halskrage

Den här godingen väntar på kylan. Den där knastrande, gnistrande, snöiga kylan. Jodå, ni vet vad jag menar. Men det är inte många såna dagar vi har här nere i söder.

I söndags snöade det rejält och det var så härligt! Faktiskt låg snön kvar också, men nu ösregnar det så det sista försvinner nog tills imorgon. Jag hade annars hoppats att det kunde få ligga kvar till jul. Nu när det bara är 11 dagar kvar till julafton. 11 dagar! Jag är inte alls i fas med julen. Är ni? Inte en enda stackars tomte har kommit fram, men jag hör dem hojta på vinden. På fredag ska jag vara ledig så då får de komma fram.

Stickandet går inte så fort fram heller. Inte för att det måste göra det nödvändigtvis, men det vore trevligt att inte behöva lägga två dagar på att sticka baklänges när jag tappat en maska eller vänt flätan åt fel håll ideligen. Det hade det onekligen varit. Å andra sida kan jag välja att se det positivt. Garnet varar längre. Hade garn varit en bristvara här hemma så vore det ett jättebra argument, men garnbrist har jag verkligen inte. Och ändå råkar jag köpa lite här och lite där, fast jag sagt till mig själv på skarpen. Jag försvarar mig med att jag stickar från garnlagret också. Jo, jag lovar! Jag gör det. Också.

I normala fall skulle jag ganska enkelt kunna plocka upp den tappade maskan och till och med repa bara flätan och sticka upp den åt rätt håll, men just nu stickar jag i svart garn. Och jag håller det dubbelt. Ja, jag vet. Man kan verkligen undra hur jag tänkte när jag började på detta. Det är mycket enkelt. Ett önskemål från ett kärt håll och vips så sitter jag där med nyinköpt garn och stickar för glatta livet. Det passade ganska bra eftersom jag tillfälligt hade råkat slarva bort noteringarna jag gjort för en ny vante jag jobbar på och de behövde jag för att kunna göra vante nummer två. Nu är anteckningarna dock upphittade. Jag hade lagt dem ”så jag skulle veta var jag hade dem” som vanligt, och som vanligt hjälpte det inte ett dugg. De hittades av en slump igår så nu kan jag racersticka tvåan. Den är inte svart, förresten.

Cowlen på bilden är stickad av garn som legat i mitt garnlager i några år. Inköpt i Turkiet vill jag minnas. Det är en supermjuk ullblandning och passar fint att ha runt halsen. Jag tror inte den kommer att klia alls. Men. Den är varm, så jag väntar på den där kylan ni vet. Den är stickad i patentstickning eller brioche som det också kallas, så den är tjock och mysig. Jag trodde inte att jag gillade brioche, och framförallt inte tvåfärgsbrioche, men det gjorde jag tydligen. Så pass mycket att jag stickade en tillhörande mössa, så nu är jag verkligen rustad för kyla.

Jag såg förresten att någon gjort sockar med brioche. Det måste testas också, men inte med detta garnet då.

Jaha, det här gick ju inte alls som planerat. Jag skulle skriva ett inlägg om mina planer för nästa år, men gick nog lite vilse. Planerna får komma nästa gång. Jag borde hinna med ett inlägg till i år. Eller två om inspirationen kommer.

Följer ni förresten Stickdesigner på Instagram? Varje dag fram till jul erbjuds ett mönster med 24% rabatt. Mönsterskapare är svenska indiedesigners och jag har fått äran att vara med. Min vante Elsa dansar var med i förra veckan. Jag får nog erkänna att jag råkat köpa på mig några nya mönster på kuppen. Klart man ska stödja svenska indiedesigners, eller hur!

Till sist då, lite fakta om cowlen

Garn: Ullblandning från Turkiet. Jag har ingen aning om vad garnet heter, men det är från Ice Yarns.
Stickor: 4,5 mm rundstickor
Mönster: Ginas Brioche Cowl från Purl Soho. Det är ett gratismönster och väldigt välskrivet.