Browsing Tag

stickat

Stickat

Fårmössa, glittergarn och ullfluff

16 december, 2015

nytt-garn

Ooooh, vad det är farligt att få en stund över i Lund. Den underbara butiken Sländan är som en magnet. Egentligen skulle jag bara ha lite silverglittrigt garn till små tomteluvor, men när jag ändå var där fick jag ta en extra runda bara för att klappa garn och hitta inspiration (som om jag skulle behöva mer)

Och inspiration hittade jag! De fyra nystanen i bakgrunden ska bli en mössa till mig, Baa-Ble hat, Jag har suktat efter att göra den sen jag fick tag på mönstret, och nu ska det alltså bli av. Nu oroar jag mig bara för att garnet inte ska räcka, men det gör det nog.

Det vita fluffet till vänster ska användas till ett par vantar. Jag vet inte benämningen på svenska, men på engelska kallas det för Thrummed mittens. Man stickar ett par vantar och så stickar man in bitar av ullfluffet med jämna mellanrum så att vanten blir fodrad. När man sen använder den ska innerfluffet tova ihop sig, antar jag. De lär vara väldigt varma och det behöver jag.

Min vana trogen kunde jag inte låta bli att börja på mina nya projekt. Tomteluvorna är påbörjade, min mössa är påbörjad. Men, vantarna är inte på gång än. Lite självdisciplin har jag väl.

Men! Min mesta energi lägger jag på koftärmarna till Williams kofta. Jodå, de är fortfarande en följetong. De var klara innan helgen. Det var de. Men när jag skulle börja montera koftan ser jag att ärmarna är för små. Jag har använt för tunna stickor! Jag svor och muttrade lite för mig själv (lite är en underdrift) Möjligen surade jag lite också. Och blängde. Men nu har jag repat upp en ärm och stickar om, med rätt stickor. Det positiva i detta är att denna stickstorleken har jag dubbelt av när det gäller strumpstickor. Jag kan alltså sticka båda ärmarna parallellt utan att behöva befatta mig med magic loop. Sweet!

 

Stickat

För det är jag värd!

10 december, 2015

nya-bocker

Kolla vad jag fick hem häromdagen!

Två nya böcker, fulla med inspiration. Det är ju så, varje år säljs det jultidningar av allrakäraste systers barn bland andra och då vill man ju stödköpa lite. Eller hur! Förra året (tror jag det var) köpte jag boken Varmt & stickat. Älskar den. I år fanns det två stickrelaterade böcker att välja på. TVÅ! Och vaddå välja? Jag beställde båda. Såklart. För det är jag värd. Och nu har de kommit.

Jag bläddrar. Dregglar lite. Planerar. Hämtar inspiration. Faktiskt så till den grad att jag glömmer sticka. Det är INTE bra. Alls. Eller jo, det är det. Att hämta inspiration är alltid bra. Man behöver nog ta pauser från stickandet ibland. Mikropauser. På nån timme eller så.

Kan iallafall meddela att jag har stickat klart ärmarna till Williams kofta nu. Äntligen. Och nu efteråt är jag glad att jag stickade dem på magic loop. Annars hade jag säkert haft en ärm kvar att sticka. Nu återstår att montera koftan, sticka hals och knappslå. Och. Fästa. Trådarna. De enmiljonsjuhundrafemtitretusen trådarna.  Fast först ska jag sova.

Over and out!

Stickat

Ärmar och magic loop

6 december, 2015

armar

Det är bara att inse. Jag trivs inte med att sticka med magic loop. Men i detta fallet, med ökningar vart sjunde varv, känns det som en nödvändighet. Jag får inget flyt i stickningen. Inget alls. Jag gillar mina strumpstickor mycket bättre. Så är det bara. Vi gillar olika.

Detta är ärmarna till Williams kofta. Det är inte mycket kvar på dem, så om jag är riktigt ihärdig kan det bli koftmontering i veckan. Sen återstår bara att fästa de där miljoner trådarna. Ja, kanske inte en miljon då. Men bra nära.

Är också väldigt stolt över att Veterinärstrumporna är ute på teststickning nu. En teststickare är igång. Fler kommer att få chansen, men först måste jag fixa diagrammet. När jag gjorde om filen till pdf försvann hela rutnätet i diagrammet, så det är omöjligt att se hur många varv man ska sticka. Det blev bara svarta lodräta ränder. Skit och mög. Tur jag har en duktig make som kan trolla ihop det hela i veckan. Jag har gjort ett nytt diagram i KnitBird, men de har inget tecken för en fläta över 8 maskor som som jag behöver. Därför får käre maken ge sig in och rita i filen på något sätt. Inte vet jag. Han fixar.

Fakta om koftan igen;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

 

Åh, just det. Jag ber om ursäkt för fotot. Att ta utomhusfoto denna blåsiga helg fanns inte på kartan. Hade jag lagt ut ärmarna på altanen utomhus hade de hamnat i nästa kvarter innan jag hunnit få upp kameran. Detta fotot är taget inne på altanen och dagsljuset är inte riktigt detsamma där.

Stickat

Vilda restsockar

29 november, 2015

vilda-restsockar

Det var ett tag sedan jag gjorde de här. Hittade ett par stumpar med djungelgarn som var kvar sedan vildsockarna i våras. Jag fick någon slags restgarnsdille och kompletterade med lite vitt Fabel, och japp, så här blev det. Vem som ska ha dem? Inte den blekaste aning. Foten är ca 14 cm, vad kan det bli i skostorlek? 22? 23? Vi får se var de hamnar.

För närvarande håller jag på med ärmarna till Williams kofta. Ärmar är tråkiga. Och två. Men de lär inte göra sig själva, så det är bara att sticka på. Jag menar det är ju inte en vuxenstorlek jag gör precis. Borde gå hyfsat fort ju.

Nu ska jag plocka in lyktorna och krukorna från verandan innan stormen är över oss.

Over and out!

Stickat

Strumpor till blivande veterinär

22 november, 2015

Veterinarstrumpor

Nu har jag kommit en bit på tösabitens strumpor. Ni vet de där jättelånga med flätor på sidan av benet och slät fot som hon önskade sig att ha i stövlarna på sin utbildning. Hon pluggar till veterinär och tillbringar nog en del tid i de där stövlarna, kan jag tro. Klart tösabiten ska slippa frysa då.

Strumpskaftet på bilden ovan är dock upprepat och omstickat. Två gånger. Det blev lite smalt först så jag fick lägga till några maskor. Sen blev skaftet ok, men foten på tok för stor. NU har jag nog knäckt det och jag är SÅ nöjd. Faktiskt så nöjd att jag skriver ner hur jag gör för att kunna sticka fler. Kanske till och med lägger ut det på Ravelry, men det är en del jobb kvar innan jag är där.

Jobb ja. Kan ju konstatera att jobbet tar lite mycket tid från stickandet för närvarande. Inte bara tid, förresten. Det tar det mesta av min ork, faktiskt. Det har hänt att jag inte stickat en enda maska när jag kommit hem på kvällen. Ni fattar hur trött man måste vara för att inte ens orka sticka. Det är illa. Men nu är jag lite mer i fas igen. Kommer att ha betydligt mindre möten och mer vanligt jobb nästa vecka och det är nog bra.

Nä, mindre snack och mer verkstad. Tillbaks till stickorna!

Lite fakta om strumporna;

Garn: Novitas 7 Bröder
Stickor: Strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Eget hittepå. Kommer förhoppningsvis på Ravelry så småningom.

Stickat

Julstrumpor till småfolk

12 november, 2015

Julstrumpor

Det är snart dags igen! För julstrumpor.

Det började för ganska många år sedan med att min kära syster önskade julstrumpor till sina barn så att Nisse Frys hade någonstans att lägga små presenter under december. Alltså lite löpande under månaden, inte på själva julafton. För er som inte känner Nisse Frys kan jag berätta att det är en av tomtens nissar som är den som leverar just små presenter till förväntansfulla och snälla barn i väntan på julafton.  Självklart gjorde jag varsin strumpa till barnen. Det spred sig sedan till deras kusiner, och vidare till kusinernas kusin. Och nu i höst fick jag veta att kusinernas kusin fått två små bröder. Två! På en gång! Jahopp. Bara att sticka två strumpor till då. Är nu uppe i totalt 8 st. Om jag inte räknar helt fel.

Detta är alltså Calles och  Viggos strumpor. Ser du det nu, Nisse Frys? Även dessa små liv ska det levereras små presenter till i år!

Det är för övrigt fler strumpor på gång här. Inte julstrumpor, utan mer vanliga. Eller nä, ganska ovanliga faktiskt. Återkommer om det.

 

Lite fakta om julstrumporna;

Mönster: Egen påhitt, mönster finns inte.
Garn: Svarta Fårets Freja
Stickor: 3,5 mm strumpstickor

 

Kör så det ryker! Det gör jag.

Stickat

Randigt eller inte randigt?

21 oktober, 2015

Willes-kofta

För att få lite ordning på den tilltrasslade oreda som ska bli en kofta fick jag blocka det hela lite grann. Det hade varit fullständigt omöjligt att sticka halskant och knappkant annars. Kanterna krullade sig och ryamattan av trådändar trasslade. Nu krullar sig inte kanterna iallfall. Alltid något.

När jag ser koftan så här funderar jag på om jag ska göra ärmarna lite mer enfärgade. Kanske någon rand, men på det hela taget enfärgade. Jag tror jag har blått så det räcker. Vad säger ni? Samma ränder på ärmarna? Eller övervägande blå? De andra färgerna har jag inte tillräckligt av, så det måste bli den klarblå.

Medan jag väntade på att koftan skulle torka tänkte jag ta tag i något av de saker jag lovat göra. Plockade fram garn till julstrumpor och skulle börja på det, men saknade det grå garnet där. Nå, jag får köpa ett nysta någon dag då. Tänkte då ge mig på ett par ugglor jag lovat göra till en nybliven farmor. Beigebruna ugglor med blå och gröna ränder. Blått och grönt har jag.. men inget beigebrunt. Nähäpp. Får väl köpa det också då. Fick då för mig att prova göra trasmatterandiga sockar, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda. Suck.

Det blev ett par barnsockar i resterna från Elsas och Elias vilda sockar. Alltid något. För det kliar ständigt i stickorna. Eller fingrarna. Eller nåt.

Ska iallfall grunna vidare på ärmarna till koftan. Randigt eller inte randigt. Det är frågan.

 

Stickat

Ränder och trassel

6 oktober, 2015

Willes-kofta

Det tar sig med Willes kofta, det gör det. Jag har nått upp till ärmhålen och börjat sticka fram- och bakstyckena var för sig, vilket innebär ännu fler trådändar att fästa.

Hur tänkte jag här? Eller, rätta frågan är nog -Tänkte jag här?  Och svaret är väl att, jo, det gjorde jag nog. Men kanske lite dumt. Eller kanske bara lite fort. Och lite fel.

Jag har gjort så många mönsterstickade vantar i sommar så jag tänkte att jag skulle göra något som inte kräver att jag har med mig ett mönster hela tiden, och som är lätt att ha med mig på tåget och bussen när jag åker till jobbet. Bra tanke där. Än så länge är jag på banan. Det märker ni va? En kofta till Wille blir bra då. Inte mönsterstickad, men ändå med lite härliga färger. Randig? Japp, randig fick det bli. Randigt är enkelt och bra. Jomenvisst. Tjena. Det här randmönstret består av ett diagram med 36 mönsterrader, i sex färger. Ingen rim och reson i det hela. Ingen logik. Till råga på allt var mönstret inte märkt med färgerna utan med prickar, streck m.m. Så där satt jag på bussen med sex garnnystan som trasslar, ett papper med diagram bestående av streck och prickar och ett papper med översättning på vad de olika tecknen motsvarar för färg. Här! Precis här insåg att jag tänkt fel någonstans. Fort och fel. Men å vad färgerna blir fina! Jag tillverkade själv ett diagram i färg som käre maken skrev ut till mig. Det gjorde det hela aningen lättare. Trasslet kvarstår dock. Men p.g.a. de relativt långa hoppen mellan färgerna är det bara ett fåtal ställen där jag kan låta garnet följa med upp till nästa rand i den färgen. I de flesta fall får jag klippa av och fästa. Många trådar blir det. Och mycket fäst blir det. Inte fest.

Nu hoppas jag bara att jag kan blocka ut kanten nedtill som rullar sig. Annars blir jag olyckligt på riktigt. Men det går nog. Klart det gör! Jag lär nog återkomma i ärendet.

Kanske ska starta upp något av mina väntande mindre projekt sålänge; Strumpor till tösabiten, rosa strumpor till hemlig mottagare, två par julstrumpor till nya världsmedborgare, två ugglor och vad det nu mer var jag hade i tankarna nyss. Det får nog bli så. Koftan får jag sticka på hemma och så får jag ta ett mindre projekt med mig på tåget.

Lite fakta om koftan då;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

Stickat

Det är inte Halloween än

2 oktober, 2015

Deathflake-mittens

Det är inte Halloween än. Jag vet det. Men ett par döskallevantar blev det iallafall. Jag har använt mönstret Deathflake Mittens som grund, men eftersom mottagaren bara är 10 år har jag fått göra om dem en del. Fick kapa lite på bredden på dem och modifiera så att det blev en tumkil istället för raka vantar. På så sätt blir de smalare i mudden och sitter på bättre. Originalet är betydligt rakare i formen och enligt tidigare stickare rätt stora i modellen.

På bilden är vantarna fortfarande blöta efter tvätten. Jag var lite hialös (översätts till otålig för er som inte kan skånska) och kunde inte vänta tills de torkat. Var bara tvungen att tvungen att fotografera dem direkt. Nu hoppas jag bara att de torkar till söndag då jag träffar mottagaren. Hade varit kul att lämna över dem då. Vi får väl se. Det slutar väl med att jag står med hårfönen och blåser dem torra om inte helgen blir så solig och varm som utlovats. De ligger på tork i vårt inglasade uterum så kommer bara solen så blir det varmt och gott där.

Och nu då?

Jag är inte sysslolös. Det var det ingen som trodde va? Priostickningen just nu är koftan till William. Den med de härliga blå och gröna färgerna, ni vet. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bestämde mig för det projektet, för milde himmel vad jag kommer att få fästa trådar sen. Suck och pust. Bara att hoppas att den blir som jag tänkt mig så att det är värt fästjobbet.

Nu blir det slappefredag i soffan. Med Williams kofta. Sen blir det full rulle resten av helgen. Vi ska kalasa en nybliven 21-åring på söndag. Det är märkligt. Vi är snart jämnåriga, mina barn och jag.

Over and out

 

Stickat

Beresta gåsögonvantar

17 september, 2015

Gasogonvantar

Gåsögonvantarna från boken Varmt & Stickat är färdiga. Mönstret blev lite enformigt mot slutet, men jag älskar fortfarande hur färgerna blev tillsammans. Men v a r f ö r är det så tråkigt att sticka tummarna? Att fästa trådarna är inga problem på ett par vantar. Det är tummarna som är värst. Lite märkligt eftersom det egentligen går ganska snabbt att göra dem. Det är tur att jag ändå har lite ordning på mig själv och inte börjar på nytt projekt innan tummarna är klara. Lite ordning, alltså. Bara lite.

Kan förresten berätta att de här vantarna är beresta. De har varit med mig på semester i Turkiet och fick till och med följa med till poolen några dagar. Medan jag stickade dem kanske jag också ska berätta. Det vore lite märkligt att bada med yllevantar. En av dagarna hamnade jag bredvid en dam i 75-årsåldern som också stickade, så jag började prata med henne. Det visade sig att hon är en av de som stickar de äkta Lovikkavantarna. Spinner garnet själv, stickar, tvättar och kardar dem efter alla konstens regler.  En jättehärlig dam. Efter hand visade det sig dessutom att vi hade den del andra beröringspunkter, men det är en helt annan historia.

Så. Vad startade jag då upp för projekt efter de här vantarna?

Jo,

  • Ett par vantar till Elias
  • En mössa till Michaela
  • En kofta till William

Bäst att återgå till stickorna då.

Just ja.. fakta om vantarna också ju;

Mönster: Gåsögonvantar från boken Varmt & Stickat
Garn:  Klippans yllefabrik
Stickor:  2 mm, borde nog haft lite tjockare stickor för de blev aningen smala