Note to self:
Tro ALDRIG att du kan sticka ett spetsmönster med mörkt garn (som gärna delar sig) på altanen i mörkret när du druckit öl. Eller vin. Eller båda.
Eller jo, gör det för all del. Om du uppskattar att repa upp någon timmes jobb dagen efter.
Lillprins Williams fårkofta är klar! Jag sa ju det! Jag ÄR klar med ett av projekten!
Jag har använt Drops Baby Merino och faktiskt även använt ett av deras mönster som bas. Alltså, bara för att få rätt storlek på det hela. Utseendet har jag själv hittat på. Fåren nedtill hade jag faktiskt redan bestämt innan jag köpte garnet, men ränderna upptill kom till efter hand. Jag ville att formen på oket skulle synas och då fick det bli ränder. Med prickar i.
Om allt blivit som jag tänkt så är koftan nu levererad till pappa för vidare leverans till allrakärasteminstasyster och hennes lillprins.
Passar även på att skicka med Kalajokisockarna så att hon är rustad när hösten kommer. Fast det dröjer ju länge tills dess.
Det var ju det här med UFOn. Tänkte visa er ett urval av mina ofärdiga alster..
Vi börjar längst ner i mitten, det är ett par rosa Hello Kitty-vantar till prinsessan Elsa. Insåg att de var på gränsen till för små, och så är jag inte nöjd alls med hur de ser ut. De SKA rivas upp och jag SKA börja om. Jag lovar!
Till höger om vantarna ligger ett blått bylte. Det är början på en kofta. Till mig. (kryss i taket) Men, jag använde för tjocka stickor, så masktätheten stämmer inte alls. Det visade sig att jag inte hade några stickor alls i rätt storlek, så jag fick offra mig och köpa nya tippar till mina Knit-prokablar.
Ovanför blåa byltet ligger ett blått bylte till. Det är försök nr 2 på samma kofta. Till mig. Med rätt storlek på stickorna. Men även detta vilar medan jag håller på med det du ser allra längst till vänster.
I mitten längst upp ligger en disktrasa. Jag såg ett mönster på Ravelry på dessa och jag bara MÅSTE testa! Det sammanföll lämpligt nog med att jag hittade bomullsgarn på rea på Hemtex. 10 kronor nystanet, det kan man inte låta bli! Men min vana trogen möblerade jag om i mönstret direkt. Man skulle börja med en i-cord och sen plocka upp maskor i den. Jag fick inte det snyggt så jag la upp på vanligt vis och stickade i-corden sist. Det blev bra det också. Tycker jag. Det enda jag har kvar här är att klippa av och fästa trådarna. Det tycker man ju att jag lätt skulle klara. Nån dag. Eller så river jag upp den och gör ni i snyggare färger. Vi får se.
Och så då längst till vänster. En kofta till lillprins William. Denna kvalificerar dock inte in som UFO eftersom det är detta projektet jag jobbar med just nu. Jag har kommit en bra bit till nu, men det tar jag i ett annat inlägg. En annan dag. Om WordPress är medgörligt och tillåter att jag laddar upp bilder. Det är inte alltid det gör det. Av någon anledning.
Åter till stickorna!
Men herregud vad tiden går fort när man har roligt. Ja, den tycks gå fort oavsett man har roligt eller inte, om jag tänker efter.
Häromveckan fyllde prins W 1 år och då fick han koftan i födelsedagspresent.
I ärlighetens namn tror jag han blev gladare för boken om ”Den rädda ankan Agne” som han också fick. (eller hette ankan Arne… har glömt) Men hans mamma, min allrakärasteminstasyster blev rätt glad för koftan, tror jag.
Koftan är stickad i Drops Safran, ett bomullsgarn som jag stickat måååånga barn/babykoftor i. Håller både färg och form fint, men vill gärna dela sig lite när man stickar. Mönstret är egenkomponerat, efter ungefär samma manér som Pippi-koftan jag gjort tidigare. Denna är dock lite större… han har ju växt, lillprinsen.
Självklart har jag använt mina fina Mors lilla ylle-knappar till denna koftan också. Jag tror faktiskt de passar till allt, hahaha. Partisk? Nääää!
Eftersom jag varit så fokuserad på att få koftan klar i tid till födelsedagen funderade jag inte så mycket på vad jag skulle göra sen. Och hamnade såklart i nånslags tomrum efteråt. (inte efter kalaset, utan efter att koftan var klar, förstås) Jobbigt när det händer.
Jag vet ju att jag har en rejäl att-göra-lista men den är som bortglömd just då. Ska nog förresten döpa om den till vill-göra-lista istället. Det låter trevligare. Inga måsten, liksom
Nåväl, tomrummet gick över (efter en halvtimme eller nåt) och nästa projekt drog igång.
Nu blir det en poncho-tröja till mig själv! Japp, bara till mig! Arvingen heter den, och jag stickar den i ett ganska tjockt ullgarn jag beställt från Turkiet. Egentligen skulle det garnet blivit stickade kuddar till soffan, men om någon opponerar sig får ja väl ta på mig tröjan och sätta mig i soffan och se prydlig ut.
Bara lite kvar nu. Återkommer snart med bild. Ja! Jag lovar!
Nu är den snart klar! Och tur är väl det. Av två anledningar, faktiskt. Dels är det faktiskt så att lillprinsen snart fyller år, ett år minsann stora killen, och jag tänker mig att koftan ska vara klar tills dess. Sen känner att jag snart får ett anfall av ”startitis”. Allvarliga saker det där. Man kan liksom inte låta bli att starta nya projekt då. Flera stycken på en gång helst! Och DET vore inte bra alls för lillprinsens kofta. Det är inte så att det är tråkigt på något sätt att sticka på koftan, inte alls!! Men att vara monogamstickare är jag inte alls van vid. Inte alls! Jag föredrar, som ni säkert förstått, att ha flera projekt igång samtidigt. Något enkelt att sticka framför en bra film, något relativt ofarligt att ha i bilen, och så något som utmanar lite. Jag får nog ta en titt på min Att-göra-lista och dra igång ett par projekt. Snart. Bara en ärm kvar. I´ll be back! Ps. Jag veeeet att jag har fler projekt, men jag stickar inte på dem just nu. Och om jag låter bli att tänka på dem så finns de inte. Visst?! Ds.
Tjohooo! Nu är den klar!
Pyttekoftan är klar så nu kan bebisen komma. Ja, jag vet att det inte är dags riktigt ännu, men rent koftmässigt är det ok när som helst nu. Och jag vet att bebisens storasyster tycker att det är dags.
Jag frågade den blivande storasystern om hon tyckte det skulle bli en lillasyster eller lillebror och fick det kloka svaret: -Ja!
Helt rätt.. det ena eller det andra blir det. Klok storasyster. Det kommer att gå bra det där!
Jag fick ett önskemål om en liten mössa också. Piece of cake, tänkte jag. Och ja.. det är det ju. Men herrejösses vad många olika sorters babymössor det finns. Och ingen att prova på.
Nu har jag gjort en. Och det är bara att hoppas att den passar. Annars gör jag en ny. Direkt! Det tar inte lång stund alls.
Och, förresten.. om det inte är en sån som önskades, så kan jag göra en ny av den anledningen också. Om det behövs. No problem!
Just, ja. Så här ser den ut! I inte helt färdigt skick. har inte fäst trådar och inte stickat snörena.. och inte tvättat och format den. Den var ursöt på mönsterbilden, med den lilla toppen upptill. Men jag vet inte.. vad tycker mottagaren?
Det tar sig!
Bakstycket och större delen av framstyckena är klara på lillprinsens kofta Himla smidigt när man stickar nedre delarna av fram- och bakstycken i ett. När jag kommer till ärmhålen får jag såklart dela på fram och bak, men då är den största delen gjord. Resten går tokfort.
Ja.. om jag hade haft ett mönster att följa förstås. Det ÄR lite knixigt att räkna ut hur många maskor det ska maskas av till halsringning och sånt, men det går. Det finns säkert någon bra formel för sånt, egentligen. Men de går bra, bara man inte är för trött i hjärnkontoret.
Jag gillar verkligen den här randningen. Ser väldigt mycket fram emot att se den klar, med mina fina knappar och allt.
Ja, ni minns dem väl? Mina Morslillaylle-knappar? Jag är fortfarande kär i dem.
Så, tillbaks till stickningen då, så jag kommer nånstans.
Over and out!
Jag erkänner! Jag kan aldrig hålla mig till mönstret. Inte hela vägen.
Jag är inte riktigt säker på att halsringningen på pyttekoftan blev bra. I originalmönstret så skulla man bara maska av när resårkanten var hög nog, men jag tycker inte det brukar bli snyggt. Så.. jag gjorde som jag brukar, hittar på lite själv. Jag stickade resåren lite längre och vek sen ner den på baksidan och stickade fast den.
Men, nu är jag rädd att den blir för klumpig.
Så, jag velar. Riva upp och göra som mönstret säger? Eller låta vara som den är? Eller fundera ut ytterligare en lösning på halsringingsproblemet.
Under tiden sysselsätter jag mig med koftan jag gör till prins W. Och så tittar jag till pyttekoftan ibland för att se om den ser likadan ut. Det gör den. Så jag tänker lite till.
Ve och fasa!
Inför förra helgens biltur på en sisådär 30 mil, drygt, kom jag på att jag inte hade något projekt på gång som lämpar sig för bilstickning! Huvva! Måste genast åtgärdas!
Strumpstickor går bort. Herregud. Tänk vilka obehagliga konsekvenser det skulle bli vid en eventuell olycka! Ja, jag är nog lite skadad av förra sommarens upplevelser. Men också lite klokare, hoppas jag.
Det får inte vara för avancerat, för då är det lätt hänt att jag blir åksjuk. Otrevliga konsekvenser även där. Om än mindre otrevliga än föregående exempel.
Jag plockade med mig ett nystan blått, ett nystan vitt (Safran) och en rundsticka nr 3 så att jag kunde börja på ett projekt som fram till nu bara funnits i mitt huvud. Tänker mig en kofta till lillprins W. Han behöver en ny, det vet jag bestämt. Han växer så det knakar.
Så här ser det ut än så länge. Vi får se hur många gånger jag tänker om innan det är färdigt. Hittills har jag tänkt om EN gång. Jag hade lite otur när jag tänkte första gången. Lite otur, bara.
Så, vad tror du syster? Funkar färgerna?
Och nej! Jag stickar inte när jag kör.
I´ll be back!
Alltså ibland undrar jag. Går det troll i saker och ting, eller är det mig det beror på?
Eller.. är det samma sak? Jag kanske ÄR trollet??!!
Denna lilla pytteärmen till en pyttekofta har jag stickat om flera gånger. Det ni ser här är försök nummer två. På första försöket hade jag missat att få med hela tråden på så många ställen så det såg förskräckligt ut.
Så, jag fick repa upp det. Och sticka om. Fast, jag upprepade inte felet denna gången. (vitsigt, såg ni?) Jag hittade på ett alldeles nytt fel. Inte medvetet förstås, men ändå.
Jag har lyckats förskjuta mönstret en maska helt plötsligt, så jag repade upp igen. (upprepning, haha) och nu, tredje gången gillt är ärmen klar. Och nästa ärm också. Utan att behöva repa upp.
Kom inte och säg att jag inte lär mig.
Så, nu är båda ärmarna satta på samma rundsticka som själva kroppen. Och då ser det ut så här.
Detta ska alltså bli en kofta till en kommande pytteliten person, inte min…
Men eftersom det inte är dags än så får den vila lite. Koftan alltså.
Mönstret är från Drops och jag skickar i deras bomullsgarn Safran. Passar väldigt bra i barn/baby-koftor för det håller formen fint i tvätten.