Browsing Tag

sockar

Stickat

Och plötsligt är det sommar

12 maj, 2018

Transcendence

Vilka underbara veckor det har varit! Fantastiskt väder och flera lediga dagar. Det gjorde inte så mycket att jag inte kunde vara ledig på klämfredagen förra veckan, semesterkänslan håller i sig ändå. Jag ska istället vara lite ledig innan nationaldagen.

Har ni tänkt på att det går i cykler, det där med vad man är sugen på att sticka? Eller, det är kanske bara för mig det är så. Inte vet jag. Jag kan snöa in på strumpor eller vantar. Mössor var det för ett tag sen, och nu är det tröjor. Och strumpor. För tröjor är inte speciellt pendlarvänliga projekt, så jag måste ha några mer portabla grejer på gång också. Just nu är det strumpor.

Strumporna på bilden är Transcendence socks av Skeinderknits. Mönstret är skrivet för att sticka från tån och upp, men jag ville så gärna prova min nya väldigt korta rundsticka så jag valde att sticka dem uppifrån. Och för att röra till det ytterligare fick jag för mig att prova en ny häl också. Det är ett tag sen jag köpte beskrivningen till Fish lips kiss heel, men det har inte blivit av att jag testat. Många säger att det är den överlägset bästa kortvarvshälen och jag är nog benägen att hålla med. Åtminstone bäst bland de varianter jag testat.  Har du inte testat denna hälen så rekommenderar jag att du gör det. Priset är mycket överkomligt, kring en dollar.

Mönstret till sockorna är välskrivet och sockarna roliga att sticka. Jag gillar att mönstret är repetitivt och lätt att memorera. Det är bra egenskaper på en pendlarstickning. Det grå och det gröna garnet kommer från goodiebagen från Stickfest i Väst. Jag kände att jag verkligen ville prova godsakerna vi fick, för att veta vilka av garnerna jag tycker om. Eller inte tycker om, för all del. Jag lär återkomma om det.

Den lilla Flaxkoftan och Flaxtröjan är klara. Nästan iallafall. Koftan väntar på knappar, men jag tror jag bestämt mig för vilka den ska ha nu. Kanske. Om jag inte hittar några ännu bättre. Jag funderar nog på det några dagar till. Man ska inte ha för bråttom med såna viktiga saker. De får ta sin tid.

Samtidigt funderar jag på att sticka en Loppakofta till mig själv. Jag har garn till det, men behöver bestämma mig för vilka kontrastfärger jag ska ha. Bottenfärgen blir beige och det lutar för närvarande åt lite jordig färgskala. Brunt, senapsgult och något mer åt det hållet. Jag har en härlig mörkt röd och en bränd orange som skulle passa fint. Eller kanske en olivgrön. Eller så går jag åt blått istället. Kanske. Eller grönt? Ja, ni fattar. Jag har problem. Förmodligen får jag sticka testlappar och utvärdera sen.

Fast det kanske jag inte har tid med. Jag har skapat ett nytt angenämt problem åt mig själv. I går tog jag lunch lite tidigare än vanligt. Jag satte mig i lunchrummet tittade igenom Instagram medan jag åt. Då får jag se att Yll & Tyll just lagt ut fredagsfyndet. 10 härvor Malagribo Mecha, ett merinogarn i en fantastisk röd färg. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle kunna kapa åt mig dem, men jag gjorde det! Jag var först och inom två minuter var de betalda och klara. Nu är det på väg hit med posten. Åh! Nu måste jag hitta en lämplig tröja att sticka. Det är ett riktigt angenämt problem.

Fakta om sockarna:

Garn: Järbo Junior Raggi i grönt och grått, samt lite gula rester av Tant Koftas Trekking och vinrött från Söstrene Grenes sockgarn.
Stickor: 2,25 mm rundsticka. Jag använde min 23 cm långa rundsticka från Hiya Hiya. Till tån fick jag ta till vanliga strumpstickor.
Mönster: Transcendence Socks från Skeindeer Knits. Välskrivet och roligt att sticka.

 

0 Comments
Stickat

Om tågstickning och provlappar

1 mars, 2018

sockar falska flätor

Sockar är såna bra tågpendlarprojekt! Ja, de är utmärkta bilåkarprojekt också, men mest är det på tåget jag stickar raggisar. I bilen tänker jag lite för mycket på vad som skulle hända om vi blev tvungna att bromsa. Hemska tanke.

Just de här två paren har varit klara ett tag, men har nyligen flyttat till en väldigt kär väns små barn. Jag har känt henne sen hon var två år ungefär, och nu har hon två barn själv. Det är lite svårt att greppa ibland. Jag menar, jag har ju inte blivit så mycket äldre. Inbillar jag mig. Hursomhelst. Det är underbart att få sticka värmande sockar till de små, för jag vet att de används flitigt.

I dessa tider av snö och kyla är det extra viktigt att jag har ett stickprojekt med mig när jag åker till jobbet. Det är mer regel än undantag att vi blir stående någonstans och då känns det lite lättare om jag kan sticka bort lite av tiden istället för att reta mig på att tåget inte går som det ska. Den senaste veckan har tre av fyra dagar inneburit tågproblem. Tänk så mycket extra sticktid jag fått!

sockar

Efter sockarna stickade jag på ett halvhemligt projekt som också hade lämplig handväskestorlek. Min Zweigtröja är lite för stor för att få följa med, så den får stanna hemma. Egentligen är det inte tröjan som är för stor utan det är snarare så att jag inte får ner en halvkilos garnkon i väskan. När så det halvhemliga projektet också var färdigt blev jag lite ställd. Vad skulle jag nu sticka på tåget?

Ungefär vid den tiden bestämde vi oss för att ha en KAL (Knit-A-Long) i vårt stickcafé. Det har visat sig att det finns ganska många som aldrig vågat ge sig på att sticka efter mönster på engelska, så det ska vi göra nu.  Vi ska sticka ett ganska enkelt mönster så att alla har en möjlighet att hänga med. Valet föll på tröjan Flax Light av Tin-Can Knits. Den finns i storlekar från baby och upp till 4XL så det finns säkert storlek som passar alla.

Funderingarna på vilket garn jag skulle använda drog ju igång direkt och provlapp måste man ju göra. Det skulle passa fint att göra på tåget. Jajamen. Valet faller på en vackert maskrosgul merinohärva från Garnlycka. Provlapp stickas, mäts och rivs upp. Garnet passar perfekt, och näst minsta storleken ska jag göra. Det räcker garnet precis till. Sen måste jag ju prova olika uppläggningar. I praktiken provar jag bara en typ av uppläggning, men i gengäld provar jag den fem gånger innan jag blir nöjd. Efter det måste jag ju prova lite av raglanökningarna också. Bara lite. Bara för att se hur det blir. Och helt plötsligt har jag delat upp maskorna och satt ärmarnas maskor på restgarnstrådar, och är i full gång att sticka kroppen.

Nu börjar jag fundera på hur länge jag kan hävda att jag bara stickar provlapp, och på vad straffet är om man kommer fram till att det inte längre kan räknas som provlapp utan snarare som tjuvstart på KAL-en. Blir man diskvalificerad då? Man blir det om man tjuvstartar i sporter har jag sett. Blir jag benådad om jag säger Förlåt och lovar att sticka en till under KAL-en? Snälla? Jag kan ju hoppas.

Fakta om sockarna;

Garn: Sockarna är stickade i Novita 7 Bröder. Bra och slitstarkt garn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Till vanliga bassockar använder jag sällan mönster. De rosa har en liten volang upp till och resår i form av falska flätor. De gröna har vanlig resårstickning.

1 Comment
Stickat

När lyckan är total (och nästan ingen förstår varför)

19 januari, 2018

randiga sockar

Jag tror knappt det är sant! Men det är det. Det är riktigt, riktigt sant!

I ett par år har jag varit sugen på att åka på något stickevent. Jag menar, vad kan vara härligare än att tillbringa en helg med andra lika tokiga garnnördar? Inte mycket, va. Förra våren såg jag så många Instagraminlägg och annat om Stickfest i Väst och tänkte att Åhhh om man ändå kunde åka dit! Vi pratade om det på stickcaféet och vi var några stycken som var sugna. Det kunde alltså bli av.

Hela året har vi hållit utkik efter när platserna skulle släppas så vi kunde hänga på låset och boka direkt. För det måste man, platserna tar slut på väldigt kort tid. Så i söndags var det dags. Vi hade sammanställt våra uppgifter och skickat över till  den som fått i uppdrag att boka åt oss. Anmälan öppnade kl. 10 och två minuter över fick jag meddelande om att vår anmälan var inne. Nu vore det väl sjutton om vi inte fick plats.

Det fick vi! På tisdagen fick vi besked om att alla tre fick plats! Jag ville bara skrika JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Eftersom jag var på jobbet så fick jag besinna mig lite, men jag lovar, jag gick omkring med ett stort leende dagen.. På jobbet undrade de lite över min lyckliga uppsyn, men ingen förstod det stora i beskedet utan skakade bara lite medlidsamt på huvudet. Ja, de gläds för min skull, men förstår gör de nog inte.

Så! Stickfest i Väst, here I come!

Sån tur att Youtobe-podden Skeindeer Knits  fått mig på gång med min Stripes gone crazy kofta igen. För det vet ju alla, man måste ha egenstickade koftor på sig när man är på stickevent. Det står nog i sticklagen eller nåt. Och jag har bara en, Sirikoftan som jag blev klar med i somras. Den använder jag å andra sidan dagligen nu när det är så kallt.

Det enda som har återstått på nya koftan har varit ärmarna. Jag har försökt övertyga mig själv om att man visst kan ha en kofta som bara har en ärm, en kort sådan. Men det funkade inte. Så lättlurad var jag inte. Nu är jag nästan klar med andra ärmen, och har bara mudden kvar på första. Sen återstår bara att fästa en massa trådar och blocka den brutalt så att den inte längre är så skev. Eftersom stora delar av kroppen skapats med kortvarv så är den ganska konstig i formen, men det ska rätta till sig vid blockningen sägs det. Vi får se. Jag lär få anledning att återkomma i ärendet.

Vad har då strumpan på fotot med allt detta att göra? Inte ett dugg, faktiskt, men någon bild vill jag ju ha. Sockan stickade jag till en väns dotter som envisades med att ta hennes strumpor. Jag hade ett nystan sockgarn som skiftade i olika rosa nyanser, med ganska långa övergångar, som jag bestämde mig för att använda. För att bryta upp de långa skiftningarna valde jag att sticka både från utsidan och insidan av nystanet och göra två varv i taget från vardera. Det ger en bra effekt och det är mycket roligare att sticka. Sånt är också viktigt. Samma teknik har jag använt flera gånger innan. Den är bra ta att till när jag fallit för frestelsen att köpa flerfärgat garn.

Garn:  Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Som häl gjorde jag en rätstickad kortvarvshäl (Garter Stitch Short row heel) Det är en ny favorit.

Nähäpp! Nu kallar koftan igen. Kan den kanske bli klar ikväll? Käre maken tittar på hockey så jag har all sticktid i världen. Ska bara laga lite mat till oss först. Magen (inte maken) säger att det är dags.

2 Comments
Stickat

Om tågpendlarproblem och självdisciplin

23 november, 2017

Raggsockor

Har ni tänkt på att om exakt en månad är det lillejulafton. Om en månad och en dag är det självaste julafton! Så. Hur går det med julklapparna? Här går det sådär, men det gör inget. Det blir jul ändå. Om en månad och en dag.

Jag utövar för närvarande strutsmetoden. Sticker huvudet i sanden (nä, de gör förmodligen inte så, det är bara som man säger) och stickar på allt möjligt. Allt utom min Crazy stripes-kofta som skulle behöva bli färdig, så nu har jag gett mig själv restriktioner. Jag måste sticka några varv på koftan varje kväll. Bara några få, det finns ingen anledning att vara elak mot sig själv, men lite självdisciplin får jag försöka ha.

Den är för skrymmande att dra med på tåget till jobbet, annars vore det ett perfekt tillfälle att sticka på den. Pendlandet använder jag istället till att sticka sockar, enkla sockar utan något krångligare mönster. Ungefär som sockarna på bilden. Jag älskar alldeles vanliga gråmelerade raggsockar. Denna gången testade jag en rätstickad kortvarvshäl och är alldeles förälskad i den. Mjuk och mysig och dessutom lättstickad. Och vacker! Det är så roligt att prova nya tekniker. För att matcha hälen gjorde jag även en rätstickad tå. Mjuk och mysig även den.

För tillfället går dock tågpendlarstickandet långsamt. Järnvägsnissarna har bestämt sig för att förbereda för dubbelspår och låter oss åka buss en del av sträckan i två hela veckor. Ve och fasa! Hur ska man kunna få stickro när man ska byta färdmedel stup i kvarten? Det gäller dessutom att vara beredd när man stannar och snabb ut genom dörren annars får man inte plats i bussarna utan får stå kvar och vänta på nästa avgång. Fast. Egentligen är jag glad att de jobbar för dubbelspår. Det kommer att göra pendlandet bättre. På sikt. Men det försvårar stickandet just nu.

Litet fakta om sockarna på bilden.

De är stickade i ett gråmelerat Raggsocksgarn från Garngrossisten och lite vitt Novita 7 bröder på 4 mm strumpstickor.
Hälen jag använt är en rätstickad kortvarvshäl som jag lärt mig genom att titta på instruktionsfilm på Youtube. Jag har länkat till instruktionen på min nya sida Användbarheter. Titta gärna in där emellanåt. Det kommer att dyka upp mer länkade godsaker där efter hand.
De längsgående ränderna är skapade genom lyfta maskor. Hur du gör hittar du i mönstret Pin Striped Socks av Julia Swart. Mönstret är gratis på Ravelry.

Nu kallar koftan på mig. Jag har lovat den ett par varv ikväll också och man ska hålla sina löften.

1 Comment
Stickat

Trädgårdsstrumporna och livet

25 juni, 2017

Minns ni garnet jag köpte helt i blindo? Dogwood-garnet från The Yarn Yard?

Strumporna är färdigstickade och jag har till och med lyckats fotografera dem. Det var inte helt lätt att få till rätt färger med det här garnet, men dessa foton är ganska nära sanningen iallafall. Garnet är fantastiskt roligt att sticka med. Jag blev helt hypnotiserad av färgskiftningarna, och mönstret var hur roligt som helst att sticka. Det kändes nästan lite sorgligt när strumporna var klara.

Mönsterrapporterna var ganska lätta att memorera, men var ändå inte mindless knitting. Konstruktionen där mönstret fortsätter ner på hälen tyckte jag alldeles särskilt mycket om. Det syns bäst på bilden nedan. Detta är till råga på allt ett gratis mönster! Helt otroligt generöst av mönsterskaparen.

Jaha? Och mer då? Det är ju faktiskt två veckor sen sist, eller nåt. Jodå, jag har stickat på en hel del annat under den här tiden. Siri-koftan går framåt. Den är lite otymplig att ha med sig så den är inte längre klassad som tågstickning. Jag har börjat på ett par tantulltuss-strumpor i mitt orange Garnlycka-garn, lite blått sockgarn från Tant Kofta och så vitt sockgarn från Holst. Konstaterar dock att jag inte är helt nöjd med hur sockgarnet från Holst beter sig. Det är lite glansigare och ”slinkigare” (förstår ni hur jag menar?) än sockgarnet jag är van vid. Jag tror nog det fungerar utmärkt till sockar/strumpor, men inte så bra till flerfärgsstickade sådana.

Eftersom jag även köpte grått och rött sockgarn från Holst när jag ändå var igång så började jag ju fundera på vad sjutton jag skulle göra med det. Jag klickade runt lite på Ravelry och plötsligt var den där! Sjalen som garnet ville bli. Precis lagom mängd hade jag också lyckats köpa. Ibland har man tur. Från att jag såg mönstret till att det låg i mitt Ravelrybibliotek, betalt och klart, dröjde det mindre än en minut. Och inom ytterligare en hade jag lagt upp de första maskorna. Ibland går det undan!

Senaste veckan har varit märklig. Jag började veckan med ett blodtrycksfall a la grande, som gjorde att jag var vinglig och gick på halvfart ett par dagar. På onsdagskvällen blev det sen besök på akuten med ene sonen, och det resulterade (efter åtta timmar) i att han blev inlagd. Somnade väl vid tretiden och vaknade igen när klocka ringde strax innan sex. Iväg till jobbet igen och jobbade tills sonen meddelade att besökstiden snart skulle börja. Stänger datorn, köper mig något att äta och kör sen till sjukhuset för att hålla honom sällskap. Då var klockan två. Strax innan sju hade fortfarande inte läkaren hunnit titta på hans bilder så då bestämde vi oss för att åka hem ändå. Han mådde mycket bättre, så det kändes inte rimligt att stanna kvar längre. Sköterskan på avdelningen var helt underbar och tyckte nog innerst inne att vi gjorde rätt. De är hjältar allihop som jobbar där!

Nåja, nu mår vi bättre allihop, midsommar är avklarad och vi tar nya tag inför nästa vecka.

Just ja! Lite fakta om strumporna får jag inte glömma

Garn: Bonny från The Yarn Yard, färgställningen Dogwood från The Garden collection
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya strumpstickor
Mönster: My #1 av Rät & Avig.  Väldigt roligt mönster, välskrivet och dessutom gratis!

 

0 Comments
Stickat

Mer glitter till folket!

27 maj, 2017

Glitter strumpor

Tidigare i våras var jag på stickcafé i en garnaffär. Jag sa det då, och jag säger det igen; Det är inte bra för mig och min plånbok.

Den gången lyckades jag styra undan de flesta av de lockande garnsorterna, men två nystan glittersockgarn köpte jag. Ett med lite rosa i och så detta mörka melerade glittergarn. Lite glitter gör tillvaron trevligare. Inbillar jag mig. För att få kontrast till det mörka garnet valde jag gråbeige mudd, häl och tå, och jag är riktigt nöjd.

Det är ganska längesen jag upptäckte poddar att lyssna på via mobilen. Stickpodden var en tidig favorit, som jag fortfarande hoppas ska återkomma. Sen hittade jag många fler så jag har hållit mig sysselsatt på vägen till och från jobbet. Nördic Knitting och Stickkontakt är två andra favoriter, och det finns många fler. Häromveckan fick jag för mig att prova att titta på poddar via Youtube också, och herrejösses så många det finns! Jag började med några svenska poddar jag hört talas om, Majas Manufaktur var faktiskt den första, och sen var jag fast! Det finns ju hur många som helst!

På något sätt hamnade jag i en ganska färsk podd från Canada som heter Hand me my knitting och hon nämnde några andra, bl.a. Grocery Girls som jag såklart var tvungen att prova. Nu sitter jag där med hundratals avsnitt av olika poddar att titta på. Hur ska jag hinna?

Det är kul att jämföra stickpoddar från olika länder. Vi har många likheter men det skiljer i val av mönster och garn. Jag har hittat så många roliga mönster, både gratis och betalmönster, som jag förmodligen aldrig hittat om jag inte tittat på t.ex. de kanadensiska poddarna. Kön på Ravelry bara växer och växer. När det gäller garnval så verkar det vara mer vanligt med glittergarn där än det här hos oss. Jag har faktiskt sökt lite efter sockgarn med Stellina (glittret) i, men jag har inte hittat så många färgare som har det. Det kommer kanske?

Förutom sockarna här ovanför har jag gjort klart ytterligare två par, både de i Dogwood-garnet och ett par i flerfärgsstickning. Inlägg är på väg om dessa.

Fakta om strumporna;

Garn: Järbo Raggi, färgnr 15114, mörkt grönt, mörkt lila och svartgrått med glitter i. Till resår, häl och tå använder jag lite rester av beigegrått Novita Nalle som jag höll dubbelt. Trots häl och tå i avvikande färg räcker inte ett 100-gramsnystan med Raggi till ett par vuxensockar, men det gör inget. Det finns säkert någon med lite mindre fötter som kan tänka sig ett par glittersockar.
Stickor: 4 mm strumpstickor
Mönster:  Jag använde mig av tekniken med lyfta maskor från mönstret Pin Stripes Socks, men inte mönstret i övrigt. Den tekniken brukar fungera utmärkt när man har lite bråkigt flerfärgat garn.

0 Comments
Stickat

Trädgårdsgarnet från Scotland

27 april, 2017

På temat fingarn får jag här presentera mitt senaste spontantköp. Jag passar på att presentera det som mitt senaste idag, för jag har en känsla av att det inte får behålla den titeln så länge. Det är roligheter på gång i helgen!

För flera år sen köpte jag garn från The Yarn Yard som ligger nära Edinburgh i Scotland. Helt underbart mjukt, handfärgat garn som jag stickade både sjal och mössa i. Sen verkar handfärgningen ha legat nere ett tag, för det har inte funnits något garn att beställa. Jag gissar att det beror på att ägaren, Natalie Fergie, har skrivit en bok. (!)

Och så, i vintras, dök det upp något som hon kallar för Gardening Club. Garnet skulle hon färga en gång i månaden med inspiration från hennes trädgård och hur det skulle se ut var hemligt. Jag beställde det första månadsutskicket och väntade ivrigt på att februari skulle ta slut så att garnet skulle komma. I min brevlåda fanns så en dag ett mjukt paket med detta garnet i. Mjukt och härligt sockgarn i färgen Dogwood  och på baksidan av fakturan stod berättelsen om hur hon inspirerats till den här färgningen. Hon hade hämtat färgerna från ett Dogwood träd i hennes trädgård. Jag fick googla, för sånt träd hade jag aldrig hört talas om. Det är tydligen någon typ av Kornell. (säger mig inte mycket det heller, men ni har säkert full koll) Hursomhelst är grenarna grå med rödbruna inslag på vintern och väldigt vackra. Precis så är garnet också, flera olika grå nyanser med stänk av vinrött och emellanåt lite gröna nyanser. Jättevackert!

Eftersom jag bestämt mig för att inte vara rädd att använda mitt fingarn har jag redan nystat det och börjat sticka. Det blir ett par strumpor med lite flätor och en väldigt spännande häl. Bild kommer så småningom.

Roligheterna i helgen då? Jo, i helgen är det stickcafé på Café Hembygdsparken och vi har en inbjuden gäst! Petra från Garnlycka utanför Eslöv kommer och berättar om sina handfärgade garner. Hon kommer att visa lite olika garnkvalitéer och vi kommer att få möjlighet att shoppa lite också. Det är alltså därför jag misstänker att Dogwoodgarnet inte kommer att vara senaste fingarnsinköp så länge till.

 

4 Comments
Stickat

Funderingar kring självrandande garn och annat.

9 april, 2017

Raggsockar randiga

Note to self: Köp inget mer självrandande garn! 

Jag funderar på att sätta fast en lapp med den texten på mitt bankkort. Kanske, kanske kan det få mig att hejda mig innan jag betalar garnet, åtminstone så länge jag inte försöker lura mig själv genom att betala med kontanter. Nåväl, jag skriver väl samma text på de få sedlar jag har i plånkan. Kvickt gjort, liksom.

Det står mer och mer klart att jag älskar att köpa självrandande/självmönstrande garn, men avskyr att använda det. I min stash finns nu ett för stort antal sådana nystan, men vad ska jag göra med dem? Jag har lyckats göra av med något av dem till ett par tvåfärgsstickade strumpor. Det nystat var väldigt väl avvägt i färgerna och hade fina, mjuka övergångar mellan färgerna. De flesta jag äger har väldigt märkliga färgsammansättningar och/eller väldigt skarpa färgövergångar. Skarpa färgövergångar är i sig inget problem om de ser ut som i sockarna här ovan. Jag älskar färgerna på de här raggsockarna, vackra och höstlika. Även randningen är fin, vilket den ofta inte är när det gäller självrandande garn.

Så, varför går jag då på samma nit gång på gång, och köper de här färgglada nystanen. Jag har varit inne på det förr. De ligger där som förföriska syrliga karameller och ber (kräver) att få följa med hem. Och där står jag i affären och tänker att jo, något väldigt vackert kommer jag självklart att kunna göra av garnet. Självklart! Jag kan berätta att det inte alls är självklart! Inte alls! Jag har speciellt två nystan (egentligen fyra eftersom jag var klok? nog att köpa två av varje färg!) som gäckar mig. Jag har provat att sticka strumpor med bara en färg. Det blev inte snyggt. Alldeles för oroligt. Jag har provat att sticka tvåfärgsstickat med ljusgrå eller vit som bottenfärg. Det funkar inte! Mönstret är omöjligt att se och då är det tämligen meningslöst att lägga tid på det.

Nu senast provade jag att varva de två hopplösa färgerna, ett varv av varje och göra mudden vit. Det funkade inte heller. Fick rådet att prova med två eller tre varv. Det funkade aningen bättre, men när skaftet och halva foten är klar inser jag att jag inte blir nöjd nu heller. Så vad gör jag nu? Jag har verkligen ingen lust att sticka vidare på dem. Möjligen kan man använda Ugly Duckling-mönstret på dem och varva med enfärgat. Möjligen. Men orkar jag prova igen? Eller ska det hamna i skämslådan?

Min irritation över garnskiten har gått så långt att jag inte är sugen på att sticka mycket annat heller och så kan vi ju inte ha det. Alltså stickar jag ändå, men utan den där riktiga lusten. Jag oroar mig istället över att tummarna på Martjärn-vantarna blir för smala. Jag oroar mig för att finsjalen i fingarnet inte ska blir så fin som jag hoppas. Jag oroar mig för att kanske ändå skulle tagit av garnet vid varje färgbyte på nämnda sjal istället för att låta den följa med längs kanten. Jag oroar mig för att aldrig mer få lust att sticka ett par flerfärgsstickade strumpor. Ja ni hör. I-landsproblem. Egentligen skulle jag oroa mig för annat istället, som att galningar mejar ner folk med lastbil. Och det gör jag. Just därför behöver jag sticklusten tillbaka för att väga upp.

Fakta om sockarna på bilden;

Garn:  Novita 7 bröder (som jag faktiskt tycker om trots att det är självrandande)
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Thuja Jag använde resåren från Thujamönstret men stickade själva sockan efter eget huvud.

 

5 Comments
Stickat

Om garn och lycka

11 februari, 2017

Häromveckan blev jag sådär specialglad. Ni förstår säkert varför om ni ser bilden ovan.

På helgen fick jag en förfrågan från äldste sonens kära tösabit. Hon hade köpt nya vinterkängor och  nu behövde hon ett par nya sockar. De som jag stickat till hennes höga veterinärstövlar såg bara konstiga ut i de här låga kängorna. Detta paret behöver kortare skaft. Ca 12 cm höga ska de vara, och diskreta. Kanske beige eller nåt sånt. Det får gärna vara mönster, men det behövs absolut inte, men det gör inget. Och så får de gärna vara lite tunnare än veterinärstrumporna.

Jahopp. Googla garn, var det. Jag var på jakt efter ett garn som är tunnare än Novita 7 bröder, men tjockare än t.ex. Fabel. Hur googlar man på det? Kom så småningom på den geniala idén att fråga i någon av stickgrupperna jag är med i på Fejjan (varför tog DET så lång tid att komma på?) och självklart fick jag hjälp där. Novita Nalle rekommenderades av flera stycken så det fick det bli. Ny googling, lättare denna gången eftersom jag hade ett garnnamn att söka på. Ett vitt, ett beige och ett jeansblått nystan klickade jag hem hos Tiinas garn. Då såg jag det! Hon hade rea! Inte på de tre jag valt, men på några färger av 7 bröder. Tack för den, Televerket. Klickfingret jobbade lite till och tre nystan till hoppade i korgen och så swish så hade jag betalt kalaset också. Detta var alltså på söndagkvällen.

Tisdag morgon får jag ett sms om att jag har ett paket att hämta. Snacka om snabb leverans! Lyckan är alltid stor när jag hämtar ut garnpaket. Alltid! Och när jag kom hem och öppnade paketet blev lyckan så där specialstor. Garnet var fint, självklart, men titta längst ner till vänster i bilden. Tiina hade skickat med två nålar fastsatta med ett silverhjärta och rosa band. Och skrivit en hälsning. Hur kunde hon veta att jag behövde nya fästnålar?

Blir man inte specialglad av sånt så vet jag inte…

Nu ska jag kurera förkylning. Det gör man bäst i soffan med sitt garn, det vet jag helt bestämt.

0 Comments
Stickat

Frusna äpplen

26 januari, 2017

Äppel Päppel blev det första paret sockor jag stickade ur tantulltuss sockbok. Garnpaketet är från Tant Kofta och köptes såklart in när de båda tanterna var på besök här i stan i somras. Underbart sockmönster och underbart garn!

Det är längesen jag började på dem. Jag vet det, men jag trodde faktiskt de var färdiga. Jag trodde det så stenhårt så jag fick smått panik när jag började leta efter stickorna jag använt till dem. För eftersom sockarna var färdiga så måste stickorna ha legat på soffbordet och då hade jag säkert råkat städa bort dem. Av misstag. Ja, ni hör ju hur det låter. Som om man skulle råka städa bort finstickorna! Sånt kan omöjligt hända. Helt omöjligt! Men panik fick jag ändå.

När jag flera veckor senare började rota efter vilka projekt jag skulle fotografera upptäcker jag att de inte alls är klara och att stickorna följaktligen sitter tryggt i Äppelpäpplarna. Djup suck av lättnad i Yllets stickhörna. Det blev racerstickning en sen kväll och sen trådfäst och lite handtvätt följt av en snabbtorkning på varmt och skönt badrumsgolv, och sockarna var klara för fotografering. Dagen till ära hade det fallit några fjun med snö. Det ser alltid trevligt ut med vinterbakgrund till stickade sockar.

Sockarna då? Jag är väldigt nöjd med mönstret och med garnet, och framförallt är jag nöjd med att de passar mig perfekt. Och det är sannolikt bara mig de passar för de blev nog lite mindre än de skulle. Det är ingen nyhet att jag är en tight stickare, men jag blir lika förvånad varje gång. Det gör inget i de flesta fall, för jag har hyfsat små fötter. Nästa gång får jag nog gå upp en kvarts storlek och använda 2,75 mm istället. Åtminstone om jag tänker att någon annan än jag ska ha dem. Äh, jag kör 2,5 mm så får jag ha dem i fred.

Lite fakta om sockarna

Garn: Tant Koftas handfärgade Trekkinggarn
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Äppel Päppel från boken #tantulltussockor

0 Comments