Browsing Category

Stickat

Stickat

Zweig och jag

23 februari, 2018

Zweig tröja

Det här är det roligaste jag stickat på länge! Ingen tvekan. Jag får säga till mig själv på skarpen när jag kommer hem från jobbet, annars hoppar jag över matlagning, tvätt och annat sånt som man tydligen måste göra emellanåt.

Jobbet, ja. Hur roligt det än är att jobba så tar det mycket sticktid, men jobba måste man göra så man får pengar till garn och såna livsnödvändigheter. Just nu försöker jag hålla mig i skinnet med inköpen innan Stickfest i Väst. Jag tänker att det kan vara bra att ha lite slantar öronmärkta för inköp där. Man vet aldrig vad man hittar som man villhöver. Fast häromdagen köpte jag några nya stickor och kablar. Jag har funderat ett tag på att köpa ett Hiya Hiya Sharp rundstickset med korta stickor, men har inte kommit till skott riktigt. Jag har de lite längre tipparna sen tidigare och älskar dem, helst stickar jag inte med något annat, men jag har märkt att de pga. längden inte funkar så bra till exempelvis mössor. Den kortaste kabeln är fullständigt omöjlig att använda med de lite längre tipparna.

Eftersom ett sånt där set kostar en del slantar så har jag dragit mig för att köpa dem, men så häromkvällen såg jag att en butik hade 20% rabatt på alla stickor och tillbehör. Det fanns dock inga set med korta tippar kvar, men lösa tippar och kablar fanns gott om. Förvaring har jag redan, så jag slog till och köpte en flock tippar och en ny kabel till en bråkdel av priset för ett helt set.

Fast egentligen var det ju inte nya rundstickor det skulle handla om idag. Jag skulle ju skriva om Zweig. Zweig är alltså tröjan med extra allt som jag nämnde förra veckan, och den har verkligen allt. Extra allt. Flerfärgsstickning, spetsstickning och lite flätstickning. Vad mer kan man begära? Som tur är kan jag inte ha med mig den som tågstickning. Halvkiloskonen med Holstgarn är inte riktigt kompatibel med att bära med sig i handväskan, åtminstone inte om man vill få plats med något annat. Så, Zweig får stanna hemma.

Oket är klart och jag har delat av för ärmarna och jag stickar nu frenetiskt på kroppen. Jag såg någon kommentar på Ravelry där man skrev att man hoppat över flätkryssen på kropp och ärmar eftersom man inte fick något flyt i stickningen. Så stort omak är det faktiskt inte med de där kryssen. Det handlar om fyra varv i en 16-varvsrapport där några maskor ska byt plats, de andra 12 varven är slätstickning. Jag tycker faktiskt kryssen är rätt kul, och man ser ju lätt att hur arbetet växer.

Som vanligt när jag stickar plagg så varvar jag lyckan över rolig stickning med en oro över att tröjan blir för stor. Bara för att stunden efter oroa mig över att tröjan blir för liten. Det är bara att kapitulera och inse att det är sådan jag är. Masktätheten stämmer och jag har mätt mig själv för att bestämma vilken storlek jag skulle ha, så den ska passa. Snart kan jag försiktigt dra den på mig och prova. Om jag vågar.

Jag skulle så gärna ha tröjan klar till Stickfest i Väst. Kanske, kanske går det. Vi får se.

Fakta om tröjan;

Garn: Holst Tides, ett ull/silkegarn från danska Holst. Det innehåller lite spinnolja så det ser lite glest ut nu när jag stickar, men eftersom jag slog på stort och till och med tvättade provlappen så vet jag att garnet blommar ut ordentligt när man tvättar tröjan sen.
Stickor: 4 mm rundstickor (Hiya Hiya Sharp förstås)
Mönster: Tröjan Zweig av Caitlin Hunter.

 

 

 

 

 

3 Comments
Stickat

Sticklusten som kom tillbaka

16 februari, 2018

Den var efterhängsen den där influensan, det får jag nog säga, men jag tror jag vann över den. Det känns så åtminstone. Jag har bytt ut det mesta av andningsproblemen mot bättre ork och det är ju en hyfsad deal, tycker jag. Nu ska jag bara försöka byta ut resten mot ännu bättre ork. Det ska nog gå.

Lusten att sticka är iallafall tillbaka och det är jag glad för. Den är faktiskt så mycket tillbaka att jag helst inte skulle göra något annat än att sticka. Och hur kunde det bli så, kan man då undra. Tja. Jag hade lovat mig själv att inte köpa mer garn förrän den rosa Stripes gone crazy-koftan var klar och det löftet ville jag hålla. Så när orken att sticka började komma tillbaka så blev det fart på stickorna. Jag gjorde färdigt koftan, tvättade och blockade den. Av bara farten fäste jag lite trådar på några vantar jag gjort och plockade även upp ett hemligt projekt och jobbade en hel del på det. Det var nog inte så dumt att tvingas vila från stickandet ett par dar ändå. Det blev rysligt mycket gjort när jag kom igång igen.

Nånstans i den här vevan fick jag klart för mig vad jag ville sticka härnäst och vilket garn jag ville ha. Till och med färgerna var solklara direkt och det är inte så vanligt här. Alltså köpte jag mönstret, beställde garnet och började otåligt vänta på leveransen. Det kliade ordentligt i fingrarna. Jag ville börja med en gång. Nu genast! Helst igår! Det dröjde lite mer än en veckan innan garnet kom men det kändes som en evighet. Eller två. Så jag stickade frenetiskt på det jag hade. Jag insåg att när garnet väl dök upp så skulle inget annat ha nån chans. Så väl känner jag mig själv vid det här laget.

Garnleveransen kom och någon timme senare var maskorna upplagda. Japp. Så var det. Jag hade till och med mig projektet på stickcafeét i onsdags, men jag stickade inget på det där. Lite redig var jag, för jag tänkte att jag skulle bli klar med del två av det hemliga projektet innan jag fortsatte med det nya garnet. Helt klar blev jag ändå inte, längtan blev för stor, men nästan. Bara lite finish kvar så det ska nog lösa sig.

Så, vad är det då jag längtade så efter? Jo. Det är ull/silkegarn från Holst garn som jag ska sticka tröjan Zweig i. Den är så vacker! Extra allt, liksom. Flerfärgsstickning, spetsstickning och flätor i ett och samma projekt och så snyggt! Det kommer bilder på det längre fram. Garnet är mörkt så jag behöver dagsljus för att kunna fotografera, och dagsljus har jag inte varit bortskämd med på hemmaplan denna veckan.

Vanten på bilden är också ett sånt där kärlekvidförstaögonkastet-projekt. Jag fick syn på Ysolda Teagues nya vantmönter och blev kär. (ja, inte som i min man, men lite garnkär) Mönstret inköptes på studs och vantgarn har jag ju så jag klarar mig ett tag så jag drog igång direkt. Faktiskt så la jag upp dem förra gången jag var på stickcafeét. Inget smart drag att försöka med uppläggning och flerfärgsstickning på ett stickcafé men så blev det.

Jag tycker verkligen om hur vanten är uppbyggd. den vikta mudden och hoptagningarna på vanten och tummen. Toppen på vanten ser ut som en stjärna uppifrån Väldigt läckert! Ysoldas mönster är som vanligt väldigt välskrivet och absolut värt sitt pris.

Nähäpp, nu kallar min tröja igen, men först lite fakta om vanten.

Garn: Jag har använt tvåtrådigt ullgarn, både Kampes och Klippans yllefabrik.
Stickor: Strumpstickor Hiya Hiya sharp i 2,5 och 2,75 mm
Mönster:  Mīlēt av Ysolda Teague.

Milet vantar

1 Comment
Stickat

När man inte ens orkar se åt sitt garn

31 januari, 2018

Moods of colors

I år var det min tur. Eller otur, kanske jag ska säga. I år var det min otur att tampas med influensan.

Det är ingen rolig fajt, men det är ganska många år sen sist så jag antar att det var min tur. Som vanligt insåg jag inte hur sjuk jag var förrän kroppen verkligen sa ifrån på allvar. Jag inbillade mig att jag inte alls hade feber och att bara var lite hes och gick till jobbet, men till sist fick jag ge mig. Hög feber, en grym hosta, problem att andas och som avslutning roade jag med att förmodligen snyta ut halva hjärnan.

Men det var inte synd om mig av de anledningarna. Inte alls! Ja, kanske lite då. Mest synd om mig var det för att jag inte ens orkade se åt mitt fina garn, inte sticka en maska. Ingenting! Det är sorgligt på riktigt!

Nu har jag bara lite hosta och andningsproblemen kvar, och orken är fortfarande borta, men jag har stickat lite. Några varv. Man får vara glad för det lilla, liksom.

Jag räknar med att byta ut andningsproblem mot lite bättre ork inom kort och då kommer nog den riktiga inspirationen och sticklusten tillbaka. Under tiden kan jag klappa på det vackra garnet på bilden. Garnet kommer ifrån Moods of colors och är helt underbart! Det vänstra håller på att bli en mössa, men de två högra vet inte vad de vill bli än. Det kommer de nog snart på.

I´ll be back!

1 Comment
Stickat

När lyckan är total (och nästan ingen förstår varför)

19 januari, 2018

randiga sockar

Jag tror knappt det är sant! Men det är det. Det är riktigt, riktigt sant!

I ett par år har jag varit sugen på att åka på något stickevent. Jag menar, vad kan vara härligare än att tillbringa en helg med andra lika tokiga garnnördar? Inte mycket, va. Förra våren såg jag så många Instagraminlägg och annat om Stickfest i Väst och tänkte att Åhhh om man ändå kunde åka dit! Vi pratade om det på stickcaféet och vi var några stycken som var sugna. Det kunde alltså bli av.

Hela året har vi hållit utkik efter när platserna skulle släppas så vi kunde hänga på låset och boka direkt. För det måste man, platserna tar slut på väldigt kort tid. Så i söndags var det dags. Vi hade sammanställt våra uppgifter och skickat över till  den som fått i uppdrag att boka åt oss. Anmälan öppnade kl. 10 och två minuter över fick jag meddelande om att vår anmälan var inne. Nu vore det väl sjutton om vi inte fick plats.

Det fick vi! På tisdagen fick vi besked om att alla tre fick plats! Jag ville bara skrika JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Eftersom jag var på jobbet så fick jag besinna mig lite, men jag lovar, jag gick omkring med ett stort leende dagen.. På jobbet undrade de lite över min lyckliga uppsyn, men ingen förstod det stora i beskedet utan skakade bara lite medlidsamt på huvudet. Ja, de gläds för min skull, men förstår gör de nog inte.

Så! Stickfest i Väst, here I come!

Sån tur att Youtobe-podden Skeindeer Knits  fått mig på gång med min Stripes gone crazy kofta igen. För det vet ju alla, man måste ha egenstickade koftor på sig när man är på stickevent. Det står nog i sticklagen eller nåt. Och jag har bara en, Sirikoftan som jag blev klar med i somras. Den använder jag å andra sidan dagligen nu när det är så kallt.

Det enda som har återstått på nya koftan har varit ärmarna. Jag har försökt övertyga mig själv om att man visst kan ha en kofta som bara har en ärm, en kort sådan. Men det funkade inte. Så lättlurad var jag inte. Nu är jag nästan klar med andra ärmen, och har bara mudden kvar på första. Sen återstår bara att fästa en massa trådar och blocka den brutalt så att den inte längre är så skev. Eftersom stora delar av kroppen skapats med kortvarv så är den ganska konstig i formen, men det ska rätta till sig vid blockningen sägs det. Vi får se. Jag lär få anledning att återkomma i ärendet.

Vad har då strumpan på fotot med allt detta att göra? Inte ett dugg, faktiskt, men någon bild vill jag ju ha. Sockan stickade jag till en väns dotter som envisades med att ta hennes strumpor. Jag hade ett nystan sockgarn som skiftade i olika rosa nyanser, med ganska långa övergångar, som jag bestämde mig för att använda. För att bryta upp de långa skiftningarna valde jag att sticka både från utsidan och insidan av nystanet och göra två varv i taget från vardera. Det ger en bra effekt och det är mycket roligare att sticka. Sånt är också viktigt. Samma teknik har jag använt flera gånger innan. Den är bra ta att till när jag fallit för frestelsen att köpa flerfärgat garn.

Garn:  Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Som häl gjorde jag en rätstickad kortvarvshäl (Garter Stitch Short row heel) Det är en ny favorit.

Nähäpp! Nu kallar koftan igen. Kan den kanske bli klar ikväll? Käre maken tittar på hockey så jag har all sticktid i världen. Ska bara laga lite mat till oss först. Magen (inte maken) säger att det är dags.

2 Comments
Stickat

Om svart garn och att glömma hjärnan i garnaffären

8 januari, 2018

Att sticka i svart garn vintertid är inte lätt, det är nog alla stickare eniga om, men ibland gör man det ändå. För att man vill.

I början av december hade vi besök av yngste sonen och hans flickvän och fick då frågan om jag kunde tänka mig att sticka en mössa till henne. Hon visade bilder på hur hon ville den skulle se ut, resårstickad eller med flätor, och så skulle det vara en pälstofs på den. Någon pälstofs hade jag inte, men väl ett par fuskpälstofsar som kunde användas till ändamålet. Mössan skulle vara svart. Inte mörkgrå eller så, utan svart. Kolsvart! Nåja, jag har skaffat en bra sticklampa så det skulle väl gå, tänkte jag.

Garn hade jag naturligtvis inte hemma, svårt att tro, jag vet, så jag gick inom Sländan i Lund för att handla. Tro de eller ej, men jag köpte bara de nystan jag behövde till mössan. Jag lovar! Bara de tre nystan jag behövde. Jag blev faktiskt lite imponerad själv. De hade inte merinogarn i rätt storlek så jag blev rekommenderad dubbelt garn av en tunnare typ. Går väl fint, tänkte jag.

För att inte stickningen skulle bli för enformig valde jag att göra flätor. Smart som sjutton med svart garn, men jag glömde väl hjärnan i garnaffären eller nåt. Som om det inte vore nog bestämde jag mig för att prova Tubular Cast On igen. Jag hade varit på det tidigare med klent resultat. Jag menar, varför göra det enkelt för sig?

Hursomhelst. Det gick hur fint som helst att sticka med dubbelt svart garn, även flätor och nylärd uppläggning. Precis hur fint som helst. Men det tog lite tid. Det är mycket kärlek instickat i den här mössan.

Efter jul kunde jag äntligen lämna över en blockad mössa med tofs till  henne, och jag vet att hon använder den flitigt. Det är den bästa sortens stickning. Den när mottagaren uppskattar och använder den.

Julen ja. Den har kommit och gått. Och det har även nyårsfirandet och trettonhelgen. Jag hoppas ni hittade gott om sticktid i helgerna. Det tycker jag att jag gjorde. Precis lagom mycket, faktiskt, men nu är verkligheten tillbaka. Jag insåg i morse att denna veckan ska man jobba fem dagar! FEM! Hur ska det gå? Fast det gör det ju. Man kommer fort in i den vanliga lunken igen.

Lite fakta om mössan kanske ni vill ha;

Garn: Sandnes Lanett. Jag använde det dubbelt och gjorde av med lite mer än två nystan. Två och ett halvt kanske.
Stickor: 4,5 mm rundsticka
Mönster: Jag använde Antler Hat av Tincan knits, men förlängde mudden en bit så den går att vika upp. Helt enligt mottagarens önskemål.

 

2 Comments
Stickat

God Jul!

22 december, 2017

God Jul

Det är samma sak varje år. Tidsoptimisten i mig tror att jag ska hinna med mer innan jul än jag gör, och tidspessimisten i mig sitter på andra axeln och säger åt mig att jag aldrig hinner.

Oftast lyssnar jag mer på tidspessimisten än tidsoptimisten, men inte när det gäller sånt som ska göras under december månad. Nåja, det blir ju alltid jul ändå, så det är väl ingen fara. Jag måste bara lära mig att inte bli arg på mig själv när jag inte hinner, och att inte stressa över sånt som jag faktiskt inte måste göra själv. Känner ni igen er?

I år trodde jag att jag skulle hinna bli klar med en hel flock stickprojekt. Det blev jag inte. Som vanligt. Inte med de jag trodde iallafall. Ett par andra projekt har blivit färdiga, men de räknas inte. Tydligen. Suck. Man fungerar lite märkligt ibland. Jag trodde också att jag skulle hinna sticka ett par julkulor till. Det gjorde jag inte, men jag gläds åt de två som jag gjorde i förfjol. Kanske blir det någon ny i mellandagarna. Kanske. Men blir det inte av så är det också ok.

En mössa till mig själv har blivit klar, en mössa till en kär tös är nästan klar och ett par vantar till en annan kär tös är också nästan klara. Och två par strumpor. Och en himla massa annat när jag tänker efter. På det hela taget har det varit ett bra stickår. Det får jag inte glömma. Om jag räknar projekten på Ravelry så hittar jag sju par vantar, sju par strumpor, ett par sjalar och nästan två koftor till mig själv. Till detta kommer det jag ännu inte hunnit lägga in där, så jag är nöjd.

Nu har iallafall julefriden lägrat sig hos oss. Granen är klädd, skinkan är griljerad och vi är redo. Imorgon kommer sönerna hem, med sina respektive tösabitar och hundar. Det ser jag mycket fram emot! Syster med familj tittar också inom en stund.

Jag önskar er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År och hoppas att ni får riktigt mycket sticktid!

0 Comments
Stickat

I väntan på kylan och tomten

13 december, 2017

Brioche

Den här godingen väntar på kylan. Den där knastrande, gnistrande, snöiga kylan. Jodå, ni vet vad jag menar. Men det är inte många såna dagar vi har här nere i söder.

I söndags snöade det rejält och det var så härligt! Faktiskt låg snön kvar också, men nu ösregnar det så det sista försvinner nog tills imorgon. Jag hade annars hoppats att det kunde få ligga kvar till jul. Nu när det bara är 11 dagar kvar till julafton. 11 dagar! Jag är inte alls i fas med julen. Är ni? Inte en enda stackars tomte har kommit fram, men jag hör dem hojta på vinden. På fredag ska jag vara ledig så då får de komma fram.

Stickandet går inte så fort fram heller. Inte för att det måste göra det nödvändigtvis, men det vore trevligt att inte behöva lägga två dagar på att sticka baklänges när jag tappat en maska eller vänt flätan åt fel håll ideligen. Det hade det onekligen varit. Å andra sida kan jag välja att se det positivt. Garnet varar längre. Hade garn varit en bristvara här hemma så vore det ett jättebra argument, men garnbrist har jag verkligen inte. Och ändå råkar jag köpa lite här och lite där, fast jag sagt till mig själv på skarpen. Jag försvarar mig med att jag stickar från garnlagret också. Jo, jag lovar! Jag gör det. Också.

I normala fall skulle jag ganska enkelt kunna plocka upp den tappade maskan och till och med repa bara flätan och sticka upp den åt rätt håll, men just nu stickar jag i svart garn. Och jag håller det dubbelt. Ja, jag vet. Man kan verkligen undra hur jag tänkte när jag började på detta. Det är mycket enkelt. Ett önskemål från ett kärt håll och vips så sitter jag där med nyinköpt garn och stickar för glatta livet. Det passade ganska bra eftersom jag tillfälligt hade råkat slarva bort noteringarna jag gjort för en ny vante jag jobbar på och de behövde jag för att kunna göra vante nummer två. Nu är anteckningarna dock upphittade. Jag hade lagt dem ”så jag skulle veta var jag hade dem” som vanligt, och som vanligt hjälpte det inte ett dugg. De hittades av en slump igår så nu kan jag racersticka tvåan. Den är inte svart, förresten.

Cowlen på bilden är stickad av garn som legat i mitt garnlager i några år. Inköpt i Turkiet vill jag minnas. Det är en supermjuk ullblandning och passar fint att ha runt halsen. Jag tror inte den kommer att klia alls. Men. Den är varm, så jag väntar på den där kylan ni vet. Den är stickad i patentstickning eller brioche som det också kallas, så den är tjock och mysig. Jag trodde inte att jag gillade brioche, och framförallt inte tvåfärgsbrioche, men det gjorde jag tydligen. Så pass mycket att jag stickade en tillhörande mössa, så nu är jag verkligen rustad för kyla.

Jag såg förresten att någon gjort sockar med brioche. Det måste testas också, men inte med detta garnet då.

Jaha, det här gick ju inte alls som planerat. Jag skulle skriva ett inlägg om mina planer för nästa år, men gick nog lite vilse. Planerna får komma nästa gång. Jag borde hinna med ett inlägg till i år. Eller två om inspirationen kommer.

Följer ni förresten Stickdesigner på Instagram? Varje dag fram till jul erbjuds ett mönster med 24% rabatt. Mönsterskapare är svenska indiedesigners och jag har fått äran att vara med. Min vante Elsa dansar var med i förra veckan. Jag får nog erkänna att jag råkat köpa på mig några nya mönster på kuppen. Klart man ska stödja svenska indiedesigners, eller hur!

Till sist då, lite fakta om cowlen

Garn: Ullblandning från Turkiet. Jag har ingen aning om vad garnet heter, men det är från Ice Yarns.
Stickor: 4,5 mm rundstickor
Mönster: Ginas Brioche Cowl från Purl Soho. Det är ett gratismönster och väldigt välskrivet.

 

0 Comments
Stickat

Mer glitter åt folket

28 november, 2017

Limmo garn

Titta så vackert! Visst blir man alldeles lycklig? Min kära syster vet vad jag vill ha.

Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna mina kära systrar. Och mamma. Världens finaste, var och en på sitt sätt. När jag fyllde jämnt förra året fick jag ett set med Hiya Hiya sharp rundstickor av min kära mellansyster och min mamma. Tänk att de visste precis vad jag ville ha! Ja, jag hintade förstås dem om stickorna, men de hade ju verkligen inte behövt köpa dem. Söstra mi suckade något om att det var rätt nördigt, men jag fick dem. Å jisses vad glad jag blev!

Nu har jag fyllt år igen, man brukar göra det tämligen regelbundet, och mellansyster messade mig och undrade vad jag önskade mig. Jag hade precis suttit och suktat över Limmo Designs glittriga sockgarner. Mer glitter åt folket, säger jag. Och bubbel. Mer bubbel åt folket också, men det är en annan historia. Jag  hintade henne om de fina garnerna och vi fnissade lite åt färgernas namn. Runes partykofta heter en och bara det får ju en att vilja köpa direkt! Sen pratade vi inte mer om det och jag tänkte inte på det mer heller.

Gissa vad jag fick i present sen! Eller ja, ni behöver klart inte gissa. Förmodligen fattar ni det ändå med tanke på bilden. Jag fick två härvor glittrigt sockgarn. En härva Mörk jeans och en härva Åska (tror jag åtminstone den hette). Man säger att man inte kan köpa lycka för pengar, men man kan ju köpa garn och det är nästan samma sak, det läste jag någonstans och det är helt sant. Nu måste jag verkligen fundera på vad jag ska använda garnet till. Jag försökte mig på en Exploration Station av Stephen West, men jag fick inte ihop några bra färger så det ligger lite på is. Det tål att funderas på, det där med färger. Jag kanske måste offra mig och köpa någon härva till för det ska bli en Exploration Station. Vilken vecka som helst.

2017 var året då jag äntligen skulle sticka en kofta till mig själv som jag verkligen ville använda, och det har jag gjort. Jag älskar min Sirikofta. 2018 får kanske bli året då jag provar garn från våra svenska indie-färgare. Hmm. Det får jag nog fundera på. 2018 skulle ju bli året då jag skriver ner idéerna som far runt i min hjärna hade jag tänkt. Detta tål också att funderas på. Det ena utesluter kanske inte det andra. Eller tredje. För jag skulle ju lära mig lite nya tekniker också nästa år.

Vi får se vad jag kan checka av vid den här tiden nästa år. Antagligen något helt annat än det jag tänkt, men det är ok det också.

 

 

1 Comment
Stickat

Om tågpendlarproblem och självdisciplin

23 november, 2017

Raggsockor

Har ni tänkt på att om exakt en månad är det lillejulafton. Om en månad och en dag är det självaste julafton! Så. Hur går det med julklapparna? Här går det sådär, men det gör inget. Det blir jul ändå. Om en månad och en dag.

Jag utövar för närvarande strutsmetoden. Sticker huvudet i sanden (nä, de gör förmodligen inte så, det är bara som man säger) och stickar på allt möjligt. Allt utom min Crazy stripes-kofta som skulle behöva bli färdig, så nu har jag gett mig själv restriktioner. Jag måste sticka några varv på koftan varje kväll. Bara några få, det finns ingen anledning att vara elak mot sig själv, men lite självdisciplin får jag försöka ha.

Den är för skrymmande att dra med på tåget till jobbet, annars vore det ett perfekt tillfälle att sticka på den. Pendlandet använder jag istället till att sticka sockar, enkla sockar utan något krångligare mönster. Ungefär som sockarna på bilden. Jag älskar alldeles vanliga gråmelerade raggsockar. Denna gången testade jag en rätstickad kortvarvshäl och är alldeles förälskad i den. Mjuk och mysig och dessutom lättstickad. Och vacker! Det är så roligt att prova nya tekniker. För att matcha hälen gjorde jag även en rätstickad tå. Mjuk och mysig även den.

För tillfället går dock tågpendlarstickandet långsamt. Järnvägsnissarna har bestämt sig för att förbereda för dubbelspår och låter oss åka buss en del av sträckan i två hela veckor. Ve och fasa! Hur ska man kunna få stickro när man ska byta färdmedel stup i kvarten? Det gäller dessutom att vara beredd när man stannar och snabb ut genom dörren annars får man inte plats i bussarna utan får stå kvar och vänta på nästa avgång. Fast. Egentligen är jag glad att de jobbar för dubbelspår. Det kommer att göra pendlandet bättre. På sikt. Men det försvårar stickandet just nu.

Litet fakta om sockarna på bilden.

De är stickade i ett gråmelerat Raggsocksgarn från Garngrossisten och lite vitt Novita 7 bröder på 4 mm strumpstickor.
Hälen jag använt är en rätstickad kortvarvshäl som jag lärt mig genom att titta på instruktionsfilm på Youtube. Jag har länkat till instruktionen på min nya sida Användbarheter. Titta gärna in där emellanåt. Det kommer att dyka upp mer länkade godsaker där efter hand.
De längsgående ränderna är skapade genom lyfta maskor. Hur du gör hittar du i mönstret Pin Striped Socks av Julia Swart. Mönstret är gratis på Ravelry.

Nu kallar koftan på mig. Jag har lovat den ett par varv ikväll också och man ska hålla sina löften.

1 Comment
Stickat

Om snöflingor och ögonfransar

16 november, 2017

vantar

Titta vad jag hittade! I min färdiglåda låg ett par vantar som jag nog inte visat er, inte sen de blev färdiga.

Jag skrev om dem i september ifjol, medan jag fortfarande stickade provlappar. Ja, vissa skulle kanske säga att jag hade beslutsångest, men det lovade ni ju att inte säga till någon. Jag stickade dem färdiga, men sen glömde jag bort dem. Helt och hållet. Kanske för att jag inte blev nöjd med färgerna. Limegrönt (-gult?) och svart blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag har något svagt minne av att jag funderade på att sticka en innervante till dem, men DET är ju inte roligt alls. Kanske är det därför de blivit liggande. Hursomhelst, vanten var rolig att sticka, men jag kanske skulle valt lite lugnare färger.

Så vad menar jag med snöflingor och ögonfransar då? Vantarna heter Eyelash ticklers och betyder väl ungefär Ögonfranskittlare. Ni vet såna där stora snöflingor som fastnar på ögonfransarna och kittlar lite? Vi får hoppas det kommer lite såna flingor i vinter. Eller mycket.

Sen sist då? Jag fick en hel del reaktioner på mitt förra inlägg, det om Leftie och mameluckupproret. Det är härligt hur stickvärlden sluter upp tillsammans när stora draken bär sig illa åt. Maja, som gjort de ursprungliga mameluckerna, har fått mycket stöd och kärlek har jag förstått.  Det är hon verkligen värd!

Har ni förresten sett att det kommit en ny sida här på Mors lilla ylle? Jag har skapat en sida som heter Användbarheter. Här tänker jag samla klipp från Youtube och annat användbart. Det är inte mina egna klipp, utan sådana som jag själv använder och har stor nytta av. Än så länge är de inte så många, men jag fyller på efter hand. Titta gärna in där emellanåt.

När jag kom hem från Göteborgstrippen i söndags skyndade jag mig ut för att ta några projektfoton, men vädret var inte helt till belåtenhet. Det var inte lätt att hitta någon plats som inte var dyblöt. Några foton fick jag iallafall ihop. Jag återkommer med dem om de visar sig användbara. I annat fall är det faktiskt snart helg igen.

Nu ska jag kurera min förkylning. Jag tror det hjälper att ligga i soffan och sticka. Visst tror ni också det? Och igår köpte käre maken en påse skumtomtar till mig. De skulle hjälpa mot förkylning, men den effekten har inte kickat in än. Det är kanske en viss fördröjning. Vad tror ni?

Nåväl. Fakta om de bortglömda vantarna;

Mönster: Eyelash Ticklers av Rose Hivers design. Finns gratis på Ravelry. Dock är det bara diagram, inga skrivna instruktioner, så man bör ha stickat vantar förr om man ska ge sig på dem.
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik och Rauma Finull.
Stickor: 2 mm strumpstickor.

0 Comments