De här vantarna påbörjade jag i juli 2013. Det var då en mysteriestickning där man fick en ledtråd i taget. Spännande tyckte jag. Jag tog de färger jag hade i lämpligt ullgarn och körde igång. Det blev sådär. Nä, det var en underdrift. De blev förfärliga! Bottenfärgerna var grå och vit, precis som det här paret, men sen hade jag bara limegrön, gul, mörklila och röd. De blev dessutom alldeles på tok för stora. De halvfärdiga vantarna blev liggande ett tag och så småningom repade jag upp dem. Mest för att de inte skulle blänga så förfärlig på mig. Och för att inte UFO-högen skulle bli för stor. Jo, det ÄR tillåtet att repa upp saker för att minska UFO-högen, men bara om man vet att man absolut inte vill göra det färdigt.
Nu i juli i år, två år senare, fick jag för mig att ge dem en chans till för mönstret VAR faktiskt väldigt roligt att sticka. Färger skulle väljas. Jag vräkte ut alla nystan och härvor på ett stort bord. Nu har jag lite fler att välja på, som ni såg i förra inlägget, men jag valde att ha mönsterbältet mitt på vanten i bara två färger. Enligt mönstret kan man ha fyra. Och sen skulle jag ta fram mönstret. Det var borta! Borta från mitt bibliotek på Ravelry! Men HUR kan det gå till?? Tack och lov hade jag sparat ner alla ledtrådarna på min dator.
Denna gången är jag nöjd med vantarna även om de är i minsta laget. Jag valde bort broderierna i stjärnan på toppen av vanten och så la jag istället till ett varv med kräftmaskor för att öppna upp spetsstickningen på mudden. Jag såg det på ett par på bloggen Tålamodspåsen och tyckte det blev så fint så jag kopierade idén.
Så, lite fakta då;
Mönster: Gåte på en måte av Tori Seierstad
Garn: Rauma Finull, och lite av garnet från Klippans Yllefabrik
Stickor: 2,25 nästa gång tar jag 2,5 för de här blev aningen för små.
Nu ska jag fortsätta med Kallis fragment från Varmt & Stickat, och så på min flufftröja. Och göra färdigt ett par rosa tågsockar. Och… ja, jag stoppar nog uppräkningen där.
No Comments