Hoppsan! Det var inte alls meningen att jag skulle vänta så här länge innan jag fortsatte min berättelse om den galna teststickningssommaren, men nu blev det så i alla fall. Det kom en tjejträff och en rejäl höstförkylning emellan, och sånt är ju fullt legitima skäl.
För några veckor sen berättade jag om hur min galna teststickningssommar startade och om de tre sockar jag teststickade åt Beatrice Olsson, Knitritious. Har du inte kollat in dem än så gör det! Hon har även en garnkiosk på Facebook där hon säljer sitt handfärgade garn. Kika in även där, men förbered dig på att du vill ha precis allt hon färgat!
Men nu skulle jag ju berätta om fortsättningen på teststickningsbravaderna. En kväll i början av augusti tittade jag igenom min Instagramfeed och fick syn på att Threads of Wonder sökte vana teststickare till ett par korta sockar. Jahapp! Vem känner jag som är van teststickare för just korta sockar? Eftersom jag ändå hade ångan uppe så skickade jag ett meddelande till Sandra och anmälde mitt intresse. Mönstret var på norska och engelska och ingetdera språk är ju mitt modersmål så jag var inte säker på om jag skulle få chansen, men stickar gör jag ju oftast efter engelska mönster.
Jag hade turen att få vara med i teststickningsgänget och dök huvudstupa ner i mitt sockgarnslager igen. Min plan var att använda ett garn jag köpt från Moods of colors, men medan jag grävde i garnlådan fick jag istället tag på ett litet ensamt 50-gramsnystan och visste med en gång att det skulle jag använda! Det var ett underbart mjukt merinogarn med lite cashmere i mjuka grå toner som jag fick i goodiebagen på Stickfest i Väst i våras.
Efter ett par omstarter fick jag rätt masktäthet, det är alltid praktiskt när man får i foten i sockskaftet. Varför i hela friden ska jag sticka så hårt?! Sen gick det undan. Vriden resår och vackra flätor, sockarna stickade nästan sig själva! Mönstret släpptes på Ravelry för nån vecka sen, så nu har även ni chansen att sticka dem om ni vill. Visst har ni också ett ensamt 50-gramsnystan som ligger i botten av er garnlåda? Har du inte alltför stora fötter så räcker det till ett par sockar.
Tror ni att teststickningsgalenskapen är slut nu? Inte? Nä, det har ni rätt i. Fortsättning följer.
Men annars då? Jo. Ja. Jag stickar lite annat också. Igår blev jag färdig med min Vinterfjell tröja och den sitter som en smäck! Mönstret är gjort av Skeindeer, en norsk tjej som bor i London, och är skrivet så att du hela tiden ska utgå från hur du vill ha tröjan och modifiera den därefter. Fantastiskt bra mönster, måste jag säga! Den är nytvättad och ligger på tork.
Nu ska jag ta tag i min vackert röda Ranunculus och göra den också färdig. Det är bara lite avslutningsdetaljer kvar så det borde inte vara så knepigt. Min vana trogen, när det gäller tröjor, börjar min tro på mig själv svikta när jag närmar mig slutet. Jag blir rädd att den inte ska passa och så lägger jag undan projektet. För, så länge det inte är klart så behöver jag inte se sanningen i vitögat. Suck. Jag måste försöka komma över det där, för de senaste tröjorna har faktiskt passat alldeles utmärkt. Är ni likadana?
Just ja! Mina Vedemasockar är snart klara för teststickning! Det är bara diagrammet och tån kvar att få till, sen så! Det är så spännande!
Fakta om de teststickade sockarna;
Garn: Flotte socke från Rellana, ett sockgarn med merino och cashmere
Stickor: 2,75 mm strumpstickor, Hiya Hiya Sharp
Mönster: Mermaid Lagoon socks/Havfruens lagunesokker av Threads of Wonder (Sandra Lund)
