det är så att en god vän ska bli mormor snart. Och eftersom de redan vet att det ska bli en liten tös så tänkte jag ge sockarna till dem. Kanske jag sen få veta om de verkligen sitter så bra som utlovats.

Förra gången gick det sådär med att få med bilden i inlägget när det skickades vidare till Facebook. Käre maken fick rycka in och nu finns det en möjlighet att det fungerar. Håller tummarna för det.
Kan också passa på att berätta att sidan kommer att byggas om. Så snart jag hittar ett nytt tema som jag gillar. Maken tycker nog att jag är kräsen. Han har rätt.

Snart tillbaka!

1 Comment

Stickat

Omstickade jätterosa sockar

24 februari, 2015

De jätterosa sockarna till yngste sonens tjej är omstickade. Nu i mer rimlig storlek. Det ÄR faktiskt inte meningen att raggsockar ska sitta som korvskinn.

Jag har använt Svarta Fårets raggsocksgarn, och räknade med att tre nystan skulle gå åt. Men jag fick lust att använda grått som kontrastfärg, och plötsligt har jag ett helt nysta rosa över. Och lite till. Heter det det förresten ett nysta, flera nystan. Eller är det nystan både i singular och plural? Jag vet inte. Strunt samma, ni förstår vad jag menar.

Restnystanet vet redan vad det vill bli (eller hur Cissi!) , men förmodligen får jag först köpa ett till. Kanske. Ska tänka klart först. Och under tiden gör jag klart Daniels hjärtesockar. Återkommer om dem.

Nu återstår bara att hålla tummarna för att överföringen till Facebook fungerar den här gången. Det krånglade sist, men då var det ju bara bild på böcker. Det gjorde liksom inte så mycket. Denna gången vill jag gärna att sockarna syns. Håll tummarna!

0 Comments

Stickat

Alldeles för små jätterosa sockar

16 februari, 2015

Skulle sticka ett par varma goa raggsockar till yngste sonens flickvän. Jag köpte ett par nystan alldeles lagom jätterosa raggsocksgarn från Svarta Fåret och satte igång, men jag vet inte vad som hände här. När jag var kommen så långt som på bilden, på BÅDA sockarna, ser jag att de är alldeles för små. Har det blivit en ond cirkel? För små Kalli-vantar, för små raggisar. Vågar jag börja på tröjan jag tänkt sticka till mig själv? Tänk om den också blir för liten! Hemska tanke!

Jahopp. Bara att riva upp och börja om.

Garnet räcker ju längre på detta viset. Kan man ju tänka. Om man vill. Det vill inte jag.

1 Comment

Stickat

Unna dig avkoppling

11 februari, 2015

Unna dig avkoppling står det i ljuslyktan. Och vem är jag att säga emot. Ni ser ju dessutom att alla viktiga ingredienser för avkoppling finns där. Lite tända ljus, ett glas rött och stickning. Dessutom mätt och glad efter makens matlagning.

Ja, så jag fortsätter väl med det. Att koppla av. Because I´m worth it.

0 Comments

Stickat

Kallis fragment, andra försöket

9 februari, 2015

Det här är så konstigt! Eller, nä, det är det inte. Inte egentligen.

Minns ni förra försöket med den här vanten? Kallis fragment? Hur jag än gjorde så blev den J Ä T T E S T O R! Så jag rev upp det jag stickat och så fick det ligga i en hörna och skämmas lite. Jag hade en idé om att göra om mönstret så att det blev en tumkil istället för en alldeles rak vante.

Sen kom det en Tingsrydsvante emellan och Kallis fragment låg lite längre än planerat i skämshörnan. Nu har jag räknat och ritat och berättat och stickat om det hela. Med annorlunda mudd och en tumkil. Men i övrigt precis lika många maskor på bredden när väl tumkilen nått sin fulla bredd.

Och nu är vanten J Ä T T E L I T E N!

Jamen, visst ÄR det konstigt!? Eller, nä, det var det ju inte. I min iver att få vanten mindre denna gången har jag stickat så pass mycket fastare att det istället blir för smått. Och jag som tyckte jag stickade fast förra gången också. Jag begriper ingenting.

Nå, vanten passar mina små händer precis. Egentligen aningen för liten. Vi får se hur jag gör. Stickar nog en till (och håller tummarna att det blir någorlunda samma storlek) Sen får vi se om den är användbar för mig, eller om jag ska försöka hitta en ny ägare till paret. Vi får väl se.

2 Comments

Older Posts

Newer Posts