Browsing Tag

stickat

Stickat

Inte monogamstickare längre, va?

20 april, 2024

Det här kallar vi inte för en monogamstickare va? Nej, precis! Så jag kan väl räknas som tillfälligt botad från den åkomman nu.

Är fyra tröjor för mycket att ha på stickorna samtidigt? Lite, kanske? Men jag har goda skäl för dem allihop. Jag lovar!

Min gröna Purpurea Light kunde varit färdig om jag inte kört slut på garn. Jag har ca 80 varv kvar på sista ärmen och den lilla tussen som finns kvar kommer aldrig att räcka oavsett hur fort jag stickar. Jag har insett det nu. Därför får den vila på Sleeve Island tills jag kunnat ta mig till Humlalyckan och köpa ett nysta till av Holst Titicaca.

Den blåmelerande Spring Fling vilar emellanåt. Mest för att jag tycker ärmarna är tråkiga, men lite för att garnet inte är så kul att sticka i. Det är ett garn från den tiden när jag beställde garn från Turkiet och blev nyfiken på ett garn de skrev var gjort av papper. Milde himmel… Men färgen är fin, tycker jag. Och Laerke Bagger var tydlig på workshopen, allt garn får vara med! Så jag rotade fram eländet från botten av garngömman och rev upp en påbörjad kofta i spetsmönster (!), och så la jag upp denna. Jag tror faktiskt det blir en bra sommartröja till mig, om jag blir klar med ärmarna innan sommaren är slut.

Den ljusa flerfärgsstickade längst nere till vänster är Pohjola sweater och den är jag helt kär i, förutom att jag tycker den blir för ljus. Jag hoppas att den blir mer balanserad när jag kommer ner till kroppen som ska bli beigemelerad. Den är min tågstickning och får på INGA villkor stickas på någon annanstans så länge den får plats i väskan. (vilken den snart inte gör)

Den högra flerfärgstickade tröjan är verkligen ingen tågstickning.  Jag har en hel låda med garn bredvid soffan, och den byter färg precis hela tiden. Det största problemet med den är att färgerna är så snarlika varandra både i själva garnet och i diagrammet så det är helt omöjligt att sticka på den så snart det börjar mörkna. Nu är det som tur är ljust ganska länge, så det blir några varv då och då. Mottagaren har sagt att det räcker att den är klart till hennes 60-årsdag så det är ingen panik. Det är ju flera år till dess! Drops Air är verkligen inte det optimala garnet att sticka flerfärgsstickning i, men den lär bli varm, mjuk och lätt.

Nu när jag skriver detta så inser jag att jag väldigt snart måste lägga upp något nytt, annars har jag ingen tågstickning. Ska det kanske bli dags för den orange tröjan? En tråd merino och en tråd Titicaca. Kanske en Ranunculus?  Den ska bli en tröja att ha utanpå en sommarklänning jag har, så det kan nog passa med en lite luftig tröja.

Nu blir det mycket fakta, så det blir inte så mycket detaljer som jag brukar

Purpurea light av Teti Lutsak stickas i Holst Coast tillsammans  med Holst Titicaca
Spring Fling av Pillerstickarn stickas i pappersgarn (?!) från Turkiet
Pohjola Sweater av Sari Nordlund stickas i Drops Nord
Pie sweater av Sigrun Gilje Hindal för Garnius stickas i Drops Air

 

Stickat

Hur många flätor finns det i världen?

3 mars, 2024

 

Jag fortsätter på temat halvdåliga ögonblicksbilder. Inget tillrättalagt här inte. Jo, min pågående tröjstickning har jag lagt tillrätta på en soffdyna på altanen, förstås. Annars vore det svårt att se den. Jag har förstås lyckats ta en bild på baksidan av tröjan. Nåja, de är likadana förutom bredden på halsringningen så det gör nog inget. Jag tänker då inte ta om bilden!

Den här tröjan tar tid… Tunna stickor. Många maskor. Och massor av flätor! Men jag älskar varje maska! Är det inte värt att göra långsamt så är det inte värt att göra alls är mitt motto just nu. Det låter präktigare än det är. Så länge jag inte börjar närma mig slutet på denna tröjan behöver jag inte fundera på vad nästa projekt ska bli. Det är ren självbevarelsedrift, alltså.

En lite rolig grej jag kom på medan jag skriver nu är att jag länge varit sugen på att sticka en tröja med flätor på fram- och bakstycke, men har tvekat för jag tvivlat på att jag har tålamod nog till det. Jodåsåatt! Då lägger jag, utan att tveka det minsta, upp en tröja med flätor på ärmarna också. Hela tröjan är full av flätor! Ibland lurar jag mig själv tydligen. Tålamod har jag uppenbarligen, för än har jag verkligen inte tröttnat. Garnkombinationen kan hjälpa till lite. Jag stickar med Holst Coast tillsammans med Holst Titicaca, vilket ger ett underbart mjukt tyg. Möjligen har jag råkat dra på mig ett Titicaca-beroende på kuppen, för nu smids det planer på vilka av garnen i min stash som lämpar sig att sticka tillsammans med Titicaca. Det är förvånansvärt många, verkar det.

Samtidigt dreglar jag en del över silkmohairgarnet som Knitritious nyligen la upp i sin webshop. Det skulle också gå fint att kombinera med en del av mitt garn. Nu blev det svårt. Det ena utesluter inte det andra, va? Man KAN köpa både silkmohair och Titicaca va? Om man vill.

Garn:  Holst Coast i färgen Marsh och Holst Titicaca i färgen Emerald
Stickor: 3mm rundsticka
Mönster:  Purpurea light av Teti Lutsak

Stickat

Yarnchicken – lagom till påsk

4 april, 2023

 

Lite yarnchicken emellanåt ger spänning i sticklivet. Jädrans i havet vad jag stickade snabbt på slutet för att få garnet att räcka. För garnet räcker ju längre om man stickar snabbt, det är sen gammalt. Och visst hjälpte det! Jag hade i runda slängar en meter garn kvar när jag maskat av den sista vanten.

Min plan var att sticka dem för att kunna ha dem på jobbet när jag fryser, men jag tror inte det kommer att fungera. De sitter lite för löst så jag kommer nog bara att irritera mig över att jag fastnar i tangentbordet med dem. Å andra sidan så kan jag ha god nytta av dem ändå. De är perfekta för halvkyliga vårdagar, och såna kan det komma några stycken nu. Jag vet inte hur det är med dig, men jag är helt och hållet färdig med iskyla, minusgrader och annat tjafs för denna säsongen. Sol och vårvindar vill jag ha.

Första projektet gjort av det fådda garnet som låg i goodiebagen från Stickfest i Väst.  Mönstret fick vi i häftet,  så det är helfått kan man väl säga. Garnet är mjukt och har lite fall, jag undrar hur det skulle bli att sticka en tröja i det. Borde bli ganska trevligt.  Kanske ett framtida projekt. Långt in i framtiden, för något garninköp blir det inte på ett tag. Tror jag.

Jag har lite bekymmer. I-landsproblem visserligen, men ändå. Jag har stickar klart halvvantarna, och håller på med andra sockan av Rabbit Burrow socks av Knitritious, och så har jag ärmarna kvar på den enda tröjan jag har på stickorna just nu.  Sen har jag inga fler projekt förutom kommande egen design. Paniken kryper närmare. Vad ska jag sticka? Jag slöscrollar på Instagram och tillbringar alltför mycket tid på Ravelry medan jag hoppas hitta något jag faller för, men hittills har jag inte trillat dit.

Kanske borde jag istället ta mig i kragen och skriva färdigt mönstret till TjockRöke. Alltså Rökesockan i DK-garn.  Eller till Vedema Cowl. Den är kanske lite sen för säsongen, men visst vore det bra med ett mönster där du kan använda den där härvan du råkade köpa på årets ”slakta stashen”  eller på någon av alla mässor som hittills ägt rum i år. Eller tillhör du, som jag, de som inte kan skiljas från den där udda härvan du haft i flera år? Då är nog Vedema Cowl något för dej. Den kan stickas i väldigt många olika garntjocklekar, och blir lika fin i fingeringtjockt garn som det blir i DK eller till och med tjockare än så.

Nåväl. Jag får fundera på det lite till.

Fakta:  Stickor 3,25mm strumpstickor
Garn:  Svarta fårets Soft Lama Fine. Trevligt garn, måste jag säga
Mönster:  Hudson fingerless mittens av Elin Berlin, Wool and beyond.

 

 

 

 

Mina mönster Stickat

Sockan Röke och ett kommande jubileum

24 januari, 2023

Roke sock

Hej! Minns du mig? Det gör knappt jag. Men här är jag. Och ett nytt sockmönster har jag knåpat ihop.

Ja, alltså. Vad ska jag säga. Här är jag! Jag är tillbaka! Och jag insåg härom dagen att jag faktiskt har ett 10-årsjubileum runt hörnet.   Det är alltså Mors lilla ylle som fyller 10 ÅR, inte jag. Jag är några år äldre än så.  Nu finurlar jag  på hur vi ska fira det här. Vad tycker du?

Mitt allra första inlägg för snart 10 år sen handlade om ett par Pippi-vantar jag gjort till min yngste son, och jag nämnde då något om att jag skulle skriva ner mönstret. Gjordes det? Nope. Men de blev faktiskt ganska bra, så det kanske är dags? De får ställa sig i kö efter allt det andra som är på väg ut ur min hjärna först. Om 10 år till kanske? Nä, jag bara skojade. Tror jag.

Något som HAR letat sig ur min hjärna och via stickor och garn sen satts på pränt är sockan Röke som jag skickade ut i världen precis innan jul, och för att komma igång med skrivandet här igen så tänker jag att det är hög tid att presentera de mönster jag faktiskt har gjort och publicerat.  Nu kör vi.  Först ut får bli senast släppta mönster.

Sockan Röke har fått sitt namn efter byn där min mormor och morfar bodde. Där fanns katter att kela med och en å att meta i. Där fanns jordgubbar, rabarber, blommor, äpplen och en snickarbod. På vintern åkte vi pulka ner för kvarnabacken. Morfar hade en traktor som vi fick åka med ibland. En sån där gammal, orange traktor utan tak. Strukturmönstret på sockans ovansida påminner mig om spåren efter traktorns hjul.

Sockan är stickad från mudden till tån i tunt sockgarn (fingeringtjocklek, ca 360 – 400 meter/100 gram)  Det ribbade partiet på baksidan av benet göra att sockan sitter fint på plats, och gör också att sockan blir aningens högre baktill. Våra fötter är inte exakt likadana, så det är lite olika vilken hältyp som passar en bäst. Mönstret ger dig två därför olika alternativ till hälen. Antingen stickar du en häl med hällapp och kil, eller så väljer du en häl med förkortade varv.  Och är du extra frusen om tassarna så kan jag glädja dig med att en tjockare variant är på gång. Med tanke på dagens elpriser så är det i allra högsta grad relevant med tjocka stickade sockar.

Roke sock green

Vi kör väl lite fakta som vanligt.

Mönster: Sockan Röke,
Stickor:  Strumpstickor 2,5mm
Garn:  De blågröna är stickade i ett merinosockgarn som jag färgat själv. De vita är stickade i Drops Nord, ett sockgarn med lite alpacka i.

Stickat

Upprepning och sleeve island

8 maj, 2021

Oldschool

Du har säkert hört uttrycket ”man ångrar aldrig en upprepning”. Jag tror det myntades av tjejjerna i podden Stickkontakt, men jag kan ha fel. Det händer att jag har det. Fel, alltså.  Och tjejjerna i Stickkontakt har nog ganska rätt i att man inte ångrar en upprepning. Nån gång kan det väl hända att jag ångrat en upprepning när jag efter att ha repat upp och stickat om insåg att jag gjort rätt redan från början, men det är väl sånt en får räkna med.

Just upprepningar har jag övat på den senaste månaden eller så, och ingen av dem har jag ångrat. Än. Följer du mig på Instagram så har du fått ta del av detta redan, men vi tar väl det här också. Jag menar, ingen har väl farit illa av att läsa om andras klanterier? Hur gärna jag än vill påstå att det alls inte var mitt fel att det behövde repas upp så får jag kanske erkänna att det nog ändå är så det ligger till. För det var inte på grund av några fel i mönstren (japp, det berör mer än ett projekt….) utan snarare skit bakom stickorna. Läser jag bara valda delar av ett mönster så är det lätt hänt att något missas.

Vi kan väl börja med min Oldschool Sweater som du ser på bilden här ovanför. Jag ääääälskar den tröjan, och jag äääääälskar färgen. Hyfsat otippat att jag skulle falla för en beige färg, men denna är ren perfektion. Färgmässigt, alltså.  Och designmässigt. Inte så att det saknas felstickningar i den här. Nädå. Men, troligen kan du inte se dem. Här handlar det om att jag hade stickat klart kroppen och skulle ta mig an en av ärmarna. Ärmar är rent historiskt något som jag inte gillar att sticka, men eftersom jag är begåvad med två armar så brukar det vara önskvärt att mina tröjor har två ärmar. Det är bara att bryta ihop och komma igen, med andra ord. Här kommer faktiskt ett annat uttryck in. Du har säkert inte missat uttrycket Sleeve Island, Ärm-ön. Det är inget resmål jag normalt uppmanar folk att resa till, men på den här tröjan var ärmarna en fröjd att sticka. Det gick oerhört fort och var roligt hela vägen. Ja. Tills jag upptäckte att jag inte läst alla meningarna i mönstret. Man skulle visst minska lite här och där på ärmarna. Jepp. Det hade jag inte gjort. Så jag repade en liten bit, inte hela vägen, för jag bestämde mig för att jag ville ha ärmarna lite vidare än mönstret beskriver. Inte en ångrad upprepning, alltså, men jag körde lite konstnärlig frihet för att inte behöva repa hela vägen.

Ärmproblem hade jag även på min citronfjärilsgula Cumulus Blouse. Jajjemen. Här hade vår kära Petite Knits använt sig av samma sätt att skriva mönster som Detstoragarnföretagetviintenämnervidnamn gör. Ni vet SAMTIDIGT SOM. Det är ett jäddrans ofog, om du frågar mig, för inte läser jag så långt. Följden blev att jag stickat nästan en hel ärm när jag insåg att den var bra mycket vidare än någon av mina andra Cumulusar. Det var bara att repa upp ärmeländet nästan hela vägen. Gör om – Gör rätt. Jag kunde valt att hävda lite konstnärlig frihet även här och kört ballongärmar, men då hade nog inte garnet räckt. En magtröja i mohair är jag inte intresserad av. Inte en magtröja över huvudtaget om jag tänker efter. Inte heller denna upprepningen ångrar jag alltså. Nu är besöket på Sleeve Island över på den tröjan och jag matar på de sista centrimetrarna av kroppen. Sen är det bara avmaskning kvar. Yay!

Fler upprepningar?  Jammemen! Som jag berättat tidigare så fick jag för mig att sticka en, för mig, hyfsat avancerad spetsstickad tröja i svart(!) garn. Jodå… och efter ett första försök insåg jag att den blev stor som ett tält. Jag hade gjort provlapp som stämde, men något hände med stickfastheten ändå. Så jag repade upp och började om. Detta var i vintras när vi knappt hade något dagsljus. Andra gången blev det bättre. Jag stickade på tröjan de stunder det var någorlunda dagsljus och jag var klar i hjärnan. Ni förstår nog hur svårt det var att hitta nån stund där båda dessa inträffade  samtidigt under vinterhalvåret. På senaste tiden har det gått lättare efter hand som antalet timmar med dagsljus ökat. Det gick riktigt bra till och med. Tills jag upptäckte att jag bara läst delar av instruktionen som rör minskningarna vid V-ringningen. Det skulle bli tvungen att repa. 8 varv med ca 300 maskor på vardera. I spetsstickning och svart garn. Men inte den dagen. Försiktigt la jag ifrån mig stickorna så att inga fler olyckor skulle hända den kvällen, och på morgonen efter så tog jag itu med repandet. Det tog sin tid, men gick utan större missöden. Och inte heller denna upprepningen ångrar jag.

Nu är kroppen färdig och jag är på, japp du gissar rätt, Sleeve Island. Hurra! Och än har jag inte läst fel. (fattas bara annat, jag har bara stickat tre varv på första ärmen så det har inte funnits utrymme för så många fel)

Vad blir slutsatsen av detta?

  • Uttrycket ”man ångrar aldrig en upprepning” stämmer oftast.
  • Sleeve Island är inte en så otäck plats att vara på. Oftast.

Fakta om tröjan på bilden:

Garn: En tråd Holst Noble i färgen Pale Oak tillsammans med en tråd Rauma Plum i färgen Ljus beige.
Stickor: 4 mm rundstickor till kropp och ärmar, och 3.5 och 3.0 mm till resåren.
Mönster:  Old School av Vera Välimäki.

Mina mönster Stickat

Vanten Leo – mönstersläpp!

30 december, 2020

Leo

Nu kör vi va? Vi kör slut på 2020 och hälsar glatt 2021 med ett nytt mönster!

Detta är alltså Vanten Leo. Sprillans nytt mönster som släpps på Ravelry idag! Tjohooo!

Köp här!

Tidigare har jag varit så dålig på att skriva om mina mönstersläpp. Jag har svarare valt att smyga ut dem och hoppas att någon ser. Men så kan vi ju inte ha det. Det funkar inte, det kan ju var och en begripa. Så, nu kör jag en helt ny taktik. Här ska det tjoas och hojtas så att alla hör!

Jag har velat göra en varm och mysig vante med fin passform, och jag hoppas att jag lyckats. Till paret på bilden använde jag två överblivna nystan Lettlopi och det räckte gott och väl. Skulle du inte ha Lettlopi hemma så kanske du har lite rester av Svensk Ull från Järbos julvante 2020. Det funkar finemang även det. Jag har testat. Det blir en lite mjukare vante av det.
Troligen skulle du även kunna komma undan med ett lite fluffigare garn av DK-tjocklek. Prova dig fram bara. Får du rätt stickfasthet och ett resultat som du tycker om så bara kör!

Historien om hur de här kom till är lite rolig. Ja, lite märklig åtminstone. Ni som känner mig väl vet att jag själv inte väljer leopardmönstrat. Men trots det fann jag mig själv med mitt rutiga block en kväll, frenetiskt ritande på leopardmönster. Jag ritade, stickade, repade upp, ritade igen, stickade igen. Till sist var jag hyfsat nöjd. Då skickar min lillasyster ett meddelande till mig. Hon hintade om att hon hade köpt sig en ny jacka och frös om händerna när hon använde den. Hon hade nämligen inga vantar som passade till. Samtidigt som jag skickar bilden på min Leovante till henne så skickar hon mig en bild på sin nya jacka. En Leo-mönstrad sådan. Jodå. Snacka om tankeöverföring!

På självaste julafton fick hon sina nya vantar, så nu bor ur-Leo där han hör hemma. Paret jag stickade i Järbos Svensk Ull har flyttat hem till yngste sonens sambo. Hon har samma kärlek till Leo-mönstrade kläder som min kära syster, så där lär de få ett gott hem.

Namnet jag valt kan tyckas självklart, och det är det nog. Faktum är att vanten är döpt efter min yngste sons första husdjur, en högt älskad leopardgeckoödla vid namn Leo.

Nåväl, för att fira mönstersläppet och för att fira att 2020 snart är slut så är mönstret tillgängligt med 20% rabatt året ut. Ingen kod behövs.

Fakta om härligheten

Garn: Jag har använt LettLopi till ett par, och Järbos Svensk Ull till ett av paren, och båda går lika fint. Det viktiga är att stickfastheten blir bra så att vanten passar dig.
Stickor: Jag använde 3,25mm till resåren och 3,75mm till resten och jag stickar ganska hårt. Använd de tjocklekar du behöver för att få till stickfastheten.
Mönstret: Vanten Leo, mönster av mig. Tillgängligt på Ravelry från idag.

Så, fram med stickor och garn nu!

Leo Svensk ull

Stickat

Bergådalbana och teststickningar

7 november, 2020

Cable Lace sock

 

Det går lite upp och lite ner med det mesta just nu. Till och med sticklusten. Men mest med humöret. Ena dagen känns det helt ok, för att nästa dag helt plötsligt kännas helt nattsvart. Det är frustrerande och påfrestande.

Det har varit ett tufft år för oss alla, det har det, och nu är det snart slut. På nattsvarta dagar så tänker jag att Ha! Vänta bara! Vi trodde att 2020 var illa, vänta bara tills vi ser vad 2021 ska slänga i ansiktet på oss. Men på de bättre dagarna känner jag att nu kan det bara bli bättre. Är ni likadana?

Häromveckan kände jag mig på topp en kort stund. Kastade mig in i ett par teststickningar samtidigt som jag har plitat ihop ett nytt vantmönster i Lettlopi (jajjemen, ni får snart se) och stickar vidare på ett par tröjor. Några dagar senare tog allt stopp. Någon dag stickade jag faktiskt inte alls. DET är allvarligt!

Men så vände det igen, lite kort, i onsdags när jag äntligen fick umgås med min äldste son som jag oroat mig så förtvivlat för. Ni som känner mig vet att han fick Covid i våras, och han har nog aldrig blivit helt bra från det. För ett tag sen försämrades han igen och det konstaterades att han hade många små proppar i lungorna OCH en inflammation i lungblåsorna. 27 år ung. Det har tagit hårt på hönsmammas hjärta, kan jag säga. Därför kändes det oerhört skönt att få träffa honom och krama om honom ordentligt. Var rädda om er, säger jag bara. Det där är inget vi vill råka ut för.

Sen har det Amerikanska valet påverkat mig på något märkligt vis i år, och det tycks ju aldrig bli avgjort. Så i torsdags föll jag ner i det svarta hålet igen. Ingen stickning alls. Men det rättar till sig igen, och idag känns det riktigt bra. Det hänger naturligtvis ihop med att jag fått umgås med sonen idag igen.

Så, japp, vi kör bergådalbaneliv här just nu. Det blir åtminstone inte enformigt. Under tiden stickar vi oss igenom det här. Tillsammans!

Men teststickningarna då, undrar ni kanske. Jo, den ena är klar och finns nu på Ravelry, och den andra är på gång. Den ena är spets och flätor och den andra är flerfärgsstickning. Lite variation är bra.

Och vanten jag skapat är flerfärgsstickad även den. Jag har ritat och stickat, suddat och repat, ritat igen och stickat igen. Så som man gör. Och nu tycker jag att jag nått dit jag vill med den. Det återstår ”bara” att skriva ner och sticka en vante till. För det brukar vara fint med en på varje hand.  Det var lite roligt med denna vanten. Jag hade min lillasyster i åtanke när jag ritade och stickade den, fast hon var helt ovetande. Så skickade hon mig en bild på en kappa hon köpt, och meddelade att nu behövde hon minsann ett par nya vantar som passar till den. Jag kan säga att vanten och kappan är en perfekt kombo. Så kan det gå.

Sockan på bilden är en av teststickningarna. Jag har följt tjej från Johannesburg länge och hon la ut en fråga om teststickning av sockar åt henne. Jamenvisst, tänkte jag. Det gör jag gärna. Jag hade ju bara en handfull projekt på gång så det fanns absolut plats för ett till. De heter Cable & Lace socks och finns nu tillgängliga på Ravvan. Spets- och flätmönstret är väldigt enkelt att memorera och mönstret är välskrivet. Rekommenderar det varmt.

Fakta:

Mönster: Cable & Lace socks av Bigger than life knits
Stickor: 2,5 mm strumpstickor. Mönstret är skrivet för magic loop, men ni vet ju hur jag älskar mina strumpstickor.
Garn: Merino sock från Humlalyckan, i en fantastisk vårgrön färg.

Stickat

En tjuvstart på Socktober

30 september, 2020

VervainVet ni. Imorgon är är det Oktober igen, eller Socktober om du så vill. Min vana trogen är jag i fullständig osynk med tiden.

Medan många laddar för att verkligen sticka sockar i Socktober inser jag att jag i år råkat tjuvstarta det hela. Socktember låter inte lika klatschigt. Men det är som det är. Tre par har jag klämt fram om jag inte missminner mig. Nej, förresten. Fyra par blir det minsann.

Hur gör ni med såna här grejer. Ja, typ Socktober eller för all del bara en allmän hype att ALLA ska sticka samma sak. Tröjan Trouville är väl det senaste exemplet, och nån sjal som heter Hallén. Alla, precis alla, verkar sticka på dem eller ha ett stort sug att börja på dem. Eller är i färgväljartankar, kanske? Hur gör ni? Hoppar ni på trenderna?

Jag ska villigt erkänna att jag ganska ofta blir får lust att hoppa på de där grejerna när de dyker upp. Suget blir stort, så att säga. Men oftast avstår jag numera. Jag har upptäckt att det inte blir någon njutstickning längre då, utan snarare en tävling. Folk sprutar ju ur sig den ena vackra saken efter den andra och tycks bli färdiga innan de ens börjat (förnuftet förstår att det inte är möjligt, men ni förstår nog vad jag menar), men jag lutar mer och mer åt det får ta tid. Är det inte värt att göra långsamt så är det inte värt att göra alls.

Det där låter ju fint, eller hur? Det är det, men det är svårt! Svårt att inte dras med. Svårt att stå emot suget. Jag erkänner att jag är sugen. Jag erkänner att jag leker med tanken att göra en stash-dive (inte stage-dive, det är nåt heeeelt annat) för att se om jag har något passande garn. (det har jag, tro mig)  Ibland går jag till och med så långt att jag faktiskt dyker ner i min garngömma, men har det gått så långt så är risken stor att jag hittar rätt garn och lägger upp. Jag är ju bara människa!

Så jag är nyfiken! Hur hanterar ni sånt här?

Nä, hörrni. Nu spårade jag ur lite. Sockar skulle detta ju handla om. Jisses. Min hjärna, alltså. Helt oberäknelig.
Sockar har jag alltså stickat – i parti och minut – trots att det bara varit Socktember och inte Socktober.  När jag var hos TantUlltuss på workshop för ett tag sen så köpte jag ett par nystan Filcolana Arwetta i en vacker melerad beige färg. De planerade jag sticka något ur boken 52 weeks of socks med, för jag kände att den boken på något sätt krävde neutrala färger.  Plus att det är vackert. Det ÄR roligare att sticka färgglatt, men i ärlighetens namn har en större användning för sockar i neutrala färger. Jag fastnade för sockan Vervain och den var verkligen superrolig att sticka. Lagom mycket som händer så det hinner inte bli tråkigt.

Om jag tänker efter så är det alldeles rimligt med lite spetsstickning, för de andra tre paren har varit ett par med strukturmönster, ett par tjocksockar och ett par med vändbara flätor. Saknar bara ett par flerfärgsstickade nu, men det råder jag snart bot på. Det är redan ett par på stickorna. Ni som följer mig på Instagram och Facebook har redan sett tjocksockorna (teststickning för Knitritious) och de med strukturmönster (teststickning för Marceline Smith)

Nu ska jag sitta här och stå emot lusten att lägga upp en Trouville en stund, och sticka lite på min LoveNote eller kanske Flow. Eller kanske ett par sockar till.

Fakta om sockarna på bilden:

Garn: Filcolana Arwetta i en melerad beige färg, nr 971 tror jag bestämt.
Stickor: 2,5 mm Knitpro trästickor
Mönster: Vervain av Sachico Burgin

Mina mönster Stickat

Sockan Vedema och en total förvirring

1 september, 2020

Vedema sock

Jag är glömsk! Eller åtminstone fullständigt förvirrad. Alternativt har jag bara förträngt det hela, men det är lika illa vilket som. Resultatet blev detsamma.  Så, vad är det jag har glömt, förvirrat bort eller förträngt?

För er som följer mig på Instagram och Fejjan är detta nog ingen nyhet, för där kom jag ihåg att skriva om det hela. Jo så här är det. För några veckor sen kunde jag äntligen lägga ut det uppdaterade mönstret till sockan Vedema. Det är snart två år sen mönstret släpptes och då var min tanke att det väldigt snart skulle finnas även på engelska. Men se, det där ”väldigt snart” är nästan två år. Så nu vet ni det. Som tur är så har jag goda vänner som sätter en stövel i baken på mig när jag inte får loss tummarna. Beatrice meddelade mig att Vedemasockan måste uppdateras och att den ville bli stickad i hennes Cashmere-sockgarn. Och det hade hon heeeeeelt rätt i.

Jag hade redan tidigare hört från några stickare att man upplevde att sockan blev stor, så jag passade på att lägga till två storlekar till när jag ändå var igång.  Jag menar, att sticka tre storlekar är ju nästan samma som en, eller hur? Så nu finns sockan i tre storlekar och både på svenska och engelska. Dessutom snyggade jag till layouten lite samtidigt. Åtminstone tycker jag själv att den är himlans mycket snyggare.

Sockan stickas uppifrån och ner med en mudd i vriden resår. Denna resår fortsätter sen ner på hela baksidan av benet medan det är ett strukturmönster på framsidan. Strukturmönstret följer sen med ner på foten. Hälen som finns i mönstret är en kortvarvshäl med s.k. German short rows, men föredrar du hällappsvarianten så går det lika fint. Använd din favorithälskonstruktion, helt enkelt.

När uppdateringen lanserades så fanns en rabattkod som gav 20% rabatt på Ravelry. Det gör vi om va? Rabatter gillar vi. Även blomrabatter, men de är inte så användbara här. Använd Vedema2020 vid utcheckningen och sticka järnet sen! Koden gäller till och med söndag 7 september. Givetvis behöver du inte använda sånt lyxgarn som jag gjorde. Det funkar med vilket sockgarn som helst som har i runda slängar 360-410 meter/100 gram. (Fingeringtjocklek, alltså)

Varifrån kommer namnet då? Kommer du från mina trakter har du säkert hört namnet förut, men troligen inte annars. Vedema är ett strövområde i närheten av Hässleholm, väldigt vackert och väldigt kuperat. Därifrån kommer inspirationen till strukturmönstret på framsidan av sockan. Visst ser du att det är dalar?

Mönster: Sockan Vedema, hittepåad och nedplitad av yours truly.  Glöm inte att använda koden ifall du skaffar dig mönstret under denna veckan!
Garn: Cash sock (tror jag det heter…) färgat av fantastiska Knitritious.
Stickor: 2,5 mm strumpstickor använde jag, men du kan såklart köra Magic loop om du föredrar det.

PS. Visst är saxen på bilden fin! Den kommer från Garnr

Stickat

En liten tröja till en liten man

28 maj, 2020

Visst började ni misströsta? Det verkade ett tag som om det enda jag kunde sticka var sockar, sockar och fler sockar. Men kolla här! Jag kan fortfarande få lust att sticka annat. I just detta fallet var startsträckan extremt kort.

En kär släkting har nyligen flyttat hem och har med sig en ljuvlig liten kille på snart 18 månader, och mamman önskade sig en hemstickad tröja till honom. Det fixar jag, sa jag, som ni förstår. Och eftersom dagen bjöd hyfsat cabbeväder så bestämde vi oss för att ta en liten tur. Nercabbat blev det bara i några kilometer, sen öppnade sig himlen, men en biltur kunde vi ju ta ändå. Med taket på då. Och målet var den fina garnbutiken Maglia i Höör.

Där gick jag omkring en stund och klappade på garn och njöt, medan maken roade sig i bilen. Han hävdar bestämt att jag var i affären i minst tre-fyra timmar och efterlyste mig. På Instagram! Men i min tideräkning handlade det mer om tre-fyra minuter. Jag skyndade mig verkligen (inte). Nåväl. Garn inköptes och jag kunde nätt och jämnt vänta tills vi kom hem innan jag la upp. Hade jag haft stickor med mig så hade tröjan säkert varit påbörjad innan vi var hemma. Inte färdig, men påbörjad. Jag hade fått hintar om ungefärlig färgskala och vilken stil mamman tycker om, så jag hoppas jag hittade någorlunda rätt. Eftersom jag hade lite otur när jag räknade på garnåtgången köpte jag för mycket av den mörka färgen, så det fick bli en liten mössa också.

Jag har faktiskt blivit klar med en tröja till mig själv också sen sist, men den är inte fotograferad än så ni får ge er till tåls lite till. Och eftersom två tröjor blivit klara (joho, två tröjor, även små tröjor räknas) så får jag lägga upp två nya. Och det har jag gjort, jajjemen.  En brun Ranunculus där jag själv färgat det ena garnet, och en Susurrus från PomPom magazines vårutgåva från i år. Den senare i så ljuvligt garn så det måste avhandlas för sig själv. Ni får tro mig på mitt ord till dess.

Eftersom världen fortfarande är lite uppåner så kan vi inte genomföra våra vanliga mysiga stickcaféer, utan kör det digitalt. Det blir inte riktigt samma sak, men åh vad det är mysigt ändå. Jag behöver verkligen de där stunderna av garnnörderi. Det jag saknar, förutom att träffa alla vännerna, är att klämma och känna på deras garn. Jag hoppas vi kan ses på riktigt igen snart, men först blir det minst ett digitalt café till.

Lite fakta om tröjan ovan måste ni ju ha.

Garn: Sandnes Duo
Stickor:  3,5 och 4 mm
Mönster:  Tröjan heter Seaside sweater och är designad av Petite Knits. Och mössans maskantal och minskningarna upptill tog jag från hennes mönster Oslo hat mohair edition, men jag körde med rib istället för bara slätstickning som i mönstret.