Nu har jag kommit en bit på tösabitens strumpor. Ni vet de där jättelånga med flätor på sidan av benet och slät fot som hon önskade sig att ha i stövlarna på sin utbildning. Hon pluggar till veterinär och tillbringar nog en del tid i de där stövlarna, kan jag tro. Klart tösabiten ska slippa frysa då.
Strumpskaftet på bilden ovan är dock upprepat och omstickat. Två gånger. Det blev lite smalt först så jag fick lägga till några maskor. Sen blev skaftet ok, men foten på tok för stor. NU har jag nog knäckt det och jag är SÅ nöjd. Faktiskt så nöjd att jag skriver ner hur jag gör för att kunna sticka fler. Kanske till och med lägger ut det på Ravelry, men det är en del jobb kvar innan jag är där.
Jobb ja. Kan ju konstatera att jobbet tar lite mycket tid från stickandet för närvarande. Inte bara tid, förresten. Det tar det mesta av min ork, faktiskt. Det har hänt att jag inte stickat en enda maska när jag kommit hem på kvällen. Ni fattar hur trött man måste vara för att inte ens orka sticka. Det är illa. Men nu är jag lite mer i fas igen. Kommer att ha betydligt mindre möten och mer vanligt jobb nästa vecka och det är nog bra.
Nä, mindre snack och mer verkstad. Tillbaks till stickorna!
Lite fakta om strumporna;
Garn: Novitas 7 Bröder
Stickor: Strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Eget hittepå. Kommer förhoppningsvis på Ravelry så småningom.