Browsing Tag

flerfärgsstickning

Stickat

Flerfärgsstickade elefantfötter

4 juni, 2017

flerfärgssticka sock

De här strumporna har funnits i min kö på Ravelry länge och jag vet inte vad som hindrat mig från att göra dem tidigare. Dumt, för det här är väldigt rolig stickning. Inte direkt mindless men inte heller jättekrånglig. Superkul!

I min frustration, över de självrandande, oroliga garnerna jag försökt få till strumpor av, tog jag de första två enfärgade garnnystanen jag hittade i tillräcklig mängd och drog igång. Jag var inte alls säker på att ljusgrått och brunt skulle bli särskilt snyggt tillsammans, men det fick bli som det blev. Det blev supersnyggt! Min kära, elefanttokiga syster vill hemskt gärna ha dem, men jag tror dessvärre de är för små. Tur för mig i så fall, för då får jag behålla detta paret och sticka ett nytt par i lite tjockare garn och stickor.

I förra veckan la jag en del tid på att virka delar till en Linuxpingvin till en vän. Den är inte helt färdig för mina fingrar måste vila lite. Det märks tydligt att jag är otränad på att virka. Fingrarna krampar efter en kväll med virknålen. Det gör det aldrig när jag stickar. Nu återstår bara att fylla pingvinen med vadd och sy fast delarna. Snart klart, alltså.

Jag har också kastat mig över ett roligt sockmönster med både flerfärgsstickning och flätor. Jättekul idé där mönstret från flerfärgsstickningen fortsätter som flätor längre ner på benet. Dessvärre blir de på tok för små, trots att jag gått upp i stickstorlek. Garnet är det rätta så där ligger inte problemet denna gången. Jag får prova igen med ännu större stickor. En annan dag. För nu har jag fått en idé på en liten barnkofta som jag bara måste prova. Den blir lite galen, men vi får se. Kanske blir det något. Kanske river jag upp hela klabbet. Jag använder Holst Coast, ett garn med 55% lamull och 45% bomull. Supermjukt, men ganska tunt.

Utöver detta stickar jag några varv på min Sirikofta då och då. Jag ser verkligen fram emot att den ska bli klar, men jag tror att jag också är lite rädd för hur den ska bli när den blir klar. Hittills har jag inte lyckats göra något som passar mig själv, annat än vantar, mössor och annat smått. Och sjalar förstås. De är rätt förlåtande när det gäller storlek. Vi får se hur det går. Det blir säkert bild på koftan oavsett om den passar eller inte.

Nå, lite fakta om Elefantstrumporna får det ju bli;

Garn: Det bruna är Drops Fabel och det grå är Svarta Fårets Frost.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya sharp strumpstickor
Mönster: Water for the Elephants av Yvette Noel (Rose Hiver Designs)

Stickat

Trädgårdsvantar

16 maj, 2017

Det var det där med vantar. Visst kom vi fram till att man inte kan ha för många vantar? Det vill i alla fall jag minnas att vi gjorde.

Tur det, i så fall, för här kommer ett par till. Vanligtvis söker jag mig till mer repetitiva mönster, men de här var för vackra för att låta bli. Jag menar, vem kan stå emot fjärilar och blommor när våren är på väg? Det är dessutom ett gratismönster. Hur generöst som helst av mönsterdesignern! Nu har i och för sig värmen äntligen kommit hit så jag lär inte kunna använda dem. Inte denna säsongen. Det kommer ju en höst och vinter igen och  kanske jag hittar dem . Kanske. Något av alla mina par borde jag åtminstone hitta. Kanske.

Häromdagen gjorde jag klart ett par strumpor, förresten! Inte tvåfärgsstickade denna gången utan med flätor och lite spetsmönster och stickade i Dogwood-garnet. Härligt garn att sticka i. Det är skillnad på garn och garn, det går inte att förneka. Bilder och mer info kommer så snart jag fäst trådarna.

Garn ja. Vi besökte Skäralid och Kopparhatten häromhelgen, underbart vackert med den nyutslagna bokskogen. Och alldeles i närheten ligger ju Klippan med Klippans yllefabrik. Jodå. Jag köpte mer garn. Jag behövde flera härvor av samma färg för jag hade bestämt mig för att ta stickandet till en ny nivå. Jag tänker sticka en kofta till mig. En Siri. Fast det återstår att se om den verkligen passar mig när den är klar. Jag brukar lyckas sådär med just den biten. Jag har mätt och provstickat och mätt igen och kommit fram till rätt storlek (förhoppningsvis) och stickar för glatta livet. Det är hur roligt som helst! Och när jag ändå var där så köpte jag till två koftor. Jag kan ju bli biten av det. Eller så blir det fel storlek och då måste jag ju prova igen. Och så råkade de ha garn i alldeles rätt färger för en idé som växer fram i mitt huvud för tillfället, så det blev några härvor till det också.

Fakta om vantarna:

Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Garden Dreams av Tiina Kuu. Ett gratismönster som finns på Ravelry.

 

Stickat

Kan man ha för många vantar?

10 maj, 2017

Hur många par vantar behöver man? Finns det något som heter ”för många vantar”? Får man sticka så många vantar man vill?

Ibland får jag lite undrande blickar när jag stickar mitt trettielfte par vantar och någon har till och med dristat sig att fråga om jag verkligen kan behöva fler par. Modig människa, det där. Svaret på frågorna är enkelt. Man behöver så många par vantar som man vill sticka, det finns inget som heter ”för många vantar” och man FÅR sticka så många vantar man vill. Och, ja! Jag behöver verkligen fler vantar. Punkt.

Förra vintern stickade jag ett par underbara, randiga, filtade  vantar som blev mina favoriter. När säsongen var slut la jag undan dem på ett ställe så att jag skulle veta var jag hade dem när det blev kallt igen. Jag har fortfarande inte hittat dem, och inte min fårmössa heller, och inte mina Dorisvantar och inte Den hemmelige hagen-vantarna heller. Ja, det är säkert ännu fler som flytt, fast jag kommer inte på fler just nu. Nu förstår ni kanske varför jag behöver sticka många vantar? Jag har inte tappat dem eller glömt dem någonstans, jag har ett helt klart minne av att jag lade undan dem. Omsorgsfullt. Nåja. Någon gång när jag städar nånstans där jag inte röjt på länge dyker de säkert upp. Jag lovar att rapportera när och var jag hittar dem. Årets skörd av vantar får jag nog lägga undan någon annanstans, så jag säkert hittar dem igen. Men vänta! Det var ju det jag försökte förra året. Suck.

Ett av mina nystickade par är vanten Martjärn som Dödergök gjort mönstret till. Jätterolig stickning och ett välskrivet mönster. Lite roligt är det att när jag skulle lägga upp projektet på Ravelry upptäckte jag att jag redan börjat sticka dessa. För något år sen. Och jag mindes det inte ens. Ser ni något mönster här? Minnet är tydligen inte det bästa. Inte lokalsinnet heller, men det är en annan historia som inte har mycket med stickning att göra.

Fakta:

Garn: Blått och grönt tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Martjärn av Dödergök

Stickat

Rosa sockarna är färdigtrasslade

7 februari, 2016

Cissistrumpor

Färdiga! Trots att jag hade lite otur när jag tänkte.  Herrejösses vad det har trasslat. Garnet alltså. Någon gång borde jag lära mig att det inte är säkert att det är tidbesparande att sticka båda sockarna/vantarna samtidigt. Från samma nystan. Det är ju som upplagt för trassel. Tanken denna gången var att jag skulle få två likadana strumpor och det blev det ju.

Nu är frågan om de passar.  Fotlängden ska vara ok. Det har vi mätt och kollat. Dock är jag orolig för att skaftet ska vara för trångt. Å andra sidan vet jag att det här garnet brukar töja sig lite, så jag hoppas det funkar.

Det blev lite garn över så jag har faktiskt börjat på ett par i mindre storlek, men i samma stil. Tänker att det kanske finns någon liten människa i samma familj som vill ha dem. Den stora frågan är ju då; Hur stora fötter har en 4-åring?

Och så lite fakta då;

Garn: Svarta Fårets raggsocksgarn
Stickor:  4 mm strumpstickor
Mönster:  Eget hittepå. Det kommer inte att bli något nedskrivet mönster av det här. Det finns redan snarlika till salu på Ravelry.

Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan nästa inlägg. Jag har passat på att ta fler foton i helgen, så jag bör klara mig i veckan iallafall. Längtar tills det är fotoljust på kvällarna efter jobbet också. Snart är vi där