Visst började ni misströsta? Det verkade ett tag som om det enda jag kunde sticka var sockar, sockar och fler sockar. Men kolla här! Jag kan fortfarande få lust att sticka annat. I just detta fallet var startsträckan extremt kort.
En kär släkting har nyligen flyttat hem och har med sig en ljuvlig liten kille på snart 18 månader, och mamman önskade sig en hemstickad tröja till honom. Det fixar jag, sa jag, som ni förstår. Och eftersom dagen bjöd hyfsat cabbeväder så bestämde vi oss för att ta en liten tur. Nercabbat blev det bara i några kilometer, sen öppnade sig himlen, men en biltur kunde vi ju ta ändå. Med taket på då. Och målet var den fina garnbutiken Maglia i Höör.
Där gick jag omkring en stund och klappade på garn och njöt, medan maken roade sig i bilen. Han hävdar bestämt att jag var i affären i minst tre-fyra timmar och efterlyste mig. På Instagram! Men i min tideräkning handlade det mer om tre-fyra minuter. Jag skyndade mig verkligen (inte). Nåväl. Garn inköptes och jag kunde nätt och jämnt vänta tills vi kom hem innan jag la upp. Hade jag haft stickor med mig så hade tröjan säkert varit påbörjad innan vi var hemma. Inte färdig, men påbörjad. Jag hade fått hintar om ungefärlig färgskala och vilken stil mamman tycker om, så jag hoppas jag hittade någorlunda rätt. Eftersom jag hade lite otur när jag räknade på garnåtgången köpte jag för mycket av den mörka färgen, så det fick bli en liten mössa också.
Jag har faktiskt blivit klar med en tröja till mig själv också sen sist, men den är inte fotograferad än så ni får ge er till tåls lite till. Och eftersom två tröjor blivit klara (joho, två tröjor, även små tröjor räknas) så får jag lägga upp två nya. Och det har jag gjort, jajjemen. En brun Ranunculus där jag själv färgat det ena garnet, och en Susurrus från PomPom magazines vårutgåva från i år. Den senare i så ljuvligt garn så det måste avhandlas för sig själv. Ni får tro mig på mitt ord till dess.
Eftersom världen fortfarande är lite uppåner så kan vi inte genomföra våra vanliga mysiga stickcaféer, utan kör det digitalt. Det blir inte riktigt samma sak, men åh vad det är mysigt ändå. Jag behöver verkligen de där stunderna av garnnörderi. Det jag saknar, förutom att träffa alla vännerna, är att klämma och känna på deras garn. Jag hoppas vi kan ses på riktigt igen snart, men först blir det minst ett digitalt café till.
Lite fakta om tröjan ovan måste ni ju ha.
Garn: Sandnes Duo
Stickor: 3,5 och 4 mm
Mönster: Tröjan heter Seaside sweater och är designad av Petite Knits. Och mössans maskantal och minskningarna upptill tog jag från hennes mönster Oslo hat mohair edition, men jag körde med rib istället för bara slätstickning som i mönstret.