Jag blev just klar med Miss Winkle och tänkte att jag kanske skulle blocka den lite lätt. Alltså, blöta och spänna ut den.
Då inser jag! Jag har stuckit huvudet i sanden alltför länge nu. Eller.. kanske inte sanden. Snarare garnkorgen då.
Jag har redan tre sjalar som väntar på att blockas och färdigställas. Jamen HUR kunde det gå till??
Det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja. En i taget. För jag misstänker att det är vad jag får plats med.
Sticka är kul. Blocka är skittråkigt. Resultatet efteråt är härligt, när man ser hur det stickade är tänkt att se ut.
Övervägande positivt rent statistiskt. Och i ärlighetens namn är det ju arbete bara en kort stund. Sen får den torka alldeles själv. Jag behöver ju tack och lov inte titta på hela tiden. DET vore nog lika kul som att se målarfärg torka.
Ok, jag gör väl det då.
Men sen blir det Kalajoki igen. De blir marinblå. Om det kan vara nån ledtråd.