Browsing Tag

handfärgat

Stickat

Bergådalbana och teststickningar

7 november, 2020

Cable Lace sock

 

Det går lite upp och lite ner med det mesta just nu. Till och med sticklusten. Men mest med humöret. Ena dagen känns det helt ok, för att nästa dag helt plötsligt kännas helt nattsvart. Det är frustrerande och påfrestande.

Det har varit ett tufft år för oss alla, det har det, och nu är det snart slut. På nattsvarta dagar så tänker jag att Ha! Vänta bara! Vi trodde att 2020 var illa, vänta bara tills vi ser vad 2021 ska slänga i ansiktet på oss. Men på de bättre dagarna känner jag att nu kan det bara bli bättre. Är ni likadana?

Häromveckan kände jag mig på topp en kort stund. Kastade mig in i ett par teststickningar samtidigt som jag har plitat ihop ett nytt vantmönster i Lettlopi (jajjemen, ni får snart se) och stickar vidare på ett par tröjor. Några dagar senare tog allt stopp. Någon dag stickade jag faktiskt inte alls. DET är allvarligt!

Men så vände det igen, lite kort, i onsdags när jag äntligen fick umgås med min äldste son som jag oroat mig så förtvivlat för. Ni som känner mig vet att han fick Covid i våras, och han har nog aldrig blivit helt bra från det. För ett tag sen försämrades han igen och det konstaterades att han hade många små proppar i lungorna OCH en inflammation i lungblåsorna. 27 år ung. Det har tagit hårt på hönsmammas hjärta, kan jag säga. Därför kändes det oerhört skönt att få träffa honom och krama om honom ordentligt. Var rädda om er, säger jag bara. Det där är inget vi vill råka ut för.

Sen har det Amerikanska valet påverkat mig på något märkligt vis i år, och det tycks ju aldrig bli avgjort. Så i torsdags föll jag ner i det svarta hålet igen. Ingen stickning alls. Men det rättar till sig igen, och idag känns det riktigt bra. Det hänger naturligtvis ihop med att jag fått umgås med sonen idag igen.

Så, japp, vi kör bergådalbaneliv här just nu. Det blir åtminstone inte enformigt. Under tiden stickar vi oss igenom det här. Tillsammans!

Men teststickningarna då, undrar ni kanske. Jo, den ena är klar och finns nu på Ravelry, och den andra är på gång. Den ena är spets och flätor och den andra är flerfärgsstickning. Lite variation är bra.

Och vanten jag skapat är flerfärgsstickad även den. Jag har ritat och stickat, suddat och repat, ritat igen och stickat igen. Så som man gör. Och nu tycker jag att jag nått dit jag vill med den. Det återstår ”bara” att skriva ner och sticka en vante till. För det brukar vara fint med en på varje hand.  Det var lite roligt med denna vanten. Jag hade min lillasyster i åtanke när jag ritade och stickade den, fast hon var helt ovetande. Så skickade hon mig en bild på en kappa hon köpt, och meddelade att nu behövde hon minsann ett par nya vantar som passar till den. Jag kan säga att vanten och kappan är en perfekt kombo. Så kan det gå.

Sockan på bilden är en av teststickningarna. Jag har följt tjej från Johannesburg länge och hon la ut en fråga om teststickning av sockar åt henne. Jamenvisst, tänkte jag. Det gör jag gärna. Jag hade ju bara en handfull projekt på gång så det fanns absolut plats för ett till. De heter Cable & Lace socks och finns nu tillgängliga på Ravvan. Spets- och flätmönstret är väldigt enkelt att memorera och mönstret är välskrivet. Rekommenderar det varmt.

Fakta:

Mönster: Cable & Lace socks av Bigger than life knits
Stickor: 2,5 mm strumpstickor. Mönstret är skrivet för magic loop, men ni vet ju hur jag älskar mina strumpstickor.
Garn: Merino sock från Humlalyckan, i en fantastisk vårgrön färg.

Stickat

Om att vinna och förlora, fast mest vinna

12 maj, 2020

Intersections sock

Ibland vinner man och ibland förlorar man. Ibland är det väldigt viktigt att vinna och ibland spelar det verkligen ingen roll om man vinner eller förlorar. Några som förlorar klämmer i med ett lite surmulet -Äh, jag tävlade ändå inte. Det är då man vet att det var väldigt viktigt för dem att vinna.

Jag både vann och förlorade när det gäller de här sockarna. Ja, det är åtminstone det jag tror. Ni har hört talas om ett chickenrace, va? Alltså inte kycklingar som rejsar, nejdå inte alls. I garnvärlden pratar vi ofta om att vi vann eller förlorade i ”yarnchicken” Känner ni igen det? För er som inte känner igen det så kan jag förtydliga lite. Det handlar alltså om att man är rädd att garnet inte ska räcka, men om man stickar fort nog så räcker det. Alltså.. kan jag sticka så fort att jag får garnet att räcka? Ungefär så. Åtminstone för mig. Hur definierar ni det?

Nåväl. Jag både vann och förlorade alltså. Hävdar jag. Bestämt. Jag hade 50 gram egenfärgat rosa alpacka-sockgarn som jag väldigt gärna ville använda till sockan Intersections från boken 52 weeks of socks. Det var bara det att i mönstret står det att 100 gram behövs. Nu vet ju jag att 100gramssockar blir väldigt höga i skaften. Väldigt höga. Speciellt med så små fossingar som jag är begåvad med. Så jag tänkte att jag chansar. Det blir korta skaft, men det passar superfint att masa omkring i här hemma.

Två saker hände. (minst) Någon skulle kunna hävda att jag förlorade i yarnchicken, för garnet räckte inte till mudden. Det skulle någon kunna göra. Någon illvillig rackare. För nej, garnet räckte inte till mudden, men det var bara för att jag stickade foten för lång. Alldeles för lång för min lilla fossing. Annars hade jag vunnit. Och förresten så tävlade jag inte.

Det andra som hände var att jag egentligen vann i yarnchicken. För jag hade grått alpackasockgarn också, och tänk om jag ändå tänkt ha mudden i en avvikande färg. Det kan du fundera på. I så fall vann jag ju. Eller hur! Jepp! Där ser ni. Jag vann! (och förlorade kanske lite, men mest vann jag) För sockorna är färdiga. Låt vara att de är på tok för stora för mig så jag kan inte masa omkring i dem härhemma. Åtminstone inte utan att snubbla över en för lång tå eller nedhasad häl. Så kanske förlorade jag lite, men mest vann jag.

Sockan var väldigt rolig att sticka så det är inte helt omöjligt att jag gör ett par till. Ett par som passar mig. Och eventuellt med samma färg på mudden som på själva sockan. Eventuellt. Det får vi se. Men det blir inte förrän jag provat fler av de återstående 51 sockmönstren i boken.

Boken ja. Den är helt fantastiskt fin. Väldigt vackert gjort, med fina foton och varierande typer av sockar. Jag rekommenderar den varmt!

Fakta om sockarna då;

Garn: 50 gram egenfärgat rosamelerat Drops Nord och ungefär 8 gram i färgen Pärlgrå
Stickor: 2,5 mm strumpstickor och en flätsticka
Mönster: Sockan Intersections från boken 52 weeks of socks.

 

Stickat

Om virus, garn och annat

21 mars, 2020

striped socks

Vad är det som händer i vår värld?! Jag vet inte ens var jag ska börja. Det känns inte verkligt, åtminstone inte hela tiden. Hur känner ni? Jag pratar såklart om Corona-viruset, men det förstod ni nog.

Emellanåt känns livet som vanligt, det gör det. Men helt plötsligt känns det som om man lever i en halvdålig katastroffilm. Som en zombieapokalypsfilm, fast utan zombier. Vi kan inte träffa min systers familj eftersom de varit krassliga i några veckor, och inte mina föräldrar av rädsla för att smitta dem (med något som vi möjligen har, men inte vet om än). Mamma fyller år idag, och vi kan inte fira henne. Det är konstiga tider.

I tidningarna läser vi om hur folk hamstrar toapapper (!?!) och handsprit. Vissa går till och med så långt att de stjäl handsprit från sjukvården. Då undrar man vart världen är på väg. Men så dyker det upp positiva signaler. Företag som ställer om sin produktion för att producera t.ex. råvaran till handspriten. Restauranger och butiker erbjuder hemkörning till de som inte kan eller vågar ge sig ut. Exemplen är många och vi hjälps plötsligt åt, precis som det ska vara i vår värld. Åtminstone om ni frågar mig.

En annan konsekvens är att vårens alla roligheter ställs in. Eller, jag skulle nog snarare säga att de skjuts upp. Denna helgen skulle Stickfest i Väst gått av stapeln och jag skulle varit där med ett gäng från stickcaféet, men den är flyttad till oktober. Det är naturligtvis trist, men det var ett klokt och riktigt beslut.  I slutet av april skulle jag ha deltagit i Yarnfest Stockholm och skulle vara hjälpreda åt Beatrice som driver Knitritous yarns. Jag hade sett fram emot det såååå mycket! Yarnfest är också flyttat, men vi har inte fått något nytt datum än.

Naturligtvis är det inte ett dugg synd om mig, det är inte därför jag skriver det här. De som blir verkligt drabbade av det här är småföretagarna. Garnfärgarna, garnaffärerna och alla andra små företag som skulle deltagit och som nu har stora lager. Har du möjlighet så köp några härvor garn från din favoritgarnaffär eller favoritgarnfärgare, eller varför inte prova någon helt ny! Både Stickfest i Väst och Yarnfest Stockholm har listor över vilka som skulle varit utställare, så det är bara att välja och vraka.

Än så länge har jag bara köpt mig några virus-stickmarkörer och ett stickmått från Fröken Fyrkant, men det blir mer. Jag ska bara bestämma mig först. Helst ska jag ha ett projekt i tankarna innan jag handlar, men vi får väl se hur det går med den saken. Förmodligen blir det nåt spontanköp som vanligt.

Jamen, vad är det på bilden då? Jo, så här är det. Förra året, på Stickfest i Väst, hade jag möjligheten att vara med på en workshop med garnfärgning och jag blev helt biten. Inte så att jag på något sätt kan konkurrera med proffsen, men jag har kungligt roligt när jag blandar färger och kokar garn. Sockarna på bilden är stickat av garn som jag färgat. Det är färgat på ett sätt som gör att det blir när jag stickar med det. Väldigt tidsödande men såååå roligt! Vill du prova själv så finns det en film om det på Youtube. Det är Sticklingar podcast som gjort en film om detta. Eftersom jag är nybörjare (knappt det ens) så färgar jag på hyfsat billigt garn för då gör det inte så mycket om jag ställer till det så att garnet blir obrukbart. Än har det inte hänt i och för sig, men det har hänt att färgen inte alls blev som jag planerade. Ganska ofta till och med. Just detta garnet är Drops Nord, ett sockgarn med alpaca.

Inte har jag använt något speciellt mönster till sockarna heller, så denna gången blir det ingen faktasektion här på slutet. Den lilla fakta som finns hittar du på Ravelry.

 

 

Stickat

Om poddar och garn

14 juni, 2017

Garnlycka

Jag har den sista tiden helt snöat in på Youtubepoddar om stickning och garn. Fullständigt. Det finns inte en serie eller film på Netflix som har en chans numera.

Det är några år sen jag upptäckte Stickpodden, en ljudpod, som jag sträcklyssnade på.  Supermysig och jag lärde mig alltid något nytt. Dessutom fick man tips på roliga mönster och garner. Så småningom hittade jag ytterligare några svenska poddar om stickning, som t.ex. Nördic Knitting, Rätt Avigt, Stickkontakt m.fl. Jag gjorde också försök att hitta internationella poddar på engelska men det var ingen jag riktigt föll för. Har du inte provat att lyssna på detta så har du något riktigt härligt framför dig! Jag blev förresten helt starstruck häromdagen! Rätt Avigt följer mig på Instagram nu. Kan ni fatta?! Det är lika häftigt som när VisaLisa började följa mig på Twitter.

För inte alls längesen fick jag nys om att det gjordes videopoddar om stickning också. För er andra har det säkert varit fullständigt klart länge, men jag hade som sagt missat det. Kammebornia har funnits ett tag och på senare tid har även Yarnesty (f.d. Alpakka-Anna) och Majas Manufaktur startat videopoddar. Nånstans där fastnade jag. Jag fick ett förslag på Youtube om en pod på engelska som jag chansade vilt på och startade. Det var Grocery Girls som spelas in av två systrar i Kanada och där var jag fast. De tipsade om många andra poddare, de flesta i Kanada och USA, men även några i Europa. Min lista över poddar att se blir bara längre och längre. Förmodligen kommer jag inte att ha tid att jobba framöver.

Förutom alla tips på poddar pratar de om spännande mönster och projekt och om indiefärgare. De allra flesta garntips är från Kanada och Nordamerika och är därför ganska svåra/dyra att få tag på, men ett och annat tips från Europa dyker upp. Mönstren är lättare. De köper man via Ravelry så där spelar inte ursprungslandet så stor roll. Jag har upptäckt flera designers som jag aldrig hört talas om tidigare, men som gör fantastiska saker. Jag ramlade t.ex. dit på ett sjalmönster i veckan. Från första ögonkastet till inköpt mönster gick nog mindre än en minut. Som tur var hade jag passande garn i tillräcklig mängd hemma, så efter ytterligare några minuter var projektet påbörjat. Då ingick även tiden det tog att nysta härvorna!

Jag tänker inte ens försöka länka till alla poddar jag lagt i min lista på Youtube. Letar du upp Grocery Girls och tittar på dem lär det dyka upp fler förslag även för dig. Räkna inte med att ha tid att vara social eller jobba framöver då. Du gör detta på egen risk.

Vad har då poddarna med garnet på bilderna att göra? Absolut ingenting. Ja, förutom då att Garnlycka, som färgat garnet, nämndes i någon av de svenska ljudpoddarna. Jag tror det var Stickkontakt, faktiskt. Garnlycka besökte vårt stickcafé i våras och jag föll fullständigt för de här härvorna. De två översta är i merinoull och heter Sommardag och Dandelion. De två nedan är sockgarn och heter I see fire och Marin. Bara namnen kan ju få en att falla, och då har man inte ens känt på garnet. Får du chansen att klappa Garnlycka-garn nångång så passa på.

Nu ska jag fortsätta sticka på mitt mest nyligen startade sjalprojekt. Jag har svårt att släppa det, helt klart. Bilder och fakta kommer så småningom.

garnlycka

Stickat

Handfärgad garnlycka

1 maj, 2017

handfärgat garn

Precis som jag misstänkte så är inte längre Dogwoodgarnet mitt senaste inköp av fingarn.

I lördags var Petra från Garnlycka inbjuden till vårt stickcafé. Hon berättade om sitt garnfärgande, hur det började och hur hon tänker när hon färgar. Mycket inspirerande! Det är sällan två härvor blir likadana eftersom hon aldrig skriver ner hur hon blandar färgerna. Det gör att du kan vara övertygad om att härvan du köpt är unik. Petra hade med sig handfärgat sockgarn, men även garn i 100% merino och merino med silke. Det fanns också ett väldigt vackert lace-garn som lämpar sig till skira sjalar. Helst skulle jag velat adoptera alla härvorna själv, men lite självbevarelsedrift har jag faktiskt. Lite.

Fyra härvor följde med mig hem till sist. Två med sockgarn och två i 100% merino. Exakt vad det ska bli av dem har jag inte bestämt än. Sockgarnet blir såklart sockar, men merinogarnet är inte lämpligt till det. Det håller inte för slitaget. Möjligen kan man ha det i skaftet och göra foten i sockgarnet, som ju är blandat med 25% nylon.

Petras företagsnamn, Garnlycka, är mitt i prick, förresten. Tänkte ni på det? Garn är ju lycka, det vet alla garnnördar. Garnlycka, alltså. Perfekt!

I helgen har jag fotograferat en del klara projekt, två gånger faktiskt. Ljuset blev konstigt på första rundan, tyckte jag, så jag tog fler bilder idag. Nu i efterhand kan jag konstatera att de första inte blev så tokiga ändå. Jag misstänker att jag är lite överdrivet kritisk ibland. Nåväl, nu har jag åtminstone bilder så att jag har något att visa och berätta om. Inte dumt alls! Och under tiden stickar jag vidare på lite strumpor jag håller på med, och kanske virkar jag lite på pingvinen. Pingvinen, förresten. Den har jag nog inte berättat om. Jag får nog lägga på ett kol med den, så jag har något att visa. Men det blir efter veckans utflykt till Varberg.

Over and out för idag!