Små rosa restsockar och den stora tomheten

Tjoho!

Nu är även 4-åringens sockar klara. De blev ganska lika de rosa trasselsockarna jag visade häromdagen, men på de här gjorde jag en liten volang längst upp innan resåren. Det blev rätt fint tycker jag nog. Fotot är taget i helgen och då var de helt uppenbart inte klara, med ni får hålla tillgodo med det. Det är inte tillräckligt med dagsljus kvar när jag kommer från jobbet. Men snart så!

Direkt när sista tråden är fäst och avklippt infinner sig den stora tomheten. Igen. Det ÄR så konstigt! Under hela tiden jag stickar på ett projekt så går tankarna åt alla håll. Vilka projekt jag skulle vilja påbörja, färgkombinationer, garn jag vill köpa. (nä, jag inser att jag inte behöver mer garn) Men när allt är klart är det ändå helt tomt. Kanske är det så det ska vara, så att hjärnan, eller själen, eller kreativiteten får vila. Inte vet jag.

Igår hände detta igen. Jag var helt på det klara med att jag vill sätta igång med ett par flerfärgsstickade vantar igen, så allt mitt vantgarn låg helt plötsligt på matrumsbordet. Olika färgkombinationer testades, förkastades, testades igen och till sist fick jag ihop något jag kunde tänka mig att börja sticka. Nu återstår att se hur det blir uppstickat. Det finns alltså risk att allt garn åker fram en gång till.

Dessutom är jag grymt sugen på att prova ett par av Vicke Vira Yarns sockmönster, Sjöfn. Bara namnet är ju helt underbart och det är sockarna också. MEN! Vad sjutton ska jag ha för garn till det? Tror faktiskt inte jag har något i rätt grovlek. Faktiskt. Det är helt sant. Tror jag. Jag ska vända uppåner på min garnlåda och inventera. Enfärgat eller svagt melerat kan det få vara. Inte randigt, då tror jag att allt det vackra försvinner.

Nu ska jag sätta mig med vantgarnet och provsticka lite. Bild kommer om jag inte repar upp det direkt.

Fakta om garn och annat när det gäller 4-åringens strumpor hittar du här.