restgarn

Stickat

Semesterns restgarnssockar

11 augusti, 2024

Restgarnsbonanza på semestern? Jajjemen! Blev det vackert? Njäe, kanske inte det vackraste jag gjort, men ändå rätt hyfsat väl?

Sockarna från förra inlägget är omstickade med lite fler maskor så att de passar fötter istället för gurkor eller bananer. Bra egenskaper för sockar, tycker jag. Och avmaskningsvolangen är åtgärdad. Jag fick ett fintfint tips på Instagram om att använda Jeny´s surprisingly stretcy bind-off fast med omslag bara på varannan maska.

I väntan på att hjärnhalvorna talar om för mig vad de egentligen vill sticka så fortsatte jag mitt korståg mot uråldriga, halvt suspekta restgarner. Andra paret från min restgarnspåse blev inte allt för galna i färgerna, det är de röd/grå/lila längst till vänster. Kanske behöver jag öva på att släppa kontrollen lite. Bara köra, liksom. Men kontrollmänskan i mig får hjärtsnörp av blotta tanken. Och så gör det ont i hela hjärnan. Jag skulle gärna vilja göra en tröja a la Laerke Bagger, men hjärtsnörpet och hjärnkontoret sätter stopp. Nån gång kanske det blir av.

Ytterligare två par sockor blev det med garn ur restgarnspåsen. De grönrandiga med rosa tuttar framtill blev väl inte helt lyckade, men de grå/svart/oragne blev inte så pjåkiga. De här fyra paren kommer förmodligen att få tjänstgöra som gästsockar här hemma.

Snart är det dags att ta tag i lite småstickat, alltså av typen som passar till småfolk. Kanske nån overalliknande sak. Jag såg något snyggt hos Imagine Wool på Instagram för ett tag sen. Men detta kräver ju beslut och det tycks jag fortfarande vara oförmögen till. Jag trodde semestern skulle lösa det, men nix.

0 Comments

Stickat

Hej från min förvirrade hjärna

27 juli, 2024

Min hjärna är lite trött för tillfället, men den börjar piggna till nu efter ett par veckors semester. Tror jag i alla fall. Inte helt säkert med tanken på hur den hanterade detta.

Så här (o-)funkar min hjärna just nu…

* Har inga pågående projektet kvar, och klarar inte att klura ut vad jag ska sticka.
* Hittar två restnystan, ett självrandande i regnbågens färger och ett självrandande i rosa och lila toner.
* Hjärnan tänker ”det här blir nog bra”.
* Lägger upp från tån så att jag kan göra av med allt garnet. (Ändå hyfsat klokt…)
* Ökar till jag har 48 maskor varpå ena halvan av hjärnan säger att det där blir för smalt! Andra halvan argumenterar emot och säger att den gillar att det blir 12 maskor på varje sticka. Jahopp.
* Stickar klart båda sockarna och ja, de blir för smala
* Avmaskningen blir superful och båda hjärnhalvorna minns varför jag helst stickar sockarna uppifrån.
* Repar upp ena sockan och börjar om. Med fler maskor. NERIFRÅN! IGEN!

Vad säger man? Garnet räcker länge? Och jag hittar oväntat snygga och oväntat fula färgkombinationer?

Stickar vidare medan jag funderar på vad jag ska sticka sen. När jag roat mig klart med detta.

0 Comments

Stickat

Restgarnssockar och längtan efter fluffigt och mjukt garn

9 mars, 2024

För att sysselsätta mina klickgalna fingrar under tiden jag funderar på vilket garn jag ska köpa så kör jag lite restgarnsstickning. De klickgalna fingrarna vill nämligen klicka hem allt mina ögon får syn på i garnväg, åtminstone det som är lite fluffigt och mjukt. Jag tror jag behöver fluffigt och mjukt just nu. Världen är hård och kantig och otäck. Då behöver jag fluffigt garn som motvikt.

Inför workshopen med Laerke Bagger rotade jag i all hast fram en del restgarn. Jag hade med mig betyyydligt mer än jag nånsin kunde behöva för en workshop på ett par timmar för det behöver finnas valmöjligheter, eller hur? Det som blev över efter workshopbravaderna hamnade sen tillbaka i restgarnshögen igen. Där har det sen dess legat och blängt på mig precis som det vill säga att ”Hörredu, du ska väl inte köpa mer garn! Vi finns ju!”

Så för att tysta det ganska betydande och högljudda restgarnlagret har det stickats sockar. En pytteliten del av lagret har nu förvandlats till ett par sockar. Det gråmelerade tog slut helt och av det röda blev det en ytterst liten tuss var. Tydligen var det två olika röda nyanser men det såg jag inte förrän jag sköljde upp sockarna. I torrt skick syns det nästan inte alls. Och den avvikande röda färgen hamnade i tån på båda sockarna. Ren flax, faktiskt. Strunt samma! Det är ju trots allt restsockar!

Som om inte detta vore nog så har jag ännu mer nyupplagt på stickorna. I garn som inte är nytt! Det kan knappast kallas för restgarn eftersom det aldrig blivit något färdigt av det. Mer urgammal stash, kanske. Från Hedenhös tid, eller tidigare. Nu måste jag väl få köpa fluffigt och mjukt garn? Flera sorter till och med. Om jag lovar att jag har en plan för det?

Fakta:
Garn: Tror det är rester i Falkgarn sport. Åtminstone stod det så på banderollerna som låg i samma påse som garnet.
Stickor: 4mm strumpstickor. Jag provade faktiskt att sticka med magic loop lite också, men det ÄR inte lika kul.
Inget mönster. Jag la bara upp en lämplig mängd maskor och stickade på.

0 Comments

Stickat Sytt

Om att tämja bråkigt garn och att matcha projektpåsar

23 augusti, 2017

Jag kom på det! Jag kom verkligen på det till sist! Det tog lite tid, men nu vet jag vad det bråkiga självrandande garnet ville bli. Åtminstone hälften av det, eller nåt.

Efter en planlös djupdykning i den osorterade delen av mitt garnlager hittade jag några glömda nystan mörkgrått garn i fingeringtjocklek. De hade blivit över när jag stickade en sjal för några år sen. Undrar var den tog vägen, förresten. Jag tror inte ens den blev blockad. Den får jag nog leta efter nån dag för den förtjänar faktiskt att bli färdig. Nå, det är en annan historia. Jag återkommer kanske om den. Om jag hittar den.

Det var då det slog mig! Det nyfunna grå garnet skulle passa fint ihop med det röda självrandande som jag försökte göra trasmattesockar av. Tillsammans skulle det bli en perfekt Leftie-sjal. Hej och hå. Min vana trogen drog jag igång direkt. Jag måste verkligen jobba på den där självkontrollen, åtminstone när det gäller garn. Och tyg. Och skor. Och.. Nej vi stannar där.

Bra blir det iallafall! Tänk att det skulle vara så svårt att komma på vad jag skulle använda garneländet till. Nu har jag bara tre nystan bråkigt självrandande garn till att sätta sprätt på. Många Leftisar blir det. Kanske. Fast inte just nu. Varven är så långa nu på sluttampen att jag bara hinner några stycken på väg till jobbet, men det gör inget. Den får ta tid, för det är inte vinter än. Kruxet är att den börjar bli för stor för att få plats i väskan. Får man börja på en ny då?

Den här sjalen bor för tillfället i den ena av mina nysydda projektpåsar och den stortrivs! Och matchar dessutom. De andra projekten får slåss om den lite mindre randiga påsen, men inte så länge till. Jag har skaffat mig nya syattiraljer istället för de jag slarvat bort och råkat köpa lite mer tyg. Några meter bara. Ja, några är väl sju. Och ett trettital dragkedjor. Många påsar blir det. Om jag hinner imorgon så knåpar jag nog ihop några. Jag har några förbättringar jag längtar efter att prova. Idag har jag varit ordinerad lugn och soffläge efter en rejäl massage. Jag vaknade med något knas i ryggen i söndags och har stapplat fram som en pigg nittiåring sen dess. Nu är det bättre, men lugn, soffläge och mycket dricka ordinerades.

Fakta om sjalen

Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm. Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.

1 Comment

Stickat

Om självrandande garn, del 2

19 april, 2017

Ni som läste min utläggning om självrandande garn för ett tag sen vet att jag brottats med bråkigt sådant den senaste tiden. Följer ni mig dessutom på Instagram finns det bildbevis på eländet där. Gör gärna det, förresten. Följ mig på Instagram också!

Nu har jag bestämt mig för att repa upp alla mina försök med det här eländesgarnet och sen får det ligga i skämslådan ett tag. Jag har i och för sig ingen skämslåda, men jag tänker skaffa en. Sen får vi se om det poppar upp någon idé i framtiden så att jag får användning för mitt garn, eller om det blir till att skänka bort det. Jag lär få anledning till att återkomma till det.

Strumporna ovan är ett tappert försök med tre varv av varje färg med enfärgad vit häl och mudd. Det är två färger av Drops Fabel som jag försökt tämja. Utan resultat, som synes. Jag tror färgerna heter Sunset och Guacamole (gissa vilken som är vilken…) och det är rätt trevliga namn. Borde ha förutsättning att bli något somrigt. Nä. Det blir det inte. Och då ska ni ändå vet att det ser bättre ut på bilden ovan än i verkligheten. Jag lovar!

Ytterligare ett tappert försök finns på bild här nedanför. Ovan nämnda garn i färgen Sunset är använd även här, tillsammans med ett enfärgat grått. Har faktiskt gjort ett försök med grått och Guacamole, men det blev inte bra heller. Mönstret på sockan är dock trevligt, så det kommer jag att sticka igen. Jag ramlade över det i en Facebook-grupp, STRIKKESIDA – for alle, och jag tror att det är LillCat Design som gjort det. Gå med i gruppen, vetja!

Utöver detta har jag självklart stickat på roligare saker. Lite vantar och lite strumpor och så, men det kommer det mer om sen. Ska bara fästa lite trådar och sånt.

Sticka lugnt!

1 Comment

Stickat

Tvillingar, syskon, kusiner eller ingift moster?

31 oktober, 2016

Idag är det oktobers sista dag så officiellt är väl Socktober slut, antar jag, men jag kör vidare. Rakt in i kaklet bara. Eller genom, egentligen, eftersom jag inte lär sluta bara för att oktober gör det.

De här små godingarna har bråkat med mig. Efter succén med de regnbågsrandiga strumporna fick jag smak på att trasmatterandiga sockar. Ett litet skrämt självrandande nystan skulle bli ett par barn/babysockar. Plättlätt tågstickning? Jomen tjena! Själva stickandet var faktiskt plättlätt. Bara enkla vanliga sockar, inga konstigheter. Det var randandet som bråkade.

Jag är inte en sån person som måste ha exakt likadana sockar, som tvillingsockar eller nåt. Absolut inte! Men det är trevligt om man kan se att de är syskon åtminstone. De här sockarna uppvisar iallafall någon typ av släktskap, men så var det inte från början. Första sockan blev som den blev, jag bara stickade på lyckligt ovetande om vad socka två skulle ställa till med. Andra sockan började hyfsat men spårade sen ur redan vid slutet av resåren. Suck. Jag fick ge upp och repa hela skaftet. Sockstackaren var knappt släkt med första sockan. Möjligen en avlägsen syssling eller brylling eller vad nu kan kallas. Ingift moster kanske.

Jag började om och försköt färgrapporterna lite. Försök två är vad ni ser ovan. Nu är de nog kusiner åtminstone. Gott nog så. Det blir hyfsat lätt för en liten en att rocka sockorna ifallfall.

Speciellt mycket information om detta paret har jag inte att bjuda på, dessvärre. Jag har ingen aning om vad det är för garn, möjligen kan det heta San Fransisco, men helt säker är jag absolut inte. Ett sockgarn är det dock, det är jag säker på. Mönster har jag heller inget. Jag bara stickade efter mitt eget huvud. Oh! En sak till är jag säker på. Jag använde strumpstickor i storlek 2,25.

Åh, just det! Jag kan ju visa hur skaftet såg ut innan jag repade upp det också. Alltid något! Jag är snart tillbaka med mer sockar. Helt säkert! Då lär de vara mer lika varandra. Det är också rätt säkert.

0 Comments

Stickat

Socktober

19 oktober, 2016

Det är höst. Socktober. Ni vet, månaden när raggsockarna åker på och jag blir beroende av att sticka sockar. Så passande att månaden då heter just Socktober.

Elsas randiga strumpor var för små, tösabiten växer tydligen, men jag hade lite garn kvar så nu är det åtgärdat. De ligger klara och väntar på att hon ska komma tillbaka från sin semester. Det lite större paret har inte flyttat någonstans än, men jag har mina funderingar. Jag tror jag vet vart de vill flytta nu.

De randiga strumporna är inte det enda jag åstadkommit denna månaden. Jag sa ju att jag var beroende av att sticka sockar, eller hur? Ett par trasmatterandiga strumpor till har det blivit, bild kommer senare. De är nog värda en helt egen historia. Sen har jag börjat sticka av tant Koftas garn och så råkade jag på en mysteriestickning också. Sockar det med såklart. Ja, och så detta paret då. Ett par barnstrumpor i raggsocksgarn. Jag trodde att jag härmed gjort av med alla resterna av den sorten, men icke. Jag hittade några halva nystan till på altanen. Vad de nu gör där.

Men vad blev det av vantdillet? Det dök upp mitt i sommaren och försvann kanske med den. Förhoppningsvis kommer dillet tillbaka när Socktober är över.

Lite fakta om de här småttingarna kan jag iallafall bidra med:

Garn: Svarta Fårets Raggsocksgarn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Här stickade jag inte efter något mönster, bara mina vanliga sockprinciper. Vill minnas att jag la upp 40 maskor. Kanske.

0 Comments

Stickat

Fru Annorlunda och 70-talsvantarna

10 augusti, 2016

I ämnet Annorlunda design har vi nu kommit till dessa vantar. Jag har, som jag skrivit tidigare, kommit fram till att jag har en förkärlek för annorlunda design och annorlunda lösningar när jag väljer stickprojekt. Det är inte ens alltid jag tycker det är snyggt, men jag MÅSTE liksom veta hur man gör. Och veta om jag kan göra det. Nå, denna gången kan jag konstatera att jag absolut kan göra det här, men är de snygga? Tja, jag är rätt förtjust i dem. Jag gjorde dem medvetet olika, men med samma färger. Det blev lite 70-tal över dem.

Utseendet skapas med hjälp av förkortade varv. Väldigt många förkortade varv, faktiskt, så det är absolut ingen mindless knitting. Det är rysligt lätt att gå vilse i vilket varv man är på och helt missa var man ska vända. Jag bestämde mig vid andra försöket (det första visade sig bli för litet) att använda stickmarkörer vid varje vändning för att ha koll på när jag skulle vända och för att inte missa att plocka upp och sticka omslaget när det var dags. Många stickmrkörer blev det. En sån himla tur att jag råkade köpa på mig några såna tidigare i sommar. Några och några, förresten. Hundra stycken var det, så de räcker nog ett tag. Alla behövdes dock inte här, som tur var.

När vantarna var nystickade hade de en väldigt märklig form, men mycket av det rättade till sig när jag tvättade och formade dem. Resten rättar till sig när man tar dem på sig. Kort sagt, jag är nöjd med de här vantarna men jag längtar absolut INTE efter att börja använda dem. Jag är inte färdig med sommaren än.

Fakta om vantarna;

Garn: Rester av Svarta fårets Raggsocksgarn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Kinos av Tiina Väätäinen

6 Comments

Stickat

Underliga vantar

12 juli, 2016

Jag har insett att jag har en förkärlek till annorlunda lösningar. Som på vanten ovan. (fler exempel kommer senare) Vem sjutton får för sig att komma på en sådan design? Någon gjorde det iallafall, och självklart kunde jag inte låta bli att prova sticka dem. Jag menar, jag måste ju veta hur man gör! Och om jag kan! Jodå, nu vet jag hur man gör, och att jag kunde, men det är inte en vante man kan sticka medan man gör annat. Absolut inte. Den kräver fullständig uppmärksamhet för att inte ställa till det för dig, men det var kul.

Vanten på bilden blev på tok för liten pga. för tunt garn så den kommer jag att repa upp. Färgerna är inte helt lyckade heller. Det ser rätt ok ut på bilden, ser jag, men i verkligheten är det inte så snyggt. Jag bara tog det jag hade för att snabbt komma igång. Tror det passar bättre med Raggsocksgarnet jag har i källaren, än med 7 Bröder som jag använde här. Jag lär återkomma med nya bilder så småningom. Projektet är perfekt för restgarner och såna har jag. En del. Kan man säga. Utan att överdriva.

Förutom denna vanten har jag stickat ytterligare en vante som ser lite ovanlig ut. Inlägg kommer så småningom. Vet inte om den heller kommer att få en maka eftersom även den blev liten. Vi får se.

För tillfället surfar jag bara planlöst runt och tittar på mönster. Kan inte alls bestämma mig för vad jag ska ge mig på nu. Det gick faktiskt flera dagar utan att jag rörde mina stickor. Väldigt märkligt. Men så hittade jag en påse med ett par påbörjade Veterinärstrumpor och så blev det fart på stickorna igen. Nu är de också klara, och jag är tillbaks till planlöst surfande. Ska nog ta tag i det igen nu, det planlösa surfandet. Kanske jag hittar mitt nästa projekt med annorlunda lösning.

I´ll be back!

Fakta om vanten ovan;

Garn: Rester av Novitas 7 Bröder
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Kino-vantar av Tiina Väätäinen

1 Comment

Stickat

Sockarna har flyttat

9 mars, 2016

Nu har de här sockparen flyttat hemifrån. Eller, egentligen har de flyttat hem. Hem till fötterna de är gjorda för. Det värmer alltid extra i hjärtat när man får så här fina bildbevis på att det man stickat in tonvis med kärlek i verkligen används. Att jag dessutom fick ett fint, pärlat armband av de små rosa fötterna till vänster värmer extra.

I övrigt då? Jag har varit hemma över en vecka efter mitt Norrlandsäventyr, så jag borde ha kunnat lägga in något här tidigare. Kan man tycka. Och bara så ni vet, Norrlandsäventyr innebär i detta fallet INTE en tripp till Småland. Jag var verkligen i Norrland, i Piteå, och fick hälsa på den riktiga vintern. Ni vet, strålande sol från klarblå himmel, gnistrande snö, vita vintervägar, många minusgrader, sparkåkning på isen, disktrasestora snöflingor (dock inte samtidigt som den strålande solen från klarblå himmel som ni förstår).

Självklart hade jag ett stickprojekt med mig. Tänkte att jag nog skulle sticka en del på tågresan till Stockholm och hem igen, men nixpix. På uppvägen hade jag sällskap så vi pladdrade på, och på hemvägen fungerade inte det där som kompenserar i kurvorna på X2000, så jag blev åksjuk. Nå, lite hann jag med, men inte som jag trodde. Fast jag borde lärt mig. Det har varit så varenda gång jag åker iväg. Det blir inte så mycket stickat som jag tror. Återkommer om detta.

Info om sockarna ovan har jag lagt ut innan. Länkar till de inläggen här;

Små rosa sockar

Tigerfötterna

Stora rosa sockar