Han har ju lindat dig kring sitt lillfinger, skrattade min syster. Och det har hon rätt i. Men jag kan ju inte hjälpa att hon tillverkat så stickvärdiga barn!
Några dagar innan jul ringde min 19-årige systerson till mig. Hans goa flickvän hade fått syn på ett par vantar i en låda hemma hos min syster. Vantar som jag stickade till min systerdotter när hon var liten. Kunde jag tänka mig att sticka ett par såna i julklapp till flickvännen? Han skulle i så fall ge bort ett presentkort, för han insåg nog att jag hade inte hunnit både köpa garn och sticka dem innan jul. På det här sättet fick hon ju välja färg själv dessutom. Och jodå, visst kunde jag tänka mig det! Med reservationen att mönstret är gjort i storlek 6 år eller nåt, och flickvännen är ju äldre, så det kunde ta lite tid att klura på.
Jag valde Lettlopi istället för den tvåtrådiga ullen som ursprungsvantarna stickades i, och sen var det bara att sätta igång. Lite modifieringar fick det bli, och kanske blev de i största laget, åtminstone till mina små tassar, men flickvännen blev nöjd! De hämtade vantarna häromkvällen och hon utbrast glatt; – Åh, där är en ballerina! Det är jag! För hon ÄR dansare, en mycket duktig sådan.
Den ena vanten är förresten stickad under semestern på Kap Verde. Det var en märklig kombination att sitta i värmen i Afrika och sticka på tjocka vantar i ull från Island. Snacka om kontraster!
Kanske gör jag ett mönster av de här också en dag, för de blev faktiskt väldigt bra! Ska fundera på det. Men först får mönstret till Leosockarna bli klart.
Garn: Lettlopi. Det gick åt nästan ett nystan av varje färg.
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Elsa dansar/Elsa loves to dance. Eget mönster som finns på Ravelry. Men modifierat för att passa Lettlopi
No Comments