Det syns inte på bilden, men de här vantarna är monsterstora! Jag menar riktigt stora! Jämför med strumpstickorna så syns det kanske. Men lugn bara. Det ska vara så. Det här paret ska jag försöka tova i tvättmaskinen. Eller frågan är om det inte egentligen heter valka. Det råder en viss osäkerhet om begreppen. Det står tova i mönstret så det kör vi på.
Jag har aldrig tovat något förr. Eller. Det är en sanning med modifikation. Jag har tovat, men aldrig medvetet. Det har hänt att ett ullplagg åkt in i maskinen på för hög värme, så det tovats till ett pytteplagg som står för sig själv. Det har det. Men skillnaden är väl att denna gången är det trevligt om jag kan använda dem efteråt. Både garn och mönster kommer från Yll & Tyll. Garmet är Visjö karamell och det var faktiskt precis så härligt som jag hört att det skulle vara.
Trots att det är ett väldigt enkelt mönster så har jag repat upp ett par gånger. Jag skyller det på att jag varit sjuk. Jodå, det kan jag visst göra. Som läget är just nu så återstår bara lite på ena tummen, och att fästa trådarna. Sen är det dags för sanningens minut. Jag har inte stickat många maskor denna veckan och jag börjar ärligt talat fundera på om det beror på att jag omedvetet försöker förhala själva tovningen. Troligen är det så. Det och att jag har renskrivit mönstret till Veterinärsockarna och översatt dem till engelska. Skickar diagrammen med maken till jobbet för lite fix och trix imorgon. Kanske, möjligen, eventuellt kan det läggas upp på Ravelry i helgen.
Lite info om vantarna kan jag förse er med under tiden.
Garn: Visjö karamell
Stickor: strumpstickor 5
Mönster: Polka från Yll & Tyll
