Jag blev lite upprörd häromdagen. Tvärförbannad rent av! Man gör inte så! När man är stor och stark måste man vara snäll!
Jag pratar naturligtvis om det stora garnföretaget som gång på gång snor andra designers mönsteridéer och ger ut som sina egna. Om någon skulle drista sig att kommentera på deras sida och ifrågasätta dem blir inlägget raskt raderat och man hindras från att skriva mer. Fult gjort! Riktigt fult!
För något år sedan publicerade företaget en kopia av Martina Behms sjal Leftie och fick skäll för det. Tror ni att de lärde sig något? Nä, inte alls. Häromdagen uppdagades det att de snott Majas Manufakturs mönster på mamelucker och publicerat som sitt eget. Jag blir så arg! Naturligtvis kan det slumpa sig så att mer än en designer får samma eller liknande idé och publicerar snarlika mönster. Sånt händer. Men just det här företaget gör så gång på gång! När de snodde Leftie så köpte jag originalmönstret på ren trots och nu har jag god lust att hoppa på mameluckupproret och sticka ett par. Ett varmt underrede är ju aldrig fel. Naturligtvis kommer jag att använda Majas mönster i så fall. Och nej,jag kommer inte att nämna företagets namn. Inte pga. omsorg om dem utan snarare för att jag inte vill ge dem någon publicitet alls. Ni vet säkert redan vilket företag det handlar om.
På bilderna syns min Leftie som jag stickade i somras när jag plötsligt kom på vad jag skulle använda ett av mina självrandande nystan till. Enkel stickning som passade bra i bilen eller på tåget till jobbet och mönstret är som vanligt väldigt välskrivet. Dock valde jag att använda German short rows istället för den varianten av förkortade varv som mönstret angav för bladen. Den blev ganska stor eftersom jag valde att sticka tills det röda nystanet tog slut. Det blir troligen någon till av Martina Behms skapelser framöver för jag råkade i vanlig ordning köpa mer än Leftiemönstret när jag var igång. Det var ju ”många för mindre”, alltså rabatt om man köpte mer än ett. Passande garn har jag säkert. Minst tre nystan bångtyrigt självrandande garn ligger i sockgarnslådan för tillfället, så det blir inget problem.
Jag tvingade mig förresten ut ur min negativa spiral slutet av förra veckan, så nu är jag hyfsat nöjd med det jag stickar igen. Hur gjorde jag då? Jag gömde helt enkelt alla bråkiga pågående projekt i min stora projektlåda. Det som inte syns finns inte. Sen drog jag fram lite grått och vitt tvåtrådigt ullgarn, passande strumpstickor och mönstret till vanten Lysa av Kammebornia. Detta tillsammans med de grå raggisarna packade jag ner i en kasse och tog med mig på tågresan norrut i torsdags morse. Tidigt. Jättetidigt! Eftersom grått och vitt alltid funkar och Lysa är en fantastisk vante så flyger de fullkomligen av stickorna. Nästan en vante blev klar under tågresan fram och tillbaka och nu är vante två upplagd. Raggisarna åker fram och tillbaka till jobbet varje dag och är nog klara de också snart. Sen väntar nya idéer på att förverkligas.
När jag ändå var i Uppsala så passade jag på att besöka Yll & Tyll för att klappa garn. Fyra nystan bomullsgarn till ett hemligt projekt inköptes och bra många fler än så klappades ömt under besöket. Klappa garn, gosa hund och krama son är mina huvudsysslor när jag besöker Uppsala, tror jag. Mysiga alla tre.
Minns ni Tux? Hon har flyttat till sitt nya hem idag. Den nye ägaren sa att han såg fram emot att ha någon att prata med framför sin dator. Jag hoppas de kommer bra överens.
Så, slutligen fakta om Leftie:
Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm. Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.
