Det blev en alldeles egen kofta till min allrakärasteminstasysters nyanlända Wilma. Storebrorsan har fått ett antal koftor under de här tre åren och de kan säkert användas även till lillasystern, men något eget måste hon ha. Jag stickade så det slog gnistor om mej. Både för att jag ville ha den färdig så fort som möjligt och för att jag var rädd att garnet skulle ta slut innan jag var klar. Det vet ju alla. Ju fortare man stickar, desto större chans att garnet räcker. Eller nåt. Räckte gjorde det, som ni kan se. Men det var inte mer heller.
Skulle gärna lämna över den personligen, men veckorna går och jag är orolig att hon ska hinna växa ifrån den innan hon fått den. Därför kommer jag att posta den i helgen. Jag fixar något annat tills vi ska upp och hälsa på. Funderar på om jag kan trycka i Storebrorkoftan också i det vadderade kuvertet jag köpte. Måste prova.
Om den ändå skulle vara för liten får väl koftan ligga till sig lite tills hon börjar leka med dockor. Tiden går så fort så det gör hon väl innan vi ens hinner blinka, kan jag tro. Och jag kunde ju offra mig och sticka en till. Hehe. Stooooooor uppoffring vore det. Not.
Och nu då?
Jag har faktiskt hunnit färdigställa ett par halvvantar också sen koftan blev klar. Dessa måste jag tvätta och sträcka till lite innan jag fotograferar dem, så det kommer. Men nu är det stopp. Jag stickade inte en maska igår. Måste vara sjuk. Jag surfar mönster och inspiration, men kan inte bestämma mig. Nåja, jag oroar mig inte så mycket. Förr eller senare ramlar jag över Projektet med stort P igen och stickorna glöder på nytt.
Lite fakta om koftan får ni väl ha. Det är faktiskt en favorit i repris. Jag har gjort en hel flock såna i olika storlekar och färger tidigare. Både till allrakärastesysters Elsa och så är Hilmas kofta faktiskt av samma mönster.
Mönster: Detta är ett mönster från Drops. B11-17 eller Little Josefine heter det.
Garn: Drops Safran. 2 nystan gick det åt i minsta storleken.
Stickor: 3mm rundsticka.
