Fäst och falska flätor

Jag vet, nu är det längesen igen. Inte längesen jag stickade utan snarare längesen jag skrev något här.
Det är inte bra. Måste bli ändring på det!

Förra helgen hade jag fäst. Nej, inte fest. Jag menar fäst! Jag var till sist tvungen att ta mig i kragen och fästa trådar på diverse färdiga projekt. Det är tråkigt, men jag tänker att om jag kallar det fäst så blir det roligare. Det funkar inte. Men ändå!

Detta är ett av projekten, ett par sockar (surprise!) stickade i Novitas garn 7 bröder. Jag har aldrig provat det garnet förut, men sedan det öppnades en Rustabutik i grannskapet har jag suktat lite. Det var ett behagligt garn att sticka sockar i. Helt klart! Jag hoppas jag hinner göra fler par innan de slutar sälja garnet i butiken. Hörde någonstans att det skulle bli så, men jag hoppas att det inte är sant.

Något speciellt mönster har jag inte till dessa. Egenhändigt komponerade, kan man säga. Resåren på benet och ovansidan av foten består av falska flätor. Väldigt dekorativt (tycker jag, opartisk som jag är) och kul att sticka. Sen förstärkte jag hälen lite genom att lyfta varannan på rätvarven. Det blir tjockt och mysigt.

Vem som ska ha dem? Inte vet jag. Men jag måste ju ha något att sticka på tågresorna, det kan ju vem som helst förstå. Ju. Väl?

Tågresor ja. Suck. I veckan skulle jag ta mig mellan Lund och Hässleholm på kvällen. Men, så blev det inte. Vi blev stående i Stehag i kylan. Flera timmar. Och med bara halvvantar. Alltså, jo, jag hade mer kläder än så på mig. Men på händerna alltså.
Så, dagen efter plockade jag fram mina Dorisvantar, så nu får de tjänstgöra.

Återkommer med resten av de fästa projekten. Snart. Jag lovar!

Nu blir det film. Och vantstickning.