Hur många par vantar behöver man? Finns det något som heter ”för många vantar”? Får man sticka så många vantar man vill?
Ibland får jag lite undrande blickar när jag stickar mitt trettielfte par vantar och någon har till och med dristat sig att fråga om jag verkligen kan behöva fler par. Modig människa, det där. Svaret på frågorna är enkelt. Man behöver så många par vantar som man vill sticka, det finns inget som heter ”för många vantar” och man FÅR sticka så många vantar man vill. Och, ja! Jag behöver verkligen fler vantar. Punkt.
Förra vintern stickade jag ett par underbara, randiga, filtade vantar som blev mina favoriter. När säsongen var slut la jag undan dem på ett ställe så att jag skulle veta var jag hade dem när det blev kallt igen. Jag har fortfarande inte hittat dem, och inte min fårmössa heller, och inte mina Dorisvantar och inte Den hemmelige hagen-vantarna heller. Ja, det är säkert ännu fler som flytt, fast jag kommer inte på fler just nu. Nu förstår ni kanske varför jag behöver sticka många vantar? Jag har inte tappat dem eller glömt dem någonstans, jag har ett helt klart minne av att jag lade undan dem. Omsorgsfullt. Nåja. Någon gång när jag städar nånstans där jag inte röjt på länge dyker de säkert upp. Jag lovar att rapportera när och var jag hittar dem. Årets skörd av vantar får jag nog lägga undan någon annanstans, så jag säkert hittar dem igen. Men vänta! Det var ju det jag försökte förra året. Suck.
Ett av mina nystickade par är vanten Martjärn som Dödergök gjort mönstret till. Jätterolig stickning och ett välskrivet mönster. Lite roligt är det att när jag skulle lägga upp projektet på Ravelry upptäckte jag att jag redan börjat sticka dessa. För något år sen. Och jag mindes det inte ens. Ser ni något mönster här? Minnet är tydligen inte det bästa. Inte lokalsinnet heller, men det är en annan historia som inte har mycket med stickning att göra.
Fakta:
Garn: Blått och grönt tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Martjärn av Dödergök
1 Comment
[…] var det där med vantar. Visst kom vi fram till att man inte kan ha för många vantar? Det vill i alla fall jag minnas att vi […]