Browsing Tag

flerfärgsstickning

Stickat

Vantar och mössa till frusen syster

28 oktober, 2018

Allmoge vante

Jag är så lyckligt lottad! Jag har begåvats med den mest stickvärdiga familj en stickare kan önska sig! Och då pratar jag inte bara om den närmaste familjen, de som bor under samma tak.

I ärlighetens namn har inte mannen min bett om så många stickade prylar, men ett par raggsockar och en mössa har det blivit. Och, det viktigaste av allt, ett par Tingsrydsvantar. Han håller på Tingsryd, TAIF, i hockey och jag har satt ihop ett vantmönster laget till ära. Och det märkligaste av allt är att det går bra för Tingsryd när jag stickar på ett par, men mindre bra (ja riktigt dåligt) när jag inte gör det. Någon slags magi måste vara inblandad. Håller ni koll på hockey lite så förstår ni att jag inte stickat så mycket i början av säsongen i år, men vid förra matchen stickade jag så fingrarna nästan domnade.

Utöver det har jag några systrar, syskonbarn, mamma, svärdotter, svägerska och lite vänner som är väldigt stickvärdiga. Ni som stickar vet att det bara är de riktigt stickvärdiga som själva kan bestämma (inom rimliga gränser) vad de vill ha för något. Ibland iallafall. Emellanåt kan det hända att jag inte är sugen på att sticka det de hintar mig om och då blir det inget. Åtminstone inte just då. Det kan hända att det bara behöver marinera lite i min hjärna först.

Ganska nyligen hintade allrakärastesyster mig om att hon behöver ett par nya vantar och en mössa. Hon hade absolut ingenting som passade till hennes nya jacka, stackarn. Jag satte Maja Karlssons vackra nya bok,  35 vantar, i händerna på henne och hon fick nästan bestämma själv. Nästan. Lite fick jag styra upp det hela så att vi kunde passa ihop dem med garn till en mössa också. Ska man ha en mössa så ska den helst inte killa för mycket i pannan, tänker jag.

Nå, hon föll för vanten Allmoge som i boken är stickade i Lettlopi. Det är ett fantastiskt garn, men jag tror inte hon skulle använda en mössa i det garnet. Det är lite väl killigt. Som tur var hade jag spanat in ett annat garn som borde funka, och som av en händelse skulle jag till just den butiken någon dag senare. Tänka sig. Valet föll på ett grönt, oerhört mjukt, tweedgarn i Lamaull till mössa och vantar. Och som kontrastfärger naturfärgat och rött utan tweedpluppar. Det senapsgula fick bli tvåtrådigt ullgarn som jag stickade dubbelt. Det kändes lite onödigt att köpa ett helt nystan för de få grammen som skulle gå åt till plupparna mitt i blommorna.

Mössan är en favorit i repris, Antler hat. Detta är tredje exemplaret av den mössan och säkerligen inte den sista. Jag har själv en i merinoull, men denna är faktiskt ännu finare. Tror ni hon märker om jag byter? Och behåller denna själv? Nä, så kan jag inte göra. Det vore inte snällt. Dessutom har det varit väldigt kallt även här nere de senaste dagarna. Det snöade till och med igår. Jag får nog vara så snäll och fästa sista tråden så att hon kan hämta mössan och vantarna. Jag vill ju inte att hon ska frysa.

Mer då? Jodå, jag har stickat på annat också, men det är liksom lite hemligt. Jag håller på med en teststickning åt Eli i podcasten Skeindeer knits, men eftersom den är superhemlig får ni ge er till tåls lite till. Snart publiceras mönstret. Tror jag.

Fakta om mössan och vantarna ovan;

Mössan:
Garn: CamaRose Lama-tweed. Garnet är supermjukt och väldigt trevligt att sticka i.
Stickor: 4,5 mm rundsticka, Hiya Hiya sharp
Mönster: Antler hat av Tincan knits. Mönstret är gratis på Ravelry! Gratis, alltså! Och superbra.

Vantarna:
Garn: CamaRose Lama-tweed, Lamauld 1/2 samt lite tvåtrådigt ullgarn. Lamaulden är inte riktigt lika mjuk som Lama-tweed, men det gör absolut ingenting i vantarna.
Stickor: 5 mm strumpstickor
Mönster: Vanten Allmoge från Maja Karlssons fantastiska bok 35 vantar.

3 Comments
Stickat

Sextiotalet i sjuttiotalsfärger

21 oktober, 2018

Twiggy socka

Det är lite mer än ett år sen sockan Twiggy publicerades och jag föll för dem direkt.  Mönstret köptes in, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda.

Ibland är det så. Det måste ligga till sig lite och så plötsligt uppenbarar sig det självklara valet. Denna gången hände det när jag plockade bland mina sockgarner och suckade lite över ett nystan brunt garn som jag inte tyckte speciellt mycket om. Ja, garnet var det inget fel på alls, men färgen tilltalade mig inte alls. Men så hamnade det bredvid ett orange handfärgat garn från Garnlycka och se där! Plötsligt visste jag! Det skulle bli ett par Twiggysockar. Orange, bruna och vita skulle de vara.

Tänker jag efter så är det fullt logiskt. Twiggy hör sextio- och sjuttiotalet till, och de här färgerna är väldigt mycket sextio- och sjuttiotal för mig. Men jag tvekade lite, det gjorde jag. Jag minns ju kläderna och färgerna från den tiden och det är ju inte så att orange och brunt varit färger jag dragits till på många år. Been there, done that, liksom, men tydligen var tiden mogen nu. Visst blev de läckra! Medan jag stickade dem tänkte jag att jag skulle behålla dem själv, men när jag tog fram socklagret för att ge mamma hennes nya sockar så högg hon tag i dessa direkt. Hon föredrog helt klart de här framför de jag trott hon ville ha. Självklart fick hon dem då, och det löste sig fint för de andra sockarna också. Kära lillasyster adopterade dem på studs. Det är härligt när även den nära familjen kan överraska en.

Mönstret har gjorts av Emelie Björnkvist, Emelilyknits, och är välskrivet och bra. Jag tycker om flerfärgsmönster med förhållandevis korta mönsterrepetitioner och inte för långa färgpartier, precis som detta. Har du inte stickat dem så rekommenderar jag att du köper det och gör så. Emelie är även indiefärgare och säljer handfärgat garn. Jag har inte testat det ännu, men jag råkade ge mig själv lite sådant i födelsedagspresent i början av oktober. Ja, jag har ju inte fått hem det ännu, för det är en julkalender, men det dyker nog upp under november. Den ska innehålla en 50-gramshärva handfärgat garn till varje söndag i advent och en till julafton om jag inte missminner mig. Superspännande!

På tal om födelsedag! När jag fyllde år tidigare i månaden passade jag på att publicera mitt senaste sockmönster, Vedemasockan. Jag har haft god hjälp av några teststickare för att ta reda på om mönstret var begripligt även för andra. Efter lite justeringar så tror jag faktiskt att det är det, men det kommer att förtydligas lite till. Jag passar nog på att göra det samtidigt som jag publicerar det på engelska också. Det är nästan som julafton varje gång jag ser en socka som någon annan stickat efter mitt mönster.

 

Denna gången har ni fått ganska mycket info om sockarna redan i texten, men jag tycker ändå att det är praktiskt att samla all info här i slutet av inlägget.

Garn:  Det orange garnet är handfärgat av Garnlyckas garn,  det bruna är ett garn jag fick i goodiebagen på Stickfest i Väst, Lang Yarns Jawoll superwash och det vita är Drops Fabel.
Stickor: 2,75 mm strumpstickor Hiya Hiya sharp.
Mönster: Sockan Twiggy av Emelie Björnkvist

 

0 Comments
Stickat

Om när man tar sig vatten över huvudet – Eltonsockarna

26 augusti, 2018

Elton sockar

I början av mars fick jag ett foto på ett par vantar skickat till mig med en försynt fråga. Kunde jag möjligen sticka såna, fast som sockar?  Självklart! Hur svårt kan det vara, tänkte jag.

Det var ett foto på JennyPennys fina vantmönster Missy C, och det vore ju inte omöjligt att använda diagrammet till ett par sockar. Jag hade ju redan mönstret, liksom. Fast när vi diskuterade vidare så funderade vi på om jag istället skulle göra om det lite så att det istället liknar deras Japanska spets Elton. Ni hör ju redan här, att göra om ett vantmönster med katt till ett par sockar med hund på. Jag hade nog lite otur när jag tänkte.

Nåväl, jag bläddrade vidare i JennyPennys bok och hittade rävvantarna, Foxy mittens, och tänkte att det borde vara plättlätt att modellera om diagrammet lite så att det liknar en Elton mer. Nej! Plättlätt var det inte. Inte alls! Hur jag än flyttade runt rutorna och ritade på ett rutat papper så blev det inte likt någonting vettigt alls. Jag provade ta ett foto på hunden och pixla honom i ett bildprogram, men det gick inte heller. Han är ju en vit fluffhund med mörka ögon och mörk nos. Det blev alltså några mörka fläckar i en vit yta, och så god fantasi hade jag inte så att jag kunde få det till en hund. Suck. Jag är inte känd för att ge upp, men denna gången fick jag göra det för att bevara min mentala hälsa. Det fick bli rävvantarna fast som sockar och i grått och vitt. Med god fantasi och om man kisar lite så kan man nästan se att det är Elton. Nästan. Fast ändå inte.

Men, vi är nöjda med sockarna, både jag och tösabiten som ska ha dem. På skaftet blev det tassavtryck och så även under foten. Tittar man noga på sockarna så ser man att de inte är exakt likadana, men det säger vi inte till någon. En lite Eltonvovve är förstås inte helt likadan på höger och vänster sida heller, om man tänker efter.

Fakta om sockarna:

Garn:  Jag använde Drops Fabel i vitt och mellangrå, samt lite svart till nos och ögon
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Jag använde Jenny Pennys vantmönster Foxy mittens och byggde om till sockar. Nu när jag testat och sett att det går så gör jag kanske kattvantarna som sockar också. Kanske.

Hur Elton ser ut? Ja, det kanske ni också vill veta. Nu förstår ni kanske mitt dilemma?

Elton Vovveson

0 Comments
Stickat

När hjärnan är full av garn

18 juni, 2018

Sockan Spira

Vid kvällsmaten idag satt jag och funderade på att det är hög tid att skriva lite här. Det är snart tre veckor sen sist och det är ju alldeles för länge! Jag suckade lite och funderade på vad sjutton jag skulle skriva om. Helst vill jag bara sticka nu. Inte skriva. Bara sticka. Hela tiden.

Det har hänt en del sen sist. Vi tillbringade en helg i Uppsala när äldste sonen tog sin examen. Jag var så stolt över honom! Och är naturligtvis fortfarande. Vädret var underbart och vi firade honom genom att äta en god middag på Tzatziki, utomhus vid Fyrisån. I Uppsala ligger också Yll & Tyll. Jag var inne en kort sväng, men det blev inget handlat denna gången. Jag kände att jag köpt tillräckligt just nu. Det är inte så länge sen jag köpte det röda vackra garnet, så jag får lugna mig lite.

På tågresan upp till Uppsala såg jag på Instagram att Beatrice Olsson, Knitricious, sökte snabba teststickare till sina nya korta sockar. Jag funderade någon sekund och insåg att jag faktiskt hade både passande stickor och garn med mig i resväskan. (ja, man reser väl inte oklädd?) Så jag frågade hur snabb man behövde vara, och plötsligt var jag en teststickare. Hoppsan! Sockarna jag egentligen tänkt sticka på resan fick vila och så la jag upp hennes sockar istället.

Som ni vet har jag stora problem att följa ett mönster till punkt och pricka så detta var en utmaning för mig. Jag skulle göra precis som det stod i beskrivningen och inte bara läsa hälften och sen köra. Och vet ni vad? Det var kul! Superkul, till och med! Jag hoppas verkligen jag får chansen att teststicka igen. Mönstret är släppt och finns på Ravelry. Engineered Summer Socks heter de om ni vill kika på dem. Jag lovar att lägga ut ett foto på dem här när jag är klar med socka två.

För egen del har jag tre mönster att renskriva och skaffa teststickare till. Jag har redan två som anmält sitt intresse att resta de rosa grytlapparna, (jag har inte glömt er) men som jag skrev i början vill jag bara sticka just nu. Inte skriva. Helst. Men jag lovar att ta mig samman och plita ner det sista. Snart. Jag ska bara…

… sticka lite till. Tre par sockor på gång och en tröja. Nej, fyra par sockor är det ju. Och en tröja. Och en sjal. Och en mössa också ju. Säkert något mer. Sen ska vi inte prata om de sockarna som finns i mitt huvud och inte heller om koftan jag redan plockat fram garn till. Jag behöver fler timmar på dygnet känner jag.

Sockorna på bilden var ett av paren jag hade med mig som tågstickning, men som inte fick någon kärlek på hela resan. Jag provade flera olika färgkombinationer innan jag föll för den här. Medan jag stickade insåg jag att de var menade för min allrakärasteminstasyster som tycker mycket om blått och grönt (hoppas jag). De är äntligen överlämnade och jag tror faktiskt de passar ganska bra.

Fakta:

Garn: Jag har använt lite av varje. Det blå garnet är Drops Fabel som jag köpte av Deisy Design på Stickfest i väst. Det ljusa pärlgrå är också Drops Fabel som jag hittade i min sockgarnslåda. Det gröna är rester från Tant Koftas sockpaket till sockan Äppel Päppel. En underbar grön färg.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Mina favoriter.
Mönster: Sockan Spira av Clara Falk .

1 Comment
Stickat

Tankar på ett tåg

29 maj, 2018

Bolster vantar

 

Varför stickar man? Har ni funderat på det? Jag funderade lite på det medan jag åkte tåg idag.

Som stickare får man förr eller senare frågan om man stickar på beställning. Om man säljer, menar jag då. De flesta av oss stickare gör ju inte det och när man svarar nej på den frågan kommer genast nästa. Men varför stickar du då? Jadu. Det kan man undra. Kanske tillägger man då att man bara stickar till husbehov. Och vad betyder det egentligen?

Mina tankar flög i vanlig ordning åt lite olika håll när jag tog en funderare på detta idag. Först tänkte jag tvärsäkert att jag stickar för att jag måste. Men det där menar jag nog inte. Jag måste inte alls. Det är ingen som tvingar mig. Jag stickar av högst egen vilja. Så. Jag måste alltså inte. Ändå stickar jag. För att jag vill.

Ja så är det naturligtvis. Jag stickar för att jag vill och jag stickar bara det jag vill.  Och jag stickar åt vem jag vill, men bara det. Får jag en fråga från familjen eller någon kär vän händer det ofta att jag går igång på deras idé och säger att jag absolut kan göra det åt dem. Det händer också att en av mina kära systrar gör en djupdykning i lådan med färdigstickat och adopterar något. Det är nog tur, för hur många par vantar och strumpor har man bruk för själv?

Men varför vill jag då sticka? Jag tror att jag har en del kreativitet som måste ut, men på mitt jobb är den möjligheten lite begränsad. Som den ofta kan vara. Det är helt ok för mig, för jag har ett roligt jobb ändå, men någonstans måste kreativiteten pysa ut. Och pyser gör det. Jag varvar att sticka andras mönster med att hitta på eget. Till och med när jag stickar andras mönster  brukar kreativiteten komma fram. Jag har för tillfället väldigt svårt att följa ett mönster till punkt och pricka. Alltid hittar jag någon liten grej jag vill göra annorlunda. Inte så att det är något fel på det från början, men ja, ni vet.

Jag har också ett stort behov av att lära mig nytt. Lära mig mer om olika fibrer och deras egenskaper, lära mig nya tekniker och spännande lösningar som jag kan ha nytta av i mitt eget skapande sen. Jag har inte gått på så många kurser, men i våras testade jag tvåändsstickning när jag var på Stickfest i Väst. Förhoppningsvis får jag möjlighet till fler kurser framöver.  Youtube är också en bra källa för olika tekniker. Det finns massor med klipp som visar hur man stickar olika uppläggningar, avmaskningar, hälar, kortvarv, ja allt möjligt. De jag provar och har nytta av länkar jag förresten till under rubriken Användbarheter här på sidan. Kika in där ibland.

Stickandet får mig också att varva ner. Få ner pulsen och slappna av lite. Jag märker tydligt om jag inte hunnit sticka några varv innan jag ska sova. Det har faktiskt hänt att jag stigit upp igen och satt mig en stund och stickat, och sen somnat gott i sängen. Jag stickar alltså för att varva ner också. Det för mig faktiskt tillbaka till tanken att jag stickar för att jag måste. Kanske måste jag lite. Inte för att någon tvingar mig utan för att må bra. Det är kanske där ordet husbehov kommer in. Stickar jag lite lagom mycket infinner sig ett lugn i huset (mest för att jag sitter stilla, antar jag) och det har nog alla i huset behov av. Det har faktiskt hänt att min man bett mig sätta mig och sticka en stund om han tyckt att jag flängt runt för mycket. Jag har en klok man.

Jag stickar också för att jag kan. Sjunga kan jag inte, måla och teckna kan jag inte, men sticka kan jag. Det återknyter till kreativiteten som pyser.

Ja, där har vi det. Jag stickar för att jag vill och måste, trots att jag inte måste. Och för att jag kan, vill lära mig nya saker och för att kreativiteten inte ska bli kvävd. Solklart?

Nu är frågan… Varför stickar du?

 

Fakta om vantarna på bilden

Garn: Kampes tvåtrådiga och tvåtrådig ull från Klippans yllefabrik
Stickor: 2 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Jag började först med 2,75 vill jag minnas men då blev de alldeles för stora. så jag bytte stickor men gick nog ner för mycket i storlek. Inser att jag borde begripit att det var för stort hopp i stickstorlek, men så blev det.  2,25 mm-stickorna var undanlagda till tvåändsstickingskursen.
Mönster: Bolster av JennyPenny

0 Comments
Stickat

Och plötsligt är det sommar

12 maj, 2018

Transcendence

Vilka underbara veckor det har varit! Fantastiskt väder och flera lediga dagar. Det gjorde inte så mycket att jag inte kunde vara ledig på klämfredagen förra veckan, semesterkänslan håller i sig ändå. Jag ska istället vara lite ledig innan nationaldagen.

Har ni tänkt på att det går i cykler, det där med vad man är sugen på att sticka? Eller, det är kanske bara för mig det är så. Inte vet jag. Jag kan snöa in på strumpor eller vantar. Mössor var det för ett tag sen, och nu är det tröjor. Och strumpor. För tröjor är inte speciellt pendlarvänliga projekt, så jag måste ha några mer portabla grejer på gång också. Just nu är det strumpor.

Strumporna på bilden är Transcendence socks av Skeinderknits. Mönstret är skrivet för att sticka från tån och upp, men jag ville så gärna prova min nya väldigt korta rundsticka så jag valde att sticka dem uppifrån. Och för att röra till det ytterligare fick jag för mig att prova en ny häl också. Det är ett tag sen jag köpte beskrivningen till Fish lips kiss heel, men det har inte blivit av att jag testat. Många säger att det är den överlägset bästa kortvarvshälen och jag är nog benägen att hålla med. Åtminstone bäst bland de varianter jag testat.  Har du inte testat denna hälen så rekommenderar jag att du gör det. Priset är mycket överkomligt, kring en dollar.

Mönstret till sockorna är välskrivet och sockarna roliga att sticka. Jag gillar att mönstret är repetitivt och lätt att memorera. Det är bra egenskaper på en pendlarstickning. Det grå och det gröna garnet kommer från goodiebagen från Stickfest i Väst. Jag kände att jag verkligen ville prova godsakerna vi fick, för att veta vilka av garnerna jag tycker om. Eller inte tycker om, för all del. Jag lär återkomma om det.

Den lilla Flaxkoftan och Flaxtröjan är klara. Nästan iallafall. Koftan väntar på knappar, men jag tror jag bestämt mig för vilka den ska ha nu. Kanske. Om jag inte hittar några ännu bättre. Jag funderar nog på det några dagar till. Man ska inte ha för bråttom med såna viktiga saker. De får ta sin tid.

Samtidigt funderar jag på att sticka en Loppakofta till mig själv. Jag har garn till det, men behöver bestämma mig för vilka kontrastfärger jag ska ha. Bottenfärgen blir beige och det lutar för närvarande åt lite jordig färgskala. Brunt, senapsgult och något mer åt det hållet. Jag har en härlig mörkt röd och en bränd orange som skulle passa fint. Eller kanske en olivgrön. Eller så går jag åt blått istället. Kanske. Eller grönt? Ja, ni fattar. Jag har problem. Förmodligen får jag sticka testlappar och utvärdera sen.

Fast det kanske jag inte har tid med. Jag har skapat ett nytt angenämt problem åt mig själv. I går tog jag lunch lite tidigare än vanligt. Jag satte mig i lunchrummet tittade igenom Instagram medan jag åt. Då får jag se att Yll & Tyll just lagt ut fredagsfyndet. 10 härvor Malagribo Mecha, ett merinogarn i en fantastisk röd färg. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle kunna kapa åt mig dem, men jag gjorde det! Jag var först och inom två minuter var de betalda och klara. Nu är det på väg hit med posten. Åh! Nu måste jag hitta en lämplig tröja att sticka. Det är ett riktigt angenämt problem.

Fakta om sockarna:

Garn: Järbo Junior Raggi i grönt och grått, samt lite gula rester av Tant Koftas Trekking och vinrött från Söstrene Grenes sockgarn.
Stickor: 2,25 mm rundsticka. Jag använde min 23 cm långa rundsticka från Hiya Hiya. Till tån fick jag ta till vanliga strumpstickor.
Mönster: Transcendence Socks från Skeindeer Knits. Välskrivet och roligt att sticka.

 

0 Comments
Stickat

Zweig och jag

23 februari, 2018

Zweig tröja

Det här är det roligaste jag stickat på länge! Ingen tvekan. Jag får säga till mig själv på skarpen när jag kommer hem från jobbet, annars hoppar jag över matlagning, tvätt och annat sånt som man tydligen måste göra emellanåt.

Jobbet, ja. Hur roligt det än är att jobba så tar det mycket sticktid, men jobba måste man göra så man får pengar till garn och såna livsnödvändigheter. Just nu försöker jag hålla mig i skinnet med inköpen innan Stickfest i Väst. Jag tänker att det kan vara bra att ha lite slantar öronmärkta för inköp där. Man vet aldrig vad man hittar som man villhöver. Fast häromdagen köpte jag några nya stickor och kablar. Jag har funderat ett tag på att köpa ett Hiya Hiya Sharp rundstickset med korta stickor, men har inte kommit till skott riktigt. Jag har de lite längre tipparna sen tidigare och älskar dem, helst stickar jag inte med något annat, men jag har märkt att de pga. längden inte funkar så bra till exempelvis mössor. Den kortaste kabeln är fullständigt omöjlig att använda med de lite längre tipparna.

Eftersom ett sånt där set kostar en del slantar så har jag dragit mig för att köpa dem, men så häromkvällen såg jag att en butik hade 20% rabatt på alla stickor och tillbehör. Det fanns dock inga set med korta tippar kvar, men lösa tippar och kablar fanns gott om. Förvaring har jag redan, så jag slog till och köpte en flock tippar och en ny kabel till en bråkdel av priset för ett helt set.

Fast egentligen var det ju inte nya rundstickor det skulle handla om idag. Jag skulle ju skriva om Zweig. Zweig är alltså tröjan med extra allt som jag nämnde förra veckan, och den har verkligen allt. Extra allt. Flerfärgsstickning, spetsstickning och lite flätstickning. Vad mer kan man begära? Som tur är kan jag inte ha med mig den som tågstickning. Halvkiloskonen med Holstgarn är inte riktigt kompatibel med att bära med sig i handväskan, åtminstone inte om man vill få plats med något annat. Så, Zweig får stanna hemma.

Oket är klart och jag har delat av för ärmarna och jag stickar nu frenetiskt på kroppen. Jag såg någon kommentar på Ravelry där man skrev att man hoppat över flätkryssen på kropp och ärmar eftersom man inte fick något flyt i stickningen. Så stort omak är det faktiskt inte med de där kryssen. Det handlar om fyra varv i en 16-varvsrapport där några maskor ska byt plats, de andra 12 varven är slätstickning. Jag tycker faktiskt kryssen är rätt kul, och man ser ju lätt att hur arbetet växer.

Som vanligt när jag stickar plagg så varvar jag lyckan över rolig stickning med en oro över att tröjan blir för stor. Bara för att stunden efter oroa mig över att tröjan blir för liten. Det är bara att kapitulera och inse att det är sådan jag är. Masktätheten stämmer och jag har mätt mig själv för att bestämma vilken storlek jag skulle ha, så den ska passa. Snart kan jag försiktigt dra den på mig och prova. Om jag vågar.

Jag skulle så gärna ha tröjan klar till Stickfest i Väst. Kanske, kanske går det. Vi får se.

Fakta om tröjan;

Garn: Holst Tides, ett ull/silkegarn från danska Holst. Det innehåller lite spinnolja så det ser lite glest ut nu när jag stickar, men eftersom jag slog på stort och till och med tvättade provlappen så vet jag att garnet blommar ut ordentligt när man tvättar tröjan sen.
Stickor: 4 mm rundstickor (Hiya Hiya Sharp förstås)
Mönster: Tröjan Zweig av Caitlin Hunter.

 

 

 

 

 

3 Comments
Stickat

Sticklusten som kom tillbaka

16 februari, 2018

Den var efterhängsen den där influensan, det får jag nog säga, men jag tror jag vann över den. Det känns så åtminstone. Jag har bytt ut det mesta av andningsproblemen mot bättre ork och det är ju en hyfsad deal, tycker jag. Nu ska jag bara försöka byta ut resten mot ännu bättre ork. Det ska nog gå.

Lusten att sticka är iallafall tillbaka och det är jag glad för. Den är faktiskt så mycket tillbaka att jag helst inte skulle göra något annat än att sticka. Och hur kunde det bli så, kan man då undra. Tja. Jag hade lovat mig själv att inte köpa mer garn förrän den rosa Stripes gone crazy-koftan var klar och det löftet ville jag hålla. Så när orken att sticka började komma tillbaka så blev det fart på stickorna. Jag gjorde färdigt koftan, tvättade och blockade den. Av bara farten fäste jag lite trådar på några vantar jag gjort och plockade även upp ett hemligt projekt och jobbade en hel del på det. Det var nog inte så dumt att tvingas vila från stickandet ett par dar ändå. Det blev rysligt mycket gjort när jag kom igång igen.

Nånstans i den här vevan fick jag klart för mig vad jag ville sticka härnäst och vilket garn jag ville ha. Till och med färgerna var solklara direkt och det är inte så vanligt här. Alltså köpte jag mönstret, beställde garnet och började otåligt vänta på leveransen. Det kliade ordentligt i fingrarna. Jag ville börja med en gång. Nu genast! Helst igår! Det dröjde lite mer än en veckan innan garnet kom men det kändes som en evighet. Eller två. Så jag stickade frenetiskt på det jag hade. Jag insåg att när garnet väl dök upp så skulle inget annat ha nån chans. Så väl känner jag mig själv vid det här laget.

Garnleveransen kom och någon timme senare var maskorna upplagda. Japp. Så var det. Jag hade till och med mig projektet på stickcafeét i onsdags, men jag stickade inget på det där. Lite redig var jag, för jag tänkte att jag skulle bli klar med del två av det hemliga projektet innan jag fortsatte med det nya garnet. Helt klar blev jag ändå inte, längtan blev för stor, men nästan. Bara lite finish kvar så det ska nog lösa sig.

Så, vad är det då jag längtade så efter? Jo. Det är ull/silkegarn från Holst garn som jag ska sticka tröjan Zweig i. Den är så vacker! Extra allt, liksom. Flerfärgsstickning, spetsstickning och flätor i ett och samma projekt och så snyggt! Det kommer bilder på det längre fram. Garnet är mörkt så jag behöver dagsljus för att kunna fotografera, och dagsljus har jag inte varit bortskämd med på hemmaplan denna veckan.

Vanten på bilden är också ett sånt där kärlekvidförstaögonkastet-projekt. Jag fick syn på Ysolda Teagues nya vantmönter och blev kär. (ja, inte som i min man, men lite garnkär) Mönstret inköptes på studs och vantgarn har jag ju så jag klarar mig ett tag så jag drog igång direkt. Faktiskt så la jag upp dem förra gången jag var på stickcafeét. Inget smart drag att försöka med uppläggning och flerfärgsstickning på ett stickcafé men så blev det.

Jag tycker verkligen om hur vanten är uppbyggd. den vikta mudden och hoptagningarna på vanten och tummen. Toppen på vanten ser ut som en stjärna uppifrån Väldigt läckert! Ysoldas mönster är som vanligt väldigt välskrivet och absolut värt sitt pris.

Nähäpp, nu kallar min tröja igen, men först lite fakta om vanten.

Garn: Jag har använt tvåtrådigt ullgarn, både Kampes och Klippans yllefabrik.
Stickor: Strumpstickor Hiya Hiya sharp i 2,5 och 2,75 mm
Mönster:  Mīlēt av Ysolda Teague.

Milet vantar

1 Comment
Stickat

Om snöflingor och ögonfransar

16 november, 2017

vantar

Titta vad jag hittade! I min färdiglåda låg ett par vantar som jag nog inte visat er, inte sen de blev färdiga.

Jag skrev om dem i september ifjol, medan jag fortfarande stickade provlappar. Ja, vissa skulle kanske säga att jag hade beslutsångest, men det lovade ni ju att inte säga till någon. Jag stickade dem färdiga, men sen glömde jag bort dem. Helt och hållet. Kanske för att jag inte blev nöjd med färgerna. Limegrönt (-gult?) och svart blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag har något svagt minne av att jag funderade på att sticka en innervante till dem, men DET är ju inte roligt alls. Kanske är det därför de blivit liggande. Hursomhelst, vanten var rolig att sticka, men jag kanske skulle valt lite lugnare färger.

Så vad menar jag med snöflingor och ögonfransar då? Vantarna heter Eyelash ticklers och betyder väl ungefär Ögonfranskittlare. Ni vet såna där stora snöflingor som fastnar på ögonfransarna och kittlar lite? Vi får hoppas det kommer lite såna flingor i vinter. Eller mycket.

Sen sist då? Jag fick en hel del reaktioner på mitt förra inlägg, det om Leftie och mameluckupproret. Det är härligt hur stickvärlden sluter upp tillsammans när stora draken bär sig illa åt. Maja, som gjort de ursprungliga mameluckerna, har fått mycket stöd och kärlek har jag förstått.  Det är hon verkligen värd!

Har ni förresten sett att det kommit en ny sida här på Mors lilla ylle? Jag har skapat en sida som heter Användbarheter. Här tänker jag samla klipp från Youtube och annat användbart. Det är inte mina egna klipp, utan sådana som jag själv använder och har stor nytta av. Än så länge är de inte så många, men jag fyller på efter hand. Titta gärna in där emellanåt.

När jag kom hem från Göteborgstrippen i söndags skyndade jag mig ut för att ta några projektfoton, men vädret var inte helt till belåtenhet. Det var inte lätt att hitta någon plats som inte var dyblöt. Några foton fick jag iallafall ihop. Jag återkommer med dem om de visar sig användbara. I annat fall är det faktiskt snart helg igen.

Nu ska jag kurera min förkylning. Jag tror det hjälper att ligga i soffan och sticka. Visst tror ni också det? Och igår köpte käre maken en påse skumtomtar till mig. De skulle hjälpa mot förkylning, men den effekten har inte kickat in än. Det är kanske en viss fördröjning. Vad tror ni?

Nåväl. Fakta om de bortglömda vantarna;

Mönster: Eyelash Ticklers av Rose Hivers design. Finns gratis på Ravelry. Dock är det bara diagram, inga skrivna instruktioner, så man bör ha stickat vantar förr om man ska ge sig på dem.
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik och Rauma Finull.
Stickor: 2 mm strumpstickor.

0 Comments
Stickat

Hur kallt är det?

19 oktober, 2017

vantar

Plötsligt hände det. Jag har varit sugen på att sticka de här vantarna ganska länge, men annat har kommit emellan.

Detta blev min semesterstickning. Ni vet, den som jag for omkring och plockade ihop material till bara någon timme innan vi skulle åka till Santorini. Vårt resesällskap tyckte nog det var ett lite underligt beteende, och det kan jag hålla med om. Vem sjutton väntar till sista minuten med att plocka ihop sin semesterstickning? Såna här viktiga saker ska man ha färdigpackat långt i förväg. Och helst ett par reservprojekt också, eller hur! Det har jag också i vanliga fall, men denna gången gick det sådär.

Valet av projekt kan man också fundera över. Varför stickar jag ullvantar i 30 graders värme? Och varför valde jag just detta mönstret? Tja, jag behövde ett projekt som passade till mina 2,5 mm strumpstickor i trä som är lätta att få igenom säkerhetskontrollen. Det kunde alltså bli sockar eller vantar, och vantar är roligare. Så, jag stickar ullvantar i 30 graders värme för att jag vill, och jag valde detta mönstret av samma anledning. Men håll med om att färgerna passade fint på en resa till Grekland, vit och ljusblå, helt perfekt ju! Detta var dock helt slumpmässigt. Det ljust gråblå (inte lila som det kan se ut som på bilden) är rester från Sirikoftan som låg framme och det vita garnet snodde jag från koftan jag håller på med nu.

Det blev inte så rysligt mycket stickat på semestern, men tre fjärdedelar av en vante blev det och det är inte illa alls. Resten gjorde jag klart när jag kom hem. Mönstret är välskrivet och jättekul att sticka.Vi får väl se om någon sätter kaffet i vrångstrupen över texten på dem. Nu sitter jag och grunnar på vilka vantar jag ska sticka nu. Kanske ett par Lysa till?

Jag kommer inte riktigt någonvart i mitt stickande för tillfället. Jag lägger upp, stickar lite, blir missnöjd. Lägger upp nytt, stickar lite, blir missnöjd, osv. I all oändlighet, känns det som. Ok, kanske jag överdriver lite, men motigt är det. Så nu har jag dragit fram ett tjockt sockgarn ur gömmorna och stickar på ett par gråvitmelerade raggisar med vita muddar. De är jag nöjd med. Än så länge. Eller blir de lite för stora kanske? Äh, det finns säkert någon med stora fötter som kan ha dem. Jag fortsätter! Någon gång måste jag bryta den negativa spiralen.

Men visst får jag lägga upp ett par vantar också? Jag ska ju åka tåg en massa timmar och då räcker säkert inte raggisarna. Eller tänk om jag tröttar på dem. Vad ska jag då göra på tåget? Jepp. Nu har jag bestämt mig. Ett par vantar måste jag ha med också. Men vilka färger? Det blir ett svanhopp rakt ner i garnlagret. Genast.

Fakta om vantarna

Garn: Jag har använt Kampes tvåtrådiga och tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,50 mm strumpstickor i trä.
Mönster: How cold is it? av Drunk Girl Design

 

0 Comments