Vet ni. Imorgon är är det Oktober igen, eller Socktober om du så vill. Min vana trogen är jag i fullständig osynk med tiden.
Medan många laddar för att verkligen sticka sockar i Socktober inser jag att jag i år råkat tjuvstarta det hela. Socktember låter inte lika klatschigt. Men det är som det är. Tre par har jag klämt fram om jag inte missminner mig. Nej, förresten. Fyra par blir det minsann.
Hur gör ni med såna här grejer. Ja, typ Socktober eller för all del bara en allmän hype att ALLA ska sticka samma sak. Tröjan Trouville är väl det senaste exemplet, och nån sjal som heter Hallén. Alla, precis alla, verkar sticka på dem eller ha ett stort sug att börja på dem. Eller är i färgväljartankar, kanske? Hur gör ni? Hoppar ni på trenderna?
Jag ska villigt erkänna att jag ganska ofta blir får lust att hoppa på de där grejerna när de dyker upp. Suget blir stort, så att säga. Men oftast avstår jag numera. Jag har upptäckt att det inte blir någon njutstickning längre då, utan snarare en tävling. Folk sprutar ju ur sig den ena vackra saken efter den andra och tycks bli färdiga innan de ens börjat (förnuftet förstår att det inte är möjligt, men ni förstår nog vad jag menar), men jag lutar mer och mer åt det får ta tid. Är det inte värt att göra långsamt så är det inte värt att göra alls.
Det där låter ju fint, eller hur? Det är det, men det är svårt! Svårt att inte dras med. Svårt att stå emot suget. Jag erkänner att jag är sugen. Jag erkänner att jag leker med tanken att göra en stash-dive (inte stage-dive, det är nåt heeeelt annat) för att se om jag har något passande garn. (det har jag, tro mig) Ibland går jag till och med så långt att jag faktiskt dyker ner i min garngömma, men har det gått så långt så är risken stor att jag hittar rätt garn och lägger upp. Jag är ju bara människa!
Så jag är nyfiken! Hur hanterar ni sånt här?
Nä, hörrni. Nu spårade jag ur lite. Sockar skulle detta ju handla om. Jisses. Min hjärna, alltså. Helt oberäknelig.
Sockar har jag alltså stickat – i parti och minut – trots att det bara varit Socktember och inte Socktober. När jag var hos TantUlltuss på workshop för ett tag sen så köpte jag ett par nystan Filcolana Arwetta i en vacker melerad beige färg. De planerade jag sticka något ur boken 52 weeks of socks med, för jag kände att den boken på något sätt krävde neutrala färger. Plus att det är vackert. Det ÄR roligare att sticka färgglatt, men i ärlighetens namn har en större användning för sockar i neutrala färger. Jag fastnade för sockan Vervain och den var verkligen superrolig att sticka. Lagom mycket som händer så det hinner inte bli tråkigt.
Om jag tänker efter så är det alldeles rimligt med lite spetsstickning, för de andra tre paren har varit ett par med strukturmönster, ett par tjocksockar och ett par med vändbara flätor. Saknar bara ett par flerfärgsstickade nu, men det råder jag snart bot på. Det är redan ett par på stickorna. Ni som följer mig på Instagram och Facebook har redan sett tjocksockorna (teststickning för Knitritious) och de med strukturmönster (teststickning för Marceline Smith)
Nu ska jag sitta här och stå emot lusten att lägga upp en Trouville en stund, och sticka lite på min LoveNote eller kanske Flow. Eller kanske ett par sockar till.
Fakta om sockarna på bilden:
Garn: Filcolana Arwetta i en melerad beige färg, nr 971 tror jag bestämt.
Stickor: 2,5 mm Knitpro trästickor
Mönster: Vervain av Sachico Burgin
