Browsing Tag

allrakärasteminstasyster

Stickat

Om tröjor, semester och en chokladtårta

31 juli, 2018

Flax light cardigan

Jag älskar värme, jag gör verkligen det, och denna sommaren har jag verkligen inte kunnat klaga på att inte varit tillräckligt varmt.

Men, värmen gör ju att orken tar slut fortare och när orken tar slut blir det inte mycket gjort. Denna semester har det blivit väldigt mycket mindre gjort än det brukar, men det gör ingenting. Ingen häck har blivit klippt och inget gräs heller. Häcken förblev oklippt eftersom det var för varmt och gräset, ja det behövde helt enkelt inte klippas. Det gröna som syns på bilden ovan skvallrar om att det är ett tag sen bilden togs. I nuläget är det inte lika grönt. Men det gör heller ingenting.

Lite har blivit gjort, kom jag på nu. Jag har hjälpt yngste sonen att tapetsera deras vardagsrum. När det är 30 grader utomhus (och förmodligen ännu varmare inomhus) så gäller det att vara snabb med tapetlimmet, kan jag meddela. Det hann nästan torka innan vi fick upp tapeterna på väggen! Utöver detta har det mest blivit en massa turer med cabben (Öland bland annat), en tågtur till Helsingör, en del badande och så har vi umgåtts med nära och kära. En härlig semester! Nu är semestern slut, men den härliga sommarkänslan sitter kvar.

En konsekvens av värmen är att sticklusten minskar. Nä, jag bara skojar. Den minskar inte alls. Men jag har fått hålla mig till mindre projekt och min fina tröja har fått vila. Den blir för varm att ha i knät. Sticklusten blev faktiskt så stor att jag som av en händelse föreslog att vi skulle ta en biltur till Klippans yllefabrik. (som om jag inte hade nog med garn redan) Jodå, jag köpte garn. Till två tröjor. Och lite till. Hoppsan.

Jag har köpt garn i en vacker bränd orange ton som ska bli basen till en Vinterfjell tröja (av Skeindeer) och nästan svart garn till en annan tröja. Tröja nummer två är inte fastställd än, så kom gärna med förslag. Det ska passa till tvåtrådigt ullgarn.

Men koftan på bilden då? Och tröjan på bilden nedanför? Tja, ni minns kanske att vi hade en Knitalong i vårt stickcafé? Den som jag tjuvstartade med den lilla gula Flax light-tröjan? Japp, jag gjorde två till. Hoppsan igen. Koftan ovanför är baserade på mönstret Flax light, men jag gjorde spetspaneler istället för rätstickade paneler på ärmarna. Spetspaneler finns även i sidsömmarna. Jag var helt övertygad om att den skulle vara för stor för Wilma, men hon dansade kring midsommarstången i den. Det är ett fint betyg.

Tröjan nedan är stickad till William helt enligt Flax light. Nej, nu ljög jag nog lite. Den är stickad med aningens tunnare stickor så jag har gått efter en större storlek än William skulle behöva. Dessvärre visade sig tröjan bli för kort i kroppen och ärmarna trots att jag gick efter rätt storlek när jag mätte längden. Och eftersom pågastackaren såklart inte kan gå omkring i för kort tröja så håller jag just nu på att förlänga kropp och ärmar. Till min tröst tänker jag att han knappast haft nytta av den i denna sommarvärmen ändå. Jag ska skynda mig att göra den klar och leverera den igen så det inte hinner bli för kallt. Enligt SMHI blir det inte svalt än på minst 10 dagar så det är nog lugnt.

Fakta om tröjan/koftan;

Garn: Bomullsgarn från Söstrene Grene. Riktigt trevligt att sticka med. Jag hoppas det håller formen när det används och tvättas.
Stickor: Koftan är stickad med 3,75 mm som anges i mönstret och tröjan med 3,5 mm.
Mönster: Flax light av Tincanknits

Nu ska jag gå och ta en bit chokladtårta, och sätta mig med fötterna i vattnet. Käre mannen min fyller år idag så vi har lite tårta kvar sen kalaset i söndags. Jag kan förresten rekommendera receptet. Det är en chokladtårta som är glutenfri och enkelt kan göras mjölkfri också. Kalorifri är den dock inte, men när är tårtor det?

Ni som väntar på era paket från min giveaway, misströsta inte. Paketen är nu kompletta och står och väntar på färd till posten. Ha det gott!

Flax light

Stickat

När hjärnan är full av garn

18 juni, 2018

Sockan Spira

Vid kvällsmaten idag satt jag och funderade på att det är hög tid att skriva lite här. Det är snart tre veckor sen sist och det är ju alldeles för länge! Jag suckade lite och funderade på vad sjutton jag skulle skriva om. Helst vill jag bara sticka nu. Inte skriva. Bara sticka. Hela tiden.

Det har hänt en del sen sist. Vi tillbringade en helg i Uppsala när äldste sonen tog sin examen. Jag var så stolt över honom! Och är naturligtvis fortfarande. Vädret var underbart och vi firade honom genom att äta en god middag på Tzatziki, utomhus vid Fyrisån. I Uppsala ligger också Yll & Tyll. Jag var inne en kort sväng, men det blev inget handlat denna gången. Jag kände att jag köpt tillräckligt just nu. Det är inte så länge sen jag köpte det röda vackra garnet, så jag får lugna mig lite.

På tågresan upp till Uppsala såg jag på Instagram att Beatrice Olsson, Knitricious, sökte snabba teststickare till sina nya korta sockar. Jag funderade någon sekund och insåg att jag faktiskt hade både passande stickor och garn med mig i resväskan. (ja, man reser väl inte oklädd?) Så jag frågade hur snabb man behövde vara, och plötsligt var jag en teststickare. Hoppsan! Sockarna jag egentligen tänkt sticka på resan fick vila och så la jag upp hennes sockar istället.

Som ni vet har jag stora problem att följa ett mönster till punkt och pricka så detta var en utmaning för mig. Jag skulle göra precis som det stod i beskrivningen och inte bara läsa hälften och sen köra. Och vet ni vad? Det var kul! Superkul, till och med! Jag hoppas verkligen jag får chansen att teststicka igen. Mönstret är släppt och finns på Ravelry. Engineered Summer Socks heter de om ni vill kika på dem. Jag lovar att lägga ut ett foto på dem här när jag är klar med socka två.

För egen del har jag tre mönster att renskriva och skaffa teststickare till. Jag har redan två som anmält sitt intresse att resta de rosa grytlapparna, (jag har inte glömt er) men som jag skrev i början vill jag bara sticka just nu. Inte skriva. Helst. Men jag lovar att ta mig samman och plita ner det sista. Snart. Jag ska bara…

… sticka lite till. Tre par sockor på gång och en tröja. Nej, fyra par sockor är det ju. Och en tröja. Och en sjal. Och en mössa också ju. Säkert något mer. Sen ska vi inte prata om de sockarna som finns i mitt huvud och inte heller om koftan jag redan plockat fram garn till. Jag behöver fler timmar på dygnet känner jag.

Sockorna på bilden var ett av paren jag hade med mig som tågstickning, men som inte fick någon kärlek på hela resan. Jag provade flera olika färgkombinationer innan jag föll för den här. Medan jag stickade insåg jag att de var menade för min allrakärasteminstasyster som tycker mycket om blått och grönt (hoppas jag). De är äntligen överlämnade och jag tror faktiskt de passar ganska bra.

Fakta:

Garn: Jag har använt lite av varje. Det blå garnet är Drops Fabel som jag köpte av Deisy Design på Stickfest i väst. Det ljusa pärlgrå är också Drops Fabel som jag hittade i min sockgarnslåda. Det gröna är rester från Tant Koftas sockpaket till sockan Äppel Päppel. En underbar grön färg.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Mina favoriter.
Mönster: Sockan Spira av Clara Falk .

Stickat

Jag borde ha fäst

31 maj, 2016

halvfardigt

Tro inte att jag varit sysslolös bara för att det inte kommit något inlägg på ett tag. Åh nä! Men jag har en flock påbörjat, halvfärdigt, helfärdigtförutomfästatrådarna och lite helt ofärdigt. Jag BORDE kunna ta mig i kragen och fästa trådarna i de gula vantarna och mössan i rosa och vitt. Det borde jag. Men det är så mycket roligare att sticka. Det grå/vit/rosa i höger nederkant blir ett par raggisar. Jag trodde när jag såg nystat i affären att det skulle bli randigt. Det var prydliga ränder i nystanet iallafall. Det blev det inte, kan jag säga, så jag fick ta till Plan B. Lite lyfta maskor så lugnade man det oroliga garnet. Det blåmelerade uppe till vänster ska också bli raggisar. I det fallet syns det tydligt att garnet är melerat, så där räknar jag inte med ränder.

I övrigt har det varit fullt upp med hälsa-på-son-resa, fira-av-blivande-pensionär-kalajs, morsdag och hälsa-på-allrakärasteminstasysters-lilla-bebis. Sånt är så kul, men tar tid. Från stickandet, menar jag. Eller kanske inte allt. Resan till och från sonen tillbringade jag med de gula vantarna, så där blev ett antal sticktimmar.

Åh, allakärasteminstasyster blev visst väldigt glad för den lilla vita lillasysterkoftan. Hon önskade visst sig en sån till lillprinsessan. Sån tur!

Jamen då får jag väl ta tag i fästandet då. Men var sjutton har jag lagt nålarna?

Jahapp.  Då får jag väl offra mig och sticka istället. Hehe.

Stickat

Lillasysterkofta

4 maj, 2016

Drops  Little Josephine Lillasysterkofta

Det blev en alldeles egen kofta till min allrakärasteminstasysters nyanlända Wilma. Storebrorsan har fått ett antal koftor under de här tre åren och de kan säkert användas även till lillasystern, men något eget måste hon ha. Jag stickade så det slog gnistor om mej. Både för att jag ville ha den färdig så fort som möjligt och för att jag var rädd att garnet skulle ta slut innan jag var klar. Det vet ju alla. Ju fortare man stickar, desto större chans att garnet räcker. Eller nåt. Räckte gjorde det, som ni kan se. Men det var inte mer heller.

Skulle gärna lämna över den personligen, men veckorna går och jag är orolig att hon ska hinna växa ifrån den innan hon fått den. Därför kommer jag att posta den i helgen. Jag fixar något annat tills vi ska upp och hälsa på. Funderar på om jag kan trycka i Storebrorkoftan också i det vadderade kuvertet jag köpte. Måste prova.

Om den ändå skulle vara för liten får väl koftan ligga till sig lite tills hon börjar leka med dockor. Tiden går så fort så det gör hon väl innan vi ens hinner blinka, kan jag tro. Och jag kunde ju offra mig och sticka en till. Hehe. Stooooooor uppoffring vore det. Not.

Och nu då?

Jag har faktiskt hunnit färdigställa ett par halvvantar också sen koftan blev klar. Dessa måste jag tvätta och sträcka till lite innan jag fotograferar dem, så det kommer. Men nu är det stopp. Jag stickade inte en maska igår. Måste vara sjuk. Jag surfar mönster och inspiration, men kan inte bestämma mig. Nåja, jag oroar mig inte så mycket. Förr eller senare ramlar jag över Projektet med stort P igen och stickorna glöder på nytt.

Lite fakta om koftan får ni väl ha. Det är faktiskt en favorit i repris. Jag har gjort en hel flock såna i olika storlekar och färger tidigare. Både till allrakärastesysters Elsa och så är Hilmas kofta faktiskt av samma mönster.

Mönster: Detta är ett mönster från Drops. B11-17 eller Little Josefine heter det.
Garn: Drops Safran. 2 nystan gick det åt i minsta storleken.
Stickor:  3mm rundsticka.

 

Stickat

Randigt eller inte randigt?

21 oktober, 2015

Willes-kofta

För att få lite ordning på den tilltrasslade oreda som ska bli en kofta fick jag blocka det hela lite grann. Det hade varit fullständigt omöjligt att sticka halskant och knappkant annars. Kanterna krullade sig och ryamattan av trådändar trasslade. Nu krullar sig inte kanterna iallfall. Alltid något.

När jag ser koftan så här funderar jag på om jag ska göra ärmarna lite mer enfärgade. Kanske någon rand, men på det hela taget enfärgade. Jag tror jag har blått så det räcker. Vad säger ni? Samma ränder på ärmarna? Eller övervägande blå? De andra färgerna har jag inte tillräckligt av, så det måste bli den klarblå.

Medan jag väntade på att koftan skulle torka tänkte jag ta tag i något av de saker jag lovat göra. Plockade fram garn till julstrumpor och skulle börja på det, men saknade det grå garnet där. Nå, jag får köpa ett nysta någon dag då. Tänkte då ge mig på ett par ugglor jag lovat göra till en nybliven farmor. Beigebruna ugglor med blå och gröna ränder. Blått och grönt har jag.. men inget beigebrunt. Nähäpp. Får väl köpa det också då. Fick då för mig att prova göra trasmatterandiga sockar, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda. Suck.

Det blev ett par barnsockar i resterna från Elsas och Elias vilda sockar. Alltid något. För det kliar ständigt i stickorna. Eller fingrarna. Eller nåt.

Ska iallfall grunna vidare på ärmarna till koftan. Randigt eller inte randigt. Det är frågan.

 

Stickat

Vildsockar 2

25 mars, 2015

Vildsockar-2

Sådärja! Då var andra paret vildsockar klara. Det här paret är till Elsa. Om hon vill ha dem.
Vi var inom som hastigast i fredags och visade vad som var på gång, men hon var måttligt imponerad. Eller så var det tvspelet som drog. Jag tror på det senare. Eller hoppas är kanske rätt ord.

Nu är iallafall mina 2,5-stickor lediga igen. Det är efterlängtat. För nu ska jag börja på mitt andra par TAIF-vantar. Denna gången i herrstorlek. Till ordförande i TAIF. Snacka om att jag är stolt!

Den fullständiga historien lovar jag att återkomma till. Försök hindra mig!

Nu måste jag röja bordet så att maken kan servera lite mat och ett glas vin. Det är ett hårt liv…

Å, förresten! Det är snart påsk! Jag måste komma ihåg att plocka fram mina påskhattar! Minns ni dem? Om ni inte gjort såna innan så prova. Jag tycker de är jättefina att ha i påskriset.

Over and out!

Stickat

Systers vantar och motorstopp

28 december, 2014

Camillavantar

Titta! Det blev kallt till sist!
Nej, de där vita kornen är inte frigolit. Det är alldeles äkta frost. Eller möjligen snökorn. Små, runda och stenhårda.
Men visst gör sig vantarna bra i sitt rätta element liksom!?

Idag har vi bland annat hälsat på allrakärasteminstasyster och äntligen kunnat överlämna julklapparna till hennes lille William. Passade på att samtidigt lämna över vantarna jag gjort till henne också. Tror de blev uppskattade! De var en överraskning så hon anade ingenting. Då är det allra roligast att ge.

Jag jobbade intensivt för att hinna bli klar med de här vantarna till jul, och när de väl var klara så blev det tvärstopp.
Soppatorsk.

Idéer saknar jag inte. Garn saknar jag inte heller. Men det är precis som om det ändå blir motorstopp.

Det brukar komma igång igen om jag stickar ett par disktrasor, eller ett par enkla små raggisar. (vilket jag faktiskt gjort) Det hjälpte inte.
Dök huvudstupa i en av garnkorgarna i källaren för att rota fram lite inspiration. Eller garn. Så nu har jag plötsligt börjat på ett par små raggisar till, och ett par vantar i två versioner. Inget av garnet blev som jag tänkte där. Motorstopp igen.

Äh, det ordnar sig. Återkommer i ärendet.

 

Stickat

En (själv)lysande mössa

10 december, 2014

ear-flap-hat

Jamen, det här blev ju bättre! Men att fotografera inomhus när det är becksvart ute blir sådär. Så ha överseende med fotot.

Jag hittade ett par nystan nästan självlysande orange garn i  mitt lager. Trodde faktiskt jag satt sprätt på allt när jag gjorde den rutiga mössan, men det hade jag alltså inte.
Förra gången jag stickade Garter Ear Flap Hat använde jag ett för tunt garn. Denna gången är det för tjockt. Egentligen. Men det löste jag genom att sticka en storlek mindre. Jag provade också att använda en rundsticka istället för strumpstickorna och slapp de fula övergångarna mellan strumpstickorna. Lite tricksigt blev det när varven blev för korta för rundstickan, men det gick det också. En bra övning i magic loop.

Längst upp bytte jag ut tofsen mot en bit stickad i-cord. Bara fortsatte med de sista fyra maskorna ett tag till. Jag tyckte det passade bättre just här.

Frågan är om jag vågar skicka denna färgglada skapelsen till allrakärasteminstasysteryster nu. Färgen kanske inte faller helt i smaken, men en sak är säker. Pågen lär synas när han är ute!

Nu, över till vantstickande igen.

 

Stickat

Masktäthetsproblem

22 juli, 2014

Williams-mossa

Alltså, jag vet inte vad det är med mig och det där med masktäthet.
Det blev lite garn över efter Williams fårkofta, så jag tänkte jag kunde göra en mössa till den.

Borde rimligen kunna fuska lite då, och mäta masktätheten på koftan, tyckte jag. Mätte och fick det till 29 maskor per 10 cm.
Letade upp ett mönster på en enkel mössa på Ravelry, med samma masktäthet som jag hade, och började sticka.
108 maskor skulle läggas upp, så det gjorde jag. Fast jag borde med enkel matematik kunnat räkna ut att det blir alldeles för litet. Jodå, det blev det.

Gör om, gör rätt!

Räknade och funderade lite och fick det till att jag rimligen borde lägga upp närmre 150 maskor i stället, iallafall om mössan skulle passa ett huvud som är 48-50 cm i omkrets. (vilket en 1½-årings huvud bör kunna vara enligt en tabell jag hittade)
La upp 150 maskor och inser att det blir alldeles för stort! Jamen herregud. Hur svårt kan det vara??!!

Bestämde mig till sist för 120 maskor och sen körde jag samma ränder som på koftan tills jag började minska vid ca 14 cm.
Så här blev det till sist. Den SER bra ut, men passar den?! Det återstår att se. Jag skickar upp den till allrakärasteminstasyster så får vi se.

Så. Vad ska jag nu sticka på?
Hur konstigt det än låter så börjar jag bli sugen på att sticka vantar. Logiskt. Det är ju faktiskt bara 28 grader varmt.

Eller. Ni menar att jag har gamla projekt att ta tag i? Nu förstår jag inte…

Vi hörs!

Stickat

Williams fårkofta

17 juli, 2014

fårkofta

Lillprins Williams fårkofta är klar!  Jag sa ju det! Jag ÄR klar med ett av projekten!

Jag har använt Drops Baby Merino och faktiskt även använt ett av deras mönster som bas. Alltså, bara för att få rätt storlek på det hela. Utseendet har jag själv hittat på. Fåren nedtill hade jag  faktiskt redan bestämt innan jag köpte garnet, men ränderna upptill kom till efter hand. Jag  ville att formen på oket skulle synas och då fick det bli ränder. Med prickar i.

Om allt blivit som jag tänkt så är koftan nu levererad till pappa för vidare leverans till allrakärasteminstasyster och hennes lillprins.
Passar även på att skicka med Kalajokisockarna så att hon är rustad när hösten kommer. Fast det dröjer ju länge tills dess.