Plötsligt hände det. Jag har varit sugen på att sticka de här vantarna ganska länge, men annat har kommit emellan.
Detta blev min semesterstickning. Ni vet, den som jag for omkring och plockade ihop material till bara någon timme innan vi skulle åka till Santorini. Vårt resesällskap tyckte nog det var ett lite underligt beteende, och det kan jag hålla med om. Vem sjutton väntar till sista minuten med att plocka ihop sin semesterstickning? Såna här viktiga saker ska man ha färdigpackat långt i förväg. Och helst ett par reservprojekt också, eller hur! Det har jag också i vanliga fall, men denna gången gick det sådär.
Valet av projekt kan man också fundera över. Varför stickar jag ullvantar i 30 graders värme? Och varför valde jag just detta mönstret? Tja, jag behövde ett projekt som passade till mina 2,5 mm strumpstickor i trä som är lätta att få igenom säkerhetskontrollen. Det kunde alltså bli sockar eller vantar, och vantar är roligare. Så, jag stickar ullvantar i 30 graders värme för att jag vill, och jag valde detta mönstret av samma anledning. Men håll med om att färgerna passade fint på en resa till Grekland, vit och ljusblå, helt perfekt ju! Detta var dock helt slumpmässigt. Det ljust gråblå (inte lila som det kan se ut som på bilden) är rester från Sirikoftan som låg framme och det vita garnet snodde jag från koftan jag håller på med nu.
Det blev inte så rysligt mycket stickat på semestern, men tre fjärdedelar av en vante blev det och det är inte illa alls. Resten gjorde jag klart när jag kom hem. Mönstret är välskrivet och jättekul att sticka.Vi får väl se om någon sätter kaffet i vrångstrupen över texten på dem. Nu sitter jag och grunnar på vilka vantar jag ska sticka nu. Kanske ett par Lysa till?
Jag kommer inte riktigt någonvart i mitt stickande för tillfället. Jag lägger upp, stickar lite, blir missnöjd. Lägger upp nytt, stickar lite, blir missnöjd, osv. I all oändlighet, känns det som. Ok, kanske jag överdriver lite, men motigt är det. Så nu har jag dragit fram ett tjockt sockgarn ur gömmorna och stickar på ett par gråvitmelerade raggisar med vita muddar. De är jag nöjd med. Än så länge. Eller blir de lite för stora kanske? Äh, det finns säkert någon med stora fötter som kan ha dem. Jag fortsätter! Någon gång måste jag bryta den negativa spiralen.
Men visst får jag lägga upp ett par vantar också? Jag ska ju åka tåg en massa timmar och då räcker säkert inte raggisarna. Eller tänk om jag tröttar på dem. Vad ska jag då göra på tåget? Jepp. Nu har jag bestämt mig. Ett par vantar måste jag ha med också. Men vilka färger? Det blir ett svanhopp rakt ner i garnlagret. Genast.
Fakta om vantarna
Garn: Jag har använt Kampes tvåtrådiga och tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,50 mm strumpstickor i trä.
Mönster: How cold is it? av Drunk Girl Design
No Comments