Kärlek vid första maskan

Ibland är det kärlek direkt. Ni vet hur det kan vara när det bara stämmer!

Så var det med dessa vantarna. Jag har sneglat på dem flera gånger i vinter, men inte riktigt kommit till skott. Nu dök de upp i en av luckorna i stickkalendern innan jul och ja, då måste jag ju köpa det. Det är långt ifrån alltid som det även stämmer sen när man börjar sticka, men det gjorde det här. Vilket underbart mönster! Välskrivet och välkomponerat, lätt att memorera och dessutom stämde masktätheten direkt för mig. Kryss i taket. Det enda som kan vara ett minus är att mönstret är på rätt många sidor, 7 tror jag, men å andra sidan blir det ju så om det ska vara ordentligt tydligt. Och det var det.

Att sticka vantarna var en ren njutning, ren lycka. Ni som stickar själva förstår säkert precis vad jag menar, men eventuella ickestickare kommer förmodligen att bara skaka på huvudet. Det är väl som när syrran frågade om jag provat mina nya Hiya Hiya rundstickor som jag fick i födelsedagspresent och jag började förklara det där med bra material och bra redskap och att det blir så mycket mer njutning att sticka då. Hon bara skakade på huvudet och sa att det där gjorde det inte alls mer begripligt. Nä, kanske inte, men det är begripligt för mig och det räcker. Inser nu att jag nog inte berättat om min fina födelsedagspresent trots att det är flera månader sen jag fyllde. Det måste jag ju göra, men det blir en annan gång.

Det har varit lite inläggstorka här ett tag, framförallt pga. brist på foton. Det är inte enkelt att fotografera stickade pryttlar när det blåser halv storm ute. Tro mig, jag har provat. Så jag bestämde mig för att passa på att fotografera lite projekt under helgen som gick. Det skulle ju bli snö och allt! Men. Det finns ju alltid ett Men. Jag trodde jag hade flera färdiga projekt att plåta, men oj! Där trodde jag fel. Nästan färdiga projekt hade jag en hel del, men det gör ju ingen glad. Eller jo, lite, för de var ju faktiskt nästan färdiga.

Äppelpäppelsockorna var färdigstickade, trodde jag. Men näpp, det var de inte, så jag racerstickade den sista äppelranden och tån. De rosa sunshine-sockarna och vantarna ovan var färdigstickade, så där var jag iallfall rätt på det. Dock var inga trådar fästa och följaktligen inget blockat heller. Jag tillbringade en hel kväll med att fästa alla miljoner trådar. Dagen efter tvättade jag upp och formade till alltihop och sen skulle det bara torka. Helst snabbt som sjutton över natten så att jag kunde plåta på söndagen. Det gick nästan.  Sunshinesockarna var inte helt torra och inte vantarna heller, men det gick bra ändå.

Fakta om vantarna

Garn: Det bruna är Kampes tvåtrådiga och det rosa är från Klippans yllefabrik.
Stickor: Jag minns faktiskt inte om jag använde 2 mm eller 2,25 mm stickor. Det är rätt sorgligt eftersom stickfastheten nu stämde direkt.
Mönster: Lysa (Shine mittens) av Pia Kammeborn. Hon har förresten en härlig podd också. Rekommenderas!
Jag ska kanske tillägga att jag modifierat tummen lite. Den skulle vara randig, men jag valde att fortsätta mönstret från tumkilen istället.