Browsing Tag

överraskning

Stickat

Om grytlappar och en försvunnen månad

25 april, 2018

Grytlapp

Vem snodde april? Jag bara undrar. Det är inte ok att försnilla en hel månad så där.

Jag visste från början att april skulle bli en hektisk månad, det gjorde jag, men ändå. Ja, egentligen började det redan i slutet av mars. Efter Stickfest i Väst har veckorna ramlat på snabbare än nånsin. April bjöd på stickcafé, en konsert och tre Stockholmsturer så det känns inte som jag haft tid att landa här hemma. Dessutom drog pollensäsongen igång helt plötsligt och det blir jag ju inte piggare av, precis.

Stickcaféet var lika trevligt som vanligt och vi kunde se hur det stod till med de olika Flaxarna som vi stickar i vår Knitalong. Någon var färdig och några nästan färdiga. Mina två har vilat sig lite medan jag klurar på ärmlängd, superkorta rundstickor och annat väsentligt.

Konserten var det Miss Li som stod för. Jisses vilken energi den tjejen har. Superbra konsert där hon spelade alla låtarna från senaste plattan och sen toppade det hela med en hel flock av de äldre låtarna. I ungefär två timmar gav hon verkligen allt på scenen. Jag fattar inte riktigt hur hon orkar.

Och Stockholmsturerna på det. Samtliga för jobbets skull, och samtliga var väldigt givande. En av dem innebar en båttur och i samband med en annan gjorde jag en avstickare till ene sonen som bor i Uppsala. Denna gången blev det inget besök på Yll & Tyll. Det behövdes inte för sonen hade redan köpt ut garn åt mig. Garn som jag behöver till strumpor som jag ska klura ihop under sommaren. Nu återstår bara två Stockholmsturer till innan det är sommar. Det fixar jag lätt. Visst? Fördelen är att det blir många timmars stickning på tåget och det är ju alltid trevligt. På resan hem i måndags kväll stickade jag dock inte en enda maska. Jag hade turen att få en pratglad, trevlig granne på tåget och när han väl somnade hade jag hunnit bli åksjuk så stickorna fick vila.

Men nu var det grytlapparna jag skulle prata om. Får man förresten kalla dem för grytlappar? Jag har något svagt minne av att man enligt EU inte får det om man inte kan garantera att de klarar en viss värme, men jag kan naturligtvis ha fel. Idag kallar jag dem grytlappar så får vi väl se om EU hör av sig.

För något år sen gjorde jag ett par i blått och vitt till en kär tösabit, men när jag senast var på besök såg jag att köksgardinerna numera var rosa. Så, det fick bli ett par nya i rosa till henne. Denna gången med blommor istället för stjärnor. Startsträckan var lång. Mönstret skulle ritas upp och ritas om. Och ritas om igen. Masktätheten skulle kollas, för jag ville inte använda garn från den stora elaka garnjätten denna gången. Ersättningsgarnet kändes aningen tunnare än det jag använde förra gången, men det funkade absolut.

Som tur var hann jag bli färdig och blocka dem innan Marstrand för till fotokursen för Maja Karlsson skulle vi ha med oss några färdiga projekt och jag ville självklart ha med mig dessa. Många bilder blev det, men solen var ganska skarp så det var lite knepigt att få fram färgerna på ett bra sätt. Även denna bilden är aningen ljus, men jag är nöjd ändå.

Nu ska jag bara ta mig i kragen och skriva ihop själva mönstret också. Helst medan jag har det i hyfsat färskt minne. Grytlapparna har redan flyttat så jag har ingen hjälp av dem. Nåja, det ordnar sig nog.

Nu ska jag sticka ett par varv på en av Flaxarna. Kanske koka mig en kopp kaffe och leta upp en liten bit choklad också. Ja, så får det bli.

Lite fakta får det också bli, även om det är lite mer svävande än det brukar vara. Mer info kommer när jag plitat färdigt på mönstret. Kanske finns det någon som är sugen på att teststicka dem?

Garn: Sandnes Mandarin Petit
Stickor: En rundsticka, i lämplig tjocklek.
Mönster: Eget mönster, ännu inte utgivet.

 

Stickat

Underbara Marstrand och en liten gul Flax

7 april, 2018

Oj, vilken helg vi hade! Jag pratar naturligtvis om helgen på Marstrand och Stickfest i Väst. Jag säger bara Oj!

Förväntningarna på helgen var höga. Skyhöga. Nästan så att jag var orolig över att just därför bli besviken, men det hade jag inte behövt fundera på.  Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det hela utan att det låter helgalet. För det är helgalet med ett helt hotell fullt av garnnördar som sitter och stickar i varenda hörn. Det betraktas som helt normalt att gå fram till vilt främmande människor och börja klappa på deras kläder. Ja, åtminstone det som man kan anta att de stickat själva, men man skulle förmodligen komma undan med att klappa även på kläder som inte är egenhändigt stickade.

På fredagskvällen var det gemensam middag, föredrag av fantastiska  Beatrice Olsson och garnlotteri, och kvällen avslutades med en stick-quiz. På lotteriet vann jag i vanlig ordning inget (jag tröstar mig med att jag har tur i kärlek istället för spel) men på quizen blev det utdelning. Vårt lag kom fyra och eftersom alla deltagande lag fick pris så blev vi inte lottlösa. En vacker härva garn var blev utdelningen. Jag fick en väldigt vacker härva Manos del Urugay Silk Blend, och det är verkligen inte illa.

Men jag höll ju på att glömma! När vi checkade in fick vi en goodiebag som visade sig vara full av garn, mönster, stickor, stickmarkörer och sånt trevligt. Det förväntade jag mig verkligen inte! Vilken härlig möjlighet att prova garnsorter jag aldrig testat förr. Vi fick till och med ett nysta med en angorablandning. Mjukt som en kissekatt var det. Hur i all världen jag ska kunna sätta stickorna i den godbiten vet jag inte. Nå, det lär väl ge sig så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att öppna påsen och klappa godbiten då och då.

På lördagen hade vi alla tre anmält oss till en kurs i tvåändsstickning. Jag ska erkänna att jag inte riktigt vågat ge mig på det där själv. Det skulle ju vara så förfärligt svårt, hade jag hört. Snudd på omöjligt. Men så där förfärligt svårt var det inte tycker jag. Det tar tid och koncentration, åtminstone som nybörjare, omöjligt var det inte. Mitt första projekt kommer att bli ett par halvvantar. Kanske klara nästa vinter, eller nästa igen, vi får se. De är inte ens påbörjade än.

Lördagskvällen bjöd också på en god gemensam middag och på en tävling. Enligt traditionen skulle den snabbaste stickaren i väst utses. Vi hade inte anmält oss till tävlingen i år, men jag måste erkänna att jag blev lite sugen att vara med. Kanske nästa år?

Söndagsförmiddagen ägnade jag åt en kurs för Maja Karlsson, Majas Manufaktur, i fotografering för sociala medier. Vi var bara sex deltagare så vi hade verkligen möjlighet att ta till oss en massa kunskap. Vi fick massor av tips och goda råd och skulle sen själva fotografera för glatta livet. Kreativiteten och inspirationen flödade, vi hjälptes åt och lånade glatt rekvisita av varandra. Många foton togs utomhus och jag undrar vad förbipasserande tänkte när man låg på alla fyra på bryggan och fotograferade stickade pryttlar. Fotot på tröjan här ovanför är ett resultat av kursen och det lär dyka upp fler här framöver. Det svåra blir att välja vilka foton jag ska använda. Nedan syns Maja med sina hängivna elever. Letar du upp samma bild i mitt Instagramflöde så är deltagarna taggade där, ifall du skulle vilja följa någon av de andra.

Jamen, den gula tröjan då? Jo. Det är den där tröjan från vår Knit-A-Long som jag råkade tjuvstarta rätt kraftigt på. Jag tror jag är förlåten för det för jag får fortfarande vara med på stickcaféerna och på Knit-A-Longen. För säkerhets skull stickar jag en Flax-tröja till och den började jag på när jag skulle. Inget fusk där inte. Den gula räknar jag inte heller som fusk, bara som en väl tilltagen provlapp.

Medan jag stickade på den mjuka, fina, maskrosgula Flaxtröjan insåg jag att det snart skulle födas en liten baby i vår närhet och plötsligt var det fullt rimligt att sticka klart tröjan. Det lilla livet kunde ju faktiskt födas precis när som helst. Nu har han kommit till världen och imorgon kommer den att överlämnas. Håll tummarna för att den passar!

Lite fakta om tröjan då;

Garn: Superwash merino handfärgat av Garnlycka. Färgen heter Dandelion.
Stickor: 3,75 mm rundstickor, Hiya Hiya Sharp, och till ärmarna 3,5 mm  strumpstickor i bambu. Jag hade inga strumpstickor i 3,75 mm men det blev ungefär samma stickfasthet med bambustickorna. De är så motsträviga att sticka med så det blir lite lösare än de lättstickade Hiya Hiya.
Mönster: Flax Light av Tin Can Knits. Superbra nybörjarmönster om du inte provat sticka på engelska tidigare.

Stickat

Mer glitter åt folket

28 november, 2017

Limmo garn

Titta så vackert! Visst blir man alldeles lycklig? Min kära syster vet vad jag vill ha.

Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna mina kära systrar. Och mamma. Världens finaste, var och en på sitt sätt. När jag fyllde jämnt förra året fick jag ett set med Hiya Hiya sharp rundstickor av min kära mellansyster och min mamma. Tänk att de visste precis vad jag ville ha! Ja, jag hintade förstås dem om stickorna, men de hade ju verkligen inte behövt köpa dem. Söstra mi suckade något om att det var rätt nördigt, men jag fick dem. Å jisses vad glad jag blev!

Nu har jag fyllt år igen, man brukar göra det tämligen regelbundet, och mellansyster messade mig och undrade vad jag önskade mig. Jag hade precis suttit och suktat över Limmo Designs glittriga sockgarner. Mer glitter åt folket, säger jag. Och bubbel. Mer bubbel åt folket också, men det är en annan historia. Jag  hintade henne om de fina garnerna och vi fnissade lite åt färgernas namn. Runes partykofta heter en och bara det får ju en att vilja köpa direkt! Sen pratade vi inte mer om det och jag tänkte inte på det mer heller.

Gissa vad jag fick i present sen! Eller ja, ni behöver klart inte gissa. Förmodligen fattar ni det ändå med tanke på bilden. Jag fick två härvor glittrigt sockgarn. En härva Mörk jeans och en härva Åska (tror jag åtminstone den hette). Man säger att man inte kan köpa lycka för pengar, men man kan ju köpa garn och det är nästan samma sak, det läste jag någonstans och det är helt sant. Nu måste jag verkligen fundera på vad jag ska använda garnet till. Jag försökte mig på en Exploration Station av Stephen West, men jag fick inte ihop några bra färger så det ligger lite på is. Det tål att funderas på, det där med färger. Jag kanske måste offra mig och köpa någon härva till för det ska bli en Exploration Station. Vilken vecka som helst.

2017 var året då jag äntligen skulle sticka en kofta till mig själv som jag verkligen ville använda, och det har jag gjort. Jag älskar min Sirikofta. 2018 får kanske bli året då jag provar garn från våra svenska indie-färgare. Hmm. Det får jag nog fundera på. 2018 skulle ju bli året då jag skriver ner idéerna som far runt i min hjärna hade jag tänkt. Detta tål också att funderas på. Det ena utesluter kanske inte det andra. Eller tredje. För jag skulle ju lära mig lite nya tekniker också nästa år.

Vi får se vad jag kan checka av vid den här tiden nästa år. Antagligen något helt annat än det jag tänkt, men det är ok det också.

 

 

Stickat

Om garn och lycka

11 februari, 2017

Häromveckan blev jag sådär specialglad. Ni förstår säkert varför om ni ser bilden ovan.

På helgen fick jag en förfrågan från äldste sonens kära tösabit. Hon hade köpt nya vinterkängor och  nu behövde hon ett par nya sockar. De som jag stickat till hennes höga veterinärstövlar såg bara konstiga ut i de här låga kängorna. Detta paret behöver kortare skaft. Ca 12 cm höga ska de vara, och diskreta. Kanske beige eller nåt sånt. Det får gärna vara mönster, men det behövs absolut inte, men det gör inget. Och så får de gärna vara lite tunnare än veterinärstrumporna.

Jahopp. Googla garn, var det. Jag var på jakt efter ett garn som är tunnare än Novita 7 bröder, men tjockare än t.ex. Fabel. Hur googlar man på det? Kom så småningom på den geniala idén att fråga i någon av stickgrupperna jag är med i på Fejjan (varför tog DET så lång tid att komma på?) och självklart fick jag hjälp där. Novita Nalle rekommenderades av flera stycken så det fick det bli. Ny googling, lättare denna gången eftersom jag hade ett garnnamn att söka på. Ett vitt, ett beige och ett jeansblått nystan klickade jag hem hos Tiinas garn. Då såg jag det! Hon hade rea! Inte på de tre jag valt, men på några färger av 7 bröder. Tack för den, Televerket. Klickfingret jobbade lite till och tre nystan till hoppade i korgen och så swish så hade jag betalt kalaset också. Detta var alltså på söndagkvällen.

Tisdag morgon får jag ett sms om att jag har ett paket att hämta. Snacka om snabb leverans! Lyckan är alltid stor när jag hämtar ut garnpaket. Alltid! Och när jag kom hem och öppnade paketet blev lyckan så där specialstor. Garnet var fint, självklart, men titta längst ner till vänster i bilden. Tiina hade skickat med två nålar fastsatta med ett silverhjärta och rosa band. Och skrivit en hälsning. Hur kunde hon veta att jag behövde nya fästnålar?

Blir man inte specialglad av sånt så vet jag inte…

Nu ska jag kurera förkylning. Det gör man bäst i soffan med sitt garn, det vet jag helt bestämt.

Stickat

Bara en rand till!

9 oktober, 2016

rainbow

Jag gjorde det igen. Jag föll för ett garn som hade så vackra färger i nystat. Inget fel med det, inget alls, men vad sjutton skulle jag ha det till? Det hade ganska långa färgskiftningar så första sockförsöket blev inte som jag tänkt mig. Och då hade jag ändå sett det på bild så jag visste hur det skulle se ut. Eller borde vetat. Alltså, jag vet inte. Är det nånslags förälskelsefas som slår till när jag ser ett fint garnnystan så att jag inte kan se klart, eller vad är det för fel på mig?

Nåväl, första sockförsöket repades upp fortare än kvickt för plötsligt kom jag på vad garnet var ämnat för. Det skulle ju bli trasmatterandiga sockar, inspirerade av Helene Dehmers vackra randiga sockar. Så fick det bli. Eftersom jag bara hade ett nystan så fick jag börja i båda ändar av det och det var SÅ  spännande att se vilka färger som skulle dyka upp tillsammans. Bara en rand till. Och en till. Det blev stickning på buss och tåg, i väntan på möte, framför teven, medan jag lagade mat, på lunchrasten och medan jag väntade på Elsa som var på simskolan. Bara en rand till.

På något ställe var jag tvungen att bryta garnet och ta av en bit för att det blev två likadana ränder efter varandra, men på det hela taget fick garnet bestämma. Och jag gillar dem! Så mycket att jag rotade fram ett restgarnsnystan i andra färger för att göra fler, men det är en annan historia.

Randen längs skaftet på den högra strumpan är där jag bytte färg mellan ränderna. Det blir inte helt osynligt, men det gör inget. Kanske kan jag finslipa tekniken lite. Vi får se.

Elsa blev förresten väldigt förtjust i de här regnbågsrandiga strumporna, men konstaterade lite besviket att jag stickade dem för stora. Det hade hon ju helt rätt i. De passade inte henne alls. Men som tur var blev det precis lagom mycket garn över för att räcka till ett par i hennes storlek också. Jag var inte heller nödbedd när det gäller att göra ett par till. Inte alls.

Lite fakta då;

Garn:  Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Hälen och tådelen stickade jag utan ränder.

rainbow-liten

 

Stickat

Vita veterinärstrumpor

5 augusti, 2016

vita-vet-sockar

Nu är det snart dags för ny termin för den blivande veterinären i familjen. Självklart behöver hon ett par nya strumpor då. Ja, förhoppningsvis är inte det förra paret utslitet, men det är aldrig fel att ha ett par till att byta med. Ni kommer kanske ihåg att jag gjorde det här mönstret just till veterinärstudenten, helt efter hennes önskemål. Jättelånga med flätor utanpå benet och slät fot skulle det vara, och så blev det.

Jag är fortfarande så nöjd över hur det blir när man viker ner en bit av skaftet. Flätan blir precis likadan på avigsidan. Insåg dock att jag behöver göra lite ändringar i texten på det svenska mönstret. Inga stora saker, men lite tydligare kan jag allt göra det. Uppdatering kommer. Vilken vecka som helst.

Lite fakta om strumporna då;

Garn: Novita 7 Bröder, naturvit
Stickor: strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Veterinärstrumpor, finns på Ravelry numera

 

Stickat

Ränder och trassel

6 oktober, 2015

Willes-kofta

Det tar sig med Willes kofta, det gör det. Jag har nått upp till ärmhålen och börjat sticka fram- och bakstyckena var för sig, vilket innebär ännu fler trådändar att fästa.

Hur tänkte jag här? Eller, rätta frågan är nog -Tänkte jag här?  Och svaret är väl att, jo, det gjorde jag nog. Men kanske lite dumt. Eller kanske bara lite fort. Och lite fel.

Jag har gjort så många mönsterstickade vantar i sommar så jag tänkte att jag skulle göra något som inte kräver att jag har med mig ett mönster hela tiden, och som är lätt att ha med mig på tåget och bussen när jag åker till jobbet. Bra tanke där. Än så länge är jag på banan. Det märker ni va? En kofta till Wille blir bra då. Inte mönsterstickad, men ändå med lite härliga färger. Randig? Japp, randig fick det bli. Randigt är enkelt och bra. Jomenvisst. Tjena. Det här randmönstret består av ett diagram med 36 mönsterrader, i sex färger. Ingen rim och reson i det hela. Ingen logik. Till råga på allt var mönstret inte märkt med färgerna utan med prickar, streck m.m. Så där satt jag på bussen med sex garnnystan som trasslar, ett papper med diagram bestående av streck och prickar och ett papper med översättning på vad de olika tecknen motsvarar för färg. Här! Precis här insåg att jag tänkt fel någonstans. Fort och fel. Men å vad färgerna blir fina! Jag tillverkade själv ett diagram i färg som käre maken skrev ut till mig. Det gjorde det hela aningen lättare. Trasslet kvarstår dock. Men p.g.a. de relativt långa hoppen mellan färgerna är det bara ett fåtal ställen där jag kan låta garnet följa med upp till nästa rand i den färgen. I de flesta fall får jag klippa av och fästa. Många trådar blir det. Och mycket fäst blir det. Inte fest.

Nu hoppas jag bara att jag kan blocka ut kanten nedtill som rullar sig. Annars blir jag olyckligt på riktigt. Men det går nog. Klart det gör! Jag lär nog återkomma i ärendet.

Kanske ska starta upp något av mina väntande mindre projekt sålänge; Strumpor till tösabiten, rosa strumpor till hemlig mottagare, två par julstrumpor till nya världsmedborgare, två ugglor och vad det nu mer var jag hade i tankarna nyss. Det får nog bli så. Koftan får jag sticka på hemma och så får jag ta ett mindre projekt med mig på tåget.

Lite fakta om koftan då;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

Stickat

Vildsocka nr 1

17 mars, 2015

ljus-vildsocka

Näe, jag kunde inte låta bli garnet. Det gick inte.

Så här blev det ljusa nystanet av vildgarnet. Svart mudd, tå och häl blev rätt bra, tycker jag. Även det gulare garnnystat är testat. Såklart. Men det resultatet är inte fotograferat ännu. Väntar nog tills första sockan är klar där också. Jag har haft för lite tid för stickning på senaste tiden. Eller är det orken som saknats kanske. Svårt att säga. Jag åkte tåg tur och retur Enköping i förra veckan. Ni kan ju gissa hur mycket jag stickade på alla de timmarna.

Inget. Inget alls. Kan ju nästan tro att jag var sjuk.

Men! Elias har fått välja vilka sockar han vill ha av de två vildgarnen, och han valde detta. Det gulare går alltså till lillsyrran Elsa. Hoppas hon gillar dem!

Åter till stickorna

Stickat

Svante Vintervante

6 januari, 2015

herringbone

Det här är Svante Vintervante och är ett försök att bota mitt stickmotorstopp.
Kanske funkade det. Det märker jag när jag ska dra igång nästa projekt, vilket det nu ska bli.

Medan jag höll på med de här föddes en idé om att skicka vantarna som en överraskning till en vän. Jag tänkte att de kan vara sällskap på promenader om ingen annan har möjlighet att göra henne sällskap just då. Fast de följer nog gärna med även om annat sällskap finns.

Det är aningens läskigt när man ska ge bort något och man inte har den blekaste aning om ifall mottagaren ens vill ha det. Och tänk om de inte passar! Men jag tänker att gesten kan nog glädja ändå. Paketet ska gå iväg imorgon, så om någon dag vet jag förhoppningsvis om mottagaren blev glad.

Mönstret är Herringbone mittens with poms (länk) och finns alldeles gratis på Ravelry. Jag valde dock att göra vanliga tofsar istället för garnbollar. Garnet är två nystan Drops Karisma som jag hittade i mina gömmor.

Jahopp. Och nu då? Jag sitter här och blänger på vanten Kallis Fragment från Varmt & Stickat.
Varför jag blänger? De ser så stora ut ju. Jag vet att jag har små händer så det kan jag inte jämföra med, men ändå!
Ska jag fortsätta och se hur det blir? Eller ska jag repa upp dem och göra om? Jag har redan börjat om en gång med tunnare stickor.

Ska grunna på det. Återkommer i ärendet.

Stickat

Systers vantar och motorstopp

28 december, 2014

Camillavantar

Titta! Det blev kallt till sist!
Nej, de där vita kornen är inte frigolit. Det är alldeles äkta frost. Eller möjligen snökorn. Små, runda och stenhårda.
Men visst gör sig vantarna bra i sitt rätta element liksom!?

Idag har vi bland annat hälsat på allrakärasteminstasyster och äntligen kunnat överlämna julklapparna till hennes lille William. Passade på att samtidigt lämna över vantarna jag gjort till henne också. Tror de blev uppskattade! De var en överraskning så hon anade ingenting. Då är det allra roligast att ge.

Jag jobbade intensivt för att hinna bli klar med de här vantarna till jul, och när de väl var klara så blev det tvärstopp.
Soppatorsk.

Idéer saknar jag inte. Garn saknar jag inte heller. Men det är precis som om det ändå blir motorstopp.

Det brukar komma igång igen om jag stickar ett par disktrasor, eller ett par enkla små raggisar. (vilket jag faktiskt gjort) Det hjälpte inte.
Dök huvudstupa i en av garnkorgarna i källaren för att rota fram lite inspiration. Eller garn. Så nu har jag plötsligt börjat på ett par små raggisar till, och ett par vantar i två versioner. Inget av garnet blev som jag tänkte där. Motorstopp igen.

Äh, det ordnar sig. Återkommer i ärendet.