Jag vågade till sist!
Jag stoppade mina monstervantar i tvättmaskinen tillsammans med en stor handduk, och körde sen ett program på 40 grader. Aningens nervös var jag, det ska jag erkänna, men det gick bra! De kunde fått filta ihop sig lite till, men eftersom kylan slog till precis lagom tills de var klara så klagar jag inte. Nu fick jag ju plats med ett par vantar inuti de här. Kanske kör jag dem några varv i tumlaren för att minska dem lite till. Eller inte. Jag har inte bestämt mig än.
Något jag HAR bestämt mig för är att göra fler par. Jag har inte mer Visjögarn, men väl annat tvåtrådigt ullgarn. I massor. Ja, ni minns kanske vår felkörning som resulterade i ett besök på Klippans yllefabrik? Jag är helt säker på att det garnet ska fungera till såna här vantar. Det är aaaaaningens tunnare än Visjö, men jag får prova mig fram.
Men först ska jag färdigställa Willes kofta. Hög tid att göra det nu, men antalet trådar att fästa avskräcker lite. Och sticka vidare på rosa raggisar till Cissi. Måste kolla fotstorlek bara, så de inte blir för små. Hemska tanke. Och blocka syrrans halsvärmare i pärlgarn. Kära nån, den hade jag faktiskt glömt. Bäst att göra det idag så jag kan sy ihop den sen. Alltid kul att göra en kär syster glad.
Fakta om vantarna har jag skrivit tidigare, men här kommer det igen. För säkerhets skull.
Garn: Visjö karamell
Stickor: strumpstickor 5
Mönster: Polka från Yll & Tyll