Ibland vinner man och ibland förlorar man. Ibland är det väldigt viktigt att vinna och ibland spelar det verkligen ingen roll om man vinner eller förlorar. Några som förlorar klämmer i med ett lite surmulet -Äh, jag tävlade ändå inte. Det är då man vet att det var väldigt viktigt för dem att vinna.
Jag både vann och förlorade när det gäller de här sockarna. Ja, det är åtminstone det jag tror. Ni har hört talas om ett chickenrace, va? Alltså inte kycklingar som rejsar, nejdå inte alls. I garnvärlden pratar vi ofta om att vi vann eller förlorade i ”yarnchicken” Känner ni igen det? För er som inte känner igen det så kan jag förtydliga lite. Det handlar alltså om att man är rädd att garnet inte ska räcka, men om man stickar fort nog så räcker det. Alltså.. kan jag sticka så fort att jag får garnet att räcka? Ungefär så. Åtminstone för mig. Hur definierar ni det?
Nåväl. Jag både vann och förlorade alltså. Hävdar jag. Bestämt. Jag hade 50 gram egenfärgat rosa alpacka-sockgarn som jag väldigt gärna ville använda till sockan Intersections från boken 52 weeks of socks. Det var bara det att i mönstret står det att 100 gram behövs. Nu vet ju jag att 100gramssockar blir väldigt höga i skaften. Väldigt höga. Speciellt med så små fossingar som jag är begåvad med. Så jag tänkte att jag chansar. Det blir korta skaft, men det passar superfint att masa omkring i här hemma.
Två saker hände. (minst) Någon skulle kunna hävda att jag förlorade i yarnchicken, för garnet räckte inte till mudden. Det skulle någon kunna göra. Någon illvillig rackare. För nej, garnet räckte inte till mudden, men det var bara för att jag stickade foten för lång. Alldeles för lång för min lilla fossing. Annars hade jag vunnit. Och förresten så tävlade jag inte.
Det andra som hände var att jag egentligen vann i yarnchicken. För jag hade grått alpackasockgarn också, och tänk om jag ändå tänkt ha mudden i en avvikande färg. Det kan du fundera på. I så fall vann jag ju. Eller hur! Jepp! Där ser ni. Jag vann! (och förlorade kanske lite, men mest vann jag) För sockorna är färdiga. Låt vara att de är på tok för stora för mig så jag kan inte masa omkring i dem härhemma. Åtminstone inte utan att snubbla över en för lång tå eller nedhasad häl. Så kanske förlorade jag lite, men mest vann jag.
Sockan var väldigt rolig att sticka så det är inte helt omöjligt att jag gör ett par till. Ett par som passar mig. Och eventuellt med samma färg på mudden som på själva sockan. Eventuellt. Det får vi se. Men det blir inte förrän jag provat fler av de återstående 51 sockmönstren i boken.
Boken ja. Den är helt fantastiskt fin. Väldigt vackert gjort, med fina foton och varierande typer av sockar. Jag rekommenderar den varmt!
Fakta om sockarna då;
Garn: 50 gram egenfärgat rosamelerat Drops Nord och ungefär 8 gram i färgen Pärlgrå
Stickor: 2,5 mm strumpstickor och en flätsticka
Mönster: Sockan Intersections från boken 52 weeks of socks.
