Ibland har man en sån där skitdag. Ni vet, en sån fullständig skitdag att inte ens garnet och stickorna kan mota bort känslan. En sån hade jag häromdagen. Den kvällen blev det inte många maskor gjorda. Och de maskor jag gjorde blev fula. Jag inser naturligtvis att de inte är fulare än de jag brukar göra, men skitdagen tycks ha tagit bort min förmåga att se det vackra i dem.
Så kan jag ju inte ha det! Även om man har skitdagar och allt tycks gå åt skogen så har jag läst någonstans att allt ordnar sig till slut, och har det inte ordnat sig så är det inte slut än. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att än är det inte slut.
Ett sätt att tackla skitdagar på är att sätta på sig de allra vackraste sockarna man äger. Det hjälper säkert inte så mycket, men man har iallafall väldigt vackra och varma fötter. Så här i efterhand inser jag att jag skulle tagit på mig mina rosa Sunshine-sockar, för vem kan ha en skitdag med rosa spetssockar på varma fötter? Jag bara undrar!
Sockarna i sig skulle förresten kunnat bli riktiga skitsockar, för herrejösses vad mycket fel det var i mönsterboken. Jag har aldrig sett så många erratas… erratarer… errater… äh, felrättelser, till en och samma bok. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag gjort som det var tänkt, men OM jag gjort fel så har jag iallafall varit konsekvent och gjort samma fel på båda sockarna. Hursomhelst så tycker jag att de är vackra. Spetsmönstret är vackert, fel eller inte, och garnet är oerhört vackert. OCH de passar perfekt! Garnet köpte jag i somras av Tant Kofta på tantulltuss releaseparty och jag är så glad att jag har en grön härva kvar att sticka. Det återstår bara att bestämma vilket av alla de vackra strumporna det blir.
Garn: Tant Koftas Trekking, rosa tweed
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Sunshine av Cookie A, Finns i boken Sock Innovation. Bli inte avskräckta av min eventuella felstickning. Det ÄR en jättebra bok.
