Browsing Tag

sjal

Stickat

Om Leftie, mamelucker och upprörda känslor

25 oktober, 2017

Sjal Leftie

Jag blev lite upprörd häromdagen. Tvärförbannad rent av! Man gör inte så!  När man är stor och stark måste man vara snäll!

Jag pratar naturligtvis om det stora garnföretaget som gång på gång snor andra designers mönsteridéer och ger ut som sina egna. Om någon skulle drista sig att kommentera på deras sida och ifrågasätta dem blir inlägget raskt raderat och man hindras från att skriva mer. Fult gjort! Riktigt fult!

För något år sedan publicerade företaget en kopia av Martina Behms sjal Leftie och fick skäll för det. Tror ni att de lärde sig något? Nä, inte alls. Häromdagen uppdagades det att de snott Majas Manufakturs mönster på mamelucker och publicerat som sitt eget. Jag blir så arg! Naturligtvis kan det slumpa sig så att mer än en designer får samma eller liknande idé och publicerar snarlika mönster. Sånt händer. Men just det här företaget gör så gång på gång! När de snodde Leftie så köpte jag originalmönstret på ren trots och nu har jag god lust att hoppa på mameluckupproret och sticka ett par. Ett varmt underrede är ju aldrig fel. Naturligtvis kommer jag att använda Majas mönster i så fall. Och nej,jag kommer inte att nämna företagets namn. Inte pga. omsorg om dem utan snarare för att jag inte vill ge dem någon publicitet alls. Ni vet säkert redan vilket företag det handlar om.

På bilderna syns min Leftie som jag stickade i somras när jag plötsligt kom på vad jag skulle använda ett av mina självrandande nystan till. Enkel stickning som passade bra i bilen eller på tåget till jobbet och mönstret är som vanligt väldigt välskrivet. Dock valde jag att använda German short rows istället för den varianten av förkortade varv som mönstret angav för bladen. Den blev ganska stor eftersom jag valde att sticka tills det röda nystanet tog slut. Det blir troligen någon till av Martina Behms skapelser framöver för jag råkade i vanlig ordning köpa mer än Leftiemönstret när jag var igång. Det var ju ”många för mindre”, alltså rabatt om man köpte mer än ett. Passande garn har jag säkert. Minst tre nystan bångtyrigt självrandande garn ligger i sockgarnslådan för tillfället, så det blir inget problem.

Jag tvingade mig förresten ut ur min negativa spiral slutet av förra veckan, så nu är jag hyfsat nöjd med det jag stickar igen. Hur gjorde jag då? Jag gömde helt enkelt alla bråkiga pågående projekt i min stora projektlåda. Det som inte syns finns inte. Sen drog jag fram lite grått och vitt tvåtrådigt ullgarn, passande strumpstickor och mönstret till vanten Lysa av Kammebornia. Detta tillsammans med de grå raggisarna packade jag ner i en kasse och tog med mig på tågresan norrut i torsdags morse. Tidigt. Jättetidigt! Eftersom grått och vitt alltid funkar och Lysa är en fantastisk vante så flyger de fullkomligen av stickorna. Nästan en vante blev klar under tågresan fram och tillbaka och nu är vante två upplagd. Raggisarna åker fram och tillbaka till jobbet varje dag och är nog klara de också snart. Sen väntar nya idéer på att förverkligas.

När jag ändå var i Uppsala så passade jag på att besöka Yll & Tyll för att klappa garn. Fyra nystan bomullsgarn till ett hemligt projekt inköptes och bra många fler än så klappades ömt under besöket. Klappa garn, gosa hund och krama son är mina huvudsysslor när jag besöker Uppsala, tror jag. Mysiga alla tre.

Minns ni Tux? Hon har flyttat till sitt nya hem idag. Den nye ägaren sa att han såg fram emot att ha någon att prata med framför sin dator. Jag hoppas de kommer bra överens.

Så, slutligen fakta om Leftie:

Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm.  Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.

Sjal Leftie

Stickat Sytt

Om att tämja bråkigt garn och att matcha projektpåsar

23 augusti, 2017

Jag kom på det! Jag kom verkligen på det till sist! Det tog lite tid, men nu vet jag vad det bråkiga självrandande garnet ville bli. Åtminstone hälften av det, eller nåt.

Efter en planlös djupdykning i den osorterade delen av mitt garnlager hittade jag några glömda nystan mörkgrått garn i fingeringtjocklek. De hade blivit över när jag stickade en sjal för några år sen. Undrar var den tog vägen, förresten. Jag tror inte ens den blev blockad. Den får jag nog leta efter nån dag för den förtjänar faktiskt att bli färdig. Nå, det är en annan historia. Jag återkommer kanske om den. Om jag hittar den.

Det var då det slog mig! Det nyfunna grå garnet skulle passa fint ihop med det röda självrandande som jag försökte göra trasmattesockar av. Tillsammans skulle det bli en perfekt Leftie-sjal. Hej och hå. Min vana trogen drog jag igång direkt. Jag måste verkligen jobba på den där självkontrollen, åtminstone när det gäller garn. Och tyg. Och skor. Och.. Nej vi stannar där.

Bra blir det iallafall! Tänk att det skulle vara så svårt att komma på vad jag skulle använda garneländet till. Nu har jag bara tre nystan bråkigt självrandande garn till att sätta sprätt på. Många Leftisar blir det. Kanske. Fast inte just nu. Varven är så långa nu på sluttampen att jag bara hinner några stycken på väg till jobbet, men det gör inget. Den får ta tid, för det är inte vinter än. Kruxet är att den börjar bli för stor för att få plats i väskan. Får man börja på en ny då?

Den här sjalen bor för tillfället i den ena av mina nysydda projektpåsar och den stortrivs! Och matchar dessutom. De andra projekten får slåss om den lite mindre randiga påsen, men inte så länge till. Jag har skaffat mig nya syattiraljer istället för de jag slarvat bort och råkat köpa lite mer tyg. Några meter bara. Ja, några är väl sju. Och ett trettital dragkedjor. Många påsar blir det. Om jag hinner imorgon så knåpar jag nog ihop några. Jag har några förbättringar jag längtar efter att prova.  Idag har jag varit ordinerad lugn och soffläge efter en rejäl massage. Jag vaknade med något knas i ryggen i söndags och har stapplat fram som en pigg nittiåring sen dess. Nu är det bättre, men lugn, soffläge och mycket dricka ordinerades.

Fakta om sjalen

Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm.  Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.

Leftie sjal

Stickat

Om koftor, en sjal och monogamstickning

24 juli, 2017

Oj, vad tiden går! När jag skrev om Siri hade jag för avsikt att skriva ett nytt inlägg ganska snart. Det gick ju sådär. Livet kom helt enkelt emellan.

Nu har jag semester och vi har både hunnit fixa lite i trädgården, bl.a. klippa häcken som vi har på tre av sidorna på vår tomt, skrota en bil och göra vår årliga roadtrip. Häcken är väl sisådär 90 meter lång, 2,5 meter hög och ungefär lika bred så det tar lite tid och en hel del krafter att klippa den.  Bilskrotningen tog inte så mycket kraft. Det var en gammal kär bil som inte längre var lönt att laga, så vi drog iväg den till sin sista viloplats. Lite sorgligt, men så är det ibland.

Vår roadtrip i år gick längs västkusten, framförallt för att man lovade bäst väder där. En övernattning i Varberg på ett jättemysigt strandpensionat och en övernattning på ett B&B i Åsa hade vi bokat in och vi besökte Bockstensmannen på Varbergs fästning och tittade även förbi på Marstrands fästning en stund. Väldigt mysiga dagar. Jag har en väldig tur (skicklighet?) som har en man som gillar att köra bil för det innebär att jag kan sticka när vi är ute på våra rundor. Mycket praktiskt!

Och därmed är vi inne på det som texten egentligen skulle handla om. Stickningen. Av någon anledning har jag nästan blivit monogamstickare, jag som alltid brukar ha många projekt igång. Jag skriver ”nästan” för helt och hållet monogamstickare är jag inte. Än. Det började med att jag inte kunde släppa Sirikoftan till att börja med. Sen fick jag syn på en sjal som jag förälskade mig fullständigt i och drog igång den istället. Förmodligen för att jag började oroa mig för att Siri inte skulle passa. (fast det vet vi ju nu att den gjorde) Monogamstickade sjalen tills den var klar och tog då tag i Siri igen. Siri blev klar och jag var plötsligt helt vilsen. Vad skulle jag nu ge mig på? Pingvinen ska monteras, men det är ju inte stickning. Jag dammsög Ravelry efter en ny kofta att börja på nu när jag fått blodad tand och bestämde mig till sist för att testa en kofta jag haft på min önskelista ett tag, Stripes gone crazy. Eftersom den är lite klurig i starten behövde jag en bilstickning också, så jag hittade en cowl som Martina Behm, Stickmich, har skapat.

Jag inser att det blev lite rörigt det här. Och nu när jag tänker på det så kan jag nog inte kalla mig ens ”nästan monogamstickare” för om jag tittar i min projektkorg så är den inte precis tom. Kanske är den inte så full av projekt som den brukar, men knappast tom. Nåja. Man är som man är.

Sjalen på bilden då? Det var den jag blev så förälskad i mitt i Siristickingen och den var verkligen rolig att sticka. De rätstickade partierna passade fint som tågstickning/bilstickning. De spetsmönstrade partierna var lite klurigare men inte alls svåra. Garnet jag använde köptes som sockgarn, men jag kände att det var lite halkigare att sticka med än mina andra sockgarner och passade inte så bra till flerfärgsstickade sockar. Till sjalen passade det dock utmärkt! Väldigt mjukt och trevligt.

Lite fakta också;

Garn: Holst Highland, 80% Highland ull och 20% nylon
Stickor: 4 mm (eller använde jag 4,5 mm?) rundtsticka
Mönster: Lilli Pilli av Ambah O´Brien

Stickat

Mrs Watson och fingarnet

15 mars, 2017

Har ni också härvor i garnstashen som ni går och klappar på lite ibland? Såna som ni tycker är så fina att ni måste hitta absolut rätt projekt att använda det till? Jag har inte många såna, men några härvor Colinette Jitterbug råkade jag klicka hem för ett år sen ungefär. Eller är det två år sen. Tiden går så fort! Jag läste nånstans att garnet skulle utgå och en garnförsäljare sålde ut sina rester lite billigare, så jag slog till.

En av härvorna, en härlig röd, använde jag till ett par Sjöfn-sockor förra året. Det blev så vackra! (jo, man får visst säga så om det man stickat själv!) Dock har jag inte använt dem än, och det är nästan skämsvarning på det. VARFÖR använder jag inte de vackraste sockorna jag har? Förmodligen är det samma mekanism som gör att jag inte velat använda de två sista härvorna jag har, de två som är på bilden ovan.

Plötsligt insåg jag en dag hur urbota dumt det är att låta dem ligga. I princip kan jag ju bli påkörd imorgon och aldrig få möjlighet att använda dem. Eller så går det ohyra i dem, eller jag kanske till och med tappar sticklusten för gott! (hemska tankar) Turligt nog sammanföll mina insikter med att jag hittade ett mönster som passar perfekt.

Jag klappade härvorna en sista gång och plockade fram nystmaskinen. Nu har de transformerats till två vackra garnkakor istället, och är mitt i en transformering till. De håller på att bli en sjal. Till mig! (vem annars?) Jag blev väldigt förtjust av sjalen Mrs Watson som Martina Behm gjort. Ni vet, hon som gjort bl.a. Mrs Winkle och Leftie-sjalarna. Hon har så spännande konstruktioner på sina mönster, och ni vet ju hur svag jag är för sånt.

Just nu funderar jag på om jag ska lägga in en rand av de röda resterna från Sjöfn-sockorna i sjalen, eller om den är vackrast i blått och beige. Jag har inte bestämt mig. Det slutar nog med att jag provar och utvärderar sen. Det är så jag brukar göra.

Lite fakta ska ni få:

Garn:  Colinette Jitterbug, färgerna Oyster Blush och Velvet Damson.
Stickor: 4,5 mm rundstickor
Mönster: Mrs Watson av Martina Behm

Stickat

Halsvärmare till Syster yster

13 februari, 2016

Halsvarmare-Pearl

Hjälp! Vill ha! skrev Syster Yster till mig för ett tag sen. Hon hade sett en bild på en vit halskrage i garn med pärlor på och kärat ner sig totalt. Och vad gör man inte för en syster? Mönstret fanns länkat till bilden så det var plättlätt att göra henne till viljes. Garnet fanns dessutom att få tag på i närheten.

Det tog en kväll att sticka. Snabbt arbete med andra ord. Lite blockning på det och så sy ihop den sen.  Superlätt projekt trots att pärlorna stökade till det lite. Det blir inte riktigt något flyt när de där bromsklossarna dyker upp med jämna mellanrum, men det var inga större problem.

Ska försöka lämna den till henne i helgen. Den kan ju vara bra att ha nu när det kom snö igen.

Återkommer snart med bild på vantarna jag påbörjat. Är jättenöjd med mudden, men vi får se hur det blir när jag kommit en bit på handen.

Fakta om halsvärmaren då;

Garn: Svarta Fårets Pearl
Stickor: 8 mm
Mönster: Från Svarta Fårets blogg, Halsvärmare med pärlor

Stickat

Systers Miss Winkle är klar

10 april, 2015

systers-Miss-Winkle

Jodå, visst blev hon klar. Allrakärastesysters Miss Winkle. Jag hoppas hon kommer att tycka om den.

Nu grunnar jag på om jag kanske ska blocka den trots allt. Acryl har väl inte världens bästa minne, men lite bättre snurr på öglorna i kanten kan det nog bli. Eller vad tror ni? Det är väl värt ett försök? Det ska bli rejält varmt i helgen så den behövs nog inte just nu ändå.  Jag tror jag gör det.

Men vad ska jag nu har för tågpendlarstickning?`Skulle gärna prova Martina Behms nya sjal Braidsmaid men jag har nog inget passande garn. Inte i tillräcklig mängd iallafall. Jo, jag lovar. Det är möjligt. Men svårt att tro när man ser garnlagret.  Jag får väl göra en djupdykning i förrådet och leta. För det tror jag att man måste innan man köper nytt garn. Faktiskt.

TAIF-vantarna är snart klara. Och så även mönstret på dem. Båda vantarna färdigstickade och verkar bli i rätt storlek för manshänder. Bara tummarna kvar. Förresten, hur långa tummar har en man?  Får nog prova dem på någon av männen i familjen, tror jag.

Nu får det nog bli lite mat och sen krascha framför en film.

Men herregud, jag har ju ingen filmstickning! Hur ska jag kunna titta på film UTAN att sticka?

 

 

 

Stickat

Att riva upp eller inte

3 april, 2015

Miss-Winkle-II

Jag har upptäckt en sak. Bara nu den senaste veckan. Det är inte alls är samma avkoppling att sticka i ett rent akrylgarn, som det är att sticka i ett härligt ullgarn. När hände detta? Jag menar, jag har väl aldrig varit en garnsnobb??

Just nu håller jag på med ett par vantar i ren tvåtrådig ull. Härligt, rogivande arbete. Men det passar inte som tågpendlarstickning. Alldeles för komplicerat mönster som inte alls går att memorera. Därför tänkte jag starta upp något enklare. Något mer tågpendlarvänligt. Så jag bestämde mig för att göra något åt det stora garnnystanet som allrakärastesyster donerade till mig förra veckan. Jag tror det heter Big Verona, och är ett garn i ren akryl. Det är ett felköp, skulle varit Elise och var tänkt till en Miss Winkle. Men, som sen blev liggande. Hos syrran. Tills nu.

Så jag tänkte att visst sjutton måste det gå att göra en Miss Winkle av detta också! Och, ja. Det gör det. Men tycker jag om det? Jag har velat fram och tillbaka. Riva upp eller fortsätta. Nu har jag bestämt mig. Tror jag. Jag fortsätter. Tror jag. Det ser ju inte så illa ut på bilden. Men det ÄR inte samma njutning som ett ullgarn.

Nu ska jag sola näsan lite. Gäller att passa på. Solen har lyst med sin frånvaro i veckan.

Glad Påsk!

Ps. Har du lust att pimpa ditt påskris lite extra finns en beskrivning på påskhattar här.

Påskhattar

 

Stickat

Miss Winkle flyttar in

4 juni, 2014

Miss Winkle detalj

Jomen, nu är hon klar, Miss Winkle.
Hon är stickad i Järbo Elise och blev väldigt mjuk och skön. Fick en hint från allrakärastesyster om att det var garninköp på gång där, så jag gissar att även hon vill att Miss Winkle ska flytta in hos henne. Helt ok för mig.  Hon är ett perfekt tågprojekt. Miss Winkle, alltså. Inte allrakärastesyster.

Jag hade lite bekymmer med hur jag skulle få de där snirklarna att hålla sig snirkliga när de torkade. Löste det till sist med att lirka in ett kvastskaft i dem allihop innan jag spände upp sjalen på underlaget. Det blev rätt bra, tycker jag.

Nästa sjal är torr nu. Ska bara orka plocka loss alla miljoner nålar och fästa trådarna på den. Och sen fotografera den såklart.
Det blir inte ikväll. Jag är alldeles för såsig i hjärnan ikväll för att våga mig på något sånt alls. Men det är ju helg snart! Då kanske!

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och invänta käre makens matlagningskonst. Och ett glas vin. Livet är hårt ibland.

I´ll be back!

Miss Winkle i träd

 

Stickat

En Solero, tack!

2 juni, 2014

Solero i träd

Nu är jag på gång. Två sjalar torra och med trådarna fästa. Den tredje ligger på tork.
Ja, egentligen är den nog torr, men jag låtsas inte om det för jag har inte lust att fästa trådar idag.
Det behöver man inte göra på sin bröllopsdag. Faktiskt!

Sjalen på bilden är en Solero. Samma mönsterdesigner som Pyttipannan men jag gillar faktiskt Soleron bättre.
Och, Soleroglass ÄR godare än pyttipanna.
Den är stickad i lingarn som jag köpt från Yarn Paradise i Turkiet. Ska vara handfärgat, men nåja. Det tror jag nog inte det är.
Det kändes ungefär som att sticka i papperssnöre, men jag tänkte att det blir nog mjukare när jag tvättat och blockat.
Nä, det blev det inte. Det krävs nog mer hårdhänt tvätt för det i så fall.
Som det är nu kan jag nog luta den mot väggen när jag inte använder den. Eller, nä, nu överdriver jag lite, men ni fattar ungefär va?

Ska kosta på mig ett lyxigare lingarn någon gång, för jag tror att man får vad man betalar för.

Återkommer snart med nästa klara sjal.

Over and out!

Solero

 

Stickat

Huvudet i garnkorgen

28 maj, 2014

Fyra sjalar

Jag blev just klar med Miss Winkle och tänkte att jag kanske skulle blocka den lite lätt. Alltså, blöta och spänna ut den.

Då inser jag! Jag har stuckit huvudet i sanden alltför länge nu. Eller.. kanske inte sanden. Snarare garnkorgen då.
Jag har redan tre sjalar som väntar på att blockas och färdigställas. Jamen HUR kunde det gå till??

Det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja. En i taget. För jag misstänker att det är vad jag får plats med.
Sticka är kul. Blocka är skittråkigt. Resultatet efteråt är härligt, när man ser hur det stickade är tänkt att se ut.
Övervägande positivt rent statistiskt. Och i ärlighetens namn är det ju arbete bara en kort stund. Sen får den torka alldeles själv. Jag behöver ju tack och lov inte titta på hela tiden. DET vore nog lika kul som att se målarfärg torka.

Ok, jag gör väl det då.

Men sen blir det Kalajoki igen.  De blir marinblå. Om det kan vara nån ledtråd.