Browsing Tag

lillprins W

Stickat

Om tröjor, semester och en chokladtårta

31 juli, 2018

Flax light cardigan

Jag älskar värme, jag gör verkligen det, och denna sommaren har jag verkligen inte kunnat klaga på att inte varit tillräckligt varmt.

Men, värmen gör ju att orken tar slut fortare och när orken tar slut blir det inte mycket gjort. Denna semester har det blivit väldigt mycket mindre gjort än det brukar, men det gör ingenting. Ingen häck har blivit klippt och inget gräs heller. Häcken förblev oklippt eftersom det var för varmt och gräset, ja det behövde helt enkelt inte klippas. Det gröna som syns på bilden ovan skvallrar om att det är ett tag sen bilden togs. I nuläget är det inte lika grönt. Men det gör heller ingenting.

Lite har blivit gjort, kom jag på nu. Jag har hjälpt yngste sonen att tapetsera deras vardagsrum. När det är 30 grader utomhus (och förmodligen ännu varmare inomhus) så gäller det att vara snabb med tapetlimmet, kan jag meddela. Det hann nästan torka innan vi fick upp tapeterna på väggen! Utöver detta har det mest blivit en massa turer med cabben (Öland bland annat), en tågtur till Helsingör, en del badande och så har vi umgåtts med nära och kära. En härlig semester! Nu är semestern slut, men den härliga sommarkänslan sitter kvar.

En konsekvens av värmen är att sticklusten minskar. Nä, jag bara skojar. Den minskar inte alls. Men jag har fått hålla mig till mindre projekt och min fina tröja har fått vila. Den blir för varm att ha i knät. Sticklusten blev faktiskt så stor att jag som av en händelse föreslog att vi skulle ta en biltur till Klippans yllefabrik. (som om jag inte hade nog med garn redan) Jodå, jag köpte garn. Till två tröjor. Och lite till. Hoppsan.

Jag har köpt garn i en vacker bränd orange ton som ska bli basen till en Vinterfjell tröja (av Skeindeer) och nästan svart garn till en annan tröja. Tröja nummer två är inte fastställd än, så kom gärna med förslag. Det ska passa till tvåtrådigt ullgarn.

Men koftan på bilden då? Och tröjan på bilden nedanför? Tja, ni minns kanske att vi hade en Knitalong i vårt stickcafé? Den som jag tjuvstartade med den lilla gula Flax light-tröjan? Japp, jag gjorde två till. Hoppsan igen. Koftan ovanför är baserade på mönstret Flax light, men jag gjorde spetspaneler istället för rätstickade paneler på ärmarna. Spetspaneler finns även i sidsömmarna. Jag var helt övertygad om att den skulle vara för stor för Wilma, men hon dansade kring midsommarstången i den. Det är ett fint betyg.

Tröjan nedan är stickad till William helt enligt Flax light. Nej, nu ljög jag nog lite. Den är stickad med aningens tunnare stickor så jag har gått efter en större storlek än William skulle behöva. Dessvärre visade sig tröjan bli för kort i kroppen och ärmarna trots att jag gick efter rätt storlek när jag mätte längden. Och eftersom pågastackaren såklart inte kan gå omkring i för kort tröja så håller jag just nu på att förlänga kropp och ärmar. Till min tröst tänker jag att han knappast haft nytta av den i denna sommarvärmen ändå. Jag ska skynda mig att göra den klar och leverera den igen så det inte hinner bli för kallt. Enligt SMHI blir det inte svalt än på minst 10 dagar så det är nog lugnt.

Fakta om tröjan/koftan;

Garn: Bomullsgarn från Söstrene Grene. Riktigt trevligt att sticka med. Jag hoppas det håller formen när det används och tvättas.
Stickor: Koftan är stickad med 3,75 mm som anges i mönstret och tröjan med 3,5 mm.
Mönster: Flax light av Tincanknits

Nu ska jag gå och ta en bit chokladtårta, och sätta mig med fötterna i vattnet. Käre mannen min fyller år idag så vi har lite tårta kvar sen kalaset i söndags. Jag kan förresten rekommendera receptet. Det är en chokladtårta som är glutenfri och enkelt kan göras mjölkfri också. Kalorifri är den dock inte, men när är tårtor det?

Ni som väntar på era paket från min giveaway, misströsta inte. Paketen är nu kompletta och står och väntar på färd till posten. Ha det gott!

Flax light

Stickat

Willes kaffeböna

25 juli, 2016

blarandig-kaffebona

Det blev en blårandig kaffeböna också. Väldigt bra basmönster till en kofta, måste jag säga. Sen kan man pimpa den som man känner för. Om man känner för det. Annars är den fin i sin enkelhet. Denna fick kanter och muddar i avvikande färg.  Blev inte så dumt faktiskt.

Både denna koftan och den rosa kaffebönan med blomknappar har nu flyttat till nytt hem. De hamnade hos William och Wilma och kommer säkert att trivas där. Wille älskar tydligen att ha kofta eller tjocktröja på sig så den kommer nog till användning.

Häromdagen tog jag mig i kragen och fotograferade en del projekt och annat, så nu har jag lite att bjuda på framöver. Det är tur, för jag har inte orkat sticka en enda maska idag. Det tar på krafterna att komma tillbaka till jobbet efter semestern. Borde vara lag på att man börjar med en halvdag. Eller en helt ledig dag, jag är inte omöjlig. Får nog föreslå det på jobbet tror jag.

Faktan är ju densamma som den rosa kaffebönan, men här kommer det igen.

Garn: Novita Helen
Stickor; 4,5 och 5,5 mm rundstickor och strumpstickor
Mönster; Little Coffee Bean, ett gratismönster som finns på Ravelry. Välskrivet basmönster till babykofta.

Stickat

Storebrortröja

21 april, 2016

Traktorgenser

Häromdagen  blev jag moster igen. Till en lite tösabit. Gissa om stickorna glöder nu! Nu är det ju så här att den här alldeles nya tösen har en storebror och självklart ska man ha en present när man blir storebror, eller hur?

Jag tror att storebror gillar traktorer, ganska övertygad faktiskt, så när jag i höstas fick syn på Traktorgenser sparade jag mönstret för framtida behov. Ja, sen blev det lite tokigt när jag beställde garnet, men det har jag redan berättat om. Det gick ju bra till sist, förutom att jag min vana trogen beställde för mycket garn. Eller vänta. Det finns ju inget som heter för mycket när det handlar om garn. Hm. Jag köpte iallafall fler nystan än vad den här tröjan krävde, det är det ingen tvekan om. Jag hoppas att den passar honom nu. Det är jag alltid lika orolig för. Håll tummarna!

Tösabiten då? Ja, något ska hon också få, men det är inte färdigt än. När Traktorgensern blev klar i helgen fick jag snabbt fram ett par nystan vitt bomullsgarn som jag hade i lagret från en annan gång när jag köpt fler nystan än projektet krävde. Se där! De kommer till nytta så småningom. Återkommer om detta projektet. Det är snart färdigt, det också. Härligt med pytteplagg.

Uppehållet från förra inlägget har blivit längre än planerat och anledningen är ganska pinsam. Jag hittade inte sladden till kameran så jag kunde inte föra över mina bilder till datorn. Suck. Jag VET att jag la den nånstans så att jag skulle veta var jag hade den. Jomen tjena! Det gick ju bra. Om jag någon gång hittar det där stället ”där jag vet var jag har det” ligger där säkert en hel del grejjer. Jag har alltså fortfarande inte hittat sladden utan min käre man hade en i rätt storlek som jag lånat. Tur jag har honom.

 

Och nu lite fakta om tröjan;

Garn: Drops loves you 7
Stickor: 3 mm och 3,5 mm
Mönster:  Traktorgenser  från Sandnes.

Stickat

För det är jag värd!

10 december, 2015

nya-bocker

Kolla vad jag fick hem häromdagen!

Två nya böcker, fulla med inspiration. Det är ju så, varje år säljs det jultidningar av allrakäraste systers barn bland andra och då vill man ju stödköpa lite. Eller hur! Förra året (tror jag det var) köpte jag boken Varmt & stickat. Älskar den. I år fanns det två stickrelaterade böcker att välja på. TVÅ! Och vaddå välja? Jag beställde båda. Såklart. För det är jag värd. Och nu har de kommit.

Jag bläddrar. Dregglar lite. Planerar. Hämtar inspiration. Faktiskt så till den grad att jag glömmer sticka. Det är INTE bra. Alls. Eller jo, det är det. Att hämta inspiration är alltid bra. Man behöver nog ta pauser från stickandet ibland. Mikropauser. På nån timme eller så.

Kan iallafall meddela att jag har stickat klart ärmarna till Williams kofta nu. Äntligen. Och nu efteråt är jag glad att jag stickade dem på magic loop. Annars hade jag säkert haft en ärm kvar att sticka. Nu återstår att montera koftan, sticka hals och knappslå. Och. Fästa. Trådarna. De enmiljonsjuhundrafemtitretusen trådarna.  Fast först ska jag sova.

Over and out!

Stickat

Ärmar och magic loop

6 december, 2015

armar

Det är bara att inse. Jag trivs inte med att sticka med magic loop. Men i detta fallet, med ökningar vart sjunde varv, känns det som en nödvändighet. Jag får inget flyt i stickningen. Inget alls. Jag gillar mina strumpstickor mycket bättre. Så är det bara. Vi gillar olika.

Detta är ärmarna till Williams kofta. Det är inte mycket kvar på dem, så om jag är riktigt ihärdig kan det bli koftmontering i veckan. Sen återstår bara att fästa de där miljoner trådarna. Ja, kanske inte en miljon då. Men bra nära.

Är också väldigt stolt över att Veterinärstrumporna är ute på teststickning nu. En teststickare är igång. Fler kommer att få chansen, men först måste jag fixa diagrammet. När jag gjorde om filen till pdf försvann hela rutnätet i diagrammet, så det är omöjligt att se hur många varv man ska sticka. Det blev bara svarta lodräta ränder. Skit och mög. Tur jag har en duktig make som kan trolla ihop det hela i veckan. Jag har gjort ett nytt diagram i KnitBird, men de har inget tecken för en fläta över 8 maskor som som jag behöver. Därför får käre maken ge sig in och rita i filen på något sätt. Inte vet jag. Han fixar.

Fakta om koftan igen;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

 

Åh, just det. Jag ber om ursäkt för fotot. Att ta utomhusfoto denna blåsiga helg fanns inte på kartan. Hade jag lagt ut ärmarna på altanen utomhus hade de hamnat i nästa kvarter innan jag hunnit få upp kameran. Detta fotot är taget inne på altanen och dagsljuset är inte riktigt detsamma där.

Stickat

Randigt eller inte randigt?

21 oktober, 2015

Willes-kofta

För att få lite ordning på den tilltrasslade oreda som ska bli en kofta fick jag blocka det hela lite grann. Det hade varit fullständigt omöjligt att sticka halskant och knappkant annars. Kanterna krullade sig och ryamattan av trådändar trasslade. Nu krullar sig inte kanterna iallfall. Alltid något.

När jag ser koftan så här funderar jag på om jag ska göra ärmarna lite mer enfärgade. Kanske någon rand, men på det hela taget enfärgade. Jag tror jag har blått så det räcker. Vad säger ni? Samma ränder på ärmarna? Eller övervägande blå? De andra färgerna har jag inte tillräckligt av, så det måste bli den klarblå.

Medan jag väntade på att koftan skulle torka tänkte jag ta tag i något av de saker jag lovat göra. Plockade fram garn till julstrumpor och skulle börja på det, men saknade det grå garnet där. Nå, jag får köpa ett nysta någon dag då. Tänkte då ge mig på ett par ugglor jag lovat göra till en nybliven farmor. Beigebruna ugglor med blå och gröna ränder. Blått och grönt har jag.. men inget beigebrunt. Nähäpp. Får väl köpa det också då. Fick då för mig att prova göra trasmatterandiga sockar, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda. Suck.

Det blev ett par barnsockar i resterna från Elsas och Elias vilda sockar. Alltid något. För det kliar ständigt i stickorna. Eller fingrarna. Eller nåt.

Ska iallfall grunna vidare på ärmarna till koftan. Randigt eller inte randigt. Det är frågan.

 

Stickat

Ränder och trassel

6 oktober, 2015

Willes-kofta

Det tar sig med Willes kofta, det gör det. Jag har nått upp till ärmhålen och börjat sticka fram- och bakstyckena var för sig, vilket innebär ännu fler trådändar att fästa.

Hur tänkte jag här? Eller, rätta frågan är nog -Tänkte jag här?  Och svaret är väl att, jo, det gjorde jag nog. Men kanske lite dumt. Eller kanske bara lite fort. Och lite fel.

Jag har gjort så många mönsterstickade vantar i sommar så jag tänkte att jag skulle göra något som inte kräver att jag har med mig ett mönster hela tiden, och som är lätt att ha med mig på tåget och bussen när jag åker till jobbet. Bra tanke där. Än så länge är jag på banan. Det märker ni va? En kofta till Wille blir bra då. Inte mönsterstickad, men ändå med lite härliga färger. Randig? Japp, randig fick det bli. Randigt är enkelt och bra. Jomenvisst. Tjena. Det här randmönstret består av ett diagram med 36 mönsterrader, i sex färger. Ingen rim och reson i det hela. Ingen logik. Till råga på allt var mönstret inte märkt med färgerna utan med prickar, streck m.m. Så där satt jag på bussen med sex garnnystan som trasslar, ett papper med diagram bestående av streck och prickar och ett papper med översättning på vad de olika tecknen motsvarar för färg. Här! Precis här insåg att jag tänkt fel någonstans. Fort och fel. Men å vad färgerna blir fina! Jag tillverkade själv ett diagram i färg som käre maken skrev ut till mig. Det gjorde det hela aningen lättare. Trasslet kvarstår dock. Men p.g.a. de relativt långa hoppen mellan färgerna är det bara ett fåtal ställen där jag kan låta garnet följa med upp till nästa rand i den färgen. I de flesta fall får jag klippa av och fästa. Många trådar blir det. Och mycket fäst blir det. Inte fest.

Nu hoppas jag bara att jag kan blocka ut kanten nedtill som rullar sig. Annars blir jag olyckligt på riktigt. Men det går nog. Klart det gör! Jag lär nog återkomma i ärendet.

Kanske ska starta upp något av mina väntande mindre projekt sålänge; Strumpor till tösabiten, rosa strumpor till hemlig mottagare, två par julstrumpor till nya världsmedborgare, två ugglor och vad det nu mer var jag hade i tankarna nyss. Det får nog bli så. Koftan får jag sticka på hemma och så får jag ta ett mindre projekt med mig på tåget.

Lite fakta om koftan då;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

Stickat

Att köpa lycka

11 september, 2015

Williams-garn

Man kan inte köpa lycka för pengar, sägs det. Men man kan köpa garn och det är nästan samma sak. Det är inte mina ord, jag läste dem någonstans, men det är helt säkert sant. Lite extra sant just idag känns det som, för idag kom leveransen från Yll & Tyll!

I onsdags bestämde mig äntligen för hur Williams nästa kofta ska se ut, och beställde garn till den, Drops Baby Merino.  Härliga färger som går i blått och grönt i olika nyanser. Ja, du ser dem här ovanför. Och eftersom det var rea på just detta garnet och dessutom fraktfritt om man handlade över en viss summa, tog jag chansen och beställde lite till. Det blir ju nästan gratis, liksom. Eller. Gratis och gratis. Kanske inte. Men ändå. Ni fattar.

Vad blev det mer då? Jo, jag har suktat länge efter att prova Visjös ullgarn. Det sägs nämligen att det är så mycket mjukare än andra motsvarande ullgarner. Och vackrare garn är Visjös karamell har jag nog aldrig sett. På bild då, än så länge. Alltså beställde jag två såna härvor också. En färgen Ljus karamell och en i Mörk karamell. För bestämma mig för endast en färg kunde jag ju inte. Såklart.

Precis innan jag checkade ut från nätbutiken trillade det dessutom ner tre nystan vinrött Drops Cotton Merino också. Kanske kan de funka till en mössa till Michaela.

Idag kom alltså härligheten. Ett stort mjukt paket som knökats ner i vår postlåda. Som jag har längtat hem hela dagen bara för det här. Och är jag nöjd med mina köp? O ja! Tröjgarnet är lika mjukt som vanligt och härligt färgglatt. Det vinröda möss-garnet kanske aningen för ljust, men vi får se. Vill inte Michaela ha det så hittar jag säkert en annan användning för det. Helt säkert.
Och så Visjögarnet. Jag säger bara ooooh! Det ÄR mjukare än andra ullgarner. Och vilka underbara färger! Nu måste jag bara hitta det perfekta projektet för det garnet.

Så, ja! Man kan köpa lycka för pengar. Om man med lycka menar garn.

Over and out! Nu ska jag klappa garn.

Visjo-karamell

Stickat

Nyårslöfte och fortsatt motorstopp

1 januari, 2015

Motorstoppstickning

Det pratas mycket om nyårslöften. Träna mer, oftare. Äta bättre. Vara snällare. Inte vara så snäll. Inte köpa mer garn. Sticka klart alla UFO (halvfärdiga projekt, alltså) Inte starta nya projekt innan de gamla är klara.
Jag har också ett nyårslöfte i år. Faktiskt. För en gångs skull. Eller flera, om jag ska var ärlig.

Så här är det.

  • I år ska jag sticka det jag tycker är roligt, när jag tycker det är roligt.
  • Jag ska starta nya projekt om jag känner för det, även om de gamla projekten inte är klara.
  • Jag ska köpa garn när jag känner för det, men såklart med måtta. Jag har ju faktiskt en hel del redan.
  • Och, jag ska sticka något till någon som inte förväntar sig det. Emellanåt. När jag känner för det.

Med andra ord. Allt är nästan som vanligt. Haha.

Bilden ovan, då. Vad har den med saken att göra då?
Absolut ingenting, skulle jag vilja säga. Det är en bild av mina försök att bota mitt stick-motorstopp. Det gick sådär.
Två försök på samma vantmönster till vänster. Det gick sådär. Ena varianten var rätt stickor och för tjockt garn. Alltså blev vantarna alldeles för stora. Dessutom blev färgerna inte alls bra tillsammans. Andra varianten var rätt stickor och för tunt garn. Alltså blev vantarna nog rätt lagom stora, men glesa. Nytt försök påbörjat igen, med tunnare stickor och det tunnare garnet. Resultat; lite mindre vantar, men täta och fina. Fast för korta, till och med för mina minihänder. Det går dock att åtgärda. Om garnet räcker. Ska väga det imorron.
Till höger ett försök på rutiga sockar. Ja, de var tänkta till Wille. Men, det gick sådär det också. De blev för små. Repade upp dem och började om med aningen tjockare stickor. Japp, de blev större. Passar nog en fyraåring kanske. Suck! Nu ligger de och skäms i skäms-korgen.

Nä, jag har ingen sån. Bara skojjade. Men skäms gör de, hoppas jag.

Utöver detta har jag börjat på ett par vantar ur boken Varmt & Stickat, Kallis fragment. De blir stooooora. Och detta trots att jag gått ner i stickstorlek från 2,5 mm till 2 mm. Jamen, hur svårt ska det vara!?

Så, motorstoppet fortsätter, men jag ger mig inte.

Stickat

Willes raggsockar

29 december, 2014

Raggisar-till-W

Jag glömde ju visa de här sockarna igår. Fotograferade på samma vackert frusna underlag.
Helt vanliga raggsockor i traditionellt melerat raggsocksgarn. Det må vara roligt med lite annorlunda mönster och självrandande garn, men den här typen av raggisar är faktiskt de allra vackraste. Åtminstone enligt mig.

Garnet är Svarta Fårets raggsocksgarn och det är faktiskt rester från pappas raggisar som jag gjorde förra året.
Så, nu har morfar och barnbarn precis likadana sockar. Förutom storleken då.

Nu ska jag återgå till de små projekten jag trodde skulle fixa mitt motorstopp. Återgå är i detta fallet synonymt med att repa upp dem.
Eller, kanske ska jag skissa på nya vantidéer? Hmm, vi får se.

Over and out!