Det är inte Halloween än. Jag vet det. Men ett par döskallevantar blev det iallafall. Jag har använt mönstret Deathflake Mittens som grund, men eftersom mottagaren bara är 10 år har jag fått göra om dem en del. Fick kapa lite på bredden på dem och modifiera så att det blev en tumkil istället för raka vantar. På så sätt blir de smalare i mudden och sitter på bättre. Originalet är betydligt rakare i formen och enligt tidigare stickare rätt stora i modellen.
På bilden är vantarna fortfarande blöta efter tvätten. Jag var lite hialös (översätts till otålig för er som inte kan skånska) och kunde inte vänta tills de torkat. Var bara tvungen att tvungen att fotografera dem direkt. Nu hoppas jag bara att de torkar till söndag då jag träffar mottagaren. Hade varit kul att lämna över dem då. Vi får väl se. Det slutar väl med att jag står med hårfönen och blåser dem torra om inte helgen blir så solig och varm som utlovats. De ligger på tork i vårt inglasade uterum så kommer bara solen så blir det varmt och gott där.
Och nu då?
Jag är inte sysslolös. Det var det ingen som trodde va? Priostickningen just nu är koftan till William. Den med de härliga blå och gröna färgerna, ni vet. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bestämde mig för det projektet, för milde himmel vad jag kommer att få fästa trådar sen. Suck och pust. Bara att hoppas att den blir som jag tänkt mig så att det är värt fästjobbet.
Nu blir det slappefredag i soffan. Med Williams kofta. Sen blir det full rulle resten av helgen. Vi ska kalasa en nybliven 21-åring på söndag. Det är märkligt. Vi är snart jämnåriga, mina barn och jag.
Over and out
