Titta så vackert! Visst blir man alldeles lycklig? Min kära syster vet vad jag vill ha.
Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna mina kära systrar. Och mamma. Världens finaste, var och en på sitt sätt. När jag fyllde jämnt förra året fick jag ett set med Hiya Hiya sharp rundstickor av min kära mellansyster och min mamma. Tänk att de visste precis vad jag ville ha! Ja, jag hintade förstås dem om stickorna, men de hade ju verkligen inte behövt köpa dem. Söstra mi suckade något om att det var rätt nördigt, men jag fick dem. Å jisses vad glad jag blev!
Nu har jag fyllt år igen, man brukar göra det tämligen regelbundet, och mellansyster messade mig och undrade vad jag önskade mig. Jag hade precis suttit och suktat över Limmo Designs glittriga sockgarner. Mer glitter åt folket, säger jag. Och bubbel. Mer bubbel åt folket också, men det är en annan historia. Jag hintade henne om de fina garnerna och vi fnissade lite åt färgernas namn. Runes partykofta heter en och bara det får ju en att vilja köpa direkt! Sen pratade vi inte mer om det och jag tänkte inte på det mer heller.
Gissa vad jag fick i present sen! Eller ja, ni behöver klart inte gissa. Förmodligen fattar ni det ändå med tanke på bilden. Jag fick två härvor glittrigt sockgarn. En härva Mörk jeans och en härva Åska (tror jag åtminstone den hette). Man säger att man inte kan köpa lycka för pengar, men man kan ju köpa garn och det är nästan samma sak, det läste jag någonstans och det är helt sant. Nu måste jag verkligen fundera på vad jag ska använda garnet till. Jag försökte mig på en Exploration Station av Stephen West, men jag fick inte ihop några bra färger så det ligger lite på is. Det tål att funderas på, det där med färger. Jag kanske måste offra mig och köpa någon härva till för det ska bli en Exploration Station. Vilken vecka som helst.
2017 var året då jag äntligen skulle sticka en kofta till mig själv som jag verkligen ville använda, och det har jag gjort. Jag älskar min Sirikofta. 2018 får kanske bli året då jag provar garn från våra svenska indie-färgare. Hmm. Det får jag nog fundera på. 2018 skulle ju bli året då jag skriver ner idéerna som far runt i min hjärna hade jag tänkt. Detta tål också att funderas på. Det ena utesluter kanske inte det andra. Eller tredje. För jag skulle ju lära mig lite nya tekniker också nästa år.
Vi får se vad jag kan checka av vid den här tiden nästa år. Antagligen något helt annat än det jag tänkt, men det är ok det också.